Sveriges grisar har bäst djuromsorg i världen, vi har den strängaste djurskyddslagen som ger dyrare kött.
Affärsídén bakom "världens renaste jordbruk" - som delas av LRF och SNF och politikerna m fl - är att genom tvingande svenska lagregler se till att svenska kor och grisar m fl har det bra och att "Svenskt Kött" härigenom kan ha försteg på svenska och internationella marknader, trots att det är dyrare.
Djurrättsaktivister och andra kritiserar regelbundet den svenska djurhållningen och vill ha ännu högre standards.
S, V och MP - med stöd av t ex Naturskyddsföreningen SNF - vill också öka antalet kontroller, lägga över kostnader på de allt färre kvarvarande bönderna och lägga på jordbruksnäringen ännu högre skatter. Samtidigt kräver de att regeringen ska se till att jordbruket i Sverige slutar att krympa, och börjar växa, och vill se en parlamentarisk livsmedelsutredning för en ny svensk livsmedelsstrategi. Deras ord säger alltså en sak medan deras handlingar får en helt annan effekt, så trovärdigheten i deras budskap ät tyvärr mycket låg.
Hur allvarligt är då läget? Mycket allvarligt. Låt oss ta grisnäringen, som är mest illa ute. Hur har affärsidén med bäst djuromsorg och dyrast griskött lyckats?
1995 slaktade Danmark 20 miljoner grisar per år och Sverige uppemot 3,5 miljoner. Idag slaktar Danmark 28,5 miljoner grisar per år och Sverige ca 2,8 miljoner. Svensk mjölkproduktion minskar mest inom EU (tror jag), en tiondel är borta. Och nötköttsproduktionen har minskat ännu mer.
Finland och Österrike har sedan 1995 hållit ställningarna i sin matproduktion, medan Sverige tillsammans med Norge nu importerar snart hälften av maten, tidigare bara en fjärdedel.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson och alliansregeringen arbetar aktivt för att öka jordbrukets konkurrenskraft och har bl a tagit bort statliga kontrollavgifter, tagit bort världens enda skatt på handelsgödsel (utan nämnvärda miljöeffekter), satsat på Matlandet Sverige, sänkt kontrollavgifter för slakterierna och föreslår nu att djurvälfärdsersättning för grisar ska införas. Goda steg i rätt riktning som till största delen motverkas av oppositionen.
Oppositionen vill nu också införa en lastbilsskatt som kommer att fördyra både jord- och skogsbrukets alla transporter.
Det är inte underligt att Landsbygdsministern med all rätt härsknar till i sin kommentar till Socialdemokraternas budgetförslag:
"Socialdemokraternas hyckleri när det gäller den svenska grisnäringen gör mig förbannad. De har jagat mig hela hösten med insändare och interpellationer om att regeringen ska göra något för grisnäringen. Det enda socialdemokraterna själva gör i sin budget är att ta bort vår satsning på sänkta avgifter vid slaktkontroll och återinför en skatt på handelsgödsel. De har inte lagt ett öre på att hjälpa de svenska grisbönderna. Istället tar de bort nästan 400 miljoner från näringen."
"Oppositionen talar sig gärna varm för landsbygd och jordbruk och säger sig vilja ha en strategi för jordbruket. Men i praktiskt handling skär man bara ner på alla regeringens satsningar. Vad vill egentligen oppositionen med den miljövänliga svenska konventionella produktionen av mat? Hur kan man säga sig värna den och införa alla dessa kostnader?
Trots ökade kostnader för bonden så lyser deras budgetar med frånvaron av offensiva satsningar på bönderna! Detta leder bara till mindre svensk matproduktion i ett läge när vi behöver öka den samma. Det är inte att ta ansvar för varken jobben, landsbygden eller miljön!
Oppositionens satsningar bevisar bara att man inte har förstått vad landsbygden behöver. Man verkar tro att allt löser sig med några miljoner till ekologiskt odling och grön energi. Det man inte förstår är att utan djur blir det ingen gödsel att göra fordonsgas av."
Väl rutet, Eskil!!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, mat, grisar, lrf, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, alliansen, miljöpartiet
torsdag, oktober 06, 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)