Jag bidrog till Håkan Juholts valkampanj genom att varna S för att han kunde bli en katastrof..
Som framgår av vad jag skrev menade jag tvärtom, Håkan Juholt är en karismatisk och hederlig politiker i den socialdemokratiska mittfåran som skulle kunna bli en bra ledare för sitt parti.
Min företrädare i försvarspolitiken Anders Svärd blev en god vän till Håkan Juholt och uttalar sig i samma riktning.
Nu kommer Håkan Juholt sannolikt att avgå, han har hamnat i ett ohållbart läge med avgångskrav från flera s-distrikt, oklart hur många. Med partiet på under 25 procent och med en eget förtroende på 13 procent finns inget annat alternativ.
Hur kunde det gå så snett?
Uppenbarligen torde det ligga en del i Håkans analys av sig själv som "yvig och ostrukturerad och olämplig som partiledare".
Han har gjort för många misstag och snabba uttalanden som sammantaget har urholkat hans förtroende.
Uttalandet i Sälen att regeringen drev igenom försvarsbeslutet 2009 tillsammans med SD är obegripligt och fel, jag tror att han var så stressad att han inte tänkte klart.
Kanske hans blixtsnabba reaktion att säga nej till den nya EU-pakten kan ha irriterat ändå mer, i vart fall eftertänksamma socialdemokrater i mittfältet som Göran Persson och Thomas Östros. Kanske kan socialdemokraternas nej nu förändras, till och med Mp öppnar ju för detta.
Hans hyresbidrag från riksdagen har jag också skrivit om, det skadade honom trots att han inte brutit mot riksdagens regelverk och definitivt varit i god tro.
Håkan Juholt är en skicklig retoriker med lite vänsterstuk, och tillsatte Tommy Waidelich för att balansera upp med lite ekonomiskt högerstuk. Det blev förvirrande, och Waidelich är lite för tunn.
Jag respekterar Håkan Juholt och lider med honom och lite med hans parti i den situation som uppkommit.
Nu väntar sannolikt en turné genom landet med några kandidater i en öppen valprocess á la Centerpartiet, och jag befarar att S om ett år eller så kan närma sig 30 procent igen...
Den press som Håkan Juholt har genomlidit under ett antal månader är svår att greppa, och han har kämpat uthålligt och väl. Skulle han nu avgå hoppas jag att hans kvalitéer kan tas tillvara i samhällsinsatser, varför inte som landshövding.
Ska verkligen en centerpartist kunna föreslå det? Ja, tänk, precis så tycker jag att politiken ska vara, tydliga skiljelinjer och skarp politisk debatt men respekt för olika partier och politiker trots åsiktsskillnader!
Läs även andra bloggares åsikter om håkan juholt, juholt, politik, socialdemokraterna, riksdagen, centerpartiet,
fredag, januari 20, 2012
onsdag, januari 18, 2012
Här omhändertas Per-Olas alla kor
Jag har skrivit om lantbrukaren Per-Ola Olsson i Simrishamn, vars kossor länsstyrelsen anser far så illa att de måste tvångsomhändertas.
Länsstyrelsen med experter bedömde den 8 december att korna hade det så illa att de måste tas från honom medan två djuromsorgssakkunniga som lantbrukaren anlitade bedömde dem vara i gott skick. Länsstyrelsen hänvisar också till tidigare föreläggande och prövningar i förvaltningsrätten, där lantbrukaren dock fått rätt några gånger. Strax efter det att vitet avslagits av rätten beslutar ändå länsstyrelsen att djuren måste omhändertas.
Igår tisdag så kom tre poliser och flera lastbilar och alla djuren hämtades. Här tv-inslag från hämtningen, djuren verkar väl hållna.
Att djuren nu måste vara i ett annat stall tills de vartefter säljs eller slaktas medför mycket stora kostnader för lantbrukaren som också förlorar sin försörjning. Ett omhändertagande är alltså ett oerhört ingrepp i hans eller hennes näringsverksamhet och liv.
Far djuren så illa att de trots råd och anvisningar måste omhändertas är detta självklart ett oundgängligt beslut. Har de det tillräckligt bra bör länsstyrelsens bedömningar kunna granskas och ifrågasättas. Detta lyckas sällan berörda lantbrukare hävda, när djuren är borta finns ofta inte så bra belägg för hur de hade det vid omhändertagandet.
I detta fall finns alltså intyg av två erfarna sakkunniga, och därtill har djuren dokumentärfilmats i sin stallmiljö den senaste veckan. Vi får se hur kammarrätten kommer att bedöma fallet, och jag hur ju också bett JO granska det.
Det har förts en betydande debatt i kommentatorsfälten på artiklar i Land lantbruk och ATL, där ett antal inlägg ger uttryck för oro för att dagens regelverk och lagar ger myndigheterna en så stark maktställning att även rätt normalt skötta gårdar kan riskera att drabbas av förelägganden vilket snabbt (efter tre gånger) kan leda till att djuren tas ifrån gården. En rätt anmärkningsvärt sträng praxis, kan man tycka, som lär vara ifrågasatt av Eva Erikssons djurskyddsutredning.
LRFs ordförande Helena Jonsson har också intervjuats.
Flera i kommentarsfloden vittnar om självupplevda upplevelser och dito oförrätter, och myndighet och tjänstemän sågas ibland vid fotknölarna. Det får stå för dem som gör det, och mycket kan vara överdrivet eller tillspetsat eller fel. Men en del är säkert värt att diskutera och ta lärdom av, exemplen är många.
Det här är ju svåra och viktiga frågor där djurens bästa står i centrum och där länsstyrelsen har ett tungt tillsynsansvar. Liksom vad gäller andra myndigheter är det min grundläggande uppfattning och tro att man i allt väsentligt gör ett bra arbete med att tillämpa lagarna och i första hand arbetar med information och rådgivning så att stallar där djurskötseln behöver förbättras kan få stöd i detta.
Det bör också noteras att anonyma anmälningar leder länsstyrelserna till plötsliga tillsynsbesök, vilket även uppmuntras ibland. Det är dock just anonyma tips, där olika bevekelsegrunder kan ligga bakom.
Länsstyrelserna har nyligen tagit över hela ansvaret för djurskyddstillsynen, och det kan finnas en risk för att ambitiösa inspektörer kan vara alltför snabba med förelägganden som kan leda till omhändertaganden. Lantbrukaren bör i första hand ses som en näringsidkare man för en dialog med för att rätta till ev missförhållanden.Först i andra hand bör lantbrukaren ses som en potentiell brottsling.
Det framförs också kritik mot att länsstyrelsen har en alltför stark ställning vid beslut i dessa frågor. Man genomför tillsynen, utfärdar förelägganden och sammanställer "bevismaterial" i form av beskrivningar av förhållandena med fotodokumentation, som sedan ligger till grund för förvaltningsrättens beslut. Inspektörer, jurister, veterinärer och chefer är arbetskamrater som naturligen ofta kommer till samma bedömningar. Dessa bedömningar väger oerhört tungt, och förvaltningsrätten ska tydligen främst pröva om myndigheten har agerat i linje med sina mandat.
En del kritiker hävdar att länsstyrelsen borde polisanmäla lantbrukare som man anser bör få sina djur beslagtagna, så att brottsutredning kan göras och sedan tingsrättsförhandling där båda parter kan lägga fram sina uppfattningar och få den prövade och avgjorda.
Jag vet inte om detta är rätt väg att gå, men uppenbart är att det behövs en diskussion om hur djurägarens ställning behöver stärkas. Helena Jonsson och LRF arbetar uppenbarligen i den riktningen vilket jag tycker är bra! Jag hoppas också att länsstyrelser och Jordbruksverket överväger detta och självfallet också jag och andra politiker!
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, jordbruk, lrf, politik, länsstyrelsen, centerpartiet, riksdagen, jordbruksverket
Länsstyrelsen med experter bedömde den 8 december att korna hade det så illa att de måste tas från honom medan två djuromsorgssakkunniga som lantbrukaren anlitade bedömde dem vara i gott skick. Länsstyrelsen hänvisar också till tidigare föreläggande och prövningar i förvaltningsrätten, där lantbrukaren dock fått rätt några gånger. Strax efter det att vitet avslagits av rätten beslutar ändå länsstyrelsen att djuren måste omhändertas.
Igår tisdag så kom tre poliser och flera lastbilar och alla djuren hämtades. Här tv-inslag från hämtningen, djuren verkar väl hållna.
Att djuren nu måste vara i ett annat stall tills de vartefter säljs eller slaktas medför mycket stora kostnader för lantbrukaren som också förlorar sin försörjning. Ett omhändertagande är alltså ett oerhört ingrepp i hans eller hennes näringsverksamhet och liv.
Far djuren så illa att de trots råd och anvisningar måste omhändertas är detta självklart ett oundgängligt beslut. Har de det tillräckligt bra bör länsstyrelsens bedömningar kunna granskas och ifrågasättas. Detta lyckas sällan berörda lantbrukare hävda, när djuren är borta finns ofta inte så bra belägg för hur de hade det vid omhändertagandet.
I detta fall finns alltså intyg av två erfarna sakkunniga, och därtill har djuren dokumentärfilmats i sin stallmiljö den senaste veckan. Vi får se hur kammarrätten kommer att bedöma fallet, och jag hur ju också bett JO granska det.
Det har förts en betydande debatt i kommentatorsfälten på artiklar i Land lantbruk och ATL, där ett antal inlägg ger uttryck för oro för att dagens regelverk och lagar ger myndigheterna en så stark maktställning att även rätt normalt skötta gårdar kan riskera att drabbas av förelägganden vilket snabbt (efter tre gånger) kan leda till att djuren tas ifrån gården. En rätt anmärkningsvärt sträng praxis, kan man tycka, som lär vara ifrågasatt av Eva Erikssons djurskyddsutredning.
LRFs ordförande Helena Jonsson har också intervjuats.
Flera i kommentarsfloden vittnar om självupplevda upplevelser och dito oförrätter, och myndighet och tjänstemän sågas ibland vid fotknölarna. Det får stå för dem som gör det, och mycket kan vara överdrivet eller tillspetsat eller fel. Men en del är säkert värt att diskutera och ta lärdom av, exemplen är många.
Det här är ju svåra och viktiga frågor där djurens bästa står i centrum och där länsstyrelsen har ett tungt tillsynsansvar. Liksom vad gäller andra myndigheter är det min grundläggande uppfattning och tro att man i allt väsentligt gör ett bra arbete med att tillämpa lagarna och i första hand arbetar med information och rådgivning så att stallar där djurskötseln behöver förbättras kan få stöd i detta.
Det bör också noteras att anonyma anmälningar leder länsstyrelserna till plötsliga tillsynsbesök, vilket även uppmuntras ibland. Det är dock just anonyma tips, där olika bevekelsegrunder kan ligga bakom.
Länsstyrelserna har nyligen tagit över hela ansvaret för djurskyddstillsynen, och det kan finnas en risk för att ambitiösa inspektörer kan vara alltför snabba med förelägganden som kan leda till omhändertaganden. Lantbrukaren bör i första hand ses som en näringsidkare man för en dialog med för att rätta till ev missförhållanden.Först i andra hand bör lantbrukaren ses som en potentiell brottsling.
Det framförs också kritik mot att länsstyrelsen har en alltför stark ställning vid beslut i dessa frågor. Man genomför tillsynen, utfärdar förelägganden och sammanställer "bevismaterial" i form av beskrivningar av förhållandena med fotodokumentation, som sedan ligger till grund för förvaltningsrättens beslut. Inspektörer, jurister, veterinärer och chefer är arbetskamrater som naturligen ofta kommer till samma bedömningar. Dessa bedömningar väger oerhört tungt, och förvaltningsrätten ska tydligen främst pröva om myndigheten har agerat i linje med sina mandat.
En del kritiker hävdar att länsstyrelsen borde polisanmäla lantbrukare som man anser bör få sina djur beslagtagna, så att brottsutredning kan göras och sedan tingsrättsförhandling där båda parter kan lägga fram sina uppfattningar och få den prövade och avgjorda.
Jag vet inte om detta är rätt väg att gå, men uppenbart är att det behövs en diskussion om hur djurägarens ställning behöver stärkas. Helena Jonsson och LRF arbetar uppenbarligen i den riktningen vilket jag tycker är bra! Jag hoppas också att länsstyrelser och Jordbruksverket överväger detta och självfallet också jag och andra politiker!
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, jordbruk, lrf, politik, länsstyrelsen, centerpartiet, riksdagen, jordbruksverket
tisdag, januari 17, 2012
Hur kom SD in i försvarsdebatten, Juholt??
Sälenkonferensen om folk och försvar dunkar på. Några kommentarer.
Socialdemokraternas Peter Hultkvist hade ett konstruktivt inlägg inför paneldebatterna. Med sig hade han ju 2 miljarder kr mer än vad Håkan Juholt hade i fjol! Någon återgång till värnpliktsförsvaret var inte på tal, utan istället lade han ett intressant förslag om att låta de frivilligt rekryterade soldaterna ges en knytning till Hemvärnet. Alliansen, S och MP har ju också enats om Afghanistan, Nordic battle group och om en luftförsvarsutredning.
Min tolkning är ju att socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt tagit över taktpinnen över deras försvarspolitik, och återgått till den konstruktiva dialogen i försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. I mellanperioden var ju Juholt ute i kylan och S minskade anslagen till försvaret och talade för en bevarad värnplikt.
Håkan Juholt talade dagen efter om sin favoritfråga, de nya säkerhetshoten. Klimatet, cyberhotet, energiförsörjningen och så vidare. (Han borde lägga till livsmedelsförsörjningen).
Inget stort utspel, allt gott och väl...
På presskonferensen, överraskande nog, lät Håkan Juholt inte som den av honom inspirerade Peter Hultkvist, utan mer som Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet förra mandatperioden.
Regeringen - som ju just gjort upp med S i tre viktiga frågor, och som följt försvarsberedningens förslag om frivilligförsvaret - anklagades plötsligt för att ha drivit igenom den nya försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna...
En helt obegriplig ståndpunkt. För det första så fanns ju bevisligen inte Sverigedemokraterna i riksdagen när försvarsbeslutet togs 2009.
Och för det andra, hade SD funnits där så hade de ju snarast stött Socialdemokraternas dåvarande linje med fortsatt värnpliktsförsvar, absolut inte regeringen som följde försvarsberedningens - med Håkan Juholt - förslag.
Hade då Håkan Juholt uttryckt sig fel? Hur kunde Sverigedemokraterna vara delaktiga i riksdagens försvarsbeslut 2009 fast de inte fanns i riksdagen och var emot en personalförsörjning på frivillighetens grund?
Nejdå, inte fel, bara "medvetet drastiskt"...
Visst hade alliansen egen majoritet förra mandatperioden, medan man nu är en stark minoritetsregering där de rödgröna tillsammans med SD har fler röster. Ville Håkan Juholt lyfta fram dessa obestridliga fakta så hade det ju stämt. Men att visa på detta genom att koppla ihop försvarsbeslutet 2009 med SD är ju obestridligen helt fel och jag begriper ju inte varför denna koppling gjordes, eller varför den inte är fel utan bara "medvetet drastiskt".
Claes Arvidsson i SvD ger utrymme för en försvarsdebatt på sin ledarblogg, där bl a jag har gjort detta inlägg. Här TV4s inslag där bl a jag medverkar mycket kort,
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, folk och försvar, håkan juholt, politik, alliansen, sälen
Socialdemokraternas Peter Hultkvist hade ett konstruktivt inlägg inför paneldebatterna. Med sig hade han ju 2 miljarder kr mer än vad Håkan Juholt hade i fjol! Någon återgång till värnpliktsförsvaret var inte på tal, utan istället lade han ett intressant förslag om att låta de frivilligt rekryterade soldaterna ges en knytning till Hemvärnet. Alliansen, S och MP har ju också enats om Afghanistan, Nordic battle group och om en luftförsvarsutredning.
Min tolkning är ju att socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt tagit över taktpinnen över deras försvarspolitik, och återgått till den konstruktiva dialogen i försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. I mellanperioden var ju Juholt ute i kylan och S minskade anslagen till försvaret och talade för en bevarad värnplikt.
Håkan Juholt talade dagen efter om sin favoritfråga, de nya säkerhetshoten. Klimatet, cyberhotet, energiförsörjningen och så vidare. (Han borde lägga till livsmedelsförsörjningen).
Inget stort utspel, allt gott och väl...
På presskonferensen, överraskande nog, lät Håkan Juholt inte som den av honom inspirerade Peter Hultkvist, utan mer som Anders Karlsson, ordförande i försvarsutskottet förra mandatperioden.
Regeringen - som ju just gjort upp med S i tre viktiga frågor, och som följt försvarsberedningens förslag om frivilligförsvaret - anklagades plötsligt för att ha drivit igenom den nya försvarspolitiken tillsammans med Sverigedemokraterna...
En helt obegriplig ståndpunkt. För det första så fanns ju bevisligen inte Sverigedemokraterna i riksdagen när försvarsbeslutet togs 2009.
Och för det andra, hade SD funnits där så hade de ju snarast stött Socialdemokraternas dåvarande linje med fortsatt värnpliktsförsvar, absolut inte regeringen som följde försvarsberedningens - med Håkan Juholt - förslag.
Hade då Håkan Juholt uttryckt sig fel? Hur kunde Sverigedemokraterna vara delaktiga i riksdagens försvarsbeslut 2009 fast de inte fanns i riksdagen och var emot en personalförsörjning på frivillighetens grund?
Nejdå, inte fel, bara "medvetet drastiskt"...
Visst hade alliansen egen majoritet förra mandatperioden, medan man nu är en stark minoritetsregering där de rödgröna tillsammans med SD har fler röster. Ville Håkan Juholt lyfta fram dessa obestridliga fakta så hade det ju stämt. Men att visa på detta genom att koppla ihop försvarsbeslutet 2009 med SD är ju obestridligen helt fel och jag begriper ju inte varför denna koppling gjordes, eller varför den inte är fel utan bara "medvetet drastiskt".
Claes Arvidsson i SvD ger utrymme för en försvarsdebatt på sin ledarblogg, där bl a jag har gjort detta inlägg. Här TV4s inslag där bl a jag medverkar mycket kort,
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, folk och försvar, håkan juholt, politik, alliansen, sälen
fredag, januari 13, 2012
Ökat samarbete ger större utväxling av försvarsanslagen!
Folk och Försvars rikskonferens i Sälen börjar nu på söndag. Diskussionerna kommer i vanlig ordning att TV-sändas, kan rekommenderas!
Newsmill har åter en rejäl diskusssion om försvarsfrågor i anslutning till konferensen, alldeles utmärkt tycker jag. Newsmill har verkligen tillfört den offentliga debatten i Sverige en ny dimension som starkt breddar debatten och ger utrymme för både djupare analyser och för många fler att kunna delta.
Mitt bidrag till debatten är detta.
Så centerpartist jag är har jag och partiet tydligt redovisat att vi tycker att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten med Norden, EU och med Nato.
Jag upprepar min åsikt att en hel del talar för att försvarsanslaget bör öka.
Jag skriver också om Rysslandshotet, med lite indirekt kritik mot Folkpartiets förslag att återupprätta P 18 och ha en brigad på Gotland, utan föregående analys i t ex försvarsberedningen. Men visst är de väldiga energiflödena i Östersjön en faktor som motiverar en djupare analys av om försvarets närvaro bör öka.
Beredningen bör snarast sätta i arbete med omvärldsanalyser inför nästa försvarsbeslut.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, ryssland, eu, nato, gotland, politik, centerpartiet, riksdagen, folk och försvar,
Newsmill har åter en rejäl diskusssion om försvarsfrågor i anslutning till konferensen, alldeles utmärkt tycker jag. Newsmill har verkligen tillfört den offentliga debatten i Sverige en ny dimension som starkt breddar debatten och ger utrymme för både djupare analyser och för många fler att kunna delta.
Mitt bidrag till debatten är detta.
Så centerpartist jag är har jag och partiet tydligt redovisat att vi tycker att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten med Norden, EU och med Nato.
Jag upprepar min åsikt att en hel del talar för att försvarsanslaget bör öka.
Jag skriver också om Rysslandshotet, med lite indirekt kritik mot Folkpartiets förslag att återupprätta P 18 och ha en brigad på Gotland, utan föregående analys i t ex försvarsberedningen. Men visst är de väldiga energiflödena i Östersjön en faktor som motiverar en djupare analys av om försvarets närvaro bör öka.
Beredningen bör snarast sätta i arbete med omvärldsanalyser inför nästa försvarsbeslut.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, ryssland, eu, nato, gotland, politik, centerpartiet, riksdagen, folk och försvar,
onsdag, januari 11, 2012
TV-inslag med vanvårdade kor i Skåne
Jag har ju gjort några blogginlägg om den lantbrukare vars nötkreatur är vanvårdade och far illa, och som länsstyrelsen i Skåne beslutat att omhänderta.
Länsstyrelsens experter anser djuren lida svårt. Två experter som lantbrukare anlitat anser att djuren har det bra.
Lantbrukaren står för sin uppfattning att djuren har det bra, och träder fram i media i detta inslag i SVT Sydnytt.
Min uppfattning bestyrks, det här bör granskas. SvD. ATL.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, djurskydd, politik, skåne, länsstyrelsen, centerpartiet
Länsstyrelsens experter anser djuren lida svårt. Två experter som lantbrukare anlitat anser att djuren har det bra.
Lantbrukaren står för sin uppfattning att djuren har det bra, och träder fram i media i detta inslag i SVT Sydnytt.
Min uppfattning bestyrks, det här bör granskas. SvD. ATL.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lrf, djurskydd, politik, skåne, länsstyrelsen, centerpartiet
tisdag, januari 10, 2012
Verkligheten i ett djurskyddsfall - svart och vitt!
Jag vill ge lite mera kött på benen angående min JO-anmälan mot länsstyrelsen i Skåne i ett aktuellt djurskyddsfall.
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
Länsstyrelsens bild av den aktuella djurhållningen, refererad i Ystads Allehanda är nattsvart:
"Detta har hänt:
Den 8 december gjorde länsstyrelsen en oanmäld kontroll på gården.
Vid denna kontroll fann inspektörerna magra djur, skadade djur, sjuka djur, brist på skydd för väder och vind, brist på bra vatten och foder, skaderisker för djuren, brist på torra och rena liggplatser, gödsel i närmiljön och dåliga staket.
Distriktsveterinär tillkallades och konstaterade kombinationen av brist på skydd och långvarig underutfodring utgör ett konkret djurlidande.
Liknande brister har konstaterats även vid tidigare inspektioner.
Den 22 fattade länsstyrelsen beslut om att djuren ska hämtas från gården.
Beslutet meddelades djurägaren den 28 december."
Bilden är entydig och beslutet förefaller enkelt, och sannolikt väger detta tungt även hos förvaltningsrätten.
Lantbrukaren ifråga anser dock att djuren inte far illa, och vill göra förbättringar och vädjar om andra djurskyddsinspektörer. Han är öppen med sin situation och välkomnar media till gården.
Han har också samma dag som omhändertagandet skulle ske haft två erkända andra djuromsorgssakkunniga ute på gården. Dels Kerstin Fredlund, mångårig medlemschef på Skånemejerier och dels Per Michanek, veterinär och med bakgrund på Sveriges Lantbruksuniversitet.
Deras bild av djurhållningen på gården är diametralt motsatt den som länsstyrelsen ger, och det är den skillnaden som gör att jag har gjort min JO-anmälan. Här är deras bild av verkligheten för djuren på gården:
"Djurbedömning hos Per-Ola Olsson Rörum måndag den 2-1-12 Kl 9.00
Totalt antal djur:
15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.
4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen samt rena ,inga skador fanns att se.
20 djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt 7,8,10,23,15 och 6446 var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.
Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.
Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.
Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.
Bedömningen har utförts av
Miljö o Kvalitetskonsult
Kerstin Fredlund"
"Idag (02 JAN 2012) vid 11-tiden besökte jag Per-Ola Olssons gård Åkesholm, Rörum, för att göra en bedömning av hans djurs välbefinnande. Liksom vid tidigare besök var djuren i god kondition, utmärkt rena och hade tillgång till foder, vatten och välströdda liggplatser. De var också tama och orädda för människor, vilket tyder på att de behandlas väl.
Till min förvåning fanns polis, transportör och djurskyddsinspektör på plats för att verkställa ett beslut om omhändertagande. Att omhänterta djur som är ovanligt välskötta och välmående har enlig min uppfattning ingenting med djurskydd att göra och är dessutom ett oacceptabelt slöseri med samhällets resurser. För att inte tala om det lidande som både inblandade djur och människor utsätts för.
Per Michanek, veterinär"
Den kände dokumentärfilmaren Peter Gerdehag filmar också djurskötseln på gården i dessa dagar.
Ett tvångsomhändertagande av en gårds alla nötkreatur är självfallet ett helt förödande slag för en lantbrukare, ekonomiskt och socialt. Hela grunden för hans näringsverksamhet rycks undan och kostnaderna för djuren uppstallade hos någon annan är dramatiska och raserar ekonomin ytterligare.
Far djuren illa måste dock självfallet länsstyrelsen ingripa, vilket man nu gör i detta fall.
Skillnaden i verklighetsbild mellan länsstyrelsen och de två andra sakkunniga är dock anmärkningsvärd. Rimligen borde förvaltningsrätten bilda sig en egen uppfattning på plats på gården, kan man tycka, inför ett så dramatiskt myndighetsbeslut. Så torde dock sällan eller aldrig ske, utan myndighetens bedömning väger oerhört tungt och den berörda lantbrukarens synpunkter väger lätt.
Får länsstyrelsen rätt i förvaltningsrätten omhändertas djuren när som helst. I detta fall kan dock diskussionen fortsätta kring om beslutet var riktigt och omhändertagandet nödvändigt, eftersom lantbrukarens motbild finns väl dokumenterad.
Därför kan det vara bra att JO kan ta detta fall som utgångspunkt för att granska de rättsäkerhetsaspekter som kan finnas i anslutning till djurskyddslagen och dess tillämpning.
Svenska Dagbladet behandlar också detta i ett ledarstick idag.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djuromsorg, djurskyddslagen, jordbruk, skåne, länsstyrelsen, jo, politik, riksdagen
lördag, januari 07, 2012
Peter Gerdehag dokumenterar djurskyddskonflikt
Debatten om djurskyddslagens tillämpning bedömer jag som angelägen. Den mångåriga konflikt i Skåne, som jag har bett JO att granska,och där lännsstyrelsen beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur, ska nu dokumenteras även av den kände filmaren Peter Gerdehag.
Diskussionen är också livlig efter tidningen land lantbruks artikel i frågan.
Se också min JO-anmälan här.
Är det ingen rök utan eld i detta, dvs länsstyrelserna sköter sin svåra uppgift med objektivitet, professionalitet och oväld, eller finns det en risk för att ambitiösa inspektörer så grips av sitt kall att de ibland kan gå för långt?
Det förtjänar att påpekas att grunden för många djurskyddsärenden är anmälningar från privatpersoner, ibland anonyma, där många skäl och rykten kan ligga bakom. Naturligtvis ska länsstyrelsen granska uppgifter som tyder på vanvård av djur, men det är klart att här finns ett stort spektrum där myndigheten kan agera och där den granskning som sker av myndighetens omdöme och arbete främst görs i domstol. Och domstolen granskar i första hand om det finns skäl att på grundval av länsstyrelsens uppgifter ingripa enligt myndighetens beslut, eller ej. Man torde knappast granska myndighetens arbetsmetoder, och det är här som man bör överväga om djurägarens ställning borde stärkas genom någon granskningsfunktion. För mig är det rätt uppenbart att myndigheternas förelägganden ibland är okvalificerade och även utanför vad lagen medger, vilket ju också en del domstolsutslag visar.
En farhåga är att enstaka länsstyrelsetjänstemän kanske grips av ett sådant engagemang för "saken" att man ibland kan agera mera som uppfinningsrika privatdetektiver med utomordentliga befogenheter än som myndigheter som objektivt ska tillämpa lagen, i omsorg om de djurs vars intressen man ska skydda men där djurägarens/medborgarens faktiska rättigheter kan komma i andra hand eller rentav glömmas bort.
Justititeombudsmannen ska för riksdagens och medborgarnas räkning granska Sveriges myndigheter och hur de fullgör sina uppgifter. Jag hoppas att min begäran om detta kommer att villfaras av JO.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelserna, jordbruk, lrf, politik, riksdagen, centerpartiet, skåne
Diskussionen är också livlig efter tidningen land lantbruks artikel i frågan.
Se också min JO-anmälan här.
Är det ingen rök utan eld i detta, dvs länsstyrelserna sköter sin svåra uppgift med objektivitet, professionalitet och oväld, eller finns det en risk för att ambitiösa inspektörer så grips av sitt kall att de ibland kan gå för långt?
Det förtjänar att påpekas att grunden för många djurskyddsärenden är anmälningar från privatpersoner, ibland anonyma, där många skäl och rykten kan ligga bakom. Naturligtvis ska länsstyrelsen granska uppgifter som tyder på vanvård av djur, men det är klart att här finns ett stort spektrum där myndigheten kan agera och där den granskning som sker av myndighetens omdöme och arbete främst görs i domstol. Och domstolen granskar i första hand om det finns skäl att på grundval av länsstyrelsens uppgifter ingripa enligt myndighetens beslut, eller ej. Man torde knappast granska myndighetens arbetsmetoder, och det är här som man bör överväga om djurägarens ställning borde stärkas genom någon granskningsfunktion. För mig är det rätt uppenbart att myndigheternas förelägganden ibland är okvalificerade och även utanför vad lagen medger, vilket ju också en del domstolsutslag visar.
En farhåga är att enstaka länsstyrelsetjänstemän kanske grips av ett sådant engagemang för "saken" att man ibland kan agera mera som uppfinningsrika privatdetektiver med utomordentliga befogenheter än som myndigheter som objektivt ska tillämpa lagen, i omsorg om de djurs vars intressen man ska skydda men där djurägarens/medborgarens faktiska rättigheter kan komma i andra hand eller rentav glömmas bort.
Justititeombudsmannen ska för riksdagens och medborgarnas räkning granska Sveriges myndigheter och hur de fullgör sina uppgifter. Jag hoppas att min begäran om detta kommer att villfaras av JO.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelserna, jordbruk, lrf, politik, riksdagen, centerpartiet, skåne
fredag, januari 06, 2012
Jag JO-anmäler Länsstyrelsen i Skåne om djurskyddslagen
Jag följer som riksdagsledamot med intresse jordbrukets frågor. Via sociala medier har jag följt lantbrukaren Per-Ola Olsson, Simrishamn, som via facebook och blogg och twitter redovisat sin konflikt och dialog med länsstyrelsen i Skåne vad gäller djuromsorgen om hans nötkreatur.
Jag har fördjupat mig lite i ärendet och förstår att det är komplicerat samt att det ligger en lång tid tillbaka av motsättningar mellan gården och länsstyrelsen.
Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för ett sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.
Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari (vilket inte blev av) - haft två mycket erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.
Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.
Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.
Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin utomordentligt starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull kan agera oproportionerligt kraftfullt och även överreagera mot djurägare som är "uppstudsiga".
Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna bland agerar alltför kraftfullt i dessa grannlaga frågor äger berättigande eller ej.
Som bakgrundunderlag vill jag hänvisa till min blogg, till en artikel med många kommentarer i Land Lantbruk; samt till Per-Ola Olssons egen blogg under signaturen "Sveriges snyggaste bonde";
Jag är mycket medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätten att behandlas korrekt, de är i ett starkt underläge och det kan finnas en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.
Myndigheterna har ett hårt tryck på sig och vet att man får ingen kritik om man agerar alltför kraftfullt men riskerar stark kritik i de fall när man inte agerat fast man borde gjort det. Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.
Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning skulle behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl på något lämpligt sätt och även om inte myndigheterna när djur akut behöver få det bättre även kunde förelägga fortsatt djurskötsel under god kontroll i befintliga stallar i avvaktan på att djuren levereras till slakt eller försäljning.
tillägg: Detta fall från Dalarna, där länsstyrelsen fick backa efter ohemula krav utan förankring i gällande lag, belägger de farhågor jag har.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelsen, djuromsorg, lrf, jordbruk, politik, riksdagen, centerpartiet
Jag har fördjupat mig lite i ärendet och förstår att det är komplicerat samt att det ligger en lång tid tillbaka av motsättningar mellan gården och länsstyrelsen.
Länsveterinären har i slutet av förra året med stöd av djurskyddsinspektörernas bedömning beslutat att tvångsomhänderta alla nötkreatur. Till grund för ett sådant omvälvande ingripande ska det enligt djurskyddslagen vara tydligt visat att det är oundgängligen nödvändigt från djurskyddssynpunkt att djuren omhändertas.
Per-Ola Olsson har samma dag som djuren skulle omhändertas - den 2 januari (vilket inte blev av) - haft två mycket erfarna djuromsorgsbedömare ute, varav en veterinär. De bedömer till skillnad från länsstyrelsen att djuren är vid gott hull.
Per-Ola Olsson vädjar till länsstyrelsen att den ska ge andra inspektörer ansvaret för ärendet, eftersom det finns ett ömsesidigt misstroende mellan honom och de inspektörer som varit handläggare så länge, vilket även EU-regler öppnar för som rimligt. Så har dock inte skett.
Jag vill att JO granskar det nu aktuella omhändertagandet och det faktum att länsstyrelsen inte agerat för att tillmötesgå vädjan om nya inspektörer.
Jag vill också att JO övergripande granskar länsstyrelsen i Skånes arbete med att tillämpa djurskyddslagen. Självfallet går djurens bästa i första hand och myndigheterna ska ha en stark ställning i sin tillsyn över detta. Myndigheten och dess tjänstemän måste dock i kraft av sin utomordentligt starka ställning använda sina maktinstrument med gott omdöme, och det kan finnas risk för att enskilda tjänstemän för den goda sakens skull kan agera oproportionerligt kraftfullt och även överreagera mot djurägare som är "uppstudsiga".
Länsstyrelsen i Skåne omges av viss ryktesspridning i denna riktning, och det kan vara bra att JO tar länsstyrelsen i Skåne som exempel för att utröna om den kritik som finns över landet mot att myndigheterna bland agerar alltför kraftfullt i dessa grannlaga frågor äger berättigande eller ej.
Som bakgrundunderlag vill jag hänvisa till min blogg, till en artikel med många kommentarer i Land Lantbruk; samt till Per-Ola Olssons egen blogg under signaturen "Sveriges snyggaste bonde";
Jag är mycket medveten om att detta handlar om svåra och viktiga frågor där djurens bästa går i första rummet och där myndigheterna och deras tjänsteman i allt väsentligt gör ett gott arbete. Även djurägarna har dock rätten att behandlas korrekt, de är i ett starkt underläge och det kan finnas en risk för att de ibland kan hanteras alltför hårt. Tjänstemän ska agera objektivt och efter lagen.
Myndigheterna har ett hårt tryck på sig och vet att man får ingen kritik om man agerar alltför kraftfullt men riskerar stark kritik i de fall när man inte agerat fast man borde gjort det. Konsekvenserna av ett omhändertagande är dramatiska för djurägaren, inte minst ekonomiskt men även socialt.
Det ska väldigt mycket till för att rättsinstanserna ska gå emot länsstyrelserna när de vill tvångsomhänderta djur och djurbesättningar för att djuren far illa. Det bör övervägas om inte djurägarens ställning skulle behöva stärkas av rättssäkerhetsskäl på något lämpligt sätt och även om inte myndigheterna när djur akut behöver få det bättre även kunde förelägga fortsatt djurskötsel under god kontroll i befintliga stallar i avvaktan på att djuren levereras till slakt eller försäljning.
tillägg: Detta fall från Dalarna, där länsstyrelsen fick backa efter ohemula krav utan förankring i gällande lag, belägger de farhågor jag har.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskydd, djurskyddslagen, länsstyrelsen, djuromsorg, lrf, jordbruk, politik, riksdagen, centerpartiet
onsdag, januari 04, 2012
Om bloggen (Ett militärt) Alliansfritt Sverige
Jag skrev i höstas några små ord om vikten av att vara varsam med orden, och kritiserade bloggnamnet "Alliansfritt Sverige". Jag fick en del kritik från bloggen själv, och från andra, men stod fast i följande inlägg.
"Alliansfritt Sverige" uppmärksammar återigen mitt förslag i en liten årskawalkad.
Det visar sig att namnet helt anspelar på Sveriges militära alliansfrihet:
"Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson krävde att vi skulle byta namn eftersom han tycket att Alliansfritt Sverige anspelade på terrorism och mord på meningsmotståndare. Danielsson som är Centerpartiets försvarspolitiska talesperson missade helt att namnet anspelar på Sveriges militära alliansfrihet. Det var första och gissningsvis enda gången vi jämförts med självmordsbombare."
Jamen, i så fall har jag inga problem med det! Men varför skriver ni då så lite om den och så mycket om en annan allians?
Läs även andra bloggares åsikter om "alliansfritt Sverige", alliansfrihet, alliansen, politik, centerpartiet
"Alliansfritt Sverige" uppmärksammar återigen mitt förslag i en liten årskawalkad.
Det visar sig att namnet helt anspelar på Sveriges militära alliansfrihet:
"Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson krävde att vi skulle byta namn eftersom han tycket att Alliansfritt Sverige anspelade på terrorism och mord på meningsmotståndare. Danielsson som är Centerpartiets försvarspolitiska talesperson missade helt att namnet anspelar på Sveriges militära alliansfrihet. Det var första och gissningsvis enda gången vi jämförts med självmordsbombare."
Jamen, i så fall har jag inga problem med det! Men varför skriver ni då så lite om den och så mycket om en annan allians?
Läs även andra bloggares åsikter om "alliansfritt Sverige", alliansfrihet, alliansen, politik, centerpartiet
måndag, januari 02, 2012
Ska Per-Olas kor tvångsomhändertas?
Jag ska skriva rakt upp och ner om ett möjligt rättsövergrepp av Länsstyrelsen i Skåne mot en lantbrukare.
Det handlar om en ung lantbrukare med en lite sliten gård som ska upprustas. Han har haft mjölkproduktion men nyligen slutat med det och har nu nötkreatur för köttproduktion.
Länsstyrelsen har sedan något decennium haft ögonen på gården, och har vid flera tillfällen med stöd av djurskyddslagen velat tvångsomhänderta alla djuren för att de far illa. Hösten 2010 beslutade länsveterinären/länsstyrelsen om att omhänderta djuren, men Per-Ola överklagade till länsrätten som upphävde beslutet.
I somras övervägde man omhändertagande igen och för någon vecka sedan fattades ett nytt beslut om detta. Idag var tre poliser och tre som skulle ta med djuren ute på gården för att verkställa beslutet. Så skedde inte, men de torde återkomma inom kort.
Varför skriver jag om detta, då? Det här är väl glasklart, staten/myndigheten har rätt och lantbrukare Per-Ola vanvårdar djuren som alltså bör omhändertas. Ett omhändertagande är förenat med stora kostnader och drabbar djurägaren hårt.
Självklart ska djurskyddslagen trygga djurens rätt till att ha det bra, och självklart ska myndigheterna gripa in om djuren far illa. Men myndigheten är väldigt stor och stark och lantbrukaren är väldigt liten och i underläge i dessa fall. Min bedömningen är att en del länstyrelser ibland agerar alltför okänsligt och kraftfullt i en del fall, dvs de omhändertar trots att djuren har det tillräckligt bra och det borde gått att hitta andra vägar för dialog och lösning.
Länsstyrelsen vet att agerar de för kraftfullt får de ingen kritik annat än av den berörda företagaren, men agerar de för lössläppt blir kritiken massiv från "alla". Trycket på berörda tjänstemän är alltså stort, deras uppgifter är svåra, de har inte alltid den bästa egna erfarenheten och regelverken är ofta mer mm än helhetsinriktade. Deras maktbefogenheter är utomordentligt stora och ingriper de när "djur far illa" vill de se resultat och kan därför frestas att tolka verkligheten mer negativt än positivt.
Ofta är både LRF och andra alltför - tycker jag - försiktiga i att ge sina medlemmar stöd i även de fall där länsstyrelsens beslut kan ifrågasättas, eftersom dessa frågor är så känsliga. Dessa frågor behöver därför diskuteras och förändringar ske, och då är det bra att lyfta fram tydliga fall som visar på detta.
Per-Olas dialog med myndigheten har alltså gått i stå, han har har respekt för länsstyrelsens roll men vädjar till den att ersätta nuvarande tjänstemän som handlägger hans ärende med någon annan, eftersom det har låst sig mellan de nuvarande och honom. Länsstyrelsen villfar inte hans begäran, trots att konflikten mellan tjänstemän och lantbruk har djupa rötter, och trots att EU-regler manar staten till att villfara en sådan begäran om det blivit stora motsättningar.
Per-Ola gillar att diskutera och formulerar sig väl, och jag har de senaste månaderna följt hans bild av konflikten med länsstyrelsen på hans blogg där han kallar sig "Sveriges snyggaste bonde". ((Huruvida detta ökar hans trovärdighet eller ej låter jag vara osagt..:). Han finns också på facebook under samma signatur, liksom på twitter.
Jag har inte talat med länsstyrelsen men inser att deras bild är att djuren far illa och måste omhändertas. Per-Olas bild är att djuren har det bra.
Idag när djuren skulle omhändertas hade Per-Ola bett Kerstin Fredlund, med lång bakgrund i Skånemejerier som medlemschef och som idag bedriver husdjursrådgivning, att att komma och bedöma djurens tillstånd. Han hade också lyckats få veterinär Per Michanek (med dokumenterad bakgrund på SLU mm.) att komma dit just idag.
Jag har pratat med både, och även med förra ordföranden för Sveriges Grisproducenter Annika Bergman, medlem i LRFs riksstyrelse.
Kerstin Fredlund och Per Michanek är samstämmiga i sina utlåtanden. Djuren är vid gott hull och har en tillräckligt bra djuromsorg. De anser inte att det finns grund för att omhänderta dem, i så fall skulle väldigt många djurbesättningar i Sverige leva farligt. (Och Sverige ligger som vi vet, i världstäten i dessa frågor).
Per-Ola har en gång JO-anmält länsstyrelsen för dess handläggning och JO gav uttryck för visst klander.
Jag avser att nu be JO om att åter granska Länsstyrelsens i Skånes handläggning av dels det nu aktuella beslutet om omhändertagande, dels det faktum att de inte tillmötesgått lantbrukarens vädjan om att lösa upp den långvariga konflikten genom att låta nya tjänstemän ta över ärendet.
Värt att notera är också Statskontorets kritik nyligen mot Jordbruksverket och för att inte ge länsstyrelserna tillräcklig vägledning om hur djurskyddslagen praktiskt ska tillämpas för enhetligt över landet.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskyddslagen, djurförbud, djurskydd, lrf, länsstyrelsen, skåne, lantbruk, jordbruk, politik, centerpartiet
Det handlar om en ung lantbrukare med en lite sliten gård som ska upprustas. Han har haft mjölkproduktion men nyligen slutat med det och har nu nötkreatur för köttproduktion.
Länsstyrelsen har sedan något decennium haft ögonen på gården, och har vid flera tillfällen med stöd av djurskyddslagen velat tvångsomhänderta alla djuren för att de far illa. Hösten 2010 beslutade länsveterinären/länsstyrelsen om att omhänderta djuren, men Per-Ola överklagade till länsrätten som upphävde beslutet.
I somras övervägde man omhändertagande igen och för någon vecka sedan fattades ett nytt beslut om detta. Idag var tre poliser och tre som skulle ta med djuren ute på gården för att verkställa beslutet. Så skedde inte, men de torde återkomma inom kort.
Varför skriver jag om detta, då? Det här är väl glasklart, staten/myndigheten har rätt och lantbrukare Per-Ola vanvårdar djuren som alltså bör omhändertas. Ett omhändertagande är förenat med stora kostnader och drabbar djurägaren hårt.
Självklart ska djurskyddslagen trygga djurens rätt till att ha det bra, och självklart ska myndigheterna gripa in om djuren far illa. Men myndigheten är väldigt stor och stark och lantbrukaren är väldigt liten och i underläge i dessa fall. Min bedömningen är att en del länstyrelser ibland agerar alltför okänsligt och kraftfullt i en del fall, dvs de omhändertar trots att djuren har det tillräckligt bra och det borde gått att hitta andra vägar för dialog och lösning.
Länsstyrelsen vet att agerar de för kraftfullt får de ingen kritik annat än av den berörda företagaren, men agerar de för lössläppt blir kritiken massiv från "alla". Trycket på berörda tjänstemän är alltså stort, deras uppgifter är svåra, de har inte alltid den bästa egna erfarenheten och regelverken är ofta mer mm än helhetsinriktade. Deras maktbefogenheter är utomordentligt stora och ingriper de när "djur far illa" vill de se resultat och kan därför frestas att tolka verkligheten mer negativt än positivt.
Ofta är både LRF och andra alltför - tycker jag - försiktiga i att ge sina medlemmar stöd i även de fall där länsstyrelsens beslut kan ifrågasättas, eftersom dessa frågor är så känsliga. Dessa frågor behöver därför diskuteras och förändringar ske, och då är det bra att lyfta fram tydliga fall som visar på detta.
Per-Olas dialog med myndigheten har alltså gått i stå, han har har respekt för länsstyrelsens roll men vädjar till den att ersätta nuvarande tjänstemän som handlägger hans ärende med någon annan, eftersom det har låst sig mellan de nuvarande och honom. Länsstyrelsen villfar inte hans begäran, trots att konflikten mellan tjänstemän och lantbruk har djupa rötter, och trots att EU-regler manar staten till att villfara en sådan begäran om det blivit stora motsättningar.
Per-Ola gillar att diskutera och formulerar sig väl, och jag har de senaste månaderna följt hans bild av konflikten med länsstyrelsen på hans blogg där han kallar sig "Sveriges snyggaste bonde". ((Huruvida detta ökar hans trovärdighet eller ej låter jag vara osagt..:). Han finns också på facebook under samma signatur, liksom på twitter.
Jag har inte talat med länsstyrelsen men inser att deras bild är att djuren far illa och måste omhändertas. Per-Olas bild är att djuren har det bra.
Idag när djuren skulle omhändertas hade Per-Ola bett Kerstin Fredlund, med lång bakgrund i Skånemejerier som medlemschef och som idag bedriver husdjursrådgivning, att att komma och bedöma djurens tillstånd. Han hade också lyckats få veterinär Per Michanek (med dokumenterad bakgrund på SLU mm.) att komma dit just idag.
Jag har pratat med både, och även med förra ordföranden för Sveriges Grisproducenter Annika Bergman, medlem i LRFs riksstyrelse.
Kerstin Fredlund och Per Michanek är samstämmiga i sina utlåtanden. Djuren är vid gott hull och har en tillräckligt bra djuromsorg. De anser inte att det finns grund för att omhänderta dem, i så fall skulle väldigt många djurbesättningar i Sverige leva farligt. (Och Sverige ligger som vi vet, i världstäten i dessa frågor).
Per-Ola har en gång JO-anmält länsstyrelsen för dess handläggning och JO gav uttryck för visst klander.
Jag avser att nu be JO om att åter granska Länsstyrelsens i Skånes handläggning av dels det nu aktuella beslutet om omhändertagande, dels det faktum att de inte tillmötesgått lantbrukarens vädjan om att lösa upp den långvariga konflikten genom att låta nya tjänstemän ta över ärendet.
Värt att notera är också Statskontorets kritik nyligen mot Jordbruksverket och för att inte ge länsstyrelserna tillräcklig vägledning om hur djurskyddslagen praktiskt ska tillämpas för enhetligt över landet.
Läs även andra bloggares åsikter om djurskyddslagen, djurförbud, djurskydd, lrf, länsstyrelsen, skåne, lantbruk, jordbruk, politik, centerpartiet
torsdag, december 29, 2011
Exklusiv vargfilm från Dala-Floda.
Här rullar sig vargen framför kameran - DN.SE
www.dn.se
En livs levande varg – precis utanför vardagsrumsfönstret. Det fick Inga Thunberg att springa efter kameran. ”Jag var lite nervös och darrade på handen”, säger hon till DN.se...
Jag härstammar liksom väl de allra flesta från bönder och torpare som levt nära naturen och i hård kamp för födan genom att odla mark och hålla husdjur. Våra förfäder hade stora problem med vargen som konkurrerade om både vilt och tog ihjäl husdjur. Under 1800-talet utrotades vargen genom varggropar, vargdrev med mera. Nu återkommer den och orsakar stora känslor, där stadsbor ofta gillar varg på landsbygden men där lokalbefolkningen ofta inte gör det. Frågan är svår, jag har en restriktiv hållning, vargen bör i första hand finnas i de stora vidderna i Norrlands inland. Detta kolliderar dock med renskötseln och därför pressas vargen ner till Dalarna, Värmland, Stockholm och i riktning Götaland. Här en fin film på en avspänd varg i bebodda trakter....
Läs även andra bloggares åsikter om varg, politik, centerpartiet,
..
www.dn.se
En livs levande varg – precis utanför vardagsrumsfönstret. Det fick Inga Thunberg att springa efter kameran. ”Jag var lite nervös och darrade på handen”, säger hon till DN.se...
Jag härstammar liksom väl de allra flesta från bönder och torpare som levt nära naturen och i hård kamp för födan genom att odla mark och hålla husdjur. Våra förfäder hade stora problem med vargen som konkurrerade om både vilt och tog ihjäl husdjur. Under 1800-talet utrotades vargen genom varggropar, vargdrev med mera. Nu återkommer den och orsakar stora känslor, där stadsbor ofta gillar varg på landsbygden men där lokalbefolkningen ofta inte gör det. Frågan är svår, jag har en restriktiv hållning, vargen bör i första hand finnas i de stora vidderna i Norrlands inland. Detta kolliderar dock med renskötseln och därför pressas vargen ner till Dalarna, Värmland, Stockholm och i riktning Götaland. Här en fin film på en avspänd varg i bebodda trakter....
Läs även andra bloggares åsikter om varg, politik, centerpartiet,
..
söndag, december 25, 2011
Försvar, flygfält och vindkraft
Försvarsmakten accepterade länge inte bara att allehanda mobilmaster uppfördes i landet utan även att vindkraftverk byggdes, även rätt nära militära flygplatser och anläggningar.
Över en natt, den 1 april, 2010, bytte man strategi, och från den dagen kräver militära flyg- och säkerhetsskäl plötsligt att inga vindkraftverk uppföres inom 30-40 km runt flygfälten. När detta ifrågasätts hänvisar man - till skillnad från före 1 april 2010- till elementära militära fakta , det behövs en radie av den här storleksordningen. Punkt.
Tillåt mig tvivla.En studie från FOI jämför nu hur många vindkraftverk som finns i Tyskland (21.607) med en landyta på 357.000 km2, i Danmark (5.500) med en landyta på 43.094 km2, och i Sverige ((1.655) med en landyta på 450.295 km2....
Och vilket land har sedan den 1 april 2010 de i särklas strängaste regelverken för att förbjuda vindkraftverk? Just det, Sverige.
FOI-rapporten - där 3 försvarsmyndigheter och energimyndigheten varit inblandade - föreslår en del åtgärder, t ex att i första hand förtäta befintliga vindkraftsparker (!) och att länsstyrelserna tar en mer aktiv roll i att förklara totalförsvarets intressen (!)... Det förefaller som om försvarsmyndigheternas synpunkter fått stort genomslag.
Utredaren Fredrik Lindgren på FOI har alltså sökt jämföra försvar och vindkraft i några olika länder. Han redovisar också det svenska försvarets argument för att just i Sverige ha större "stoppzoner" på ca 10 procent av Sveriges yta (motsvarande hela Danmark!).
Men han har inte sökt bedöma om försvarets krav är berättigade: "Men om de svenska kraven är motiverade i antal km räknat eller inte kan jag inte bedöma".
Regeringen prövar nu som högsta instans ett antal ärenden om detta, med koppling till miljöbalken och plan- och bygglagen. Jag utgår ifrån att regeringen noga granskar försvarets argument för sin "stoppzon" och bedömer hur stor en sådan rimligen bör vara i den avvägning mellan de både riksintressena försvar och energi som måste göras.
Jag beställde tidigare en RUT-undersökning (riksdagens utredningstjänst) om dessa förhållanden i andra länder, och den verkar ge rätt mycket information som jag inte hittar i FOI-studien! Här också från en interpellationsdebatt.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, vindkraft, energi, politik, centerpartiet
Över en natt, den 1 april, 2010, bytte man strategi, och från den dagen kräver militära flyg- och säkerhetsskäl plötsligt att inga vindkraftverk uppföres inom 30-40 km runt flygfälten. När detta ifrågasätts hänvisar man - till skillnad från före 1 april 2010- till elementära militära fakta , det behövs en radie av den här storleksordningen. Punkt.
Tillåt mig tvivla.En studie från FOI jämför nu hur många vindkraftverk som finns i Tyskland (21.607) med en landyta på 357.000 km2, i Danmark (5.500) med en landyta på 43.094 km2, och i Sverige ((1.655) med en landyta på 450.295 km2....
Och vilket land har sedan den 1 april 2010 de i särklas strängaste regelverken för att förbjuda vindkraftverk? Just det, Sverige.
FOI-rapporten - där 3 försvarsmyndigheter och energimyndigheten varit inblandade - föreslår en del åtgärder, t ex att i första hand förtäta befintliga vindkraftsparker (!) och att länsstyrelserna tar en mer aktiv roll i att förklara totalförsvarets intressen (!)... Det förefaller som om försvarsmyndigheternas synpunkter fått stort genomslag.
Utredaren Fredrik Lindgren på FOI har alltså sökt jämföra försvar och vindkraft i några olika länder. Han redovisar också det svenska försvarets argument för att just i Sverige ha större "stoppzoner" på ca 10 procent av Sveriges yta (motsvarande hela Danmark!).
Men han har inte sökt bedöma om försvarets krav är berättigade: "Men om de svenska kraven är motiverade i antal km räknat eller inte kan jag inte bedöma".
Regeringen prövar nu som högsta instans ett antal ärenden om detta, med koppling till miljöbalken och plan- och bygglagen. Jag utgår ifrån att regeringen noga granskar försvarets argument för sin "stoppzon" och bedömer hur stor en sådan rimligen bör vara i den avvägning mellan de både riksintressena försvar och energi som måste göras.
Jag beställde tidigare en RUT-undersökning (riksdagens utredningstjänst) om dessa förhållanden i andra länder, och den verkar ge rätt mycket information som jag inte hittar i FOI-studien! Här också från en interpellationsdebatt.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, vindkraft, energi, politik, centerpartiet
lördag, december 24, 2011
GJ&GNY!
Jag kortade på facebook ner jul- och nyårshälsningen till denna rebus...
Fast det blev fel, skulle stått GJ&GNÅ!
Fast jag tycker att GJ&GNY låtter bättre så jag ska hålla mig till det!
God Jul & Gott Nytt Year, alltså!
Eller, om det passar bättre:
MC&HNÅ!
Läs även andra bloggares åsikter om god jul, gott nytt år, GJ&GNY
Fast det blev fel, skulle stått GJ&GNÅ!
Fast jag tycker att GJ&GNY låtter bättre så jag ska hålla mig till det!
God Jul & Gott Nytt Year, alltså!
Eller, om det passar bättre:
MC&HNÅ!
Läs även andra bloggares åsikter om god jul, gott nytt år, GJ&GNY
onsdag, december 21, 2011
Barnläkarens behandling fruktansvärd,rättsskandal?
En erfaren barnläkare i Stockholm avdelades på heltid för att vårda en för tidigt född, dödsdömd flicka. Flickan dog. Efter ett halvår kom 4 poliser till sjukhuset och anhöll barnläkaren för barmhärtighetsmord, dvs för att ha förkortat barnets liv med några dagar.
Efter 2 år och åtta månader frikändes barnläkaren, och åklagaren överklagade inte domen.
Barnläkarens straff för något hon inte gjort är ändå exempellöst hårt. Hon skriver här om hur han behandlades av polis och rättsväsende, och har antecknat många ordagranna repliker och hur hon hanterades av polisen.
Jag blir mörkrädd, är det så här som det bästa rättssystemet i världen fungera. Ja, om det nu är det, men jag lever ju lite i den tron.
Läs artikeln i läkartidningen!
Jag är lite oklar på om den behandling som hon fick genom åklagarens övervåld och genom hur hon behandlades i häktat är JO-anmäld. Jag antar det, men annars är jag beredd att göra det.
Inga skadestånd i världen kan ju gottgöra för en enorma process som rättvisans tjänare drog igång på märkligt svaga grunder, men jag antar att ett högt sådant kommer att utdömas. I Sverige är ju några hundra tusen kronor högt...
Blir det någon påföljd för rättsväsendet självt? ´Finns det någon påföljd för "okynnesåtal"?
Jag är ingen jurist men jag förväntar mig en allvarlig diskussion bland dessa och bredare i politik och media. Det ska bli intressant att se hur t ex justitieutskottets voce ordförande, Johan Linander (C), som jag har stor respekt för, kommenterar barnläkarens precisa uppgifter hur det kan gå till i ett svenskt häkte där som sagt inga fällda brottslingar sitter, endast mänskor som är misstänkat för brott men inte dömda.
Men ska man lita på barnläkarens uppgifter om hur hon hanterades och vad poliser sa? Ja, jag tror att hon är anmärkningsvärt god på att observera och förtjänar tilltro. Men OK, ord kommer ju sannolikt att stå mot ord och frågan är vem som är mest trovärdig. Men att bevisa något torde vara lika svårt som att få barnläkaren fälld för barmhärtighetsmord..
Tillägg 23 dec. Ingvar Ericson,pensionerad kemiingenjör, har lagt ner mycket tid på att analysera åklagarens agerande och på fakta i sin helhet och har även anmält åklagarens agerande till JK. Hans resonemang är intressanta och övertygar, och jag avser att skriva till JK och även koppla till Ericsons inlaga.
Tillägg 24 dec, Expressen, Sven-Erik Alhem.
Läs även andra bloggares åsikter om barnläkaren, dödshjälp, juridik, centerpartiet, riksdagen, sjukvård, domstol, politik
Efter 2 år och åtta månader frikändes barnläkaren, och åklagaren överklagade inte domen.
Barnläkarens straff för något hon inte gjort är ändå exempellöst hårt. Hon skriver här om hur han behandlades av polis och rättsväsende, och har antecknat många ordagranna repliker och hur hon hanterades av polisen.
Jag blir mörkrädd, är det så här som det bästa rättssystemet i världen fungera. Ja, om det nu är det, men jag lever ju lite i den tron.
Läs artikeln i läkartidningen!
Jag är lite oklar på om den behandling som hon fick genom åklagarens övervåld och genom hur hon behandlades i häktat är JO-anmäld. Jag antar det, men annars är jag beredd att göra det.
Inga skadestånd i världen kan ju gottgöra för en enorma process som rättvisans tjänare drog igång på märkligt svaga grunder, men jag antar att ett högt sådant kommer att utdömas. I Sverige är ju några hundra tusen kronor högt...
Blir det någon påföljd för rättsväsendet självt? ´Finns det någon påföljd för "okynnesåtal"?
Jag är ingen jurist men jag förväntar mig en allvarlig diskussion bland dessa och bredare i politik och media. Det ska bli intressant att se hur t ex justitieutskottets voce ordförande, Johan Linander (C), som jag har stor respekt för, kommenterar barnläkarens precisa uppgifter hur det kan gå till i ett svenskt häkte där som sagt inga fällda brottslingar sitter, endast mänskor som är misstänkat för brott men inte dömda.
Men ska man lita på barnläkarens uppgifter om hur hon hanterades och vad poliser sa? Ja, jag tror att hon är anmärkningsvärt god på att observera och förtjänar tilltro. Men OK, ord kommer ju sannolikt att stå mot ord och frågan är vem som är mest trovärdig. Men att bevisa något torde vara lika svårt som att få barnläkaren fälld för barmhärtighetsmord..
Tillägg 23 dec. Ingvar Ericson,pensionerad kemiingenjör, har lagt ner mycket tid på att analysera åklagarens agerande och på fakta i sin helhet och har även anmält åklagarens agerande till JK. Hans resonemang är intressanta och övertygar, och jag avser att skriva till JK och även koppla till Ericsons inlaga.
Tillägg 24 dec, Expressen, Sven-Erik Alhem.
Läs även andra bloggares åsikter om barnläkaren, dödshjälp, juridik, centerpartiet, riksdagen, sjukvård, domstol, politik
tisdag, december 20, 2011
Livlig jordbruksdebatt i riksdagen!
Riksdagen debatterade igår (scrolla ner en bra bit) viktiga frågor om världens och Sveriges matförsörjning, och hur den allvarliga nedgången av svensk livsmedelsproduktionen ska kunna brytas.
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen och på andra sätt lyft dessa frågor tidigare. Några ytterligare blogglänkar här och här.
Jag visade på hur alliansen med jordbruksminister Eskil Erlandsson i spetsen målmedvetet arbetar för att öka konkurrenskraften hos det svenska jordbruket, världsledande på miljöhänsyn och god djuromsorg. Handelsgödselskatten har tagits bort och i årets budget föreslås 90 mkr i kostnadssänkning av kontrollkostnader vid slakterierna samt 90 mkr i en djurvälfärdsersättning till grisnäringen. Regeringen för en ständig kamp för att minska byråkratin och förenkla regelverken.
Ändå har utvecklingen ännu inte vänt utan Sverige är tillsammans med åkerfattiga Norge nu bland de länder i Europa som importerar mest mat, dvs har lägst andel självförsörjningsgrad på bara drygt 50 procent.Detta är djupt allvarligt med bäring på både miljö, resurshushållning,sysselsättning och sårbarhet.
Regeringen föreslår ett nytt mål för jordbruket, att de gröna näringarna bidrar till en globalt hållbar utveckling. Det är alldeles utmärkt och gör det självfallet helt nödvändigt att bryta Sveriges ökande importberoende på mat. Jag menade att detta borde föranleda en förnyelse av riksdagens mål för jordbruket, där fokus flyttas från den viktiga ekonischen till den moderna miljövänliga "konventionella" produktionen.
Jag riktade också stark kritik mot de f.d. rödgrönas gemensamma linje att införa en handelsgödselskatt på 300 mkr, trots att handelsgödselns pris stigit med 40 procent sedan 2005, långt mer än den föreslagna skatten. Och trots att skatten har endast marginella miljöeffekter och inte finns i något annat land.
Det är också beklämmande att S och V motsätter sig att jordbrukets kontrollkostnader i slakterierna sänks med 90 milj kr. Inser inte det gamla industripartiet Socialdemokraterna att dessa förslag bidrar till att flytta mer livsmedelsproduktion och fler jobb i livsmedelsindustrin utomlands?
Tillsammans med den kommande CO2-skattehöjningen på dieselolja för lantbruket på 500 mkr vill alltså de rödgröna ge jordbruket en skattechock på ca 900 mkr, och i ett slag ta bort ca 20 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst på 4-5 miljarder kronor. Detta kan endast accelerera den minskning av svensk livsmedelsproduktion och livsmedelsindustri som skett de senaste decennierna.
Miljöpartiet är trots sitt namn ett hot mot både världens och Sveriges livsmedelsförsörjning. Man förespråkar endast en helt orealistisk övergång till ett jordbruk utan tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, trots att över 900 milj människor idag hungrar i världen och trots att jordbruket i världen enligt FAO behöver öka sin produktion med 70 procent fram till 2050.
Afrikas livsmedelsproduktion har stått och stampat i många decennier och det är uppenbart att Afrikas magra jordar oftast behöver tillförsel av växtnäring för att kunnna fördubbla sin produktion och mer.
Och Miljöpartiet, liksom V och märkligt nog S, inriktar sina förslag om svenskt jordbruk mest på att minska konkurrenskraften i den helt dominerande delen (95 procent) med modern miljövänlig produktion för att flytta pengar till stöd för den viktiga ekonischen, all respekt, som står för 5 procent. Ekoandelen kanske ökar eller dubblas, men totalproduktionen kommer att minska till kanske bara 30-40 procent av vår livsmedelskonsumtion. Så sviker idag de f.d rödgröna både svensk och därmed global livsmedelsförsörjning.
Matilda Ernkrans (S) uttryckte respekt - tack för det! - och menade att jag var frustrerad. Javisst, när man ser en sådan här negativ utveckling som måste vändas, när regeringen är på rätt väg men det behövs mer, och då lägger oppositionen helt huvudlösa förslag!
Socialdemokraterna har ändå goda ansatser, de vill vända utvecklingen i Sverige (!), de vill ha en parlamentarisk livsmedelskommitté och de har insett Sveriges ökade sårbarhet. Det är bra, men därför är de förslag jag kritiserat helt contraproduktiva och gåtfulla.
Jag hann inte svara om min syn på behovet av en svensk livsmedelsstrategi, men har diskuterat det tidigare här på bloggen. Den behövs, och jordbruksministern arbetar med att ta fram en sådan inom ramen för satsningen på Matlandet Sverige. Jag ser en poäng med att det skulle ske i form av en parlamentarisk kommitté, för att få en allmän kraftsamling, för att verkligen få fram den alarmerande situationen och för att få oppositionen att inse att man lägger contraproduktiva förslag!
Här länkar till web-TV från debatten, mitt inlägg och replikväxlingen med Kew Nordqvist och Matilda Ernkrans.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, riksdagen, politik, lrf, livsmedel, fao, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen
Jag har i tidigare inlägg här på bloggen och på andra sätt lyft dessa frågor tidigare. Några ytterligare blogglänkar här och här.
Jag visade på hur alliansen med jordbruksminister Eskil Erlandsson i spetsen målmedvetet arbetar för att öka konkurrenskraften hos det svenska jordbruket, världsledande på miljöhänsyn och god djuromsorg. Handelsgödselskatten har tagits bort och i årets budget föreslås 90 mkr i kostnadssänkning av kontrollkostnader vid slakterierna samt 90 mkr i en djurvälfärdsersättning till grisnäringen. Regeringen för en ständig kamp för att minska byråkratin och förenkla regelverken.
Ändå har utvecklingen ännu inte vänt utan Sverige är tillsammans med åkerfattiga Norge nu bland de länder i Europa som importerar mest mat, dvs har lägst andel självförsörjningsgrad på bara drygt 50 procent.Detta är djupt allvarligt med bäring på både miljö, resurshushållning,sysselsättning och sårbarhet.
Regeringen föreslår ett nytt mål för jordbruket, att de gröna näringarna bidrar till en globalt hållbar utveckling. Det är alldeles utmärkt och gör det självfallet helt nödvändigt att bryta Sveriges ökande importberoende på mat. Jag menade att detta borde föranleda en förnyelse av riksdagens mål för jordbruket, där fokus flyttas från den viktiga ekonischen till den moderna miljövänliga "konventionella" produktionen.
Jag riktade också stark kritik mot de f.d. rödgrönas gemensamma linje att införa en handelsgödselskatt på 300 mkr, trots att handelsgödselns pris stigit med 40 procent sedan 2005, långt mer än den föreslagna skatten. Och trots att skatten har endast marginella miljöeffekter och inte finns i något annat land.
Det är också beklämmande att S och V motsätter sig att jordbrukets kontrollkostnader i slakterierna sänks med 90 milj kr. Inser inte det gamla industripartiet Socialdemokraterna att dessa förslag bidrar till att flytta mer livsmedelsproduktion och fler jobb i livsmedelsindustrin utomlands?
Tillsammans med den kommande CO2-skattehöjningen på dieselolja för lantbruket på 500 mkr vill alltså de rödgröna ge jordbruket en skattechock på ca 900 mkr, och i ett slag ta bort ca 20 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst på 4-5 miljarder kronor. Detta kan endast accelerera den minskning av svensk livsmedelsproduktion och livsmedelsindustri som skett de senaste decennierna.
Miljöpartiet är trots sitt namn ett hot mot både världens och Sveriges livsmedelsförsörjning. Man förespråkar endast en helt orealistisk övergång till ett jordbruk utan tillförsel av växtnäring genom handelsgödsel, trots att över 900 milj människor idag hungrar i världen och trots att jordbruket i världen enligt FAO behöver öka sin produktion med 70 procent fram till 2050.
Afrikas livsmedelsproduktion har stått och stampat i många decennier och det är uppenbart att Afrikas magra jordar oftast behöver tillförsel av växtnäring för att kunnna fördubbla sin produktion och mer.
Och Miljöpartiet, liksom V och märkligt nog S, inriktar sina förslag om svenskt jordbruk mest på att minska konkurrenskraften i den helt dominerande delen (95 procent) med modern miljövänlig produktion för att flytta pengar till stöd för den viktiga ekonischen, all respekt, som står för 5 procent. Ekoandelen kanske ökar eller dubblas, men totalproduktionen kommer att minska till kanske bara 30-40 procent av vår livsmedelskonsumtion. Så sviker idag de f.d rödgröna både svensk och därmed global livsmedelsförsörjning.
Matilda Ernkrans (S) uttryckte respekt - tack för det! - och menade att jag var frustrerad. Javisst, när man ser en sådan här negativ utveckling som måste vändas, när regeringen är på rätt väg men det behövs mer, och då lägger oppositionen helt huvudlösa förslag!
Socialdemokraterna har ändå goda ansatser, de vill vända utvecklingen i Sverige (!), de vill ha en parlamentarisk livsmedelskommitté och de har insett Sveriges ökade sårbarhet. Det är bra, men därför är de förslag jag kritiserat helt contraproduktiva och gåtfulla.
Jag hann inte svara om min syn på behovet av en svensk livsmedelsstrategi, men har diskuterat det tidigare här på bloggen. Den behövs, och jordbruksministern arbetar med att ta fram en sådan inom ramen för satsningen på Matlandet Sverige. Jag ser en poäng med att det skulle ske i form av en parlamentarisk kommitté, för att få en allmän kraftsamling, för att verkligen få fram den alarmerande situationen och för att få oppositionen att inse att man lägger contraproduktiva förslag!
Här länkar till web-TV från debatten, mitt inlägg och replikväxlingen med Kew Nordqvist och Matilda Ernkrans.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, riksdagen, politik, lrf, livsmedel, fao, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen
lördag, december 17, 2011
Givande försvarsdebatt i riksdagen!
I veckan debatterades Sveriges försvar, utifrån förslagen i budgetpropositionen. Debatten spann som vanligt över både budget och försvarsfrågor i stort, och var riktigt intressant.
Jag uppmärksammade i mitt inlägg socialdemokraternas stordåd att i ett slag höja sin försvarsbudget med hela 2 miljarder kronor jämfört med de rödgrönas budget från i fjol. (Inte ens MP och V står faktiskt fast vid 2-miljardersbesparingen, utan ligger på 1,7-1,8 miljarder i besparing..Det är inte alltid samarbete förädlar, uppenbarligen).
Jag anar Håkan Juholts ande bakom detta, och även bakom socialdemokraternas nya konstruktivitet vad gäller den stora och svåra personalförsörjningsreformen, där S nu ska medverka till att följa upp den noga och inte riva upp den!
Jag gladde mig också åt uppgörelserna mellan alliansen och S och MP vad gäller vårt deltagande i FNs fredsskapande insats i Afghanistan, samt åt att vi i utskottsbetänkandet även gjort upp om att Sverige ska kunna leda en Battle Group tidigast 2015 (och delta innan i andras grupper) samt att en luftförsvarsutredning ska tillsättas för att diskutera mycket långsiktiga frågor (tiden efter 2040).
Det är bra att regeringen i närtid kan återkomma till riksdagen med JAS Gripens uppgradering, och att detta beslut ska ligga som en förutsättning i utredningen.
Vidare tog jag upp vikten av att regeringen snart ger försvarsberedningen i uppdrag att göra en omvärldsanalys mm. inför nästa försvarsbeslut, vilket även Peter Rådberg senare explicit frågade försvarsministern om. Och försvarsministern gav ett positivt svar, försvarsberedningen ska få uppdraget givet att det finns ett intresse från riksdagens partier.
Jag diskuterade också synen på Ryssland och dess utveckling och på säkerhetssituationen i Östersjön med anledning av de väldiga energiflödena där på framförallt fartyg, samt om Gotland behöver en ökad militär närvaro. Jag nämnde Folkpartiets oerhört långtgående krav på att återupprätta Pansarregemente 18 och lokalisera en brigad på kanske 5.000 personer där. Vad kommer det i så fall att kosta och vilka enheter på fastlandet ska då läggas ned?
Peter Hultkvist (S) ställde frågor till Allan Widman på samma tema, och angav de mindre långtgående förslag som socialdemokraterna har aktualiserat och som jag ställde mig positiv till.
Och jag diskuterade i vanlig ordning vikten av att analysera Sveriges militära allianser och hur nära vi kan och ska samarbeta med andra västliga demokratier, vilket utöver många faktorer också har en allt tyngre ekonomisk aspekt.
Se även mitt inlägg i web-TV, där alla inlägg och repliker finns att se och lyssna till. Länk också till min kollega i försvarsutskottet Johan Forsell, som också deltog i debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvarsdebatt, politik, centerpartiet, försvarsmakten, gotland, alliansen, socialdemokraterna
Jag uppmärksammade i mitt inlägg socialdemokraternas stordåd att i ett slag höja sin försvarsbudget med hela 2 miljarder kronor jämfört med de rödgrönas budget från i fjol. (Inte ens MP och V står faktiskt fast vid 2-miljardersbesparingen, utan ligger på 1,7-1,8 miljarder i besparing..Det är inte alltid samarbete förädlar, uppenbarligen).
Jag anar Håkan Juholts ande bakom detta, och även bakom socialdemokraternas nya konstruktivitet vad gäller den stora och svåra personalförsörjningsreformen, där S nu ska medverka till att följa upp den noga och inte riva upp den!
Jag gladde mig också åt uppgörelserna mellan alliansen och S och MP vad gäller vårt deltagande i FNs fredsskapande insats i Afghanistan, samt åt att vi i utskottsbetänkandet även gjort upp om att Sverige ska kunna leda en Battle Group tidigast 2015 (och delta innan i andras grupper) samt att en luftförsvarsutredning ska tillsättas för att diskutera mycket långsiktiga frågor (tiden efter 2040).
Det är bra att regeringen i närtid kan återkomma till riksdagen med JAS Gripens uppgradering, och att detta beslut ska ligga som en förutsättning i utredningen.
Vidare tog jag upp vikten av att regeringen snart ger försvarsberedningen i uppdrag att göra en omvärldsanalys mm. inför nästa försvarsbeslut, vilket även Peter Rådberg senare explicit frågade försvarsministern om. Och försvarsministern gav ett positivt svar, försvarsberedningen ska få uppdraget givet att det finns ett intresse från riksdagens partier.
Jag diskuterade också synen på Ryssland och dess utveckling och på säkerhetssituationen i Östersjön med anledning av de väldiga energiflödena där på framförallt fartyg, samt om Gotland behöver en ökad militär närvaro. Jag nämnde Folkpartiets oerhört långtgående krav på att återupprätta Pansarregemente 18 och lokalisera en brigad på kanske 5.000 personer där. Vad kommer det i så fall att kosta och vilka enheter på fastlandet ska då läggas ned?
Peter Hultkvist (S) ställde frågor till Allan Widman på samma tema, och angav de mindre långtgående förslag som socialdemokraterna har aktualiserat och som jag ställde mig positiv till.
Och jag diskuterade i vanlig ordning vikten av att analysera Sveriges militära allianser och hur nära vi kan och ska samarbeta med andra västliga demokratier, vilket utöver många faktorer också har en allt tyngre ekonomisk aspekt.
Se även mitt inlägg i web-TV, där alla inlägg och repliker finns att se och lyssna till. Länk också till min kollega i försvarsutskottet Johan Forsell, som också deltog i debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvarsdebatt, politik, centerpartiet, försvarsmakten, gotland, alliansen, socialdemokraterna
fredag, december 16, 2011
Kissblöjor vägs på kommunala äldreboenden!
Det pågår ett "mediadrev" mot kvaliteten på svenska äldreboenden, främst de som drivs i privat regi.
Är den svenska äldreomsorgen bra i ett internationellt perspektiv?
Är den bättre på kommunalt drivna boenden?
Är det fel med mångfald, konkurrens och satsat privat kapital i äldreomsorgen. Och är det fel att det privata företaget drivs så att det ger en vinst som täcker bl a ränta på det satsade kapitalet?
Om privata företag gör "för stor" vinst på sina äldreboenden, är det deras fel eller ligger i felet i en dålig upphandling med för låga eller få krav, eller för dåliga kontroller av att avtalet följs? För det kan väl inte vara tidigare ineffektivitet i den kommunala driften som möjliggjort att klara uppställda kvalitetskrav på ett effektivare sätt?
Missförstå mig inte, visst ska äldreomsorgen granskas och diskuteras, och visst ska fel och brister i både upphandling, kontroll och drift förebyggas och rättas till.
Men nog känns det ibland som om medialogiken bränner till utifrån den vänsterståndpunkt som många i branschen lutar åt.
Den här artikel i tidningen Journalisten av Håkan Tunelius, näringspolitisk chef på vårdföretagarna, påstår att begreppen "kissblöjor", "lämnas att dö" och "tvingas sova på madrass på golvet" är skrönor och fel i sak.
Jag läser det nästan först i hans debattartikel, och har endast svagt nåtts av dessa fakta i min vanliga mediakonsumtion.
Har han fel, så återför mig till ordningen. Intill dess är min uppfattning att han beskriver verkligheten och inte de braskande rubriker som ger den bild som nästan alla svenskar nu har.
Läs även andra bloggares åsikter om kissblöjor, äldreomsorg, privat, massmedia, kommunalt, politik, centerpartiet
Är den svenska äldreomsorgen bra i ett internationellt perspektiv?
Är den bättre på kommunalt drivna boenden?
Är det fel med mångfald, konkurrens och satsat privat kapital i äldreomsorgen. Och är det fel att det privata företaget drivs så att det ger en vinst som täcker bl a ränta på det satsade kapitalet?
Om privata företag gör "för stor" vinst på sina äldreboenden, är det deras fel eller ligger i felet i en dålig upphandling med för låga eller få krav, eller för dåliga kontroller av att avtalet följs? För det kan väl inte vara tidigare ineffektivitet i den kommunala driften som möjliggjort att klara uppställda kvalitetskrav på ett effektivare sätt?
Missförstå mig inte, visst ska äldreomsorgen granskas och diskuteras, och visst ska fel och brister i både upphandling, kontroll och drift förebyggas och rättas till.
Men nog känns det ibland som om medialogiken bränner till utifrån den vänsterståndpunkt som många i branschen lutar åt.
Den här artikel i tidningen Journalisten av Håkan Tunelius, näringspolitisk chef på vårdföretagarna, påstår att begreppen "kissblöjor", "lämnas att dö" och "tvingas sova på madrass på golvet" är skrönor och fel i sak.
Jag läser det nästan först i hans debattartikel, och har endast svagt nåtts av dessa fakta i min vanliga mediakonsumtion.
Har han fel, så återför mig till ordningen. Intill dess är min uppfattning att han beskriver verkligheten och inte de braskande rubriker som ger den bild som nästan alla svenskar nu har.
Läs även andra bloggares åsikter om kissblöjor, äldreomsorg, privat, massmedia, kommunalt, politik, centerpartiet
söndag, december 11, 2011
Mikael Wiehe på gott och ont
Mikael Wiehe är en lysande artist och låtskrivare, men politiskt är han en revolutionsromantiker från det glada 1960-talet, socialist eller då kanske kommunist. Han hyllar alltid Cuba och han skrev i en ny låt 2010 så här:
"Hatar du dom jävlarna
som köper upp och lägger ner
Vill du skära dom i bitar
och slå in dom i paket
Drömmer du om huvuden
som ligger i en korg
Vill du sätta upp en galge
på närmsta stora torg"
Han syftade på direktör i Sverige, och han uppmanar i refrängen att "är det nå`t du måste göra.."
Jag kritiserade dessa hans textrader i ett blogginlägg från maj 2010.
Nu har Wiehe varit med i ett TV-program där han och andra artister sjunger varandras låtar. Han har fått kritik från Aaron Modig i KDU för sin text i en brännpunktsartikel.
Den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm sågar kritiken mot Wiehe i ett blogginlägg, där han tydligen menar att det inte är problematiskt att en artist som många har som idol uppmanar till våld och ond bråd död. Eller vad är det han uppmanar till?
Westerholm brukar vara snabb att kalla andra fascister, så även denna gång. Tydligen menar han att Wiehes sång text är helt OK. Jag tycker precis tvärtom.
Han sa i TV-programmet att kanske hade han mjuknat något i kanterna politiskt.Jag hoppas det, men den text jag kritiserar skrevs 2010..
Nicke Bremer försvarar Wiehe på sin blogg, texten ryms inom den konstnärliga friheten..
13 dec tillägg: Wiehe har svarat i SvD, han håller Cuba högt och han går inte i svaromål på de aktuella textraderna som uppmanar till ..,ja vadå? Nog påminner hans språk tyvärr om Pol Pots metoder och andra "upprensningar" som alltid följt i kommunismens spår. Frågan är också rimlig, hur hade det mottagits om extrema högerkrafter sjungit på liknande sätt?
Läs även andra bloggares åsikter om mikael wiehe, så mycket bättre, tv4, socialist, cuba, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, kdu,
"Hatar du dom jävlarna
som köper upp och lägger ner
Vill du skära dom i bitar
och slå in dom i paket
Drömmer du om huvuden
som ligger i en korg
Vill du sätta upp en galge
på närmsta stora torg"
Han syftade på direktör i Sverige, och han uppmanar i refrängen att "är det nå`t du måste göra.."
Jag kritiserade dessa hans textrader i ett blogginlägg från maj 2010.
Nu har Wiehe varit med i ett TV-program där han och andra artister sjunger varandras låtar. Han har fått kritik från Aaron Modig i KDU för sin text i en brännpunktsartikel.
Den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm sågar kritiken mot Wiehe i ett blogginlägg, där han tydligen menar att det inte är problematiskt att en artist som många har som idol uppmanar till våld och ond bråd död. Eller vad är det han uppmanar till?
Westerholm brukar vara snabb att kalla andra fascister, så även denna gång. Tydligen menar han att Wiehes sång text är helt OK. Jag tycker precis tvärtom.
Han sa i TV-programmet att kanske hade han mjuknat något i kanterna politiskt.Jag hoppas det, men den text jag kritiserar skrevs 2010..
Nicke Bremer försvarar Wiehe på sin blogg, texten ryms inom den konstnärliga friheten..
13 dec tillägg: Wiehe har svarat i SvD, han håller Cuba högt och han går inte i svaromål på de aktuella textraderna som uppmanar till ..,ja vadå? Nog påminner hans språk tyvärr om Pol Pots metoder och andra "upprensningar" som alltid följt i kommunismens spår. Frågan är också rimlig, hur hade det mottagits om extrema högerkrafter sjungit på liknande sätt?
Läs även andra bloggares åsikter om mikael wiehe, så mycket bättre, tv4, socialist, cuba, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om kristdemokraterna, kdu,
lördag, december 10, 2011
Viktigt med telekommunikationer i hela landet!
Eva Bofride skriver väl i Gotlands Tidningar om vikten av en god infrastruktur och goda telekommunikationer i hela landet, mot bakgrund av Håkan Juholts utspel i DN som nog var rätt tänkt men som också blev lite fel.
Gotlands Tidningar - 2011-12-10 - Sida: 11
Författare: Eva Bofride
När Håkan Juholt rasade över hur människor i Sverige 2011 inte kan ringa efter ambulans eller aktivera trygghetslarm för att det saknas täckning tog han upp en mycket viktig fråga.
Tyvärr försvann kärnfrågan i dammolnet efter det orimliga kravet att mobiloperatörerna ska tvingas ha full täckning i varje skrymsle av Sverige. En insats som skulle kosta cirka 30 miljarder att genomföra, vilket förmodligen skulle leda till så höga abonnemangskostnader att berörda personer inte skulle ha råd att ha någon telefon överhuvudtaget.
Men ändå.
Frågan och problemet är högst relevant.
Ska vissa landsändar bli svarta hål för infrastrukturell service? Vem ska i så fall bestämma var man får bo och samtidigt ställa krav på tillgång till telefon, vägar, skolor och sjukvård?
Centerpartiet beslutade på sin stämma i Åre i september med stor majoritet att jobba för en servicegaranti i hela landet. Riktigt vad denna garanti ska innehålla är oklart men det är en enormt viktig utgångspunkt och markering av landsbygdens betydelse.
Värnandet om landsbygden har alltid varit Centerpartiets paradfråga, nu måste partiet återta kommandot för landsbygdens röst.
Ta emot Juholts passning med konkreta och skarpa förslag!
Läs även andra bloggares åsikter om infrastruktur, telefon, håkan juholt, mobiltäckning, politik, centerpartiet, socialdemokraterna,
Gotlands Tidningar - 2011-12-10 - Sida: 11
Författare: Eva Bofride
När Håkan Juholt rasade över hur människor i Sverige 2011 inte kan ringa efter ambulans eller aktivera trygghetslarm för att det saknas täckning tog han upp en mycket viktig fråga.
Tyvärr försvann kärnfrågan i dammolnet efter det orimliga kravet att mobiloperatörerna ska tvingas ha full täckning i varje skrymsle av Sverige. En insats som skulle kosta cirka 30 miljarder att genomföra, vilket förmodligen skulle leda till så höga abonnemangskostnader att berörda personer inte skulle ha råd att ha någon telefon överhuvudtaget.
Men ändå.
Frågan och problemet är högst relevant.
Ska vissa landsändar bli svarta hål för infrastrukturell service? Vem ska i så fall bestämma var man får bo och samtidigt ställa krav på tillgång till telefon, vägar, skolor och sjukvård?
Centerpartiet beslutade på sin stämma i Åre i september med stor majoritet att jobba för en servicegaranti i hela landet. Riktigt vad denna garanti ska innehålla är oklart men det är en enormt viktig utgångspunkt och markering av landsbygdens betydelse.
Värnandet om landsbygden har alltid varit Centerpartiets paradfråga, nu måste partiet återta kommandot för landsbygdens röst.
Ta emot Juholts passning med konkreta och skarpa förslag!
Läs även andra bloggares åsikter om infrastruktur, telefon, håkan juholt, mobiltäckning, politik, centerpartiet, socialdemokraterna,
onsdag, december 07, 2011
Upprörande gruppvåldtäkt
En brutal gruppvåldtäkt har inträffat på en flyktingförläggning i Mariannelund i Småland. Ett antal unga män har uppenbarligen tillsammans våldtagit en kvinna, enligt uppgifter i media.
Detta är som vid alla våldtäkter fruktansvärt och upprörande. Våldtäkter är lika avskyvärda vem som än begår dem, och alla ansträngningar måste göras för att få ett samhälle med en nollvision för våldtäkter.
Det är också oerhört trist när människor som flyr till Sverige för att få en fristad begår brott, av vad slag det vara månde. Samtidigt är det naturligtvis en mycket liten minoritet det handlar om.
Aftonbladet kommenterar händelsen så här.
Kolumnisten Oisin Cantwell skriver bl a följande:
"Rätt är att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att det inte finns någon brottskategori där detta är så tydligt som när det gäller den här typen av sexbrott.
Närmare 40 procent av våldtäktsmännen är invandrare. Risken att en person ska misstänkas för våldtäkt är fem gånger så stor bland utlandsfödda som bland svenskar.
Men rasisterna har fel då de använder siffrorna till att beskriva ett Sverige där lömska svartskallar ligger i var och varannan buske och lurpassar på lämpliga svenska kvinnor att förgripa sig på.
För en inte oväsentlig information i sammanhanget är att det är en mycket liten grupp invandrare som varje år misstänks för våldtäkt, runt 500.
Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent.
Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg."
Jag delar i grunden hans analys. Samtidigt är det mycket beklagligt med den här överrepresentationen, och varje våldtäkt som drabbar en kvinna - där gruppvåldtäkter är särskilt vidriga - är ett mycket allvarligt övergrepp som på både kort och lång (livslång) sikt för med sig skador och trauman av olika slag för brottsoffret.
Det är precis lika illa med våldtäkt vem som än begår den, och målet måste vara en nollvision. Det är ändå mycket trist när unga män som söker en fristad i Sverige, med internationellt sett generösa regelverk, begår våldtäkter och andra brott.
tillagt 8 dec: Enligt DN är endast en av de häktade inskriven som asylsökande.
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, migration, politik,
Detta är som vid alla våldtäkter fruktansvärt och upprörande. Våldtäkter är lika avskyvärda vem som än begår dem, och alla ansträngningar måste göras för att få ett samhälle med en nollvision för våldtäkter.
Det är också oerhört trist när människor som flyr till Sverige för att få en fristad begår brott, av vad slag det vara månde. Samtidigt är det naturligtvis en mycket liten minoritet det handlar om.
Aftonbladet kommenterar händelsen så här.
Kolumnisten Oisin Cantwell skriver bl a följande:
"Rätt är att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att det inte finns någon brottskategori där detta är så tydligt som när det gäller den här typen av sexbrott.
Närmare 40 procent av våldtäktsmännen är invandrare. Risken att en person ska misstänkas för våldtäkt är fem gånger så stor bland utlandsfödda som bland svenskar.
Men rasisterna har fel då de använder siffrorna till att beskriva ett Sverige där lömska svartskallar ligger i var och varannan buske och lurpassar på lämpliga svenska kvinnor att förgripa sig på.
För en inte oväsentlig information i sammanhanget är att det är en mycket liten grupp invandrare som varje år misstänks för våldtäkt, runt 500.
Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent.
Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg."
Jag delar i grunden hans analys. Samtidigt är det mycket beklagligt med den här överrepresentationen, och varje våldtäkt som drabbar en kvinna - där gruppvåldtäkter är särskilt vidriga - är ett mycket allvarligt övergrepp som på både kort och lång (livslång) sikt för med sig skador och trauman av olika slag för brottsoffret.
Det är precis lika illa med våldtäkt vem som än begår den, och målet måste vara en nollvision. Det är ändå mycket trist när unga män som söker en fristad i Sverige, med internationellt sett generösa regelverk, begår våldtäkter och andra brott.
tillagt 8 dec: Enligt DN är endast en av de häktade inskriven som asylsökande.
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, migration, politik,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
