Det finns mycket som är farligt och behöver diskuteras. Jag stack ut huvudet och hade i ett blogginlägg förståelse för signaler från LRF och matförädlingsindustrin att deras frivilliga beslut att lantbrukarna inte ska använda sojamjöl som kommer från sorter som tagits fram med hjälp av genteknik ("gmo-soja") borde omprövas.
Jag redovisade som jag brukar mina synpunkter på några diskussionsforum på facebook, bl a på "Lantbrukare som fått nog" och på 2 som jag själv modererar; Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt samt Politisk Centerdebatt (välkomna med!).
Sören Axelsson, som driver "nog"-sidan skyller Centerpartiet för det mesta som är fel och hyllar eko/krav-produktion. Det är rätt mycket debatt och även jag deltar, även om det blåser snålt rätt ofta. Man får ju ta nätet för vad det är, det blir övertoner och de som har mycket energi och övertygelse tar ofta över debatten. Jag tror ändå det har ett värde att diskutera och att ge motbilder till de "sanningar" som annars lätt dominerar, så länge man har energi och orkar..
Jag har summerat min övertygelse om vilket åtgärdspaket som skulle kunna ge jordbruksnäringen kraft att vända den negativa utvecklingen i mjölk-och köttproduktionen i detta blogginlägg. Jag har respekt för det radikala eko/krav-konceptet (som idag omfattar ca 4-5 % av konsumtionen) men menar att huvudkraften måste inriktas på att öka det vanliga miljövänliga jordbrukets konkurrenskraft, eftersom detta backat mest i Europa de senaste decennierna med 20-30 %. Jag har utvecklat detta resonemang i detta blogginlägg riktat till Sveriges ekoodlare.
Läget vad gäller sojaproduktionen i världen är att "gmo-sojan" dominerar odlingen i flera världsdelar, t ex nord- och sydamerika. Den soja som produceras med traditionella sorter minskar, och priset på den börjar nu att stiga vilket ju höjer kostnaderna och försämrar lönsamheten för redan hårt ekonomiskt pressade mjölk-, nötkött-, gris- och fågelproducenter. Risken är uppenbar att än fler upphör med sin produktion i Sverige och att importen av mat som producerats med sämre miljö- och djurskyddshänsyn ökar ytterligare. Importen har fördubblats på ett fåtal år och Sverige är idag typ Europas mest importberoende matland, över hälften av vad vi äter importeras.
De entusiastiska rösterna för att Sverige borde inrikta hela sitt jordbruk på Krav-konceptet och alltså säga blankt nej till all mineralgödsel, alla växtskydds/bekämpningsmedel och till alla växtsorter som andas genteknik har nu kastat sig över mig i debatten. Många tror att det vore ett framgångskoncept för det svenska lantbruket, inklusive Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och delvis också Socialdemokraterna. Jag är övertygad om att detta - endast kravjordbruk i Sverige, vars produkter skulle kosta 30-60 procent mer än importmaten eller mer - skulle minska livsmedelsproduktionen kraftigt och att importmaten skulle kunna nå 80-90 % andel av matkonsumtionen. Det skulle t o m kunna slå hårt mot lönsamheten i kravproduktionen ifall prispressande överskott uppkommer, vilket torde vara rätt sannolikt.
Att tro att svenskt jordbruks miljö- och djurvänlighet står och faller med att ingen använder foder som kommer från växter som förädlats med genteknik (och att kanske ingen använder mineralgödsel eller bekämpningsmedel) är helt fel. Det svenska jordbruket omgärdas av de strängaste miljö- och djurskyddsreglerna i världen, vi har ett klimat som håller mycket skadeinsekter och -svampar borta och lantbrukarna har en god etik. Dessutom använder det svenska jordbruket vall och foder som främst odlats i Sverige vilket sluter kretsloppen mycket bättre än vid import samtidigt som åkrar och beten används och hålls öppna. Så en konsument har två bra miljöalternativ att välja mellan, tycker jag, antingen svenskt eko/krav med radikala miljökrav eller ursprungsmärkt svenskt som är en bra bit före det som importeras.
Naturligtvis ska det svenska jordbruket fortsätta att vara typ världens mest miljö- och djurskyddsinriktade. Det är man även om man skulle börja använda en del av världens dominerande sojaproduktion som proteinfoder, när alternativet stiger alltmer i pris. Den importmat som huvuddelen av svenskarna redan äter kommer ju redan från mat där "gmo-soja" använts, det finns inget importförbud på vare sig maten eller sojamjölet och heller inte något parti som vill införa det, vad jag vet.
Som sagt, det är lantbrukarna och deras förädlingsindustri som nu funderar. Vi får se var de landar, fortsatt självpåtaget nej till att använda "gmo-soja" eller inte. För mig är det helt övergripande att öka produktionen av livsmedel i Sverige, och slå tillbaka den växande importen. Djurproduktionen i Sverige måste öka, inte fortsätta att minska, och då kan inte fodermedel och annat kosta alltför mycket mer än i de länder som man konkurrerar med.
Nåväl, för denna min öppenhet för diskussionen inom lantbruket har jag totalsågats av rätt många röster. Man länkar till olika sajter med stark kritik mot allt som andas geneteknik, och som förmedlar förmenta fakta om genteknikens faror och hemskheter. På sajterna blandas fakta med tyckanden, som det kan bli på nätet.
Visst har gentekniken risker och visst ska den noga granskas och diskuteras och visst ska ansvariga myndigheter sätta upp bestämda gränser för hur förädlingen får ske och hur patent- och andra viktiga regler ska utformas. Och naturligtvis ska tekniken inte tillåtas om den har för stora risker. Här kan jag notera att flera kontinenters ansvariga myndigheter på livsmedelsområdet liksom EUs och Sveriges dito godkänner försäljning av mat och foder där "gmo-soja" använts. Detta sågas av ryktessajterna och många som läser dem.
Det denna diskussion handlar om är alltså försäljningen av mat och foder där gentekniken använts, det handlar inte om ifall sådana växtsorter ska få odlas i Sverige eller EU, det är en laddad debatt där egentligen ingen odling är tillåten.
Om växtförädling med hjälp av genteknik får fram växtsorter som tål torka eller kallt klimat mycket bättre än idag, eller kan fixera sitt eget kväve eller kan ge skördar i flera år, eller innehåller mer vitaminer typ, ska detta alltså aldrig få användas i Sverige..? Jag har svårt att säga blankt nej till sådan växtförädling, särskilt om även den vanliga växtförädlingen kanske också skulle kunna åstadkomma detta, fast det tar decennier eller sekler. Men det är alltså en annan debatt.
Mina ståndpunkter här är mina egna funderingar. Centerpartiets position framgår t ex på vår hemsida.
Både jordbruksverket och livsmedelsverket skriver om gentekniken och GMO på sina hemsidor. Jordbruksverket har här, för en del år sedan, gjort en bra översikt över frågan om varför GMO är kontroversiellt. Sveriges radio hade här ett säkert mycket intressant samtal mellan bl a Mikael Karlsson, SNF, forskaren Jens Sundström och vetenskapsjournalisten Peter Sylwan.
De som kritiserar gentekniken länkar till olika hemsidor som ofta ger en bild av gentekniken och GMO som något väldig farligt och diskutabelt och som styrt av Monsanto och andra kemikalieföretag. Ofta är huvudmännen för dessa sajter personer eller organisationer som har en mycket tydlig uppfattning i frågan och som ibland blandar fakta och tyckanden eller gör väldigt mycket av undersökningar som kan vara tendensiösa. Givetvis ska all verklighet fram och diskuteras, och sedan får i slutändan vetenskapen och ansvariga myndigheter, eller konsumenterna i sina val eller medborgarna i sina parlament avgöra vad som ska gälla.
Det är lätt att hitta fram till dessa GMO-kritiska sidor, jag ger några länkar här för den som vill fördjupa sig i dem:
Rune Lanestrand är ett känt varumärke i denna och andra jordbruksfrågor, en stark kritiker av det mesta och även av mig.
Jordens vänner förespråkar Krav. Sveriges Konsumenter, en organisation, är mot gentekniken. Denna Expressenartikel från 2010 ger en bild av olika synsätt.
(en sak till: Bedömningen från de som säljer svenska livsmedel är att det inte går att få ut mervärden för "gmofria produkter" på marknaden. Mervärde finns för eko/krav och delvis för ursprungsmärkt svenskt. Men att ladda ursprungsmärkt svenskt med tilläget "gmo-fritt" har inte ökat mervärdet.)
Tillagt 13 maj 2014: Det hedrar Naturskyddsföreningen och Mikael Karlsson att de redovisar en realistisk syn på genteknikens användning i växtförädlingen, och inte faller undan för skräckpropagandan på internet som en del faller pladask för. Även Johan Rockström anser gentekniken nödvändig, rätt använd.
Jag redovisade som jag brukar mina synpunkter på några diskussionsforum på facebook, bl a på "Lantbrukare som fått nog" och på 2 som jag själv modererar; Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt samt Politisk Centerdebatt (välkomna med!).
Sören Axelsson, som driver "nog"-sidan skyller Centerpartiet för det mesta som är fel och hyllar eko/krav-produktion. Det är rätt mycket debatt och även jag deltar, även om det blåser snålt rätt ofta. Man får ju ta nätet för vad det är, det blir övertoner och de som har mycket energi och övertygelse tar ofta över debatten. Jag tror ändå det har ett värde att diskutera och att ge motbilder till de "sanningar" som annars lätt dominerar, så länge man har energi och orkar..
Jag har summerat min övertygelse om vilket åtgärdspaket som skulle kunna ge jordbruksnäringen kraft att vända den negativa utvecklingen i mjölk-och köttproduktionen i detta blogginlägg. Jag har respekt för det radikala eko/krav-konceptet (som idag omfattar ca 4-5 % av konsumtionen) men menar att huvudkraften måste inriktas på att öka det vanliga miljövänliga jordbrukets konkurrenskraft, eftersom detta backat mest i Europa de senaste decennierna med 20-30 %. Jag har utvecklat detta resonemang i detta blogginlägg riktat till Sveriges ekoodlare.
Läget vad gäller sojaproduktionen i världen är att "gmo-sojan" dominerar odlingen i flera världsdelar, t ex nord- och sydamerika. Den soja som produceras med traditionella sorter minskar, och priset på den börjar nu att stiga vilket ju höjer kostnaderna och försämrar lönsamheten för redan hårt ekonomiskt pressade mjölk-, nötkött-, gris- och fågelproducenter. Risken är uppenbar att än fler upphör med sin produktion i Sverige och att importen av mat som producerats med sämre miljö- och djurskyddshänsyn ökar ytterligare. Importen har fördubblats på ett fåtal år och Sverige är idag typ Europas mest importberoende matland, över hälften av vad vi äter importeras.
De entusiastiska rösterna för att Sverige borde inrikta hela sitt jordbruk på Krav-konceptet och alltså säga blankt nej till all mineralgödsel, alla växtskydds/bekämpningsmedel och till alla växtsorter som andas genteknik har nu kastat sig över mig i debatten. Många tror att det vore ett framgångskoncept för det svenska lantbruket, inklusive Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och delvis också Socialdemokraterna. Jag är övertygad om att detta - endast kravjordbruk i Sverige, vars produkter skulle kosta 30-60 procent mer än importmaten eller mer - skulle minska livsmedelsproduktionen kraftigt och att importmaten skulle kunna nå 80-90 % andel av matkonsumtionen. Det skulle t o m kunna slå hårt mot lönsamheten i kravproduktionen ifall prispressande överskott uppkommer, vilket torde vara rätt sannolikt.
Att tro att svenskt jordbruks miljö- och djurvänlighet står och faller med att ingen använder foder som kommer från växter som förädlats med genteknik (och att kanske ingen använder mineralgödsel eller bekämpningsmedel) är helt fel. Det svenska jordbruket omgärdas av de strängaste miljö- och djurskyddsreglerna i världen, vi har ett klimat som håller mycket skadeinsekter och -svampar borta och lantbrukarna har en god etik. Dessutom använder det svenska jordbruket vall och foder som främst odlats i Sverige vilket sluter kretsloppen mycket bättre än vid import samtidigt som åkrar och beten används och hålls öppna. Så en konsument har två bra miljöalternativ att välja mellan, tycker jag, antingen svenskt eko/krav med radikala miljökrav eller ursprungsmärkt svenskt som är en bra bit före det som importeras.
Naturligtvis ska det svenska jordbruket fortsätta att vara typ världens mest miljö- och djurskyddsinriktade. Det är man även om man skulle börja använda en del av världens dominerande sojaproduktion som proteinfoder, när alternativet stiger alltmer i pris. Den importmat som huvuddelen av svenskarna redan äter kommer ju redan från mat där "gmo-soja" använts, det finns inget importförbud på vare sig maten eller sojamjölet och heller inte något parti som vill införa det, vad jag vet.
Som sagt, det är lantbrukarna och deras förädlingsindustri som nu funderar. Vi får se var de landar, fortsatt självpåtaget nej till att använda "gmo-soja" eller inte. För mig är det helt övergripande att öka produktionen av livsmedel i Sverige, och slå tillbaka den växande importen. Djurproduktionen i Sverige måste öka, inte fortsätta att minska, och då kan inte fodermedel och annat kosta alltför mycket mer än i de länder som man konkurrerar med.
Nåväl, för denna min öppenhet för diskussionen inom lantbruket har jag totalsågats av rätt många röster. Man länkar till olika sajter med stark kritik mot allt som andas geneteknik, och som förmedlar förmenta fakta om genteknikens faror och hemskheter. På sajterna blandas fakta med tyckanden, som det kan bli på nätet.
Visst har gentekniken risker och visst ska den noga granskas och diskuteras och visst ska ansvariga myndigheter sätta upp bestämda gränser för hur förädlingen får ske och hur patent- och andra viktiga regler ska utformas. Och naturligtvis ska tekniken inte tillåtas om den har för stora risker. Här kan jag notera att flera kontinenters ansvariga myndigheter på livsmedelsområdet liksom EUs och Sveriges dito godkänner försäljning av mat och foder där "gmo-soja" använts. Detta sågas av ryktessajterna och många som läser dem.
Det denna diskussion handlar om är alltså försäljningen av mat och foder där gentekniken använts, det handlar inte om ifall sådana växtsorter ska få odlas i Sverige eller EU, det är en laddad debatt där egentligen ingen odling är tillåten.
Om växtförädling med hjälp av genteknik får fram växtsorter som tål torka eller kallt klimat mycket bättre än idag, eller kan fixera sitt eget kväve eller kan ge skördar i flera år, eller innehåller mer vitaminer typ, ska detta alltså aldrig få användas i Sverige..? Jag har svårt att säga blankt nej till sådan växtförädling, särskilt om även den vanliga växtförädlingen kanske också skulle kunna åstadkomma detta, fast det tar decennier eller sekler. Men det är alltså en annan debatt.
Mina ståndpunkter här är mina egna funderingar. Centerpartiets position framgår t ex på vår hemsida.
Både jordbruksverket och livsmedelsverket skriver om gentekniken och GMO på sina hemsidor. Jordbruksverket har här, för en del år sedan, gjort en bra översikt över frågan om varför GMO är kontroversiellt. Sveriges radio hade här ett säkert mycket intressant samtal mellan bl a Mikael Karlsson, SNF, forskaren Jens Sundström och vetenskapsjournalisten Peter Sylwan.
De som kritiserar gentekniken länkar till olika hemsidor som ofta ger en bild av gentekniken och GMO som något väldig farligt och diskutabelt och som styrt av Monsanto och andra kemikalieföretag. Ofta är huvudmännen för dessa sajter personer eller organisationer som har en mycket tydlig uppfattning i frågan och som ibland blandar fakta och tyckanden eller gör väldigt mycket av undersökningar som kan vara tendensiösa. Givetvis ska all verklighet fram och diskuteras, och sedan får i slutändan vetenskapen och ansvariga myndigheter, eller konsumenterna i sina val eller medborgarna i sina parlament avgöra vad som ska gälla.
Det är lätt att hitta fram till dessa GMO-kritiska sidor, jag ger några länkar här för den som vill fördjupa sig i dem:
Rune Lanestrand är ett känt varumärke i denna och andra jordbruksfrågor, en stark kritiker av det mesta och även av mig.
Jordens vänner förespråkar Krav. Sveriges Konsumenter, en organisation, är mot gentekniken. Denna Expressenartikel från 2010 ger en bild av olika synsätt.
(en sak till: Bedömningen från de som säljer svenska livsmedel är att det inte går att få ut mervärden för "gmofria produkter" på marknaden. Mervärde finns för eko/krav och delvis för ursprungsmärkt svenskt. Men att ladda ursprungsmärkt svenskt med tilläget "gmo-fritt" har inte ökat mervärdet.)
Tillagt 13 maj 2014: Det hedrar Naturskyddsföreningen och Mikael Karlsson att de redovisar en realistisk syn på genteknikens användning i växtförädlingen, och inte faller undan för skräckpropagandan på internet som en del faller pladask för. Även Johan Rockström anser gentekniken nödvändig, rätt använd.