tisdag, augusti 09, 2016

SvD Debatt: Mer öppenhet om brott i statistik och media!

(Tillagt den 21 augusti: Intressant att Jan Guillou faktiskt ställer sig bakom att BRÅ borde redovisa verkligheten bättre än man gör idag!)

Jag skriver om en laddad och känslig fråga på SvD Debatt.  Det är närmast upprörande att regeringen inte givit BRÅ ett förnyat uppdrag att analysera brottsligheten hos personer födda i Sverige och i utlandet. Och medias försiktighet i att redovisa brottsoffers vittnesmål och brottslingars nationalitet och födelseland anser jag contraproduktiv.

Jag har alltså kommit till dessa slutsatser efter att funderat och diskuterat med vänner och på sociala medier, t ex på de debattforum som jag medmodererar på Facebook; Politisk Centerdebatt och Politisk Allmändebatt.

Jag är väl medveten om att det sedan decennier är närmast tabu i Sverige att uttrycka det jag gör, trots att det är regel i andra länder. Det ska bli intressant att följa debatten, om det blir en sådan.

På Sajten Allianfritt Sverige har redan en SSU:are stämplat mig som "brun". Jag upprörs över sådana grundlösa beskyllningar och kräver SSUs ledning på svar om de tolererar sådant från sina medlemmar.

Utlösande faktor till min artikel var denna debattartikel i Göteborgsposten av läkaren Rolf Ahlsen, som jag känner och har stort förtroende för.

Alice Teodorescu skriver i gårdagens GP i samma riktning.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har  stark kritik mot hur BRÅ och Jerzy Sarniecki redovisar.  Och tolkar brottsstatistik.

DN öppnar i en ledare från januari för en mer öppen rapportering i media och citerar bl a Erik Fichtelius som skrivit en bok i den riktningen.

I Mediavärlden argumenterar Nerikes Allehandas publisher Katrin Säfström för att media i Sverige ligger rätt i sina publiceringspolicies.

Vill ni följa mitt politiska arbete så följ mig på Facebook.

Tillagt 10 aug. Aftonbladet skriver och Centerpartiets v. ordf kommenterar. Har verkligen kriminalitet och våldsbrott minskat under en 50-årsperiod och fortsätter att minska samtidigt som vi har hög invandring?

Den alltid tänkvärde Widar Andersson vill se brottsstatistik efter kulturerella bakgrunder.

Aftonbladets chefredaktör Sofia Ohlsson Olsén kommentera indirekt min artikel genom att hänvisa till upprörda läsarmejl. Hon slår fast att Aftonbladet "lyder under ett regelverk", de pressetiska reglerna och att hon aldrig kommer att vika från att rätten att överväga varje publicering.

Tillagt 14 aug; En f.d statssekreterare (M) anser också, om än med tvekan, att BRÅ bör göra en ny rapport.

Här artikeln:

"Jag har sedan flera år argumenterat för att
Sverige måste anpassa sina asylregler i EUriktning,
till exempel vad gäller att kontrollera
åldern för att skilja barn från vuxna
i tveksamma fall. Jag har fått mycket
kritik för denna ståndpunkt, men verkligheten
ger nu mig och andra rätt.

När jag förde fram detta till justitieminister Morgan
Johansson i en interpellationsdebatt september
2015 slog han ifrån sig. De ensamkommande
han hade mött på några platser var verkligen barn
under 18 år. Några månader senare hade han dock
ändrat sig, och nu åläggs migrationsverket att av
bland annat rättssäkerhetsskäl kontrollera ålder.
Det är bra och nödvändigt.

Nu riktar jag blicken mot ett annat laddat område,
nationalitet och födelseland i svensk brottsstatistik.
Jag tycker att det är relevant och viktigt att verkligheten
redovisas i officiell statistik, inte minst i tider
med växande migration. Det ger underlag för diskussion
och för att det brottsförebyggande arbetet
ska kunna bedrivas på bästa sätt. Sverige för noggrann
statistik från vilka länder de kommer som
invandrar till oss och Paulina Neuding har visat att
analyser görs av olycksfrekvensen i trafiken beroende
på födelseland/nationalitet, vilket visar stora
variationer. Det är bra och nödvändigt.

Naturligtvis är människor i alla länder i mycket
hög utsträckning vanliga hederliga människor som
inte begår brott, vilket självfallet också gäller alla
dem som flyr till eller arbetskraftsinvandrar till vårt
land. Detta förtar dock inte behovet av att föra relevant
statistik över brottsligheten. I andra länder,
och tidigare i Sverige, är och var det naturligt att
också redovisa brottslingars nationalitet.

Som riksdagsledamot har jag begärt av riksdagens
utredningstjänst (RUT) att få reda på detta. Det är
inte lätt och delvis nästan omöjligt. RUT hänvisar
till att i den officiella kriminalstatistiken redovisas
inte medborgarskap sedan 1994 så någon sökbar
statistik finns inte. Kriminalvården redovisar utländska
medborgare som avtjänar straff och deras
nationalitet. Däremot är man enligt lag från 2001
förbjuden att registrera etniskt ursprung, till exempel
födelseland.

I övriga nordiska länder, och troligen EU:s övriga
länder, förs utan dramatik denna statistik. Är ”den
svenska modellen” den enda rätta eller har övriga
länder argument för sin praxis? Jag lutar åt att de
har det och att Sverige borde anpassa sig till den.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har 1996 och
2005 gjort intressanta rapporter om brottsligheten
bland personer födda i Sverige och i utlandet. BRÅ
motiverar 2005 sin rapport med att ”en kunskapsbaserad
bild av svenskars och invandrares brottslighet
är bättre än en som är grundad på gissningar
och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella
fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras
barn underlättar att myter skapas och befästs”.

Jag instämmer fullständigt. Jag menar att den
svenska ”mörkläggningen”, som tillkommit i de
bästa avsikter, där verkligheten till vissa delar inte
redovisas snarast är kontraproduktiv. Det vill säga,
ju mindre statistik som redovisas, och ju mindre
polis och medierna redovisar signalement och bakgrund
för grova brottslingar, desto fler medborgare
tror snart att nästan alla brott i Sverige begås av andra
än infödda svenskar vilket ju är fel. Dessutom
driver myndigheters och mediers tystlåtenhet allt
fler att söka sig till alternativa medier av ofta mycket
blandad kvalitet, samtidigt som förtroendet för
medierna minskar eftersom många upplever att de
inte är betrodda att få relevant information.

Det kan också uppfattas som en respektlöshet
mot brottsoffret, och försvåra tips, när dessa personers
vittnesmål censureras till banalitet, typ ”en
man kring 25 år i ljus jacka”.

Starka skäl talar för mer öppenhet i brottsrapportering
och brottsstatistik hos myndigheter och
medier. Det är egentligen obegripligt att BRÅ sedan
2005 inte gjort någon aktuell uppföljning av sina
rapporter från 1996 och 2005. Möjligen tolkar man
sina instruktioner så att detta inte längre bör göras,
och sant är att regeringen sedan 2006 och tills nu
inte givit BRÅ något sådant uppdrag. Tvärtom, vilket
jag anser synnerligen anmärkningsvärt, har justitieminister
Morgan Johansson i riksdagen förklarat
att han inte avser att ge BRÅ något nytt uppdrag.
”Detta skulle inte tillföra kunskap med potential att
förbättra det svenska samhället”, skriver justitieministern.

Jag anser detta vara ett naivt och inskränkt uttalande.
När en kvarts miljon människor under några
år beviljas uppehållstillstånd i Sverige, när utanförskapet
växer i allt fler förorter, när integrationen
ofta fungerar uselt och när 75 procent av flyktingarna
efter åtta år i Sverige inte har ett hel- eller deltidsarbete
måste det vara relevant och viktigt för
samhället att kartlägga och följa utvecklingen i syfte
att bättre kunna förebygga utanförskap och
brottslighet.

Det är bra att justitieministern ändrat sig och nu
inser vikten av en seriös ålderskontroll när så är befogat.
Jag hoppas att Morgan Johansson ska ändra
sig även i fråga om brottsligheten bland personer
födda i Sverige och utlandet och snarast ge BRÅ ett
uppdrag att göra sin tredje rapport, den vore synnerligen
angelägen.

Jag kommer snart att ställa en interpellation till
justitieministern om detta och hoppas att verkligheten
till dess hunnit tränga in för ett positivt svarsbesked!"

Staffan Danielsson (C)
riksdagsledamot