Jag startade för några dagar sedan ett upprop för en sansad asyl- och flyktingpolitik på Facebook, samt gjorde även ett blogginlägg på samma tema.
Eftersom "gammalmedia" ogärna speglar förslag om de kan innebära något mer restriktiva migrationsregler än idag sprider jag uppropet på sociala medier, så får vi se om någon debattartikel eller någon nyhetsartikel kan komma in i media så småningom, det är inte säkert.
Jag kan ta min egen regionaltidning Corren som exempel, de är ju den helt dominerande tidningskanalen i Linköping och mittersta/västra Östergötland. I valkampanjen sökte jag nå ut med nyheten att av Östergötlands 13 riksdagsledamöter - SD ej beaktat - ville alla göra de svenska migrationsregelverken mer generösa (enligt SVTs valkompass) utom jag som hävdade samma uppfattning som i uppropet.
Detta ansågs ej ha nyhetsvärde, och det är svårare än annars att få in en debattartikel i dessa frågor om man tänker "fel". Tidningen lägger istället stor omsorg på att undervisa sina läsare om hur man ska tänka, vilket ju ofta är korrekt, naturligtvis. Däremot oroas jag över att medias trovärdhet gentemot sina läsare undergrävs om man inte ger hela bilden i aktuella frågor, t ex vad gäller när någon enstaka inte låter precis som alla andra. (Eller när det faktum att Sverige nu ger flest asyl av alla EUs länder tas närmast som en självklarhet - t ex Reinfeldt - och speglas eller diskuteras endast mycket begränsat på nyhets- eller debattplats i media).
Trots att etablerade politiker oftast hukar under markytan i dessa frågor och alltså inte "gillar" mitt FB-upprop även om en hel del nog egentligen gör det, så har aldrig något FB-inlägg av mig fått så mycket gillanden, typ 300. Och mitt FB-upprop gillas nu av 774 (10 nov morgon över 900) stycken. Som sagt, väldigt få ledande politiker men många mycket anständiga vänner och bekanta.
På kort sikt hoppas jag att mitt upprop ska styrka de 7 partier som överlägger på torsdag i migrationsfrågorna att också diskutera de svenska regelverken på de punkter jag lyft fram och om att de bör ses över. Det kanske är väl optimistiskt, vi får se.
Tydligt är ändå att verkligheten börjar göra den offentliga diskussionen i dessa frågor allt öppnare och mer verklighetsförankrad.
Färska exempel på detta är Expressen genom Anna Dahlberg (som länge skrivit om detta), flera ledarskribenter i Svenska Dagbladet - här Tove Lifvendahl, den modige S-bloggaren Johan Westerholm och nu senast den likaså modige Mats Edman på Dagens Samhälle.
Ett sensationellt purfärskt exempel är vad Birger Schlaug just skriver på sin blogg om dagens situation i Sverige och Europa, läs gärna. (Han bär samma, eller mer, oro som jag för lägets allvar)
En enda tidning har hittills uppmärksammat mitt upprop och det är kanske föga överraskande SD-anknutna nättidningen Samtiden. Artikeln är saklig och redovisar hur jag resonerar kring uppropet och därför länkar jag till den, (trots att fotot på mig är förfärligt. Gör jag rätt eller fel i länkningen?, kommentera gärna på bloggen eller facebookssidan).
Eftersom "gammalmedia" ogärna speglar förslag om de kan innebära något mer restriktiva migrationsregler än idag sprider jag uppropet på sociala medier, så får vi se om någon debattartikel eller någon nyhetsartikel kan komma in i media så småningom, det är inte säkert.
Jag kan ta min egen regionaltidning Corren som exempel, de är ju den helt dominerande tidningskanalen i Linköping och mittersta/västra Östergötland. I valkampanjen sökte jag nå ut med nyheten att av Östergötlands 13 riksdagsledamöter - SD ej beaktat - ville alla göra de svenska migrationsregelverken mer generösa (enligt SVTs valkompass) utom jag som hävdade samma uppfattning som i uppropet.
Detta ansågs ej ha nyhetsvärde, och det är svårare än annars att få in en debattartikel i dessa frågor om man tänker "fel". Tidningen lägger istället stor omsorg på att undervisa sina läsare om hur man ska tänka, vilket ju ofta är korrekt, naturligtvis. Däremot oroas jag över att medias trovärdhet gentemot sina läsare undergrävs om man inte ger hela bilden i aktuella frågor, t ex vad gäller när någon enstaka inte låter precis som alla andra. (Eller när det faktum att Sverige nu ger flest asyl av alla EUs länder tas närmast som en självklarhet - t ex Reinfeldt - och speglas eller diskuteras endast mycket begränsat på nyhets- eller debattplats i media).
Trots att etablerade politiker oftast hukar under markytan i dessa frågor och alltså inte "gillar" mitt FB-upprop även om en hel del nog egentligen gör det, så har aldrig något FB-inlägg av mig fått så mycket gillanden, typ 300. Och mitt FB-upprop gillas nu av 774 (10 nov morgon över 900) stycken. Som sagt, väldigt få ledande politiker men många mycket anständiga vänner och bekanta.
På kort sikt hoppas jag att mitt upprop ska styrka de 7 partier som överlägger på torsdag i migrationsfrågorna att också diskutera de svenska regelverken på de punkter jag lyft fram och om att de bör ses över. Det kanske är väl optimistiskt, vi får se.
Tydligt är ändå att verkligheten börjar göra den offentliga diskussionen i dessa frågor allt öppnare och mer verklighetsförankrad.
Färska exempel på detta är Expressen genom Anna Dahlberg (som länge skrivit om detta), flera ledarskribenter i Svenska Dagbladet - här Tove Lifvendahl, den modige S-bloggaren Johan Westerholm och nu senast den likaså modige Mats Edman på Dagens Samhälle.
Ett sensationellt purfärskt exempel är vad Birger Schlaug just skriver på sin blogg om dagens situation i Sverige och Europa, läs gärna. (Han bär samma, eller mer, oro som jag för lägets allvar)
En enda tidning har hittills uppmärksammat mitt upprop och det är kanske föga överraskande SD-anknutna nättidningen Samtiden. Artikeln är saklig och redovisar hur jag resonerar kring uppropet och därför länkar jag till den, (trots att fotot på mig är förfärligt. Gör jag rätt eller fel i länkningen?, kommentera gärna på bloggen eller facebookssidan).