Jag har ibland skrivit om Stockholmscentern som har mycket energi och tillför mycket, bl a i detta inlägg om Centerpartiets väg framåt, se punkt 5.
Men ibland hamnar en och annan medlem lite snett, som t ex Johan Hedin i detta inlägg i SvD idag om det svenska jordbruket.
Johan menar att vore det bara lite krut i de svenska bönderna borde man strunta i konkurrensförutsättningarna och politiken och istället med hjälp av den starka mattrenden göra pengar och växa som i 3 exempel han hänvisar till, "smöret från Väddö, grisar från Domta och Blaxta utanför Flen som blivit flerfaldigt belönade internationellt för sitt söta vita vin"....
Han menar att nischsatsningar som dessa inte verkar stödas av LRF eller, antar jag, av "politikerna/staten".
Han har fel. Det är istället just nischerna som i hög grad intresserar och engagerar både inom LRF och i politiken. Satsningen på Matlandet Sverige handlar i hög grad om detta, och i Jordbruksutskottet (där jag finns med) är engagemanget som störst i diskussionen kring gårdsbutiker, gårdsslakterier och - mejerier samt hur den ekologiska nischen ska kunna växa som andel av den krympande svenska livsmedelsproduktionen.
Däremot är engagemanget inte lika tydligt när det konstateras att den svenska livsmedelsproduktionen, med högst krav på miljöhänsyn och djurskydd, har minskat med nära en tredjedel på 25 år och att importen av mat från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd har ökat från 25 till nära 50 procent under samma tid.
I en värld där 900 miljoner människor hungrar och där befolkningen kommer att öka med 2 miljarder till 2050 och där FAO bedömer att produktionen av mat behöver öka med 70 procent, och där matpriserna nu stiger kraftigt genom torka i USA som kan ge matbrist i vinter, där hänvisar Johan Hedin de svenska lantbrukarna till enskilda initiativ på gårdsnivå.
De grundläggande konkurrensförutsättningarna är inget som de eller politikerna behöver engagera sig i, menar han.
Tyvärr har han fel igen. Riksdagen har bestämt att de svenska bönderna ska producera världens bästa mat vad gäller miljöhänsyn och djurskydd, vilket också innebär att maten blir dyrast. Samtidigt belastar Sverige lantbruket med kostnadspålagor i form av t ex de högsta dieselskatterna inom EU, och oppositionen vill återinföra världens enda skatt på handelsgödsel, trots att marknadspriserna på gödsel redan stigit kraftigt det senaste decenniet.
Detta har starkt bidragit till att snart halva matkonsumtionen i Sverige består av lite billigare importmat från länder med sämre miljö- och djurskyddskrav. Jag menar att detta är hyckleri och dubbelmoral vid t ex offentlig matupphandling, att ställa stränga krav på de svenska bönderna och sedan köpa mat från andra länder med lägre krav.
Jag inser också värdet av en friare marknadsekonomi på jordbrukets område, vilket Sverige ska driva på för. Det måste dock ske i någorlunda samma takt som i andra länder. Sverige kan för det första inte ensidigt gå före och minska sina miljöersättningar mm till jordbruket mer än vad EU i sin helhet och USA gör, och för det andra kan Sverige inte belasta sina bönder mer med skatter än vad jordbruket i vår omvärld har .
Jag har skrivit många inlägg på denna blogg om det åtgärdspaket jag anser helt nödvändigt för att ge den svenska livsmedelsproduktionen rimliga möjligheter att vända den negativa trenden; nya riksdagsmål, en parlamentarisk livsmedelskommitté och en bred kraftsamling inom EUs och WTOs regelverk med mera.
Jag ställer fullt upp för stöd och glada tillrop till alla duktiga entreprenörer som lyckas utveckla småskaliga försäljningskoncept genom att satsa riskpengar och det egna kunnandet.
Jag hoppas att Johan Hedin å sin sida ställer upp på principen om likvärdiga konkurrensmöjligheter för det svenska jordbruket och på det åtgärdspaket jag driver.
Men ibland hamnar en och annan medlem lite snett, som t ex Johan Hedin i detta inlägg i SvD idag om det svenska jordbruket.
Johan menar att vore det bara lite krut i de svenska bönderna borde man strunta i konkurrensförutsättningarna och politiken och istället med hjälp av den starka mattrenden göra pengar och växa som i 3 exempel han hänvisar till, "smöret från Väddö, grisar från Domta och Blaxta utanför Flen som blivit flerfaldigt belönade internationellt för sitt söta vita vin"....
Han menar att nischsatsningar som dessa inte verkar stödas av LRF eller, antar jag, av "politikerna/staten".
Han har fel. Det är istället just nischerna som i hög grad intresserar och engagerar både inom LRF och i politiken. Satsningen på Matlandet Sverige handlar i hög grad om detta, och i Jordbruksutskottet (där jag finns med) är engagemanget som störst i diskussionen kring gårdsbutiker, gårdsslakterier och - mejerier samt hur den ekologiska nischen ska kunna växa som andel av den krympande svenska livsmedelsproduktionen.
Däremot är engagemanget inte lika tydligt när det konstateras att den svenska livsmedelsproduktionen, med högst krav på miljöhänsyn och djurskydd, har minskat med nära en tredjedel på 25 år och att importen av mat från länder med sämre miljöhänsyn och djurskydd har ökat från 25 till nära 50 procent under samma tid.
I en värld där 900 miljoner människor hungrar och där befolkningen kommer att öka med 2 miljarder till 2050 och där FAO bedömer att produktionen av mat behöver öka med 70 procent, och där matpriserna nu stiger kraftigt genom torka i USA som kan ge matbrist i vinter, där hänvisar Johan Hedin de svenska lantbrukarna till enskilda initiativ på gårdsnivå.
De grundläggande konkurrensförutsättningarna är inget som de eller politikerna behöver engagera sig i, menar han.
Tyvärr har han fel igen. Riksdagen har bestämt att de svenska bönderna ska producera världens bästa mat vad gäller miljöhänsyn och djurskydd, vilket också innebär att maten blir dyrast. Samtidigt belastar Sverige lantbruket med kostnadspålagor i form av t ex de högsta dieselskatterna inom EU, och oppositionen vill återinföra världens enda skatt på handelsgödsel, trots att marknadspriserna på gödsel redan stigit kraftigt det senaste decenniet.
Detta har starkt bidragit till att snart halva matkonsumtionen i Sverige består av lite billigare importmat från länder med sämre miljö- och djurskyddskrav. Jag menar att detta är hyckleri och dubbelmoral vid t ex offentlig matupphandling, att ställa stränga krav på de svenska bönderna och sedan köpa mat från andra länder med lägre krav.
Jag inser också värdet av en friare marknadsekonomi på jordbrukets område, vilket Sverige ska driva på för. Det måste dock ske i någorlunda samma takt som i andra länder. Sverige kan för det första inte ensidigt gå före och minska sina miljöersättningar mm till jordbruket mer än vad EU i sin helhet och USA gör, och för det andra kan Sverige inte belasta sina bönder mer med skatter än vad jordbruket i vår omvärld har .
Jag har skrivit många inlägg på denna blogg om det åtgärdspaket jag anser helt nödvändigt för att ge den svenska livsmedelsproduktionen rimliga möjligheter att vända den negativa trenden; nya riksdagsmål, en parlamentarisk livsmedelskommitté och en bred kraftsamling inom EUs och WTOs regelverk med mera.
Jag ställer fullt upp för stöd och glada tillrop till alla duktiga entreprenörer som lyckas utveckla småskaliga försäljningskoncept genom att satsa riskpengar och det egna kunnandet.
Jag hoppas att Johan Hedin å sin sida ställer upp på principen om likvärdiga konkurrensmöjligheter för det svenska jordbruket och på det åtgärdspaket jag driver.
