onsdag, december 19, 2018

Bred folkmajoritet för ett tiggeriförbud

Frågan om Sverige ska tillåta tiggeri som hittills, med tiggare spridda över hela Sverige utanför de flesta affärer, på gator och torg, på tunnelbanor osv, har blivit högaktuell sedan högsta förvaltningsdomstolen överraskande givit Vellinge kommun rätt att reglera och förbjuda tiggeri på lokalt avgränsade områden.

Jag gjorde snabbt denna kommentar på min blogg och i FB-grupper:

"Jag välkomnar högsta förvaltningsdomstolens beslut om att kommuner har rätt att regler, och lokalt förbjuda, tiggeri. Svårförståeligt att frågan ansetts så svår, och att underliggande instanser har gått emot kommunens vilja."

Min uppfattning i frågan har varit klar sedan länge.

Opinionsundersökningar visar entydiga resultat, en bred majoritet är för tiggeriförbud.

Jag gjorde en enkät på min FB-sida och i olika FB-grupper med fullständigt entydigt resultat, 83 % för och 17 % emot ett tiggeriförbud av över 900 röstande.

Om folkopinionen är så entydig, ska då verkligen politiker veta bättre och inte alls agera?

Expressen har liksom Dagens industri och andra media tagit ställning. Widar Andersson i Folkbladet Norrköping tänker som så ofta i samma riktning som jag, eller tvärtom.



Det sitter en ung kvinna och tigger utanför en av våra Ica-affärer. Trots tremånadersregeln har hon väl gjort det i 3-4 år nu. Ensam, sitter stilla i många timmar per dag. I ur och skur, i köld och värme. Hade det hon gör varit ett jobb hade det varit förbjudet av arbetsmiljöskäl. Hennes plats utanför affären får hennes familj nog betala dyrt för av den gruppering som "äger den", i strid med alla svenska lagar och regler. Många godhjärtade vänner av tiggeri vill att hon ska sitta kvar där många år till, jag vill att Sverige ska göra allt för att hon och hennes familj ska få det bättre i Rumänien. Är det hon som valt att tigga, eller hennes familj/släktingar åt henne?

Tillagt 5 mars -19. SVT-reporter har wallraffat som tiggare i Stockholm.





tisdag, december 18, 2018

Ingen statsminister förrän 2019 illa för C och L..

Löfven växer i opinionen och C och L sjunker. En grund är att alliansen har kraschat. 
Jag har trott att talmannen imorgon föreslår Löfven men bedömarna tror nu på långhalning till nästa år, där fortsatt fokus kommer att vara på C  och L.  Det oroar mig.

Jag bedömer det orealistiskt att S och M lämnar sina positioner, utan det är främst centern (och L) som avgör om det blir S, MP,  V,  C och L som tolererar Löfven eller M, KD,  C, L och SD som tolererar Kristersson.. 

Jag hoppas att Kristersson imorgon föreslås av talmannen och blir statsminister på fredag. 

Om frågan hålls öppen flera veckor till innan C och L avgör i endera riktningen (eftersom alternativet nyval är ännu värre)  befarar jag att alliansen tar mer stryk,  och främst i mitten. 

Argumentera gärna emot, måtte jag ha fel i min analys.

https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-c-tappar-var-tredje-valjare/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

fredag, december 14, 2018

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Alltfler liberala länsförbund (t ex i Skåne, Skaraborg och Mälardalen) vill nu att L ska rösta gult om Kristersson föreslås av talmannen, vilket jag tror han kommer att göra. Att Centerpartiet ensamma i alliansen skulle rösta nej till Kristersson för andra gången, och fjärde gången totalt, är inte sannolikt.
Därför är med betydande sannolikhet Ulf Kristersson statsminister senast fredag.

Jag har i sociala medier i flera månader argumenterat för att C och L borde släppa fram en regering Ulf Kristersson som driver allianspolitik utan samtal med SD. (Först om SD fäller Kristersson bör ett blocköverskridande samarbete aktualiseras).
Jag har varnat för de politiska följder som kan inträffa om C, och L, först fäller Kristersson och sedan "går i säng" med S och MP i en regering som även stöds av V.

Jag har även skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle, där jag också varnar för att C åter kan riskera att fastna i en ny känsloladdad "anti-fråga" 45 år efter kärnkraften, som, hur rätt man än nog hade, gjorde att C smalnade av till ett enfrågeparti och gick från 25 % till 5 % i opinionen från 1973 till 1998.

Jag har skrivit några blogginläggdetta tema, samt varit aktiv i sociala medier på t ex Politisk Centerdebatt, Centervänner och Politisk Allmändebatt.

Jag har inte samma ångest för att alliansen skulle kunna regera och driva sin politik med stöd av SD som de två liberala partiledarna och partierna.

Jag har formulerat följande one-liner:

"Om  socialdemokraterna kunde styra Sverige i typ 100 år med stöd av kommunisterna, utan att Sverige blev kommunistiskt så borde väl alliansen kunna göra det med stöd av SD i några år utan att Sverige blir främlingsfientligt."

Alternativet till att pröva en borgerlig regering som kan fällas av SD (vilket de då får ta ansvar för gentemot väljarna) är egentligen att DÖ lever vidare, störst block ska regera och SD ha noll inflytande. (Mittenpartiernas linje att SD ska ha noll inflytande och att störst block ska stödja det mindre (en omvänd DÖ..) begriper jag inte.)

Om SD fäller en regering som för allianspolitik, då kan jag tänka mig en blocköverskridande Mitten/S/MP-regering, en C/L-regering eller en S/M-regering. Eftersom ett nyval skulle ge typ samma läge med två rätt likstora block och SD som vågmästare, och eftersom nästan inga partier, eller väljarna, vill ha ett nyval.

Dock skulle de politiska opinionsströmmarna kunna bli rätt dramatiska med blocköverskridande regeringar.

Ett indicium i den riktningen kan vara dagens Sifo, som visar på uppgångar för S och SD och KD samt minskningar för C och L.

Jag har länkat till Sifoopinionen med detta intro:
"Här en färsk Sifo, som jag hoppas kan bidra till att Ç och L inte åter röstar nej till Kristersson nästa vecka, utan röstar gult. Skulle Ç och L för fjärde gången denna höst fälla en föreslagen statsminister, och andra gången en borgerlig sådan, kommer man enligt min bedömning att balansera i opinionen på en allt slakare Lina."

(Jag har varit väldigt ensam i att i Centerpartiet förespråka att släppa fram en M/KD-regering (C och L vägrar ju att vara med). Jag vet bara några tappra och och modiga själar som gjort detsamma; Nils-Olov Lindfors i Norrbotten och Dana Pourkomeyliam i CUF Västra Götaland (och ledarskribent i Hallands Nyheter ibland och en politisk topptalang). 
En bidragande orsak till att nästa inga ledande förtroendevalda, eller förtroendevalda, öppet står för en annan uppfattning än gällande partilinje i migrations- eller regeringsfrågan är att dessa frågor har fått karaktären av dogm, där den som tycker annorlunda uppvisar brist på medmänsklighet och på att stå upp för alla människors lika rätt och värde, typ.
Möjligen finns det olika uppfattningar nu i regeringsfrågan, hoppas jag, vilket journalisten Torbjörn Nilsson skriver om:
"Torbjörn Nilsson på Expressen är en av Sveriges bästa politiska journalister, med stor statskunskap och goda kontakter. Här börjar han ana att det finns ledande centerpartister som möjligen tycker lite olika.
Hans aning börjar med att partiledaren och den inre kretsen faktiskt var överens i lördags natt att gå till 4 partiers ledande organ och söka förankra en uppgörelse, som Centerpartiet sedan sade nej till, vilket överraskade övriga tre partier.
Men han får inte fram mycket mer, centerpartister är överlägset bättre än liberaler på att hålla tätt.
När sedan migrations- och regeringsfrågorna blivit närmast dogm, som knappast får ifrågasättas, så vågar/vill nästan ingen tycka annorlunda, även om man gör det.
Sannolikt vill rätt många ledande i Ç se en fyrpartiöverenskommelse i vänstermittenriktning, likt Björklunds majoritetsfalang i liberalerna. Men jag tror att rätt många också i likhet med mig inser faran med att rösta nej till Kristersson och sedan gå i säng med Löften och Fridolin.. "


Här Nilssons artikel: https://www.expressen.se/nyheter/det-existerar-en-splittring-i-centern)








fredag, december 07, 2018

Överfallsvåldtäkt. Polisen ger signalement på ett vittne, inte på gärningsmannen..

I andra länder, och förr i Sverige, är och var det en självklarhet att redovisa signalement vid allvarliga våldsbrott.
I Sverige sker detta nu anmärkningsvärt sällan med den dunkla motiveringen att det då kan bli svårare att fälla gärningsmannen...Problemet är ju att denne sällan blir gripen, bl a eftersom inget signalement redovisas.

I Corren rapporteras i denna artikel om ett försök till överfallsvåldtäkt mitt på ljusa dagen på en kyrkogård. Våldtäkten avbröts genom att en äldre kvinna ingrep.

Polisen, och Corren, säker nu efter den äldre kvinnan med ett detaljerat signalement som säkert kommer från den överfallna kvinnan.

Hon har säkert också givit ett bra signalement även på gärningsmannen.

Men "Polisen vill i nuläget inte gå ut med något signalement på gärningsmannen".

Som brottsoffer skulle jag bli upprörd om inte polisen tar mina uppgifter om gärningsmannen på allvar och går ut med signalement.

måndag, december 03, 2018

Kommunalrådet (C) i Uppsala utesluts ur partiet - här länkar.

Jag känner Stefan Hanna en del, som många centerpartister gör i Uppsala och Sverige. Som jag känner honom är han en drivande och duktig person. Han har liksom jag stuckit ut ibland och inte alltid tyckt som partilinjen, vi har bl a skrivit några debattartiklar tillsammans. Han har en bakgrund i näringslivet. 

Det har stormat lite kring honom, bl a gick CUF i Uppsala ut och ansåg att han skulle avgå som kommunalråd. Dock inte uteslutas ur partiet.

Det har framförts kritik mot att Stefan Hanna inte valdes till fortsatt kommunalråd på formellt riktigt sätt, och kretsen beslutade i slutet av november att i januari ha ett medlemsmöte där förtroendet för honom skulle prövas.  När detta möte kanske hålls är dock Stefan Hanna inte valbar, eftersom han plötsligt har uteslutits av partistyrelsen. Befarade man kanske att utgången var oviss?

Nu visar det sig att Centerpartiets distriktsstyrelse i Uppland enhälligt krävt att partistyrelsen ska utesluta Stefan Hanna ur partiet.

Och efter bara några dagar så har partistyrelsen, också enhälligt, fattat detta rätt oerhörda beslut.

Expressen skriver snabbt om uteslutningen. Argumenten känns rätt tunna, tycker jag. Organisationschefen Thomas Lind säger bl a att

( "Centerpartiet i Uppsala kommun gjorde i höstens val sitt bästa val på många år. Partiet ökade med 2,9 procent vilket var mest av alla partier i Uppsala.
Stefan Hanna fick 1115 personkryss i Uppsala, motsvarande 7,95 procent av C-rösterna i kommunvalet.)  
– Partistyrelsen har noterat att han hade många kryss, men om man tittar på övriga invalda så har de tillsammans fler kryss än han, konstaterar organisationschefen Thomas Lind."

Kretsordföranden i Uppsala hoppas att Stefan Hanna " så fort som möjligt får en ny plats att verka från".

Stefan Hanna förstår inte alls uteslutningen och ger sin bild i ett blogginlägg. Och i ett till.


Det är utomordentligt anmärkningsvärt att den ledande centerpolitikern i landets 4:e största kommun nu utesluts ur Centerpartiet, efter ett framgångsrikt val och där kommunalrådet fick nästan 8 % kryss av alla centervalsedlar i kommunen. 

Distriktsstyrelsen och partistyrelsen står enhälligt bakom beslutet.

Det är aldrig ens fel när två träter, typ. Argumenten för att utesluta Stefan Hanna övertygar inte tycker jag. Uteslutning ur ett demokratiskt parti är ett oerhört långtgående beslut. Och Centerpartiet är ett parti som är decentralistiskt och ska ha ett underifrånperspektiv.

Stefan Hanna menar att det hålls mot honom att han, liksom jag, velat ha en mer EU-anpassad migrationspolitik.
Det verkar dock inte anges av partistyrelsen i sina motiveringar.
Om så vore skulle väl även jag ligga illa till, som haft och har en annan uppfattning än partilinjen i både migrations- och just nu regeringsfrågan. (Jag menar att C borde ge Ulf Kristersson chansen, först om SD fäller honom bör ett Mitten/S-samarbete övervägas).

Jag menar ju att demokrati, och partidemokrati, för ett socialliberalt parti är att ha högt i tak och respektera olika uppfattningar i sak.

Att så få förtroendevalda i Centerpartiet, nästan inga, tycker annorlunda än partilinjen i dessa frågor torde delvis bero på att frågorna fått karaktären av dogm, följer man inte partilinjen står man typ inte upp för medmänsklighet eller för alla människors lika rätt och värde. Så är det naturligtvis inte och det oroar mig att takhöjden i partiet blivit så, som  jag upplever det, låg i dessa frågor.