Det finns störra frågor att diskutera än böneutrop från moskéer/minareter, men frågan engagerar och har - tycker jag - principiella aspekter.
När nu frågan aktualiseras, att det första offentliga böneutropet söker tillstånd, kan man reagera på två sätt. Det ena är att detta är inget att diskutera, religionsfriheten gör det självklart att offentiga böneutrop ska få ske, och att lokal miljönämnd fastställer villkoren för hur och när det får ske. Så resonerar ledarskribenter i t ex Aftonbladet, Expressen, och Dagens Nyheter.
Jag kände ändå att frågan behövde analyseras och skrev två blogginlägg, samt debattinlägg i bl a Dagen. Jag länkade på Facebook och det blev en givande dialog med många inlägg. Jag ifrågasatte om politiska, religiösa, ideella och kommersiella budskap allt mer ska föras ut via "det offentliga luftutrummet".
Jag har fått kritik för detta, och det är möjligt att frågan är lika enkel som i ledarartiklarna ovan och att jag är en konservativ bakåtsträvare. Även om så skulle vara är jag säker på att om jag funderar över detta så gör väldigt många människor mer i Sverige detsamma. Och då är det bättre att frågor och funderingar får ställas och diskuteras och redas ut, än att lägga locket på och anse frågan slutdiskuterad innan någon dialog ens hann börja.
Det är mycket möjligt att processen landar i att det är som ledarartiklarna säger. Då tror jag att dialogen varit värdefull under processen dit, och det är bra att frågans lösning har en god och bred förankring. Men, det är klart, det kan också bli så att mina frågor i någon del är relevanta och att dialogen kan ge ett snävare resultat.
Jag är alltså lyhörd, men ställer frågor. Och tycker att det är trist om dessa misstänkliggörs och vantolkas.
Idag lyfter jag fram mina frågor i en debattartikel på SvD Brännpunkt, inklistrad även nedan. Jag ser fram mot en fortsatt dialog kring de frågor jag ställer, gärna i inlägg här på min blogg.
SvD Brännpunkt
riksdagsledamot (C)
När nu frågan aktualiseras, att det första offentliga böneutropet söker tillstånd, kan man reagera på två sätt. Det ena är att detta är inget att diskutera, religionsfriheten gör det självklart att offentiga böneutrop ska få ske, och att lokal miljönämnd fastställer villkoren för hur och när det får ske. Så resonerar ledarskribenter i t ex Aftonbladet, Expressen, och Dagens Nyheter.
Jag kände ändå att frågan behövde analyseras och skrev två blogginlägg, samt debattinlägg i bl a Dagen. Jag länkade på Facebook och det blev en givande dialog med många inlägg. Jag ifrågasatte om politiska, religiösa, ideella och kommersiella budskap allt mer ska föras ut via "det offentliga luftutrummet".
Jag har fått kritik för detta, och det är möjligt att frågan är lika enkel som i ledarartiklarna ovan och att jag är en konservativ bakåtsträvare. Även om så skulle vara är jag säker på att om jag funderar över detta så gör väldigt många människor mer i Sverige detsamma. Och då är det bättre att frågor och funderingar får ställas och diskuteras och redas ut, än att lägga locket på och anse frågan slutdiskuterad innan någon dialog ens hann börja.
Det är mycket möjligt att processen landar i att det är som ledarartiklarna säger. Då tror jag att dialogen varit värdefull under processen dit, och det är bra att frågans lösning har en god och bred förankring. Men, det är klart, det kan också bli så att mina frågor i någon del är relevanta och att dialogen kan ge ett snävare resultat.
Jag är alltså lyhörd, men ställer frågor. Och tycker att det är trist om dessa misstänkliggörs och vantolkas.
Idag lyfter jag fram mina frågor i en debattartikel på SvD Brännpunkt, inklistrad även nedan. Jag ser fram mot en fortsatt dialog kring de frågor jag ställer, gärna i inlägg här på min blogg.
SvD Brännpunkt
Ledarskribenter i både morgon- och kvällstidningar ser det som självklart att muslimska församlingar ska få annonsera sina sammankomster genom regelbundna böneutrop med högtalare över staden/bygden.
Det handlar om religionsfrihet, och om buller som buller, är den enkla analysen.
Är frågan verkligen så enkel.
Vi är självfallet överens om vikten av demokrati och om religionsfrihet och yttrandefrihet och mötesfrihet osv. Och jag har stor respekt för både kristendomen, islam och andra religioner. Men innebär detta per automatik en rätt att frekvent kalla till bön och predika "eviga sanningar" - åt det ena eller andra hållet - genom utrop med många decibel i ”det offentliga luftrummet”?
Jag är tveksam.
Ska i så fall också annan religiös, politisk, ideell och kommersiell ”propaganda” på samma sätt kunna föras ut genom luften? Det torde vara frestande eftersom det är en mycket billig informationskanal.
Jag är tveksam.
Ska i så fall också annan religiös, politisk, ideell och kommersiell ”propaganda” på samma sätt kunna föras ut genom luften? Det torde vara frestande eftersom det är en mycket billig informationskanal.
Eller ska just den religiösa marknadsföringen ha en exklusiv förtur till denna marknadsföringskanal?
I så fall, varför, i dagens rätt sekulariserade samhälle?
Innebär religionsfrihet en absolut rätt till frekventa religiösa budskap från olika avsändare genom klockklang och högtalare? Ligger inte i begreppet också en rätt till integritet och rimlig frihet från sådana budskap på dessa påträngande sätt?
Är frågan endast lokal och ska avgöras genom majoritetsbeslut enligt "miljö- och bullerbalken", eller har den principiella aspekter? Jag tycker den är värd att diskutera principiellt.
Jag är benägen att se kyrkklockors klang som ett historiskt och kulturellt betingat undantag från en huvudregel att vara mycket restriktiv med att ”det offentliga luftrummet” ska användas för allt fler högljudda marknadsföringsbudskap. Skulle likabehandling av religiösa och andra budskap kräva att alltfler sådana tillåts ljuda borde snarare klockringningen inskränkas hellre än att alltfler aktörer tillkommer.
I dagens verklighet torde kallelser till möten av olika slag kunna ske i tillräcklig grad på andra sätt än genom "det offentliga luftrummet".
Innebär religionsfrihet en absolut rätt till frekventa religiösa budskap från olika avsändare genom klockklang och högtalare? Ligger inte i begreppet också en rätt till integritet och rimlig frihet från sådana budskap på dessa påträngande sätt?
Är frågan endast lokal och ska avgöras genom majoritetsbeslut enligt "miljö- och bullerbalken", eller har den principiella aspekter? Jag tycker den är värd att diskutera principiellt.
Jag är benägen att se kyrkklockors klang som ett historiskt och kulturellt betingat undantag från en huvudregel att vara mycket restriktiv med att ”det offentliga luftrummet” ska användas för allt fler högljudda marknadsföringsbudskap. Skulle likabehandling av religiösa och andra budskap kräva att alltfler sådana tillåts ljuda borde snarare klockringningen inskränkas hellre än att alltfler aktörer tillkommer.
I dagens verklighet torde kallelser till möten av olika slag kunna ske i tillräcklig grad på andra sätt än genom "det offentliga luftrummet".
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (C)
