onsdag, december 26, 2007

julbudskap

Vi lever ju i ett "post-kristet" land, som ändå influerats i något millenium av kärleksbudskapet från mellersta östern. Visst har kristendomen stora fläckar på sina banér - vi är ju alla människor på gott och ont - genom t ex mission med vapen i hand, "ändamålet helgar medlen" enligt jesuiterna, fegheten inför nazismens förbrytelser med mera. Och Sverige för flera 100 år sedan var religiöst "fundamentalistiskt" likt dagens arabländer med krav på kyrkogång, katekeskunskap mm.

Dagens svenska kyrka - där jag är medlem - har bekymmer med sin identitet och tappar medlemmar. Men den - och andra kristna strömningar - fokuserar ändå på något djupt i människans väsen och på samling kring något som är större än vi själva.

Kristendomen tror på en enda gud liksom även de två andra världsreligionerna med rötter i Mellersta östern; Judendomen och Islam.

Religionerna har mycket gemensamt och stora likheter, men också med genom tiderna stort fokus på skillnaderna och med stora klyftor/avgrunder mellan t ex judar och araber; och mellan kristna, judar och "muhammedaner".

Jag gillar en utveckling där man fokuserar på likheterna och inte på skillnaderna, med respekt för de olika tradionernas respektive särdrag.

Olika riktningar inom Islam befinner sig idag där t ex Sverige var för några sekel sedan, dvs med religiösa lagar som omfattar alla och med förbud att ha någon annan religiös eller ateistiskt åskådning än Islam. Detta var inte rimligt då i Sverige, och inte heller nu i t ex Saudi-Arabien eller Iran. Det strider mot FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, och här måste utvecklingen gå i en enda riktning med Sverige som starkt pådrivande.

De fundamentalistiska fanatiska strömningarna inom islam är illa ute när de idag låter "ändamålet helga medlem" och försvarar massmord av vanliga människor på bussar och marknadsplatser, vid bröllop och begravningståg. Likaså när man förleder människor att tro att man kommer till någon himmel om man utför dessa fruktansvärda terrordåd.

Jag menar att det är oerhört viktigt att världens länder och religioner gemensamt fördömer dessa medvetna illgärningar och de krafter som ligger bakom dem. Här finns ett stort ansvar för FN, för EU, för Sverige och för de ledande krafterna inom kristendomen, judendomen och islam.