fredag, oktober 19, 2012

Om kyrkklockor och böneutrop på SvD Brännpunkt

Det finns störra frågor att diskutera än böneutrop från moskéer/minareter, men frågan engagerar och har - tycker jag - principiella aspekter. 

När nu frågan aktualiseras, att det första offentliga böneutropet söker tillstånd, kan man reagera på två sätt. Det ena är att detta är inget att diskutera, religionsfriheten gör det självklart att offentiga böneutrop ska få ske, och att lokal miljönämnd fastställer villkoren för hur och när det får ske. Så resonerar ledarskribenter i t ex Aftonbladet, Expressen, och Dagens Nyheter.

Jag kände ändå att frågan behövde analyseras och skrev två blogginlägg, samt debattinlägg i bl a Dagen. Jag länkade på Facebook och det blev en givande dialog med många inlägg. Jag ifrågasatte om politiska, religiösa, ideella och kommersiella budskap allt mer ska föras ut via "det offentliga luftutrummet".

Jag har fått kritik för detta, och det är möjligt att frågan är lika enkel som i ledarartiklarna ovan och att jag är en konservativ bakåtsträvare. Även om så skulle vara är jag säker på att om jag funderar över detta så gör väldigt många människor mer i Sverige detsamma. Och då är det bättre att frågor och funderingar får ställas och diskuteras och redas ut, än att lägga locket på och anse frågan slutdiskuterad innan någon dialog ens hann börja.

Det är mycket möjligt att processen landar i att det är som ledarartiklarna säger. Då tror jag att dialogen varit värdefull under processen dit, och det är bra att frågans lösning har en god och bred förankring. Men, det är klart, det kan också bli så att mina frågor i någon del är relevanta och att dialogen kan ge ett snävare resultat.

Jag är alltså lyhörd, men ställer frågor. Och tycker att det är trist om dessa misstänkliggörs och vantolkas.

Idag lyfter jag fram mina frågor i en debattartikel på SvD Brännpunkt, inklistrad även nedan. Jag ser fram mot en fortsatt dialog kring de frågor jag ställer, gärna i inlägg här på min blogg.
 



SvD Brännpunkt
 
Ledarskribenter i både morgon- och kvällstidningar ser det som självklart att muslimska församlingar ska få annonsera sina sammankomster genom regelbundna böneutrop med högtalare över staden/bygden.




Det handlar om religionsfrihet, och om buller som buller, är den enkla analysen.
 



Är frågan verkligen så enkel.

Vi är självfallet överens om vikten av demokrati och om religionsfrihet och yttrandefrihet och mötesfrihet osv. Och jag har stor respekt för både kristendomen, islam och andra religioner. Men innebär detta per automatik en rätt att frekvent kalla till bön och predika "eviga sanningar" - åt det ena eller andra hållet - genom utrop med många decibel i ”det offentliga luftrummet”?

Jag är tveksam.


Ska i så fall också annan religiös, politisk, ideell och kommersiell ”propaganda” på samma sätt kunna föras ut genom luften?  Det torde vara frestande eftersom det är en mycket billig informationskanal.




Eller ska just den religiösa marknadsföringen ha en exklusiv förtur till denna marknadsföringskanal?

I så fall, varför, i dagens rätt sekulariserade samhälle?

Innebär religionsfrihet en absolut rätt till frekventa religiösa budskap från olika avsändare genom klockklang och högtalare? Ligger inte i begreppet också en rätt till integritet och rimlig frihet från sådana budskap på dessa påträngande sätt?


Är frågan endast lokal och ska avgöras genom majoritetsbeslut enligt "miljö- och bullerbalken", eller har den principiella aspekter?
Jag tycker den är värd att diskutera principiellt.

Jag är benägen att se kyrkklockors klang som ett historiskt och kulturellt betingat undantag från en huvudregel att vara mycket restriktiv med att ”det offentliga luftrummet” ska användas för allt fler högljudda marknadsföringsbudskap. Skulle likabehandling av religiösa och andra budskap kräva att alltfler sådana tillåts ljuda borde snarare klockringningen inskränkas hellre än att alltfler aktörer tillkommer.


I dagens verklighet torde kallelser till möten av olika slag kunna ske i tillräcklig grad på andra sätt än genom "det offentliga luftrummet".




Staffan Danielsson

riksdagsledamot (C)







 
 






 

Tankesmedjan i P3 friad - OK kräva psyktest av mig för ålderstestartikel i DN

Jag skrev en mycket genomarbetad debattartikel i DN i våras om att åldersbedömning i tveksamma fall borde göras för ensamkommande flyktingar, som länderna i vår omvärld gör. Tankesmedjan i P3 kallade mig sedan "psyksjuk" och "en ensam galning".

En god man anser i Sundsvalls tidning att många ensamkommande är betydligt över 18 år, fast man påstår sig vara yngre. Den tidigare "flyktingombudsmannen" Merith Wager publicerar på sin blogg anonyma inlägg från handläggare på Migrationsverket som talar i samma riktning. Detta är självfallet inga "bevis" men kanske ändå indikationer. Uppenbart är att när länderna i vår omvärld har gjort faktiska åldersbestämningar så har många bedömts vara äldre än 18 år.

Tankesmedjans inslag om mig, som följde direkt efter ett inslag om Breivik.., har nu kritiserats men friats av granskningsnämnden för radio och TV. Det strider inte mot kravet på opartiskhet.


SAKEN


Tankesmedjan

, P3, 2012-04-26, inslag om en debattartikel; fråga om opartiskhet

BESLUT


Inslaget kritiseras men frias. Granskningsnämnden anser att det brister i

förhållande till kravet på opartiskhet.

____________________

INSLAGET


Inslaget i satirprogrammet
Tankesmedjan föregicks av ett annat inslag som handlade

om Anders Behring Breivik. Det anmälda inslaget handlade om en debattartikel

i Dagens Nyheter (DN) av riksdagsledamoten NN om att ålderstesta

ensamkommande flyktingbarn. Efter en diskussion om metoder för ålderstester

och vilka problem som kan finnas med sådana sa en av programledarna (A)

följande.

Hur som helst så är det ju, det är ett trubbigt instrument. Och i värsta fall så kan det ju

betyda att ett barn då måste asylprövas som vuxen. […] Men jag tycker faktiskt att det

är ganska ointressant om någon som flyr från ett krig är 17 eller 19. Krig är ganska

hemskt ändå, för alla tror jag. Och om någon då låtsas vara en fjortis, alltså går igenom

den jobbigaste perioden i livet igen bara för att få stanna i ett land, ja då visar det ju att

man är jävligt desperat. Det är väl ingen som vill vara 15, till exempel. [---] Det är

liksom inte bra det här med ålderstester. Det kan vi vara överens om. Testa inte ålder.

Förutom på några av våra svenska kändisar. Där skulle jag tycka det var

jätteintressant om Migrationsverket ville gå in och åldersbestämma.


Därefter resonerade programledarna om vilka kändisar som borde ålderstestas.

Inslaget avslutades med att programledare A sa följande.

Framför allt tycker jag att innan vi över huvud taget börjar med ålderstester så finns det

ett mer akut test man borde göra. Nämligen att testa psyket på människor som ska

skriva debattartiklar på DN. Är NN verkligen frisk nog att få påverka opinionen, och

borde vi döma honom som tillräknelig eller avfärda honom som en ensam galning?


ANMÄLNINGARNa


Inslaget har anmälts av ett antal personer. Anmälarna anser sammanfattningsvis
att inslaget var plumpt, innehöll påhopp och personangrepp på NN samt att

programledaren var partisk och tog ställning i en kontroversiell fråga.

PROGRAMFÖRETAGETS YTTRANde


Sveriges Radio (SR) anser att inslaget överensstämmer med kravet på opartiskhet

och anför i huvudsak följande
.
Satir
har en lång tradition och fyller en viktig funktion i samhället, nämligen att
väcka medborgarnas tankar och engagemang
. Satiren är enligt SR en del av det
underhållande
och samhällskommenterande uppdraget. Tankesmedjan är ett
program i P3
vars främsta uppgift är att genom ett satiriskt förhållningssätt
belysa
och kommentera aktuella samhällsfrågor. Tankesmedjan står på den lilla
människans
sida och granskningen av makthavare i samhället är bitvis
provocerande
. För att kunna polarisera olika ståndpunkter och väcka debatt är
medarbetarnas
uttalanden ibland tillskruvade och ironiska vilket lyssnarna är väl
förtrogna med
 Det är fråga om ett konstnärligt grepp för att driva ämnen till sin
spets.
Den nu aktuella krönikan tog sin utgångspunkt i en debattartikel i DN. I
artikeln
uttryckte sig riksdagsledamoten NN bland annat på följande sätt.

Orsaken till att antalet ensamkommande under 18 år sjunkit så kraftigt i Norge och

Finland torde ha samband med att man infört ålderstester i tveksamma fall genom

handledsröntgen och tandundersökning, samt att man har något mer restriktiva

principer än Sverige bland annat för att utfärda uppehållstillstånd.


DN

-debattören beskriver inledningsvis själv ämnet som ”en känslig fråga”.

Ta

nkesmedjans
krönikör kommenterade innehållet med utgångspunkt i
programmets satiriska
uppdrag. DN:s debattsida är en av Sveriges största arenor
för
debatt. Det som publiceras där är agendasättande. NN är, i egenskap av
r
iksdagsledamot, och i det här fallet debattör på DN Debatt, en person med stor
möjlighet att framföra sina åsikter offentligt
i olika sammanhang. SR vill även
poängtera att det
främst är hans kontroversiella åsikter så som de framförts i
artikeln, det vill säga kravet
att börja åldersbestämma människor, som är
föremål
för satiren i inslaget. Debattartikelns syfte är att väcka just debatt. NN
får
därmed också tåla en granskning i form av vass satir av sina ståndpunkter.
Vissa tillspetsade formuleringar så som
till exempel en uppräkning av nda
personer
som enligt krönikören skulle vara svåra att åldersbestämma måste
också
accepteras i detta satiriska sammanhang för att resonemanget ska nå fram.
Granskningsnämnden har
i flera tidigare beslut framhållit att det gäller vida
ramar för vad som får sägas i ettsatirinslag med beaktande av opartiskhetskravet

 

AKTUELL BESTÄMMELSe


SR ska bedriva programverksamheten opartiskt och med beaktande av att en

vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i radion (6 § i sändningstillståndet).

Kravet på opartiskhet tillämpas enligt granskningsnämndens praxis i
princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i

ett program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Bestämmelsen

innebär bland annat att en programledare eller reporter inte får göra värderande

uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Av granskningsnämndens praxis framgår att programformen har betydelse vid

tillämpningen av kravet på opartiskhet. När det gäller program och inslag av

klart parodisk, ironisk eller satirisk karaktär kan detta krav ställas lägre. Det

förhållandet att kraven i sådana fall kan ställas lägre innebär dock inte att

programföretagen helt kan bortse från dem.

GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING



Granskningsnämnden konstaterar att
Tankesmedjans satiriska karaktär framgick

tydligt i programmet. I det aktuella inslaget sa programledare A bland annat att

hon inte tyckte att det var bra med ålderstester. Även om inslagets satiriska

karaktär framgick kan det diskuteras om det ankommer på en företrädare för

programföretaget att så tydligt ge uttryck för vad nämnden närmast uppfattar

som hennes personliga åsikt. Mot bakgrund av att A:s uttalande följde en

diskussion om svårigheterna med säkra metoder för ålderstestande anser

nämnden att uttalandet inte medför att inslaget strider mot kravet på opartiskhet.

Programledare A:s avslutande kommentarer om NN:s sinnestillstånd var enligt

nämndens mening mycket långtgående och kom att framstå som ett personangrepp.

Inslaget brast därför i detta avseende i förhållande till kravet på

opartiskhet. Mot bakgrund av att det gäller vida ramar för vad som får sägas i ett

satirinslag samt att utgångspunkten för inslaget var ett debattinlägg av NN anser

nämnden att bristen inte var så allvarlig att den medför att inslaget strider mot

kravet på opartiskhet.

Detta beslut har fattats av Henrik Jermsten, K-G Bergström (skiljaktig), Elisabet

Bäck, Ingrid Carlberg, Maria Edström, Leif Hedman och Jan Holmberg

(skiljaktig) efter föredragning av Tarek Touma.

De skiljaktiga meningarna framgår av sidan 4.

På granskningsnämndens vägnar