Många dieselbilar kan förbjudas i stadskärnor

Regeringen föreslår att kommunerna ska ges möjlighet att införa miljözoner för bilar, så att t ex äldre dieselbilar inte ska få köras i stadscentra, ytill skillnad från bilar driva med el och förnybara drivmedel.

Lotta Gröning i Expressen redovisar effektivt argumenten emot, att det drabbar bilar som rätt nyligen var miljöbilar samt att det ger fördelar till de med resurser som inte bor på landsbygden. Robert Collin i Aftonbladet tror att MP tar sig vatten över huvudet. Expressen hyllar förslaget på ledarplats och kritiserar Collin.

Enligt uppgift ville socialdemokraterna undanta dieselbilar helt från att förbjudas, men MP vann dragkampen i regeingen. 

Det verkar finnas en klar majoritet i riksdagen för förslagen.

Motormännen och en del moderater är emot, samt SD och KD, verkar det.

Här en bra genomgång av Motormännen om bakgrunden och internationell utblick, och där Motormännen ändå verkar ha en viss acceptans..

Miljöpartiets trafikborgarråd i Stockholms stad redovisar argumenten för miljözoner där, om vilket alla partier lär vara överens.

Trafikverket vill tvinga väg 801 i Söderköping att bli enskild, trots hårt motstånd.

Anders Åkesson, som är talesperson för Centerpartiet i infrastruktur- och trafikfrågor, slår tillsammans med Helena Lindahl, talesperson i näringspolitiska frågor, larm i ATL om att det kan finnas planer hos Trafikverket på att "privatisera" 2.000 mil allmänna vägar genom att de som bor längs vägen ska ta ansvar för den och betala en stor del av dess kostnader.

När Anders interpellerade infrastrukturminister Tomas Eneroth om detta den 20 mars gick jag oxå upp i debatten och redovisade ett aktuellt exempel från Östergötland och Söderköping på att detta redan är på gång.

Tidningen Land refererar debatten.

Det handlar om väg 801 över Göta Kanal och förbi Mariehof, en asfaltväg med mycket genomfartstrafik som går från länsväg 210 och till E22 där väg sedan leder vidare in på Vikbolandet.

Trafikverket driver frågan hårt, i samband med att E22 äntligen ska få en ny sträckning förbi Söderköping. (Sträckningen kan diskuteras, den skiljer Söderköping åt).

Trafikverket lär ha fått med kommunen på att denna väg inte längre ska vara ett allmänt ansvar utan att istället ansvar och skötsel och kostnader ska överföras till de 60 fastigheterna längs vägen. (se nedan, kommunen vill i skrivelser från april 2017 att vägen ska vara fortsatt statlig).

De boende längs vägen, med eldsjälarna Ingegerd och Hans Edman i spetsen, motsätter sig av all kraft, och med all rätt, detta men ännu har processen inte avbrutits.

De boende skulle alltså vid denna "privatisering" bli ansvariga för vägens kostnader och säkerhet, skulle själva få betala en betydande del, utse styrelse med stort ansvar osv.

Detta är rimligt vid vanliga enskilda vägar med liten trafik, men det kan inte vara rimligt när det handlar om en allmän väg som bekostats med allmänna medel sedan lång tid tillbaka, och där genomfartstrafiken är betydande.

Det är nu viktigt att kommunen stöder sina kommuninnevånare längs vägen, liksom Region Östergötland, länsstyrelse och förtroendevalda på olika nivåer.

Centerpartiet i Söderköping driver frågan med all kraft, centerpartiets regionråd Göran Gunnarsson följer frågan noga och gör allt som är möjligt för att  att Trafikverkets arbete i denna fråga ska upphöra och väg 801 alltså bestå som idag, och även jag är självfallet involverad.

Tillagt den 23 mars:

Jag har fått denna vänliga epost från Rickard Bardun och Johanna Grander från Söderköpings kommun som visar att kommunen sedan april 2017 tydligt slår fast att den vill att väg 801 ska vara fortsatt statlig (se nedan). Utmärkt.
Att trafikverket så hårt driver denna fråga i strid med både kommunen och de som bor längs vägen är högst anmärkningsvärt, inte minst sedan också ansvarigt statsråd i riksdagen nu förnekar att det finns privatiseringsplaner på Trafikverket samt därtill att dessa frågor ska lösas i samförstånd, typ.
Skulle Trafikverket i ett tidigare skede ha fått intrycket av att kommunen kunde acceptera detta kan det förklara en del.

"Hej

Frågan om ansvar och väghållning av väg 801 har diskuterats av bland annat av berörda men också i media under den senast tiden. Det har varit ett antal möten där denna fråga har varit en av flera som diskuterats, bland annat i ett möte där företrädare för Byalaget för väg 801 var med, inbjudna av landshövdingen och med LRF, Region Östergötland, Söderköpings kommun, Trafikverket, Göta kanalbolaget m fl.

Frågan är viktig.

Blogginlägget från den 21/3 innehåller felaktiga uppgifter som vi gärna vill korrigera:

Kommunen har varit mycket tydlig i åsikten att väg 801 ska vara kvar i statlig väghållning; detta i två olika skrivelser som skickats till Trafikverkets projektledare samt Trafikverkets regionplanerare (Dnr: KS2017-19 daterade 2017-11-10 samt 2017-04-24)

”Söderköpings kommun vill med denna skrivelse, som den politiska styrgruppens partier i Söderköping står bakom, återigen framföra invändningar mot den föreslagna indragningen av väg 801 i Söderköpings kommun. Kommuns bestämda uppfattning är att vägen ska vara statlig även fortsättningsvis. Väg 801 har en viktig betydelse för de lantbrukare och andra företagare som finns längs vägen och dess sidovägar. Vägen används även som transportväg mellan Söderköpings nordvästliga och nordöstra

delar. Kommunen ser det som olämpligt att ta över en öppningsbar bro på landsbygden, eftersom Söderköping är en relativt liten kommun med allt vad det innebär: begränsade resurser, ekonomi, kunskap och erfarenhet när det gäller mekaniska broar.”

Med vänlig hälsning,

Rickard Bardun, Förvaltningschef för Serviceförvaltningen och Johanna Grander, kommunens projektsamordnare för E22."

Stoppa elbolagens monopolvinster på elnätet!

ATL skriver idag om elbolagens sannolikt för höga marginaler på sina elnät.

Jag skrev en motion i september att regeringen borde utreda detta och ge övervakande myndighet mer muskler för att hävda elkundernas intressen.

E22 förbi Söderköping får ej försenas mer

Interpellation till trafikministern

Förbifart Söderköping (E22) får inte försenas mer

Någon mil söder om Norrköping passerar Europaväg 22 genom Söderköping och över Göta Kanal.

Vägen är starkt trafikerad. På grund av många trafikljus genom staden och de många broöppningarna sommartid uppstår ofta mycket långa köer och trafikproblem, till stort förfång för alla trafikanter och lokalbefolkning och turister och butiksägare m fl.

Stora delar av östra Östergötland påverkas starkt negativt av den ohållbara trafiksituationen i Söderköping. E22 utan trafikstörningar kommer att gynna näringsliv och sysselsättning i regionen och göra Söderköpings och Valdemarsviks kommuner än mer attraktiva för pendlare och turister.

Samhällsnyttan för vägprojektet är stor. Den s k nettonuvärdeskvoten är +2,3 vilket är bra.

Redan för 20 år sedan började planeringen för att leda E22 förbi Söderköping. Efter många turer inbegripande ett båtlyft har projektet nu landat i en akvedukt under Göta Kanal.

I transportplanen för 2014-25 skulle byggstarten, med ett båtlyft, ske 2017 och vägen vara klar 2020.

Vid ett informationsmöte i Söderköping nyligen var bedömningen från de som projekterar från Trafikverket att byggstart kan bli 2021 och att vägen kan vara klar 2023/2024.

Med en viktig reservation. Att detta kommer att bekräftas i den nya transportplanen för åren 2018-29.

Förhoppningsvis kommer Trafikverket att ge Förbifart Söderköping hög prioritet så att det som faktiskt är möjligt också tas in i transportplanen.

I sista hand är det dock regeringen som äger frågan.

Det finns en oro i regionen för att konkurrensen med andra stora infrastrukturprojekt kan riskera att försena Förbifart Söderköping ytterligare. Detta skulle vara mycket olyckligt.

Därför ställer jag denna interpellation till trafikminister Anna Johansson, så att ministern förhoppningsvis kan stilla denna oro. Söderköpingsborna och regionen har redan väntat länge nog.

Är det trafikministerns bedömning att Trafikverket och sedan regeringen kommer att med hög prioritet ta in Förbifart Söderköping i transportplan 2018-29 så att den nu vid samrådsmöten presenterade tidsplanen kommer att kunna hållas?

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C

Jag har arbeteta för att ställa en interpellation en tid. Edvard Hollertz ledare i Norrköpings Tidningar  fick fart på mig

Söderköpingscentern med Magnus Berge i spetsen arbetade mycket hårt med denna fråga när man ledde kommunen. Grunden till min interpellation är löpande kontakter med Magnus. Även Jenny Ek (C) från Valdemarsvik har legat på m fl. 

Tillagt 13 dec; Edvard Hollertz skriver ytterligare en tänkvärd ledare i NT idag.

Landar krav på folkomröstning i regionfrågan i en statlig sjukvård?

Jag har flera gånger skrivit om regionfrågan. Redan 2006, då jag närmast var profetisk.. I april i år stödde jag statsrådet Shekarabi mot ett antal moderater.

Den har diskuterats i flera decennier och utretts ett antal gånger.

2 starka regioner bildades hastigt och lustigt i början av 2000-talet utan några som helst folkomröstningar, Skåne och Västra Götaland. Stockholm fanns redan.

En utredning föreslog först ca 11 regioner, en annan har nu föreslagit 6. Dvs 3 kraftfulla regioner till föreslås bildas, huvuddelen av Norrland, Svealand och Östra Götaland.

Arbetet pågår för att kunna bilda Norrland och Svealands-regionerna 2019 eller 2023, medan Östra Götaland ligger mera på is sedan Kronoberg sagt nej. Kronoberg har velat till Skåne, men Skåne säger nej..

Halland slåss för att aldrig bilda region med någon annan och starka krafter gör detsamma i Jämtland, där det dock finns en politisk majoritet för att gå med i Norrlandsregionen.

Det torde vara uppenbart att dagens landsting är för små för att kunna klara den högre sjukvården, utan större regioner, eller statlig sjukvård, blir kvaliteten allt sämre och kostnaderna allt högre.

De främsta motståndare till en regionreform är  moderaterna som nog gärna ser att den högre sjukvården förstatligas och att regionerna endast får befatta sig med näringslivsfrågor, infrastruktur och kultur samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Liberalerna har nu hakat på det tåget, och KD oxå. SD är emot större regioner.

Moderaterna vill nu se folkomröstningar i varje län, ska länsindelningen från den helige Axel Oxenstiernas dagar bestå eller ska landshövdingar att 100-tals förtroendevalda tappa sina uppdrag och medborgarnas inflytande flyttas till alltför stora regioner.

Regionfrågan lämpar sig särskilt illa till att folkomrösta om, den är så komplicerad och vem kan påstå att landstingsvalen är det som mest engagerar medborgarna?  Nej, orsaken till att det rätt toppstyrda M plötsligt blivit flammande gräsrotsdemokrater är att de vill stoppa fler starka regioner, ingenting annat.

Detta bevisas oxå lätt av att samma moderater som vill behålla län och landshövdingar och massor av förtroendevalda vill egentligen se den högre sjukvården organiserad i en enda region, regionen Sverige, där den lokala förankringen sker genom riksdag och regering...

4 landshövdingar emeritus från olika partier, inklusive Per-Ola Eriksson (C), argumenterar på DN Debatt för att den högre sjukvården blir statlig, att primärvården sköts av kommuner eller kommunförbund, att länsstyrelserna ty består och att staten inte överför mer makt till regioner eftersom en federal utveckling är fel.

Min analys är nu att lyckas motståndarna slå sönder regionreformen så att Sverige fortsätter med 3 starka regioner och med ett misch masch av län från 1600-talets verklighet så blir läget snabbt ohållbart för de mindre landstingen. Det kan då tvinga fram att Staten tar över sjukvården utanför de 3 stora regionerna och sedan kanske även där. Och allt färre och större kommuner tar hand om primärvården och övrig kommunal verksamhet.

Jag föredrar alltså att makt förs från Stockholm till 6 starka regioner. Tyvärr kan resultat bli statlig sjukvård och större kommuner.

Paradoxalt nog kan i så fall Hallands och delar av Jämtlands kamp för att själva hantera sjukvård och infrastruktur mm, och moderaternas m fleras blanka nej till starka regioner, leda till att staten tar över alltihop, typ, samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Jag hoppas att samtalen mellan riksdagens partier, där SD inte får delta, ändå landar i att starka regioner kan bildas i Norrland, Svealand och Östra Götaland/Småland helst redan 2019 men senast 2023. Men det är allts inte alls säkert.

Tillagt 19 november; Även förra Statsrådet Görel Thurdin och hennes statssekreterare Torsten Sandberg verkar landa i statlig sjukvård och fortsatta län, typ. De vill inte se en "federalisering" av Sverige genom större regioner. Jag lägger in Sandbergs inlägg i FB-Forumet "Centervänner-PolCV" (endast för centermedlemmar här nedan;

"

Torsten Sandberg

Igår kl. 12:09 · Nyköping, Södermanlands län

Här ett lite längre inlägg om storregioner! Efter diskussion med Görel Thurdin. Hoppas att texten som jag nu klistrar in går att läsa med rubriker och stycken för sig. Om inte, maila till mig så skickar jag. torsten.sandberg40@gmail.com. Centerpartiet och storregionerna

Med förvåning har jag följt debatten om att dela in Sverige i sex storregioner. Förvåningen gäller framförallt Centerpartiets (C:s) agerande. Att delar av partiet, främst centralt, öppnar för den största centraliseringen av makt som föreslagits sen Axel Oxenstiernas tid. En del ute i landet har tyvärr ”gått på” det falska argumentet att det skulle handla om en decentralisering.

Regionförslaget
Regionförslaget handlar om att samla landstingen till storregioner. När det gäller staten vill man få en enhetlig gemensam indelning av merparten av de olika regionala myndigheterna, inklusive länsstyrelserna till samma regioner. Ingenstans framgår det att förslagen handlar om att decentralisera den centrala statliga organisationen. Regionförslaget handlar om en närmast gigantisk centralisering. Med färre engagerade fritidspolitiker och med länsdelar och små partier utan representation. Samma slutsats även om vissa myndigheter helt eller delvis skulle flyttas ut från Stockholm. Samma slutsats även om uppgifter förs över till storlandstingen från länsstyrelser eller andra statliga regionala organ!
Var finns förklaringen till C:s märkliga agerande? Jag tror, inte utan grund, att det är så här.

Federalism
Bakgrunden finns att hämta i diskussionen för många år sedan om federalism. I den modellen skall nationalstaten nedmonteras till ett minimum till förmån för självstyrande regioner eller regionstater. Denna syn på staten fanns också med i det hårt kritiserade programförslaget 2012. Ett av flera förslag som fick C:s gräsrötter att reagera och Annie Lööf att avbryta en solsemester. De som stod bakom bl. a denna klart nyliberala åsikt finns kvar i ledande positioner i partiet och det sätter tyvärr fortfarande spår i partiets politik.
Vad innebär det om vi skulle få regionalstater med en liten centralstat kvar? Det är ju först då man kan tala om en viss decentralisering. Vi skulle få olika regionala lösningar på i stort sett alla politikerområden, i sjukvården, arbetsmarknadspolitiken, skolan, kulturen, miljön, infrastrukturen osv. Den federalistiska tanken. Nationalstatens roll i EU och andra internationella fora skulle försvagas.
Regionalstatstanken ligger inte i tiden och den är politiskt ogenomförbar! Det finns inget folkligt stöd. Sverige är ett alldeles för litet land för ett sådant experiment. Den starka aversionen mot staten rimmar illa med de flestas verklighetsuppfattning. Vi har ingått ett välfärdskontrakt med staten. Staten upplevs och är en garanti för ett någorlunda jämlikt samhälle. Vi vill behandlas lika oavsett var vi bor i landet. Det nya säkerhetspolitiska läget lyfter fram nationen. Samma när det gäller att kunna hantera migrations- och integrationsfrågor. Privatiseringar ökar kraven nationell kontroll. Nationella prov, kvalitetsnormer osv. Fler och fler anser för övrigt att skolan åter skall bli statlig.
Det är de här orealistiska och ogrundade idéerna om federalism som leder C fel. Det som gör att C hamnar vilse. C måste en gång för alla stoppa tankarna på självstyrande regioner eller regionalstater i papperskorgen. C borde acceptera att nationalstaten har en viktig roll. Det hindrar självfallet inte att statsapparaten skall hållas under lupp, att den kan organiseras mer decentralistiskt eller att en del uppgifter kan skötas av kommunala eller t o m privata organ.
Nu återgår jag till det liggande storregionförslaget.

Offentliga beslutsnivåer
Idag har vi tre offentliga beslutsnivåer: EU/FN, nationalstaten och kommunerna. Om vi delar kommunerna i landsting och primärkommuner får vi fyra nivåer. Vad händer om beslut fattas om införande av 6 storregioner? 15 länsstyrelser försvinner. Vem tror att alla frågor och beslut som finns nu finns hos länsstyrelser, andra statliga regionala organ samt landsting skulle hanteras endast på regionens centralort? Tror man det är man mer än lovligt naiv. Såväl enskilda som företag vill ha nära till beslutsfattare och vi kommer att få kvar lokala myndigheter/kontor. Vi kommer i praktiken, om inte formellt, att få ytterligare en nivå att hantera. Vi kommer med fler beslutsnivåer att få en mer svårgenomtränglig och rörig organisation än vi har idag! Och framförallt, ökade kostnader för administration för samhället och skattebetalarna.
Dessutom leder ett beslut om sex regioner spikrakt till en stor sammanläggning av kommuner, oavsett vad C säger nu. Detta socialdemokratiska önskemål skall vi inte hjälpa till att realisera!

Rutornas magi
Jag har personligen i arbetslivet varit med om organisationsförändringar och deltagit i chefs- och organisationsutbildningar. En sak som jag lärde mig; det finns en övertro på att problem i organisationer, offentliga eller privata, löses genom organisationsförändringar, genom att rita nya rutor. Många gånger uppstår dessutom nya problem. Polisen är bara ett exempel. Ett centralistiskt kaos! Vad är en perfekt administrativ indelning? Det som ser rätt ut idag är inte det imorgon. Hur vet vi att det är bäst att samla all statlig regional förvaltning i en och samma ruta? Hur vet vi att sjukvården bäst löses i de föreslagna rutorna? Den sjukvårdstekniska utvecklingen går i rasande fart!
Mina erfarenheter från arbetslivet är att gamla administrativa strukturer, inom rimliga gränser, mycket väl kan fungera! Vi kan mycket väl ha kvar länen som bas för regional offentlig verksamhet. Det kan behöva göras justeringar med hänsyn till närings- och transportpolitiska samband. Men då skall det vara folkligt förankrat. Inte hastas fram.
Människors kulturella hemortskänsla måste också beaktas. Gemenskap och samhörighet! Det är allt viktigare i en orolig global värld.

Länsdemokrati
Jag har många gånger, bl. a i partiprogramarbeten, propagerat för att statliga uppgifter på det regionalpolitiska området skulle föras över till landstingen. Det var på den tiden som det fortfarande fanns en regionalpolitik att tala om. Det var inte fråga om storregioner. Jag har också bidragit till opinionsbildningen för en ändrad länsindelning i Skåne. Där fanns en folklig samhörighet på en begränsad yta. Rätt eller fel när det gäller Västra Götaland känner jag inte till, jag följde inte den frågan. Om jag skall lyssna till (det fåtal) boende i regionen som jag känner så låter det inte så positivt. Det råder delade meningar.
Numera är jag mycket tveksam till att sjukvården i Sverige skall stå mall för en ny regional administrativ indelning. En organisation som är bra för sjukvården är inte säkert bra för annan regional statlig eller kommunal förvaltning. Dessutom går, som nämnts, den sjukvårdstekniska utvecklingen mycket snabbt! Centralisering av avancerad sjukvård skall inte tillåtas leda till att andra verksamheter centraliseras! Varför inte låta sjukvårdsorganisationen leva sitt eget liv! Ett förslag är att staten tar ansvaret för den dyra, komplicerade högre vården medan kommunerna ensamt eller i förbund ansvarar för primärvården. Säkert finns det andra lösningar också!
Om sjukvården löses för sig har vi större möjligheter att knyta övrig regional statlig och kommunal verksamhet nära medborgarna och företagen. De folkvalda regionerna, som lyfts fram i partiprogrammet, skall finnas nära. De kan åstadkomma horisontella lösningar på samhällsproblem i långt fler områden och platser än vad en storregion skulle kunna realisera.

Övrigt om storregionerna
Storregionförslaget torgförs på flera punkter, utöver det ovanstående, med rena önsketänkandet. T ex att regionerna skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten. Det är givetvis andra faktorer som styr detta, t ex närings- och skattepolitiken, forskningspolitiken, samhällsservicen osv. De befolkningstäta klustren. Man kommer inte att kunna få jämnstarka regioner. Även om storregionerna skulle få samma folkmängd (vilket inte är fallet) är det en helt felaktig utgångspunkt. Några stordriftsfördelar har inte kunnat påvisas. Tankarna bakom storregionförslaget verkar vara lika begåvade som när kolonialmakterna delade upp mellanöstern och Afrika i nya stater.

Makten till folket
Centerpartiet som ett decentralistiskt parti borde gå i spetsen för att bilda opinion mot förslaget om storregioner. Hur man än vrider och vänder på saken innebär storregionerna en mycket kraftig centralisering. Makten går från folket. Förslagen strider mot partiprogrammets skrivning om att flytta makten närmare människors vardag.
Partiet borde i stället arbeta för att öka det folkliga inflytandet lokalt. Ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och det privata måste alltid diskuteras. Myndighetsuppgifter genomförs mest rättssäkert och rationellt när myndigheter har lokal kännedom och finns nära medborgare, entreprenörer och företag. Den centrala statliga verksamheten kan och bör decentraliseras. För sjukvården bör övervägas en särskild organisation. För övrigt borde C börja driva en mer aktiv regionalpolitik!
Alla förändringar skall vara förankrade hos medborgarna. Nu verkar det vara ett hastverk som med partipiskornas hjälp snabbt skall trumfas igenom!

Torsten Sandberg"

Kom till skott om typ 6 regioner! Det är dags!

Det var en hård batalj i kammaren på tisdagskvällen där civilminister Ardalan Shekarabi med eldunderstöd från mig stred likt en Sven Duva mot en moderat anstormning i regionfrågan. M vill låta bara Skåne och Västra Götaland vara stora kraftfulla regioner som kan dra makt från Stockholm medan övriga Sverige halkar efter. Jag och Centerpartiet vill behålla färre och starkare regioner som också möjliggör fortsatt många kommuner.

Jag har samma syn som Johan Örjes​ väl ger uttryck för här, färre och större och mer kraftfulla regioner är en nödvändighet. I Östergötland förespråkar många en kraftfull region mellan Skåne och Mälardalen. Vi ser kraften i regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland. Utan kraftfulla regioner riskerar makt att fortsätta att samlas i Stockholm samtidigt som kommunerna blir färre och större.

Jan Edling (S) är en självständig utredare mm, här argumenterar han för nödvändigheten av en ny regionindelning. Jag har samma uppfattning, frågan har utretts i 58 år, om inte den nu går i mål så kommer Stockholm, Skåne och västra Götaland bara att gasa ifrån övriga mindre regioner. Sker ingen regionreform utan M tillåts fortsätta att inlägga veto riskerar regionnivån att försvinna och mer makt samlas istället hos Staten och hos allt färre kommuner. Jag vill se färre och starkare regioner, typ förslaget, som kan dra makt från Stockholm samtidigt som kommunerna i stor utsträckning kan bestå.

Ewa Stenberg skriver i DN om regionfrågan.

Jakob Styrenius i Västerviks tidning.

Kristina Jonäng

Patrik Oksanen i Hela Hälsingland.

Östersundsposten.

anf.130 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Civilminister Ardalan Shekarabi står här likt en Sven Duva och möter en plötslig moderat anstormning. Jag ilar till hans undsättning för att ge eldunderstöd.

Jag vill till och med berömma civilministern som gör ett bra jobb i regionfrågan och i fråga om offentlig upphandling av mat i våra kommuner. I Östergötland säger vi när vi vill berömma någon att han kunde ha lyckats mycket sämre.

Jag är 68 år. Jag har diskuterat regionfrågan i 10-15 år nu, i olika konstellationer. Det har varit regionkommittéer och så vidare. Jag vill inte diskutera den i tio år till utan att komma till ett avslut. Jag tror att frågan är mogen för att landa.

Jag tror inte att det här är någon stor och djup, folklig fråga för folkomröstningar om exakt vilken region man ska ingå i. Det är en fråga vi behöver diskutera politiskt och hitta bra lösningar på.

Axel Oxenstierna fixade i slutet av 1600-talet någon gång så att vi fick 22 län. Det har varit på det sättet i mer än 300 år. Det behövs en förändring. Vi har släppt fram några regioner, som är stora och kraftfulla: Skåne, Västra Götaland och Stockholm. Men sedan har det stannat av.

Michael Svensson tog Östergötland som exempel och sa att ni klarar er alldeles utmärkt själva. Vi har bra sjukvård, tillsammans med Kalmar och Jönköping. Och det hoppas jag verkligen att vi kommer att fortsätta ha. Men min uppfattning som östgöte är att vi halkar efter Skåne och Västra Götaland. Den uppfattningen har även andra partier och politiker i Östergötland. Skåne och Västra Götaland äger sina infrastrukturfrågor och kan dra makt från staten och hantera frågor bättre än vi klarar av i det splittrade området mellan Skåne och Mälardalen som har Vättern i väster.

Om den här ordningen skulle bestå är vi oroliga för att några starka regioner drar makt från Stockholm och alltmer hanterar sina angelägenheter medan länsregionerna är för små.

Moderaterna vill börja om på nytt. Det är tydligt att de inte gillar starka och färre regioner som kan dra makt från Stockholm och lindra trycket på kommunsammanslagningar. Visst är det långt från Torsby till Halland. Men utan regioner hamnar det på riksnivå. Och det är ännu längre mellan Haparanda och Skåne. Det kan jag försäkra er om.

Jag ser regioner som ett viktigt fortsatt instrument för att förvalta regionala frågor, sjukvårdsfrågor och så vidare.

Det är som sagt uppenbart att Alliansen inte lyckades med detta. Vi var inte helt överens i frågan.

Jag tror att det är dags för en regionindelning. Jag hoppas att riksdagen kan samla sig bakom detta. Det vore trist att fortsätta diskutera detta i en ny alliansregering. Vi behöver lägga energi på annat. Jag har uppfattat det som att det finns en ganska bred uppslutning över landet och i riksdagen kring frågan. Jag hoppas alltså att den landar där och att mina hedervärda moderata kollegor på sikt kanske inser storheten i det som är på gång.

anf.137 Staffan Danielsson (C):

Herr talman! Att diskutera är härligt! Ibland är man inte helt överens. Christian Holm Barenfeld menade att Värmland ska samarbeta åt alla håll, som man gjort i 300 år, med olika län hit och dit, Norge och så vidare. Visst kunde länen fortsätta att göra det. Då behövs det ju ingen förändring. Men nej, jag tror att tiden har gått ifrån detta. Det blir för lite, för splittrat och för ostrukturerat. Vi har släppt fram Skåne och Västra Götaland. De regionerna bildades snabbt och okomplicerat, och de finns. Vem vill återgå till de tidigare länen? Om vi sätter stopp nu blockerar vi övriga Sveriges möjligheter till lika rationell indelning. Det håller inte.

Utan reform finns det risk för att regionnivån försvinner, att makt koncentreras hos staten och att kommunerna blir färre och större. Det är det Moderaterna syftar till, och det vore betydligt sämre, enligt min uppfattning. Jag slår vakt om regionnivån, men det måste ske en modernisering. Jag instämmer helt och fullt i statsrådets engagerade anförande och argumentation.

Jag vet att Moderaterna för att uppnå sina syften använder Centerpartiets positiva värdeord: underifrånperspektiv, decentralisering, den lilla skalan. Det gläder mig i och för sig. Men det finns en bockfot dold i argumentationen. Syftet är att få en starkare och mer centraliserad stat och färre och större kommuner. Jag vill ha starka regioner som kan dra makt från Stockholm och göra att vi kan behålla de allra flesta av dagens kommuner under lång tid framåt. Därför hoppas jag att statsrådet och regeringen i samarbete med riksdagen lyckas landa i ett beslut före Alliansens nästa maktövertagande. Jag hoppas att en alliansregering kommer att ta över och samarbeta väldigt bra när vi har klarat av den här frågan.

Köra bil och SMSa, NEJ!

Sverige är idag det kanske enda landet i EU som inte uttryckligen har förbjudet sms och mobilteleprat under bilkörning (OK om man använder handsfree).

Trafikminister Catharina Elmsäter-Svärd skriver nu om detta på SvD Brännpunkt.
SvD följer upp med en artikel.

Jag har flera gånger motionerat i riksdagen om att även Sverige behöver förbjuda kombon bilkörning och sms eller mobilprat utan handsfree.

Ändå har jag bitit ihop och stött alliansregeringens linje att det inte ska vara något uttalat förbud mot just detta, utan istället en allmän regel som säger att man inte ska splittra sin uppmärksamhet vare sig med sms, mobil, sminkning, facebooka, läsa tidning eller annat. Så är det att regera Sverige, det ska väldigt mycket till för att gå emot sin egen regerings linje.

Jag stöttar självfallet en allmän regel men tycker ändå att det vore bra med att tydligt reglera just att bilkörning och mobilanvändning inte hör ihop, frånsett handsfria samtal. Inte sms, inte facebook, inte twitter.

Jag märker på mig själv att jag någon gång på lugna grusvägar eller på motorväg kanske fallit för frestelsen att smsa eller facebooka. Det är inte acceptabelt. Jag, och många andra, skulle behöva en tydlig regel likt i andra EU-länder för att verkligen fullt ut avstå från att splittra uppmärksamheten vid bilkörning genom dem mobil som så många idag har med jämt och använder mycket.

 

Storsatsning på Ostlänken! Fantastiskt roligt!

Som jag, Centerpartiet och andra kämpat för att en järnvägssatsning mellan Linköping och Stockholm ska bli av!

Det har varit motigt många gånger de senaste åren, det ska erkännas. Den här Correnartikeln påminner t ex om finansministerns tidigare negativa inställning i frågan.

Detta gjorde att arbetet i första hand koncentrerats till dubbelspår mellan Linköping och Norrköping, att börja med. Men nu vill regeringen i kommande höstbudget förverkliga hela paketet!

Fantastiskt roligt för tillväxten och för miljön och för Östergötland! Och för vår partiledare Annie Lööf som kommer till avslut i denna långdragna fråga i sin första budget!

Bra gjort, regeringen! Och bra att även oppositionen, inte minst i Östergötland, drivit på i denna viktiga fråga!

Viktigt med telekommunikationer i hela landet!

Eva Bofride skriver väl i Gotlands Tidningar om vikten av en god infrastruktur och goda telekommunikationer i hela landet, mot bakgrund av Håkan Juholts utspel i DN som nog var rätt tänkt men som också blev lite fel.


Gotlands Tidningar - 2011-12-10 - Sida: 11

Författare: Eva Bofride
När Håkan Juholt rasade över hur människor i Sverige 2011 inte kan ringa efter ambulans eller aktivera trygghetslarm för att det saknas täckning tog han upp en mycket viktig fråga.
Tyvärr försvann kärnfrågan i dammolnet efter det orimliga kravet att mobiloperatörerna ska tvingas ha full täckning i varje skrymsle av Sverige. En insats som skulle kosta cirka 30 miljarder att genomföra, vilket förmodligen skulle leda till så höga abonnemangskostnader att berörda personer inte skulle ha råd att ha någon telefon överhuvudtaget.

Men ändå.
Frågan och problemet är högst relevant.
Ska vissa landsändar bli svarta hål för infrastrukturell service? Vem ska i så fall bestämma var man får bo och samtidigt ställa krav på tillgång till telefon, vägar, skolor och sjukvård?

Centerpartiet beslutade på sin stämma i Åre i september med stor majoritet att jobba för en servicegaranti i hela landet. Riktigt vad denna garanti ska innehålla är oklart men det är en enormt viktig utgångspunkt och markering av landsbygdens betydelse.
Värnandet om landsbygden har alltid varit Centerpartiets paradfråga, nu måste partiet återta kommandot för landsbygdens röst.
Ta emot Juholts passning med konkreta och skarpa förslag!

Läs även andra bloggares åsikter om infrastruktur, telefon, håkan juholt, mobiltäckning, politik, centerpartiet, socialdemokraterna,

Framgångsrik uppvaktning om Östgötapendeln!

Framgångsrik uppvaktning om Östgötapendeln!

Vid dagens uppvaktning av Näringsdepartementet träffade de tre centerpartisterna (se nedan) statssekreterare Leif Zetterberg samt flera experter.

- Vi hade en längre och mycket givande dialog, säger landstingsrådet Sven-Eric Nilsson. Vi förde fram vår oro för att trafikverkets beräkningar riskerar att allvarligt missgynna Östgötatrafikens tilldelning av tåglägen.

- Statssekreterare Leif Zetterberg lyssnade med intresse och menade att detta var en viktig principfråga. Spåren är ju till för både riks- och regionaltrafik. Han förstod bekymren för Östgötatrafiken och kommer att ta upp denna problematik i sina kontakter med Trafikverket.


(Pressmeddelande från Centerpartiet.

Vi kräver rättvisa konkurrensförhållanden för Östgötatrafiken.

I eftermiddag, tisdag uppvaktar centerpartister från Östergötland Infrastrukturminister Åsa Torstenssons statssekreterare Leif Zetterberg för att redovisa hur den så kallade samhällsekonomiska analysen, som ligger till grund för Trafikverkets senaste beslut om ”tåglägen”, slår för det östgötska kollektivtrafiksystemet.

Analysen bygger på en så kallad manual där trafik som är delvis skattefinansierad bedöms som mindre värd än fjärrtrafik. Ingen hänsyn tas till att det östgötska systemet är just ett helt system som forslar cirka 3 miljoner passagerare varje år i jämförelse med fjärrtrafikens 1.7 miljoner. Istället jämförs tåg mot tåg.

Om detta får fortsätta kommer Östergötlands kollektivtrafiksystem alltid att bli förlorare mot fjärrtrafiken på stambanan och trängas ut. Vi har nu fått möjlighet att informera den högsta politiska ledningen för frågorna, om denna uppenbara orättvisa och hur den slår.

I uppvaktningen deltar:
Centerpartisterna Staffan Danielsson, riksdagsledamot, tel 070 – 322 81 99
Sven Eric Nilsson, landstingsråd, tel 070 – 544 88 59, och
Göran Gunnarsson, 1:e vice ordförande i Regionförbundet Östsam, tel 070 – 517 16 69)

Läs även andra bloggares åsikter om tåg, östgötapendeln, järnväg, centerpartiet, östergötland, östsam, landstinget, näringsdepartementet

C eller M pådrivande om järnvägen Tjustbanans upprustning?!

Tjustbanans upprustning – Vems förtjänst?

Politk är inte alltid "rättvis" och det är upp till oss alla att föra ut den verklighet vi ser. Ibland lyckas man med det, ibland lyckas någon annan bättre. Eftersom så nu skett ifråga om Tjustbanan kommer här ett lite magsurt blogginlägg..., som ger min bild av verkligheten vad gäller upprustning av Tjustbanan.

Järnvägen "Tjustbanan" är inte elektrifierad och går mellan Västervik, Åtvidaberg och Linköping, några mil är den en del av Stångådalsbanan mellan Kalmar och Linköping.

Järnvägen är i mindre bra skick och i stort behov av upprustning, de utredningar som gjorts räknar med allt från många hundra miljoner kronor och till flera miljarder kronor.

Östgöta Corren har nu i två stora nyhetsartiklar – dels vid invigningen av Tjustbanans nya tåg och dels den 18 juni på sidan A12 – givit den entydiga bilden att de regionala pengar som nu satsas på Tjustbanan är resultatat av en motion från min gode riksdagskollega, moderaten Finn Bengtsson.

Källa till denna uppgift är sannolikt just Finn Bengtsson, som intervjuas i båda artiklarna, där den sista säger att Bengtssons motion står bakom satsningen…

All respekt för att en engagerad riksdagsledamot söker marknadsföra sina insatser för länet, och gör det med framgång.

Någon god konsumentupplysning till sina läsare innebär dock inte Finns och Correns verklighetsbeskrivning om den glädjande upprustning som nu ska ske på Tjustbanan.

I regeringen har Centerpartiet och infrastrukturminister Åsa Torstensson drivit på för ökade infrastruktursatsningar för järnväg och väg. Vi är glada för att ha fått med alliansen på rejäla satsningar, men att det är centerpartiet som är pådrivande i dessa frågor och inte moderaterna är ju väl känt.

Av de regionala potterna som anslagits - och som riksdagen beslutade om i veckan - har Kalmar län och Västerviks kommun starkt drivit på för att medel ska avsättas så att Tjustbanan ska rustas upp. Från Östergötland har krafter ofta bromsat, inte minst från de två stora partierna, medan centerpartiet även här drivit på.

Glädjande nog har nu de båda länen enats om att satsa en del på Tjustbanans upprustning.

Vilka enskilda motioner har då lagts i riksdagen de senaste 5 åren med förslag att Tjustbanan bör rustas upp.

Jag har tillsammans med min kollega från Kalmar län Anders Åkesson motionerat om detta 4 av de fem senaste åren, senast i höstas i motion T 373 med utförlig beskrivning av behoven och att betydande belopp bör avsättas för detta.

Några socialdemokrater, främst Krister Örnfjäder från Västervik, har också motionerat.

I höstas motionerade också moderaten Jan R Andersson från Kalmar län i en motion där han i allmänna ordalag påtalar behovet av en upprustning av Tjustbanan ”i mitt hemlän, Kalmar”. Den motionen har också Finn Bengtsson skrivit under.

Alla mina motioner, liksom även Jan Anderssons och Finns, har avslagits av riksdagen som brukar ske, men de bidrar ju ändå till att lyfta och driva frågan.

Att i flera nyhetsartiklar ge Correns läsare intrycket att det är Jans och Finns enskilda motion som ligger bakom de pengar som nu satsas på Tjustbanan är dock – enligt min uppfattning – ingen sann bild av verkligheten.

Corren borde därför ge sin läsekrets hela bilden i denna fråga, och som ett inspel för att underlätta det publicerar jag detta blogginlägg!


Läs även andra bloggares åsikter om tjustbanan, järnvägar, centerpartiet, mederaterna, politik, östergötland

Ostlänksfloppen visar vikten av en starkare Smålands-Östgötaregion

Regeringen gör nu en historiskt stor satsning på underhåll och investeringar i vägar och järnvägar under perioden 2010-2021. Under den tidigare perioden 2004-2015 anslog den dåvarande s-regeringen netto ca 315 miljarder kr. Nu ökar infrastruktursatningen mycket kraftigt till nära 500 miljarder kr, delvis beroende på medfinansiering på 65 miljarder i olika former.

Pengarna används delvis till underhåll för att återställa de otillräckliga nivåer som försämrat både vägar och järnvägar. Eftersom vägnätet är 6 gånger längre än järnvägsnätet får det mest pengar, medan investeringarna mera styrs till järnvägen.

Stora satsningar görs i storstadsregionerna, t ex förbifart Stockholm, en storsatsning i Västra Götaland på 61 miljarder (varav 17 miljarder medfinansiering) och i Skåne (20 miljarder).

Regeringen öppnar för en kommande fast förbindelse Helsingborg - Helsingör liksom för Norrbottniabanan mellan Piteå och Skellefteå, givet att den senare får en viss medfinansiering.

En rad satsningar görs också över hela landet i övrigt, vilket är mycket bra. I Östergötland fullföljs järnvägs- och vägsatsningen genom Motala och mellan Motala och Mjölby inklusive nya rescentrum. Äntligen kommer också E22:an att byggas ut genom förbifart Söderköping och mellan Söderköping och Norrköping (här har Söderköpings kommunalråd Magnus Berges insatser betytt mycket). Det blir också en ny järnväg till Händelö och farleden in till Norrköping förbättras.
En smolk i bägaren är bl a att Norrleden/förbifart Norrköping inte finns med.

Länsanslagen ökas med mellan 7 och 61 procent, Östergötland får en av de lägsta uppräkningarna med 12 procent.

Det stora besvikelsen är att regeringen inte tar ställning för det entydiga behovet av ett nytt dubbelspår järnväg mellan Östergötland och Stockholm, den s.k Ostlänken. Ostlänken planeras för snabba transporter - s.k höghastighetståg - och ska i det långa perspektivet ses som en del av Götalandsbanan (Stockholm - Norrköping -Linköping - Jönköping - Borås - Göteborg) och Europakorridoren (Stockholm - Malmö - vidare till Tyskland).

Regeringen hänvisar till ytterligare behov av att utreda höghastighetsbanor i Sverige och har uppenbarligen inte prioriterat den långt komna planeringen för Ostlänken. Dock finns en öppning i regeringens resonemang enligt följande som det gäller att fullt ut ta tillvara:

"Höghastighetsbanor kostar enorma summor pengar. Vi vet idag inte exakt vad det skulle kosta, var det är möjligt att dra spåren och hur satsningen skulle kunna betalas. Innan regeringen fattar slutgiltigt besked måste vi få svar på dessa frågor. Att först fatta beslut och sedan ta reda på vad det kostar är inte en ansvarsfull politik. Vi planerar nu vidare för höghastighetsbanor och kommer ta ställning så snart tillräckligt beslutsunderlag finns."

Uppenbart är att finansdepartementet bromsat i denna fråga, och finansminister Anders Borg gav för några år sedan uttryck för sin hjärtas mening vad gäller Ostlänken. Centerpartiet driver på för bättre och snabbare järnvägsförbindelser, men lyckades inte tillräckligt denna gång - tycker jag - vad gäller Ostlänken.

Banverket och kommuner och landsting längs Ostlänken har just överenskommit om hur den fortsatta planeringen för Ostlänken ska gå vidare genom s.k järnvägsavtal, och där en betydande del av kostnaderna (90 mkr) ska betalas av kommuner och landsting.

Regeringen har tyvärr inte avsett medel för statens del av planeringskostnaderna på ca 200 mkr.

Min kommentar är och var att jag är besviken och bekymrad och att det finns risk för några förlorade år om planeringsarbetet avbryts. Därför bör nu "Ostlänkens vänner" snabbt inleda en förnyad dialog med regeringen att medel för planering och projektering avsätts av de ca 13 miljarder som finns till förfogande för övriga ändamål av de 497 miljarderna.

Samma besvikelse fanns hos mina borgerliga riksdagskollegor samt hos kommuner och regionala företrädare i länet.

Det kan också finnas anledning att bedriva självrannsakan och analysera vad vi kan göra bättre för att få gehör för en utökad järnvägskapacitet mellan Östergötland och Stockholm, till gagn för ökade gods- och järnvägstransporter från Södra, Västra och Norra Sverige till/från och genom Stockholm. Idag är spårkapaciteten sliten och otillräcklig, och bygger på framsynta investeringar från 1800-talet. Då var Sveriges befolkning endast ca hälften av idag och transportbehoven var väldigt mycket mindre. Framtiden kräver entydigt av miljö-, -effektivitetsskäl och tillväxtskäl att järnvägen mellan Östergötland och Stockholm fördubblas, och även enligt min uppfattning att vi planerar för höghastighetståg på den nya Götalandsbanan och i Europakorridoren.

Jag tror att tillkortakommandet för Ostlänken gentemot andra storsatsningar i landet kan bero på att vår region är inflytandemässigt svagare än t ex Västra Sverige, Skåne och Norrland. Det inträffade är ett bra exempel på varför det behövs en starkare region som avgränsas av Östersjön, Skåne, Västra Götaland och Mälardalen. En region som alltså innefattar Småland och Östergötland.

Vi borgerliga riksdagsledamöter har ibland kritiserat socialdemokraterna för att de väger för lätt i Stockholm, och jag noterar att min kollega Johan Löfstrand (S) nu riktar samma kritik mot oss...Jag tror dock att vi är helt överens om att vår region måste bli större och kraftfullare med Västra Götaland och Skåne som lyckosamma exempel.

Jag tror också att vi behöver analysera medfinansieringen i Västra Götaland och Skåne och se om vi ligger rätt eller om det kan finnas något mer att göra.

När jag nu försöker hitta länkar till de artiklar som skrivits i t ex länets två stora tidningar - Corren och NT - märker jag hur litet som faktiskt läggs ut på nätet, vilket även gäller debattsidorna i t ex NT. Även här tror jag att det behövs en förbättring om Östergötland vill ta sin rättmätiga plats i svensk politisk debatt.

Några länkar dock, från Corren och en ledare i NT.

Läs även andra bloggares åsikter om östergötland, ostlänken, infrastruktur, regeringen, poltiik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, regioner, östsam

Sovjetiskt SJ hade klarat snön enligt S????

Socialdemokraternas trafikexpert Lena Hallengren ger i Dagens Industri svaret till hur SJ hade klarat denna enorma snövinter under sosse-ledning. Enkelt. Utan konkurrens hade allt fungerat perfekt...Och kommer att göra det ännu mer framgent...

Man tar sig för pannan, även från Egyptens snöfria förhållanden.

Däremot skriver hon ingenting om det eftersatta underhåll som i många decennier under främst s-ledning grundat dagens tågproblem, förståeligt nog.

Lars Ohly kommer att applådera Hallengren. Men är han verkligen något sanningsvittne?

Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, förseningar, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, riksdagen, snöproblem

SJ, SJ, gamle vän....

Staten Järnvägar....

Gick med stora förluster för en del år sedan, men går nu med vinst. Det är bra att företaget inte blöder.

Och man har goda ambitioner att arbeta effektivt och professionellt och punktligt.

Tyvärr klarar man inte detta, och det förefaller bara att bli värre. Jag satt för några veckor sedan i en 40-graders kupé från stockholm till Linköping i nära sex timmar, efter 4 timmars strömbrott tio minuter från Linköping. Veckan efter hände något liknande två gånger i rad, när en kanalbro låste sig. Aftonbladet rapporterar om mängder med liknande incidenter. Leif Nixon i Tankar från rooten hänvisar till fruktansvärda upplevelser i Norrland i veckan. Under mina tågresor till och från Stockholm är förseningar snarare legio än tvärtom. Signalfel, vagnfel, växelfel, nedfallen strömledning, lokfel.....

Gör man misstaget att planera sin dag efter att tåget håller tiden kan man drabbas hårt vid förseningar, man missar viktiga möten, missar flyg- eller tågavgångar, missar sitt arbete osv.
Möjligen kan man få biljettvärdet åter, men aldrig någon annan kompensation vad jag kan förstå. Det kan missbrukas, säger styrelseordförande Ulf Adelsohn.

Jag gillar egentligen både SJ och Adelsohn och har länge backat upp företaget. Men nu går det faktiskt inte längre, här behövs förbättringar på en rad punkter enligt ovan, Punktlighet, service, kompensation mm.

Ja, jag vet att Ostlänken måste byggas och andra järnvägar, jag vet att underhållet är kraftigt eftersatt sedan flera decennier och att alliansen måste förstärka både väg- och järnvägsresurserna, från centerpartiet är ju detta en mycket hög prioritet som vi jobbar stenhårt för.

Men under tiden måste SJ ta sig i kragen och fungera bättre än idag, det är en ko på isen (alldeles oavsett om den går på sommarbete eller ej).