söndag, april 29, 2018

Mer domstolsprövning i Djurskyddslagen! IP-debatt med Bucht!

Jag ställde för lite sen en interpellation om djurskyddslagen till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag vill att frågor om tvångsomhändertagande om djurbesättningar i norrmalfallet ska avgöras i domstol (tingsrätt), inte som idag av länsstyrelsen med möjlighet att i efterhand överklaga till förvaltningsdomstol som endast prövar i form, inte i sak. Och jag vill att OM tingsrätt beslutar om tvångsomhändertagande/djurförbud ska lantbrukaren själv om möjligt få sälja/slakta sina djur.

Jag skrev en artikel i Land lantbruk.

Och dagen innan debatten skrev jag på min blogg och i några facebooksgrupper och lade ut svaret från landsbygdsministern och efterlyste synpunkter. Jag fick in rätt många intressanta sådana och lovade i debatten att lägga ut en del här på bloggen, se nedan och läs gärna och kommentera gärna! (det finns goda poänger, rättsäkerheten måste förstärkas för djurägarna enligt min uppfattning. Och länsstyrelsernas och djurskyddsinspektörernas alldeles för stora makt måste begränsas och underställas domstol för avgörande långt mer än idag).

Här är länk till riksdagsprotokoll och web-TV.

Sydsvenskan har skrivet flera bra artiklar om länsstyrelsernas övermakt vid tvångsomhändertagande, tyvärr låst.

Anonym Carina Hedberg sa...





Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht vet bevisligen inte vad han talar om men det vet däremot jag!

Liksom det är skillnad på föreskrifter och föreskrifter är det också skillnad på domstolar och domstolar.

Det är som sagt var skillnad på föreskrifter och föreskrifter då regeringsformen till sin
ordalydelse om bemyndigande enbart avser regeringens föreskrifter.
Förtydligande:
Riksdagen föreskriver genom lag och regeringen föreskriver genom förordning
medan myndighetsföreskrifter kan ges betydelse vid en prövning men får aldrig helt
eller i detväsentliga utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning då
kommuner och förvaltningsmyndigheter inte har bemyndigande att meddela
föreskrifter med rättsverkanav brott.

Domstolar är ett samlingsuttryck för 80-talet domstolar som finns i Sverige.
De domstolar som handlägger överträdelser av lagen är Tingsrätt, Hovrätt och Högsta Domstolen. Avgöranden tas enligt brottsbalken och bland andra djurskyddslagen.
De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger förvaltningsmål och avgöranden tas enligt förvaltningsprocesslagen och djurskyddslagen MEN de är inte behöriga att ta avgöranden i skuldfrågan.

Genom att medborgarna har möjlighet att överklaga myndigheters beslut till allmän förvaltningsdomstol kan domstolen pröva hur en myndighet har tillämpat reglerna. Som en följd av domstolsprövningen skapas också en praxis för myndigheterna.

Prövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som är Förvaltningsrätt, Kammarrätt och Högsta Förvaltningsdomstolen genererar enbart praxis åt myndigheter och skuldfrågan prövas aldrig.

Djurskyddslagen är en specialstraffrättslig lagstiftning och ligger utanför brottsbalken som enbart handlägger de allra allvarligaste djurskyddsmålen där lidande för djuren kan
konstateras. Straffskalan har skärps flera gånger därför djur ska inte behöva utsättas för djurplågeribrott innan kontrollmyndigheten kan ingripa.
Därmed är det inte sagt att kontrollmyndigheten får åka omkring och omhänderta djur hur
som helst. Det finns villkor som ska vara uppfyllda innan omhändertagande får ske.

Det är nämligen tänkt att försumliga djurhållare ska kunna ställas till straffansvar på ett
mycket tidigare skede än vi djurplågeribrott.
Men det blir ju ingenting med det när kontrollmyndigheten medvetet sätter
djurskyddslagen ur spel och underminerar rättsväsendet.
Överträdelser av lagen prövas inte i förvaltningsdomstolarna och förvaltningsärenden
prövas inte i Tingsrätten, Hovrätten och Högsta Domstolen.

Inhibition kan inte begäras på ett redan verkställt beslut. Inhibition kan inte heller begäras på stående fot när omhändertagandet helt plötsligt ska verkställas.

Enligt kontrollmyndigheten kan de således anklaga vem de vill för vad de vill precis när de vill och sedan är det upp till djurhållaren att bevisa motsatsen vilket är en omöjlighet eftersom skuldfrågan prövas inte i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Den utpekade får inte en enda möjlighet till sitt eget försvar. Detta gäller även förelägganden i alla dess former och djurförbud.

Djurhållare som berörs står "bakbundna med ögonbindel och munkavle" och tvingas se på när både egendom och livsverk försvinner bort i enorma omkostnader vid omhändertaganden av djur utan att den lagenliga skulden har fastställts. Ingen djurhållare vet egentligen varför omhändertagandet händer eller varför de meddelas djurförbud.

Landsbygdsministerns bedömning är käpp rätt åt h-lvete och någon bra balans mellan intressena är där absolut inte.
Har mer att säga men känner att det hinns inte med nu.

Carina Hedberg 0734 - 40 84 91
Anonym Carina Hedberg sa...





Att undanröja vad som uppsåtligen vid myndighetsutövning genom handling och underlåtenhet åsidosatts vad som gäller för kontrolluppgiften genom att införa "En ny modern djurskyddslag" är inte att föra folkets talan.

Det är att genom lag fastställa den felaktiga praxis som Länsstyrelserna mycket målmedvetet utarbetat sedan övergången den 1 januari 2009, nämligen att göra jordbruksverkets myndighetsföreskrifter till lag.

Jordbruksverkets föreskrifter faller inte under straffbestämmelserna och får således inte ligga till grund för ytterligare och mer ingripanden åtgärder.

Förelägganden och förbud, förelägganden och förbud förenat med vite, förelägganden och förbud förenat med löpande vite, omedelbara omhändertaganden av djur, omhändertaganden av djur, djurförbud, baseras oavkortat på jordbruksverkets föreskrifter.

Under dryga nio års tid har Länsstyrelserna i samarbete med de allmänna förvaltningsdomstolarna utarbetat praxis utanför lagens ramar för egen vinning och som fått katastrofala konsekvenser för både djur och djurhållare.

Länsstyrelserna finner det inte som meningsfullt att anmäla till åtal eftersom förundersökningen bara läggs ned vilket inte är så konstigt eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal därför jordbruksverkets myndighetsföreskrifter är inte lag.

Då anses det att i "den nya moderna djurskyddslagen" ska det bli bötesbelagt att bryta mot myndighetsföreskrifter. Därefter vill man införa sanktionsavgifter istället för straff vilket medför att fokus flyttas ifrån polis, åklagare och domstolar till kontrollmyndigheter.

Då har vi fått ett tjänstemannastyre som bedriver en stat i staten där djur och djurhållare är helt utlämnade till enskilda tjänstemän/kvinnor att bestämma över hela existensen.

Detta är redan ett faktum och vad Länsstyrelserna åstadkommit sedan övergången

Länsstyrelserna är tillsynsmyndighet över alla djurhållare oavsett omfattning. De är också tillsynsmyndighet över veterinärer, djurkliniker och djursjukhus, Vidare är de också tillsynsmyndighet över djurtransporter i ekonomisk verksamhet. Länsstyrelserna ska också fr om den 1 juni 2018 dessutom verkställa de egna myndighetsbesluten och får vid behov begära handräckning av polismyndigheten. Det samma ska tydligen gälla för att Länsstyrelserna ska kunna gå in och ut som de vill i de privata bostäderna.

Att klubba igenom "den nya moderna djurskyddslagen" är detsamma som att bejaka fel och bristfällig myndighetsutövning där varken djur eller djurhållare är skyddade genom lag.

Inger Oja sa...





Snälla Staffan ring mig. Jag kan berätta om min vän Lotta Törnqvist som fick 40 djur omedelbart omhändertagna tillföljd av en lögnaktig hullbedömning som veterinären gjorde 3 dagar innan omhändertagandet. Veterinären har sedan fällts i veterinärsansvarsnämnden och förvaltningsrätten och båda instanserna har fastställt att veterinären ljugit. De stal djuren på en lögn och Loyta utsattes för extrem stress som gjorde att hon dog 3 år senare. 0708548655
 Göran Andersson sa...
Bra Staffan att du tar tag i detta. Bucht svarar på dina frågor på ett fegt politiskt korrekt sätt, han VET att det inte alls fungerar med länsstyrelsernas djurskyddstillsyn, men han vågar inget göra med hänsyn till att detta skulle kunna vara riskabelt för hans politiska karriär.
Vi i föreningen Djurägarna Sverige har länge försökt få till stånd ett möte med Bucht för att få förklara hur katastrofalt illa djurskyddstillsynen fungerar, men han nobbar, "kalendern är full" fråga honom varför han inte vill ta emot en delegation som vill larma om allvarliga missförhållanden i svensk statsapparat? är det för att missförhållandena kallas för "djurskydd" ? Fråga om han accepterar att djur behandlas mycket illa, i samband med detta som kallas djurskyddsingripanden? Fråga varför han inget vill veta om ren och skär korruption i den här "branschen" om saltade fakturor om rent och skärt djurplågeri under täckmanteln "djurskydd" ställ frågan som vi gjort utan att få svar, kan han tänka sig en gedigen utredning av den här verksamheten utan ett förbeställt resultat att allt fungerar jättebra. Fråga om han tror att nuvarande upplägg på djurskyddstillsynen är förenligt med livsmedelsstrategin? Fråga om det inte vore lämpligare med en djurskyddstillsyn som är inriktad på att avhjälpa fel istället för att finna felen med förstoringsglas om det behövs i syfte att "sätta dit" djurägaren. Det finns massor med exempel på fall som gått alldeles fel vilket drabbat både djur och djurägare, fråga varför Bucht vill sopa under mattan. Vi har en totalt rättslös statlig djurskyddstillsyn, som är djupt samhällsfarlig, varför vill han mörka detta? Jag har pratat med en bonde i Kalix inte alls långt från där Bucht är bosatt, där störtade man in för tre år sedan tror jag det är och sköt ihjäl alla djur med hänvisning till att de skulle varit väldigt magra och lidande, den svårt chockade bonden fick hjälp av en tuff släkting att få iväg merparten av de runt 45 djuren på obduktion, den visade att Länsstyrelsens påstående varit helt felaktigt, men ändå förlorade bonden rättsprocesserna, med hänvisning till att obduktionsrapporterna inte ansågs duga som motbevisning, eftersom en förruttnelseprocess börjat i djurkropparna, tog ju lite tid att få kadavren ner från Kalix till Karlskoga. Fråga om mjölkbonden i Skåne som tog sitt liv i mellandagarna för nyår nu 2017, uppenbarligen för att han inte klarade av hantera länsstyrelsens onyanserade klagomål på hans djurhållning. En djurhållning som nog snarare får beskrivas som bra istället för dålig. Men det går ju att hitta fel i princip alla djurhållningar om detta är det man strävar efter, fråga om det inte vore rimligt att ett sådant fall utreddes av en objektiv utomstående part, istället för att som nu att man skyller allt ansvar ifrån sig och försöker tysta ner det som hänt. Någonting måste faktiskt göras. En närmast statlig STASI-influerad djurskyddstillsyn är faktiskt inget vi vill ha. Fråga om han tycker att det är bra att ca 700 ha bördig åker i Råne älvdal ligger för fäfot och att den nybyggda ladugården på 8000 kvm står tom där har aldrig funnits några djur. Allt detta på grund av (stor)bondens konflikter med länsstyrelsens djurskydd. Jag är ju som du vet själv personligen drabbat av denna totala rättslöshet, mitt råd till en ung människa är, satsa aldrig på en framtid som djurbonde, riskerna är alldeles för stora. Fråga varför ahan stoppar huvudet i sanden och låter vansinnet och rättslösheten får fortsätta hålla vårt djurskydd kidnappat?
Anonym Lerousse sa...
Anonym talar om tvångsförvaltning på gården, vilket låter bra, men med en rättsprocess som tar år för att inte säga åratal så blir ju de ekonomiska konsekvenserna helt horribla. Och även sådana som vunnit sona processer i det läge som nu råder, med djuren stulna vid omhändertagandet, så är det ändå omöjligt att som konkursad och utblottad djurägare ta upp en civilrättslig process för att få ersättning för den skada djurägaren lidit.
Anonym Anonym sa...
Det finns ett otal fall där länsstyrelsen polisanmält bonden efter att djuren är omhändertagna och avlivade och polisen lägger ner åtalet då brott mot djurskyddslagen eller djurplågeri inte kan styrkas. Vem ersätter bonden som blivit uthängd i media som djurplågare, förlorat djur o egendom samt får en faktura att betala inom en månad? Vi behöver ingen ny djurskyddslag eftersom länsstyrelserna inte följer den vi har. Ta bort djurskyddet från länsstyrelserna och lägg tillsynen på veterinärerna.
Anonym Anonym sa...
Herregud. Vem har skrivit det där svaret. Domstolen prövar ju aldrig i sak och det är mycket sällan djur som lider omhändertas. Man omhändertar djuren av andra skäl oftast pga tre förelägganden. Jag har två exempel. Dels Maria i Stockholms län som fick tre förelägganden. Mest för att hon inte höll med djurskyddsinspektörerna om att hon hade brister. Men hon rättade till en del och vid omhändertagandet fanns det inga vanskötta hovar och om det fanns brister i stallet vet ingen. Det finns foton från dörren när Maria inte var hemma och hästboxar är smutsiga på morgonen efter utsläpp. Man omhändertog alltså Marias hästar pga tre förelägganden inte för att hästarna led. Jag har träffat folk som träffat hästarna efter omhändertagandet som intygat att det var trevliga hästar i gott hull. Maria tog livet av sig när de tog hennes hästar
Och så har vi Carl, var 20åriga fullblod blev magert hos en fodervärd och som man omhändertog två hästar för att den andre inte skulle bli ensam. Man sålde den andra hästen och avlivade den 20åriga. Utan grund. En häst som blir mager behöver tid för att komma tillbaka i hull. Carl har allvarlig stressymtom.
Sedan har vi de två bröderna roslagsbönder som köpt en dyr avelshingst för att få ytterligare en förvärvskälla. De hade också en inackorderat sto som under digivningen gick ner mycket i vikt. då tog man båda hästarna. Utan grund. Alla dessa har begärt inhibition, överklagat till alla instanser men man har aldrig prövat deras ärenden i sak.
Ingenting är prövat i sak. De beskrivs i handlingar som djurplågare.
Åke Skogevall sa...
Av Staffan kända förhållanden, som nästan "one liners".

Djurskyddslagen är framtagen med överrepresentation av djurskyddsorganisationer som är emot djurhållning för matproduktion. Organisationer som mycket målmedvetet engagerat sig i offentliga och politiska maktcentra och även får (del av) sin försörjning därigenom.

Djurskyddslagens ambition var att djur inte ska lida eller vanvårdas.

Men lagens bokstav bygger mycket på bedömningar av inspektören.

Tillämpningen av lagen utvidgas med förordningar och föreskrifter som behandlas som lag och inte som anvisningar. Dessa gäller mest byggnader och mått - inte djurens välmående.

Bevisvärdet av bedömningar bygger på tillit till tjänstemäns oväld och opartiskhet.

Inhibition och "överprövning" görs av ena parten i målet, länsstyrelsen.

Överklagande lämnas till fel domstol - förvaltningsrätten - med omvänd bevisföring.

Även tingsrätter kan förledas av
Länsstyrelsernas praxis som verkar ha fått laglig status och måste bemötas med stiringent juridisk kompetens:
- En djurhållare som får förelägganden ses ofta (rutinmässigt?) som akut risk för lidande och djuren omhändertages omgående (vid lämpligt tillfälle).
- Risk för lidande ska behandlas som lidande. Risk bedöms av länsstyrelsens tjänstemän - som är bevis nog, om inte motbevisning med teknisk eller auktoritativ tyngd presteras.
- Ärenden som kan betraktas som rutinärenden ger väldigt begränsad betald tid för offentlig försvarare.
- Rättshjälp är ofta undantagen i djurskyddsmål.

Länstyrelsens effektivitet mäts med statistiska nyckeltal som redovisar antal åtgärder mot djurhållare, men mått saknas för djurens välmående eller lidande. (Påståenden om att tjänstemän på immigrationsverket bedöms efter antal avvisningar känns bekant.)

Länsstyrelsens ekonomi förbättras om anonyma anmälningar kan kallas befogade, även för andra punkter än anmälan avsåg, och debiteras djurhållaren. Även återbesök debiteras om man hittar nya anmärkningar. Att klassa vissa "kontrollobjekt" som högrisk blir "cash cows".

Alltför många omhändertaganden har visat sig medföra större lidande för djuren efter omhändertagandet än innan.
Anonym Anonym sa...
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht bygger resonemanget i sitt anförande på att det visst finns möjlighet för djurägare att överpröva myndighetens beslut i domstol, och att stoppa ett omedelbart ingripande genom att begära inhibition.

Verkligheten ser dock annorlunda ut. För det första så sker överprövning i Förvaltningsdomstol och inte i riktig domstol. Redan där har djurägaren ett underläge då denne inte är berättigad till någon rättshjälp och därmed måste betala juridisk hjälp ur egen ficka. Motparten, myndigheten, har sina jurister betalda av staten. Det finns alltså ur rättsäkerhetssynpunkt en grundläggande obalans där.

Vidare så görs granskningen i förvaltning främst av att myndigheten följt den formellt korrekta processen, sakfrågan granskas i praktiken aldrig. Förvaltningsrätten säger uttryckligen i ett av våra överklaganden att Länsstyrelsen är expertmyndighet och att man därför inte finner någon anledning att granska sakfrågan (fritt ur minnet, inte exakt formulering), FR frångår då sin utredningsplikt.

Detta förhållande grundar sig på att en myndighet enligt regeringsformen har krav på sig att vara saklig och opartisk (Regerinsformen 1974:152 1 kap 9§), vidare så har myndigheten enligt officialprincipen skyldighet att grundligt utreda saken inför sitt beslut. Om detta hade fungerat i praktiken så hade det varit korrekt att FR skulle granska den formella processen, men sådan är inte verkligheten.

Ministern nämner möjligheten för djurägaren att begära inhibition, men i praktiken beviljas det i stort sett aldrig. Jag kan se i svaret på vår begäran om inhibition att FR bryter mot sin plikt att vara opartisk och tar tydligt parti för myndighetens sida. Det innebär att om djurägaren, mot förmodan, vinner i förvaltningsprocessen så är skadan redan skedd och djuren borta. Det finns otaliga exempel på det.

Din interpelationsfråga och även ministerns svar fokuserar främst på omedelbara omhändertaganden. Minst lika illa är att myndigheten vid djurförbudsbeslut i stort sett alltid åberopar Djurskyddslagen 74§ som säger att beslutet gäller omgående även om det överklagas. Det är fundamentalt fel i en rättsstat och borde ej få användas alls. Antingen är förhållandena så dåliga hos djurhållaren att ett omedelbart omhändertagande kan vara aktuellt eller så kan det vänta tills förvaltningsprocessen är färdig.

Vidare så gäller propertionalitetsprincipen, ett myndighetsingripande mot enskild får inte vara hårdare än nödvändigt och inga mildare alternativ får finnas. I Jordbruksverkets vägledning till djurskyddsmyndigheter uttrycks det så här:

”När kontrollmyndigheten överväger att vidta åtgärder mot en djurhållare är det viktigt att beakta proportionalitetsprincipen. Principen innebär att nackdelarna som beslutet medför för den enskilde inte får vara större än nyttan för det allmänna. Myndigheten får inte heller använda sig av hårdare metoder än som behövs för att uppnå det önskade resultatet.”

Ett djurförbud har av Högsta Förvaltningsdomstolen jämställts med ett närignsförbud, det är alltså en extremt inskränkande åtgärd mot djurhållaren. Lägg till det som redan visats ovan att rättsäkerheten för den enskilde mot myndighet har stora brister.
Anonym Anonym sa...
Ett djurförbud ska bara kunna komma i fråga då det är mycket allvarliga brister och det är utsiktslöst att de kan rättas till. Länsstyrelserna har en rad andra åtgärder de kan ta till innan ett djurförbud kan vara aktuellt, så som förelägganden och viten. De skulle kunna arbeta systematiskt med djurhållaren så att brister inklusive underliggande problem. Så görs inte idag, istället är praxis att man tar till djurförbud väldigt snabbt vilket är fel och bryter mot propertionalitetsprincipen.

Lagstiftaren har gett en öppning för att djurförbud ej ska utfärdas "om det är uppenbart att det inträffade ej kommer att upprepas". Det borde betyda att om djurhållaren arbetat systematiskt för att åtgärda ett tidigare problem så ska detta gälla, istället är praxis att det nästan aldrig beaktas.

Det finns åtskilliga exempel på hur det ministern anför ej stämmer överens med verkligheten och praxis. Jag uppmanar ministern att ta reda på fakta i ämnet. Jag kan t.ex. i vårt fall visa hur länsstyrelsen ej uppfyllt sin utredningsplikt och att de slutsatser man drar motsägs av deras egna observationer i kontrollrapporterna.
Maria Benke Nu finns ytterligare en dom där djurägaren frias från alla misstankar om djurskyddsbrott & djurplågeri. Trots det fick hon djurförbud o hela sin kennel omhändertagen. Vem ersätter allt detta till henne?

* Juristen Anette Cedergren är engagerad i att tillvarata djuren och djurägarnas rättigheter vid tillämpningen i djurskyddslagen. Här presenterar hon själv det hon jobbar med i ett engagerat anförande på någon mässa.


Jag är en snart 74-årig pensionär och lekman inom statlig förvaltning och myndighetsutövning.
Jag har på ålderns höst blivit grymt besviken på den svenska statens sätt att behandla oss medborgare.
Jag trodde att vi hade lagar som skyddade oss mot godtycke i statens myndighetsutövning.. 


Jag råkade läsa årets regleringsbrev för länsstyrelserna härförleden. Detta föranledde att jag mailade nedanstående text till landsbygdsdirektör Ulrika Geber, Lst Sthlm.


Det skall bli intressant att se vad införandet av god förvaltningskultur även inom djurskyddsverksamheten kommer att innebära. Enl årets regleringsbrev skall detta ske i år.

Såvitt jag har kunnat utröna ligger SJV´s skrift våren 2009 om handläggning av djurskyddsärenden till grund för dagens praxis. Denna skrift är enligt min enkla mening full av dumheter. Analogin med fortkörning är en av de värsta, som jag ser det.

I juridikens underbara värld finns det hierarkier där grundlag är kung och skrifter publicerade av en arbetsgrupp inom en myndighet befinner sig längst ner. EKMR ligger i nivå med grundlag. Detta innebär att varje tolkning av "vanlig lag" som strider mot grundlag / EKMR är olaglig / otillåten.

Den tolkning av djurskyddslagen med bihang som introducerades i skriften från SJV våren 2009 innehåller ett flagrant brott mot EKMR. Där introducerades konceptet att Lst har rätt att förklara djurhållare skyldiga till överträdelser av djurskyddslagen med bihang genom 26 §. 
I och med beslut enl 26 § är djurägaren hänvisad till att överklaga i förvaltningsdomstolarna. Dessa prövar endast det förvaltningsmässiga hantverket, såsom tidsgränser, angivna paragrafer, giltig delegationsordning etc. Vad som aldrig prövas är Lst´s underlag av påstådda överträdelser av djurskyddslagen med bihang.

Det brutala resultatet är också att Lst vinner i förvaltningsdomstolarna i nära 100% av fallen. Den enfaldige statstjänstemannen kan då fälla kommentaren: vi fattar inga felaktiga beslut.
Den uppenbara slutsatsen är dock att staten har våldfört sig på rättsstatens grundbultar när den tillåter en grundlagsstridig praxis där djurskyddet har fullständig frihet att uttolka DL med bihang efter eget tycke och skön. Detta inkluderar att gå bortom det nedskrivna regelverket.

Chefsjuristen på Lst Sthlm hävdar att EKMR Art 6 är uppfylld trots ovanstående tingens ordning.
En viktig detalj i detta sammanhang är att EKMR Art 6 också stipulerar att den åklagade, notera ännu inte  skyldige medborgaren, skall förses med ett försvar.

Din enhet för djurskydd inte bara tummar på de mänskliga fri- och rättig- heterna, den trampar på dem med stövlarna på!

Om den goda förvaltningskulturen är en Potemkinkuliss eller ej, är frågan!

Huruvida Ulrika Geber kommer att svara mig är en öppen fråga.



Jag trodde att staten måste bevisa vilken överträdelse jag har begått inför tvångsåtgärder mot mig och min egendom. Legalitetsprincipen!

Ett akut omhändertagande, tex lidande djur måste gå att dokumentera på sådant sätt att en domstol godkänner det hela i efterhand. Om inte var det nog inte så akut som djurskyddsinspektören tyckte.
Dvs domstolsprövning är ett måste för att hålla djurskyddet inom lagens råmärken.

Om du fråga mig om någonting så står jag självfallet till förfogande.
Slå en signal eller maila!

Det vilar hur som helst ett tungt ansvar på dig och dina kolleger att hålla staten inom även grundlagens råmärken.


                                            Hälsn  Michael Kierkegaard  ( 0763 25 02 21 )
(Fler synpunkter kommer att läggas in).

fredag, april 27, 2018

Sverige måste välja väg i migrationspolitiken

Centerpartiet har, inte alls överraskande, med enig partistyrelse och nästan enig riksdagsgrupp och med stort stöd av de egna väljarna enligt en opinionsundersökning, landat i att stödja regeringens förslag om att ca 9.000 ensamkommande asylsökande under 2015 som fått avslag ändå ska få uppehållstillstånd om de avser att studera på gymnasium.

Jag har i bl a denna debattartikel i Dagens Samhälle redovisat att jag kommer att lägga ned min röst.

Jag har i detta tidigare blogginlägg utvecklat min syn om det vägval som jag anser att Sverige står inför i migrationspolitiken, antingen en allt friare invandring i alltmer oreglerade former, eller en skärpning av reglerna med snabbare asyl- och arbetskraftsinvandringsbeslut där de som får nej utvisas. Detta senare kan dock vara svårt eller omöjligt att genomföra.

Här ytterligare några blogginlägg i dessa frågor; här och här och här och här.

Den piggaste nyhetstidningen i Östergötland är som vanligt Folkbladet, som intervjuar mig i frågan.

Corren och NT och Radio Östergötland verkar inte anse det ha nyhetsvärde att en riksdagsledamot från Östergötland tänker själv i den hetaste frågan i landet just nu.

Inte heller riksmedia har hört av sig, frånsett Dagens Eko som nämnt det. Två liberala riksdagsledamöter kommer också att rösta annorlunda än sitt parti.

Nyheter Idag har dock gjort en korrekt intervju.

Artikeln är låst men jag lägger in den här, hoppas det är OK, det är ju jag som är intervjuad..?

(Tillagt 17 maj; Norrköpings tidningar skriver en artikel om mitt beslut).
(Tillagt 21 maj. Expressen redovisar fakta kring den grupp som ska ges amnesti).

"SVERIGE I en intervju med Nyheter Idag berättar riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) om beslutet att gå sin egen väg, sin identitet som centerpartist och det han beskriver som en åsiktskorridor.
– Det är klart att mina kamrater i riksdagsgruppen är besvikna på mig, säger han.
För Staffan Danielsson var det ingen överraskning att Centerpartiet till slut ställde sig bakom regeringens förslag.
– Jag tycker ju att Annie Lööf och Johanna Jönsson [talesperson för migrationsfrågor, reds. anm.] har varit väldigt tydliga med att Centern egentligen kräver ett mer generöst beslut än det regeringen har föreslagit, och det har man tillgodosett i viss omfattning. Så att det skulle landa där tycker jag har varit uppenbart, helt enkelt.
Själv har han valt att lägga ner sin röst och går därmed mot sin egen partilednings linje. Han tycker dock att frågan är svår och att det finns goda skäl att diskutera en amnesti för de som faktiskt var barn när de kom hit.
– Det som jag tycker är djupt problematiskt är att det enligt min uppfattning, och jag har ju jobbat mycket och engagerat mig mycket i det här med åldersbedömningar, att av de här 9 000 så är över 30 procent vuxna män mellan 20 och 30, säger Staffan Danielsson och hänvisar till vad han har skrivit i sin blogg.
– Ingen vet ju exakt, för det finns ju inget facit här, men starka indicier talar ju för att det handlar om över 30 procent. Och då är det i så fall över 3 000 av de här som är vuxna män som har uppgivit fel ålder och som nu omfattas av den här amnestin. Det tycker jag är stötande.
Tror att förslaget röstas igenom
Han menar också att man borde kalla förslaget för vad det är – en amnesti.
– Min tro är att har man varit i Sverige i ett par år nu och fått avslag, och sedan får den här möjligheten att gå i gymnasiet tre-fyra år, då är vi framme vid 2022, och min tro är att även om man inte skulle få jobb då så kommer man inte att utvisas till Afghanistan i det läget efter sex-sju år i Sverige. Det är därför jag menar att i praktiken hade det varit ärligare att besluta om en amnesti och kalla det för vad det är och inte för något annat.
I sitt eget parti är det bara han som kommer att lägga ner sin röst, och han tror att förslaget kommer att gå igenom.
– Jag uppfattar att det är en enig partistyrelse, vilket Annie har sagt, och en enig riksdagsgrupp utöver mig då.
Hur har partiet tagit emot det?
– Det är klart att mina kamrater i riksdagsgruppen, som jag har djup respekt för, är besvikna på mig och tycker att jag borde ha följt partilinjen, så är det ju. Den här frågan har jag följt under lång tid, det är en stor och viktig fråga, och här har jag ju en lite annan syn på migrationspolitiken än mitt parti.
– Jag menar att med Schengensamarbetet och fri rörlighet inom EU så är utrymmet för ett litet land i norra Europa att ha väsentligt mer generösa migrationsregler väldigt litet. Vi måste anpassa oss, och det är det som jag har fört fram och fått kritik för. Men så tycker jag och då har jag inte kunnat rösta på partilinjen några gånger tidigare och inte heller denna gång.
Staffan Danielsson menar att han vanligtvis är lojal mot partiet, men i den här frågan har det inte varit möjligt.
– Antingen kan man säga att ”Staffan visar civilkurage”, eller kan man säga ”Staffan är illojal mot partilinjen”. Och bägge stämmer ju, typ.
Han har varit centerpartist sedan 1970-talet och tycker att han fortfarande hör hemma i partiet. Det är just på migrationsområdet som han har en avvikande uppfattning.
– Jag delar visionen om en värld utan gränser och fri rörlighet och evig fred, och så vidare. Att vi ska jobba i den riktningen. Men som dagens värld ser ut så menar jag att Sverige inte har någon annan möjlighet än att ligga väldigt nära övriga EU-länder.
Oroad för Alliansen
För några år sedan var alla Allianspartier med på parollerna om öppna gränser och öppna hjärtan. Men sedan 2015 har partierna lagt om sin politik i mer restriktiv riktning. Kvar står Centerpartiet.
– Centern står ju kvar för det som sju partier var överens om och har det som sin grundinställning, tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, typ. Det är ju en lite ovanlig kombination. Sossarna står ju egentligen inte bakom det här förslaget utan det är Miljöpartiet som fått det igenom, som jag ser det. Så det är ju sossarna, Moderaterna, KD och L delvis, och SD som är mer restriktiva nu.
Själv har han med sin särskilda hållning blivit anklagad för att ligga nära Sverigedemokraterna.
– Man frågar inte vad jag tycker och varför, utan utgår från att jag är främlingsfientlig, vilket är djupt förorättande och förolämpande för mig som är en varm humanist. Det tycker jag är tråkigt i svensk debatt, åsiktskorridoren. Att det har varit så svårt att diskutera och att man hela tiden drar in vad andra partier tycker och inte diskuterar sakfrågan, säger Staffan Danielsson.
Moderatledaren Ulf Kristersson har kommenterat Centerpartiets ställningstagande och menar att det nu blir svårare för Allianspartierna att samarbeta i invandringsfrågan.
– Där känner jag naturligtvis, liksom många inom Alliansen, en oro. Det är klart att det här inte underlättar Allianssamarbetet och att bilda en regering.
– Vi har olika uppfattningar ibland men vi vill gemensamt regera Sverige vilket jag är väldigt stark anhängare av, och jag hoppas att vi kommer överens om migrationspolitiken vartefter.

onsdag, april 25, 2018

Andelen ensamkommande barn som är vuxna, min bedömning.

Det förs nu en intensiv debatt om regeringens förslag att 9.000 ensamkommande som sökte asyl under 2015 (typ) och som fått avslag ska få uppehållstillstånd för att på hel-eller deltid utan krav på närvaro, resultat eller godkänd examen avse att genomgå gymnasiestudier.

Det är ett undermåligt lagförslag i utkanten av hur lagstiftningen får gå till.

Det handlar i praktiken om en amnesti riktad till en utvald grupp, och det hade varit bättre att, givet att något skulle göras, istället besluta om en amnesti. Inte kommer de som efter 3-4 år på gymnasiet varit i Sverige i 6-7 år att utvisas framåt år 2024.

Hade amnestin endats omfattat de som var barn under 18 år när de kom till Sverige hade det varit en sak.

Nu omfattar den också alla de vuxna män mellan 20 och 30 år som vid ankomsten uppgav att de var barn under 18, vilket närmast är stötande i relation till många andra som får avslag.

Min bedömning är att över 30 % av de ensamkommande som söker asyl har varit/är mellan 20 och 30 år. Det finns ju inget facit på detta, bara indicier.

Jag har summerat mina indicier för min bedömning i detta blogginlägg.

Jag har i kommentarer på Facebook redovisat följande:



"Frågan är svår. Det handlar ju om en amnesti och det hade varit bättre att besluta om en sådan, och ta debatten om rimligt eller ej, istället för dessa gymnasiestudier. Den majoritet ensamkommande som fått avslag på sin asylansökan och som lockades till Sverige p g av våra generösa regelverk och som var barn under 18 år när de kom, där finns skäl för en ”amnesti”. 

Dessa skäl finns dock inte för de 3-4.000 som också omfattas av amnestin trots att de är vuxna män mellan 20 och 30 (min bedömning på indicier, redovisad på min blogg, något facit finns ju inte). De kommer nu att gå på gymnasium med tonåringar.

Jag har några gånger tyvärr inte kunnat rösta med mitt parti i asyl-och migrationsfrågor och jag kommer även denna gång att avstå."


Och jag skriver i Dagens Samhälle att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken.



måndag, april 23, 2018

Inför IP-debatt imorgon - ge mig argument om djurskyddslagen!

Imorgon tisdag den 24 april diskuterar jag djurskyddslagen med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag vill att tvångsomhändertagande av djur när inte akuta behov föreligger ska prövas i domstol, samt att om djurhållningen måste upphöra ska lantbrukaren själv om möjligt få verkställa försäljningen.

Jag har precis fått svaret från landsbygdsministern, som han läser upp i kammaren imorgon ca 13.20.
Han verkar mena att lantbrukaren idag, när ett tvångsomhändertagande sker, har möjlighet att först få sin sak prövad i domstol.

Min tro är att det sker plötsligt och utan förvarning, och möjlighet först till prövning i efterhand när djuren inte finns i lagården, och när förvaltningsdomstol främst prövar formalia, inte om omhändertagandet var sakligt motiverat eller ej.

Jag lägger in svaret nedan, jag är tacksam om ni som kan detta ger era synpunkter så att jag är väl förbederr inför debatten imorgon.

"Svar på interpellation 2017/18:430 av Staffan Danielsson (C)
Djurskyddslag med rättssäkerhet
Herr/Fru talman!

Staffan Danielsson har frågat mig om jag är beredd att i kommande proposition till riksdagen arbeta in en rätt till domstolsprövning respektive en möjlighet för en djurägare att själv kunna få sälja sina djur, om inte bristerna är akuta med hänseende till djuren.

Regeringen har nyligen beslutat om en proposition med ett förslag till en helt ny, uppdaterad och moderniserad djurskyddslag. Beslutet fattades vid regeringssammanträdet den 8 mars i år. Propositionen har överlämnats till riksdagen och riksdagen har aviserat att förslaget kommer att debatteras i kammaren den 14 juni.

Rättssäkerheten för djurhållare är en mycket viktig fråga och jag är därför glad att få chansen att debattera detta ämne här i dag.  

När det gäller den första frågan uppfattar jag att Danielsson vill att kontrollmyndigheterna i vissa fall ska hänskjuta ett beslut att omhänderta djur till domstol. Så bör, om jag förstår Danielsson rätt, ske i de fall en djurhållare motsätter sig ett beslut om omedelbart omhändertagande, samtidigt som det också finns vissa andra omständigheter som är för handen. Men jag har lite svårt att förstå exakt vilka andra omständigheter som ska föreligga och vad Danielsson till exempel lägger i begreppet ”akut djurskyddsläge”. 

I den nu gällande djurskyddslagen regleras vilka omständigheter som ska föreligga för att ett djur ska omhändertas av kontrollmyndigheterna. Det regleras också i vilka situationer ett djur kan bli föremål för ett omedelbart omhändertagande. Ett omedelbart omhändertagande kan bli aktuellt i situationer då ett djur är utsatt för lidande.

Enligt gällande rätt kan en kontrollmyndighets beslut om omhändertagande av ett djur överklagas. Domstolen prövar överklagandet i sak, det vill säga den prövar om myndigheten har landat i ett riktigt beslut eller om det finns ett behov av att ändra beslutet.

En person som är missnöjd med en kontrollmyndighets beslut kan också begära inhibition. Det innebär att den domstol som ska pröva överklagandet också får besluta att kontrollmyndighetens beslut att omhänderta djur inte ska gälla tills vidare.  

Det finns alltså möjligheter för en djurhållare att få ett beslut om omhändertagande av djur överprövat. Det finns också en möjlighet att förhindra att ett sådant beslut genomförs omedelbart.
När det gäller frågan om möjlighet för en djurägare att själv få sälja sina djur, innehåller regeringens förslag till den nya djurskyddslagen faktiskt en viss sådan möjlighet. 

Regeringens förslag innebär att en person som har fått ett djurförbud kan få avveckla sin djurhållning själv i vissa fall. Han eller hon kan till exempel själv få sälja sina djur. Enligt lagförslaget ska kontrollmyndigheten, i samband med att ett beslut om djurförbud fattas, också besluta om djuren ska omhändertas eller om djurhållaren ska få avveckla sin djurhållning själv.

Det är av stor vikt att samhället kan ingripa när det är nödvändigt för att skydda djur som far illa. Kontrollmyndigheternas möjligheter att besluta om omhändertagande av djur och djurförbud innebär dock betydande inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter. Regeringen har därför gjort en mycket noggrann avvägning mellan dessa intressen. Jag bedömer att vi med detta förslag har åstadkommit en bra balans mellan dem." 


söndag, april 22, 2018

Sverige - Skuggsamhället växer, rättstaten sviktar

Dagens Nyheter skriver en alarmerande artikel om det växande skuggsamhället med svartjobb, papperslösa, samordningsnummer, falska uppehållstillstånd, usla löner mm.

Anna Dahlberg skriver i Expressen på samma mycket allvarliga tema. Alltfler människor invandrar mer eller mindre illegalt till Sverige och jobbar svart eller med usla löner. Anna Dahlberg skrev oxå på samma tema för ett år sedan.

Paulina Neuding skriver i Dagens Samhälle om hur myndigheter (migrationsverk och polis) får allt svårare att utvisa de som ska lämna landet.

Jag skrev nyligen en bloggpost om arbetskraftsinvandringen när arbetsgivare, trots det växande skuggsamhället, ändå rekryterar människor från andra världsdelar till enklare jobb i Sverige.

Hur stora är då dagens problem i Sverige.

Vi är alltjämt ett rikt välfärdsland men vi tappar mot andra länder och våra pensioner är nu på sämre halvan inom EU.

Blir då Sverige tryggare eller otryggare? Helhetsbilden är nog att Sverige alltjämt är ett rätt tryggt land men att t ex inbrott och stölder, inte minst på landsbygden och mot äldre, ökar liksom sexualbrotten. Allt högre andel kvinnor uppger att de känner otrygghet, och mord med skjutvapen bland kriminella  ökar.

Rebecka Weidmo Uvell gör här en rejäl genomgång med en BRÅ-rapport som grund,.

Det är alldeles uppenbart att polisens resurser måste öka rejält och att det växande skuggsamhället måste fås att minska så att jobben utförs av personer med medborgarskap och uppehållstillstånd och inte av de som uppehåller sig i landet illegalt eller i gränslandet av de regelverk som måste gälla lika för alla.

tisdag, april 17, 2018

Tiggeri - Låt kommunerna reglera, och ev förbjuda.

Jag har i Linköping i flera år sett en ung kvinna tålmodigt tigga vid en livsmedelsbutik i Linköping. Hon sitter där mängder av timmar varje vecka, i ur och skur, i värme och kyla.

Ingen annan tiggare finns där, någon har reserverat platsen åt henne.Hade tiggeriet setts som ett arbete hade arbetsmiljölagen förbjudit det.

EUs tremånadersregel, att man får vistas i annat EU-land max tre månader utan jobb eller egna resurser för försörjning, är det väl ingen som följer, och inget polisen kontrollerar.

Jag tycker liksom Göran Person och Anna Dahlberg, Expressen och PM Nilsson, Dagens industri att Sverige borde reglera tiggeri. Mitt förslag är att kommunerna får reglera och om de vill förbjuda det.

Jag är inte ensam, 62 % av svenska folket vill förbjuda tiggeri enligt en färsk Novus-undersökning. Bara 16 % är emot.

Florin Oprescu från byn Pauleasca anser att "Tiggeriet får katastrofala följder". De som hade säsongsjobb i Spanien började tigga i Sverige eftersom det gav 4 gånger mer, t ex.

Ändå vill de flesta politiska partier att det ska vara tillåtet och fortsätta som nu.

Jag ser demokrati som folkstyre. Folket väljer representanter till riksdagen och riksdagen utser regering och stiftar lagar mm.

Jag tycker också att folkopinionen har betydelse och ska noga lyssnas till. I denna fråga vet alltså partierna bättre än folket. Visst ska partier driva sina frågor och söka övertyga folket, men går det decennier och opinionen är entydig bör den allt lyssnas till, annars kan utstickande enfrågepartier få livsluft.

Det var samma sak med migrationsregelverken fram till 2015. 70 % av folket ville att Sverige skulle anpassa sina mer generösa migrationsregler i EU-riktning. Jag hade samma uppfattning och gav uttryck för det, och skylldes för främlingsfientlig.

När migrationen ökade kraftigt 2015 agerade till slut regering och riksdag som folkopinionen ville. Hade inte så skett hade väl Sverigedemokraterna vuxit ohämmat, långt över de 13 % som de fick i 2014 års val. Nu har tillväxten istället avstannat.

Det är samma sak med rätten till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, som jag driver. Opinionsundersökningar i decennier, och ett antal folkomröstningar i USA, visar entydigt att över 70 % av medborgarna är för. Men alla partier i Sverige är, fortfarande, emot. (Fast det börjar äntligen att röra på sig).

Jag står på plats 14 på centerpartiets lista i kommunvalet i Linköping. Den som röstar på Centerpartiet och delar min uppfattning om att motverka tiggeri kan markera det genom ett personkryss. Det är så personvalet bl a är tänkt att fungera.

Dock måste man ju känna till min uppfattning, vilket mycket få linköpingsbor gör. Kanske detta blogginlägg får lokalmedia att nappa, jag ska också skriva en insändare.

Jag återkommer här med rapport om lokala media anser detta vara något att rapportera om, eller publicera insändare om...







söndag, april 15, 2018

Arbetskraftsinvandring till bristyrken, Ja! Inte till enklare jobb där redan många köar.

Tillagt den 19 april: Centerpartiet går all in mot S- förslaget om att inte anställa långtbortifrån till enkla jobb där många redan köar i Sverige. Expressens ledare är dock på min sida..

Tillagt den 20 april: Jag skriver i Corren. 
Och Muharrem Demirok, tvåa på centerns riksdagslista i Östergötland, skriver i Linköpings News att socialdemokraterna bedriver en cynisk och ovärdig och osmaklig kampanj.
Och Magnus Ek, etta på centerns riksdagslista i Östergötland, skriver i Dagens Samhälle på liknande tema.
Tillagt 21 april. Anna Dahlberg i Expressen skriver klockrent om den växande mängden människor  som illegalt uppehåller sig i Sverige och där en del arbetar i olika gråzoner.


Jag har länge ansett att Sveriges regler för arbetskraftsinvandring- bland de mest generösa i världen - borde stramas åt vad gäller enklare jobb där många redan köar i Sverige. Att arbetskraftsinvandring är bra och självklart för specialister och bristyrken är vi överens om.

Så här skrev t ex Stefan Hanna och jag i Dagens Industri: "Arbetskraftsinvandring av eftertraktad yrkeskompetens och studenter kan aldrig vara ett problem och det är oklokt att stänga gränserna för dessa möjligheter. Däremot bör arbetsgivares rätt att anställa från andra länder till enklare arbeten där många i Sverige köar för jobb ifrågasättas. Det är inte rimligt att det är arbetsgivaren som avgör uppehållstillstånd och medborgarskap i dessa situationer.".

Utifrån en alarmerande, tycker jag, DN-artikel om hur arbetsmarknadspolitiken kan missbrukas skriver Stefan Löfven detta blogginlägg (se nedan) som fått stark kritik och sannolikt starkt stöd också:

"Idag skriver DN om de skärpningar som regeringen gjort för att rensa upp bland de kriminella företag som utnyttjar utländsk arbetskraft. DN beskriver det som att regeringen och myndigheterna har inlett ett “veritabelt krig mot arbetsmarknadens brottslingar”. Det är en bra beskrivning.

Regeringen gett polisen helt nya möjligheter att göra oanmälda arbetsplatsinspektioner. Dessutom har vi höjt straffen rejält för de som utnyttjar människor som inte har rätt att arbeta eller vistas i landet och utsätter seriösa företagare för osund konkurrens.

I Ekot:s lördagsintervju talade jag om att det är hög tid att ta ytterligare ett steg för att skapa ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Det är orimligt att det kommer tusentals personer till Sverige varje år för att göra jobb som arbetslösa i Sverige kan utföra. Riksrevisionens bedömning är att 40% av arbetskraftsinvandringen går till den typ av jobb som skulle kunna utföras av människor som redan finns i landet. Det är en situation som försvårar för de människor som kommit till Sverige de senaste åren att komma i jobb och bidrar därför också kraftigt till att försvåra integrationen.

Regeringen tänker fortsätta att pressa bort den olagliga ekonomin och stävja uppkomsten av parallellsamhällen där kriminella skor sig på andra och vi tänker fortsätta pressa tillbaka arbetslösheten. Då kan inte enklare jobb i Sverige gå till andra än de som redan lever och bor här.

Läs hela artikeln här:


Jag länkade till Löfvens inlägg med denna kommentar: "Jag tycker att man ska vara generös i politiken när det finns skäl för det. DN-artikeln har betalspärr men jag håller i stort med Stefan Löfven i det han skriver här om utnyttjandet av illegal arbetskraft och om arbetskraftsinvandring till enkla jobb som  människor redan köar till i Sverige.
Synpunkter?"

Löfvens avsikt är säkert att många i folkdjupet ska nåss av hans budskap och en del kanske återkomma till S från SD, typ.

Löfvens uttalande har också fått stark kritik, fler länkar här och här och här.

Jacob Dalunde, EU-mepp för MP, twittrade detta: "
Nej, det orimliga är att ha förtur till jobb i Sverige bara för de som är födda här. Ja, självklart ska vi komma tillrätta med missbruk. Men det rimliga är att den bäst lämpade för jobbet får anställningen, utan att staten lägger sig i. Oavsett var i världen man är född."

CUF länkade Löfvens uttalande med denna kommentar: "
Kan stå bakom detta? Öppenhet och fri företagsamhet har byggt Sverige starkt men Löfven vill bygga ännu högre murar."


Flera ledande Centerpartister har i sociala medier varit mycket kritiska mot Löfvens uttalande.

De hänvisar bl a till att unga svenskar ju vill arbeta i andra länder inom turism och restaurant mm .

Jovisst. Det är en sak.

Det som denna diskussion gäller är om arbetsgivare i Sverige ska kunna rekrytera arbetskraft från andra världsdelar till enklare arbeten i Sverige (typ städare, McDonalds, personliga assistenter) där det redan köar väldigt många svenskar och nyanlända.

Många som lyckas få en tillfällig anställning i Sverige söker snart asyl. Det finns arbetsgivare som låter den som får uppehållstillstånd betala av förmånen under längre tid.

I praktiken är det den som under en tid anställer en person från annan världsdel till ett enklare jobb som avgör att denne ska kunna bli svensk medborgare. Jag anser inte detta som rimligt, det behövs en prövning när arbetsgivare vill anställa från andra världsdelar till enklare jobb i Sverige där redan många står i kö.

De som försvarar Sveriges unikt generösa arbetskraftsinvandring bortser, tycker jag, från det stora missbruk som sker, och som åskådliggörs i DN-artikeln ovan.

LO kom 2013 med en välskriven rapport om detta.

Jag menar att de enkla jobben först borde gå till de långtidsarbetslösa och asylsökande;

Min egen uppfattning ligger mycket nära Henrik Emilsson, migrationsforskare, som 2016 skrev denna utmärkta debattartikel i Dagens Samhälle. Läs den och ge mig sedan motargument, om de finns!

Expressens Patrik Kronqvist påpekar att "Inget annat västland har nämligen en så pass oreglerad invandring av lågkvalificerad arbetskraft som Sverige har."

Nationalekonomen Tino Sanandaji skriver i tidskriften Kvartal att 

"Av Tino Sanandaji
Publiceras i Kvartal vol. 2 2018, online: 2018-04-24
Socialdemokraterna går nu till val på att strama åt reglerna för invandring av utomeuropeisk arbetskraft. Men inom stora delar av borgerligheten avfärdas kritik mot systemet alltför lättvindigt med enkla paroller och anklagelser om främlingsfientlighet, skriver nationalekonomen och författaren Tino Sanandaji.

I korthet

  • År 2008 genomförde Alliansregeringen och MP en liberalisering av arbetskraftsinvandringen. Reformen öppnade den svenska arbetsmarknaden för lågkvalificerade yrken med låga löner och överskott på arbetskraft.
  • Cirka 40 procent av arbetskraftsinvandringen gäller okvalificerade yrken utan arbetskraftsbrist – exempelvis diskare, städare och tidningsutdelare.
  • Anhöriginvandringen är omfattande. Sedan 2009 har 136 000 uppehållstillstånd beviljats till arbetstagare och 80 000 till arbetstagares anhöriga. Många stannar dock inte permanent.
  • Systemet har öppnat för asylfusk: Mer än hälften söker asyl som flyktingar före eller efter ankomst som arbetskraftsinvandrare.
  • Missbruk omfattar därutöver bland annat skenanställningar, människosmuggling och arbetsgivare som utnyttjar anställdas beroendeställning."




söndag, april 08, 2018

Hur rösta om ensamkommande - en riksdagsledamots kval

Mustafa Panshiri, med ursprung i Afghanistan och tidigare polis i Linköping, skriver initierat och tänkvärt i nättidskriften Kvartal (som man fritt kan och bör prenumerera på) om bl a de nära 10.000 ensamkommande mellan 15 och 30 år (min bedömning) som fått avslag på sin asylansökan.

SvD chefredaktör Tove Lifvendahl skriver idag tänkvärt om samma grupp och om de ska få amnesti eller inte. Ja, hon använder inte det ordet men min uppfattning är ju att det märkliga och krångliga förslaget om rätt till gymnasiestudier oavsett ålder och utan krav på att klara dem i praktiken är just det, en amnesti.

Minna Ljunggren och Tovemyr från tankesmedjan FORES anser regeringens asylförslag "djupt oroande".

Jag har skrivit i SvD och på min blogg, om Sveriges vägval i migrationspolitiken, och om den svåra frågan om denna "amnesti" förklädd till "gymnasiestudier".

Min poäng om vägvalet är att Sverige idag i praktiken har en rätt oreglerad invandring, den som lyckas ta sig hit kan i praktiken, om man uthärdar några svåra år i början, räkna med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap vartefter. Kanske inte första gången, men har man varit i Sverige ytterligare 4 år illegalt som t ex "papperslös" (och kanske arbetat med ett samordningsnummer och haft barnen i skola) så ökar anknytningen.

Sveriges vägval består i att antingen fortsätta som nu med en i praktiken alltmer oreglerad invandring, vilken i sig leder till ytterligare ökad invandring när ryktet sprider sig, eller att skärpa asylprocessen med beslut inom max ett halvt år och om avslag så utvisning, och motsvarande för ekonomiska migranter utan arbetstillstånd.

Vad gäller situationen för just den grupp asylsökande som i stort antal kom 2015 har Tove Lifvendahl och Mustafa Panshiri helt rätt i att Sverige på allt sätt, egentligen, skickade signaler till omvärlden fram till den 24 november 2015 att kom gärna till Sverige och sök asyl eller sök arbete.

Jag delar uppfattningen att Sverige därigenom har ett ansvar för att så många lockades hit.

Ska Sverige ha en reglerad migrationspolitik, vilket jag anser är ett måste som världen ser ut, kan vi inte samtidigt då och då utfärda särskilda amnestier för utvalda grupper eller återgå till den mer generösa migrationspolitik än övriga EU-länder som vi hade till hösten 2015.

Båda dessa åtgärder skulle skicka starka signaler till asylsökande och ekonomiska migranter, i miljontal, att ta sig till Sverige. Och trots att den tillfälliga lagen har skärpt asylreglerna i EU-riktning tar Sverige ändå emot fler asylsökande per invånare än nästan alla EU-länder, och fler än övriga Nordens länder tillsammans.

Vi i riksdagen får nu massor av epost med vädjanden från #vistårinteut", från människor som arbetar med eller lärt känna de asylsökande genom ideella insatser, vilka på allt sätt argumenterar för att just dessa som kom 2015 och som varit här i flera år ska få denna "gymnasieamnesti".  De pekar bl a på att annars går nästan alla under jorden och en del tvingas till brottslighet, typ.

Det är egentligen ingen stark argumentation och den belägger ju min uppfattning om dagens rätt oreglerade invandring.

En del skriver också att de kan tänka sig en "gymnasiestamnesti" kopplad till att Sverige samtidigt signalerar att Sverige nu tagit så stort ansvar under så många år att våra regelverk inom de närmaste åren måste skärpas så långt internationella regler medger, typ.

Ett sådan villkorad amnesti skulle i alla fall skicka motstridiga signaler till asylsökande och ekonomiska migranter.

Jag ska liksom alla riksdagsledamöter sannolikt snart ta ställning till regeringens av lagrådet strimlade förslag om rätt till gymnasistudier för alla ensamkommande under 2015, typ.

Det hade varit bättre om det hade utformats som en amnesti, då hade diskussionen mera handlat om principfrågan och inte om alla märkligheter kring gymnasiestudier. Nu lär det handla om gymnasiestudier..

Det hade också varit bättre om förslaget hade villkorats med att Sverige samtidigt måste tydligt markera att detta är en engångsamnesti och att Sverige de närmaste åren måste ha en mer restriktiv asyl och migrantpolitik.

Nu är det inte så.

(Jag har också ett förslag hur alliansen kunde enas om anhöriginvandringen. Låt makar och små barn återförenas snabbare än genom att man har uppehållstillstånd och kan försörja, men ha fortsatt det kravet för att tonåringar ska kunna ta hit sina föräldrar och syskon.)