Christian Engström, toppnamn på Piratpartiets EU-lista, avslöjar i ett inlägg på sin blogg att Piratpartiet visst inte är ett enfrågeparti. Engagemanget hos piratrörelsen för tillgången till och användningen av internet är imponerande, men lite synd, tycker jag, att man inte valde att bilda en stark intresseförening utan valde att bli ett politiskt parti. Men OK, det valet är gjort.
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
tisdag, april 28, 2009
Människor i politiken
Ibland benämns vi som valt att engagera oss i samhällets utveckling som "politiker", nästan som om det var en särskild sorts människor.
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)