Det tar alldeles för lång tid för flyktingar och deras anhöriga att bli etablerade på arbetsmarknaden i Sverige. Trots stort engagemang i flera decennier från politiker och myndigheter går det som bekant alldeles för sakta.
I debatten används ofta siffror från SCB att det tar 8-9 år för hälften av dessa invandrare att komma i arbete. SCB definierar då arbete som att man arbetat minst en timme den aktuella veckan inklusive projektarbeten, deltidsarbeten, tillfälliga arbeten osv.
I denna SCB-tabell anges 38 % ha någon form av arbete efter 5 år i Sverige och 62 % efter 15 år.
En faktor som sällan nämns är att 30 % av kvinnor som flyktinginvandrat inte söker jobb eller anmäler sig som arbetssökande utan väljer att arbeta hemma, ofta med barn.
Riksdagens utredningstjänst gjorde förra året några rapporter på mitt uppdrag om tiden för att komma i arbete på hel eller deltid.
Den andra rapporten säger att av de flyktingar som varit 16 år eller mer i Sverige så har 59 % arbete, medan av de som varit mellan noll och 15 år så har 34 % hel- eller deltidsarbete.
Enligt Dagens Eko idag så kommer nu regeringens utvärderingsmyndighet IFAU med helt andra siffror:
"Det går långsamt, det går bättre för män än för kvinnor och de första jobben för invandrare återfinns allt oftare i små låglöneföretag i tjänstesektorn och inte som tidigare inom industrin. Det är några av slutsatserna i en ny rapport från IFAU om flykting- och anhöriginvandrares etablering på arbetsmarknaden.
Forskarna har gått igenom perioden 1990-2014. Efter fem år i Sverige har omkring 45 procent etablerat sig och efter 15 år är andelen 80 procent. Definitionen är att man på ett år ska ha tjänat minst hälften av medianinkomsten för en 45-åring."
Dessa uppgifter är om de stämmer, utomordentligt glädjande och sensationella.
Dagens Eko utgår ifrån att IFAU redovisar verkligheten som den är utan några kritiska frågor till generaldirektören.
Jag hoppas att Ekot och media följer upp IFAUs rapport med att ställa dess resultat mot vad SCB och Riksdagens utredningstjänst redovisar enligt ovan.
Jag är nyfiken och det borde rimligen väldigt många fler också vara. Det finns så mycket "fake news" nuförtiden så därför måste staten och public service föregå med att beskriva verkligheten som den är, utan vare sig försköning eller svartmålning.