Efter mycket "försvar och signal" så åter till ett inlägg om lantbruk, min "gamla" bransch efter många år som bonde och LRF-engagerad.
Land Lantbruk har i dagens tidning en interju med mig enligt rubriken ovan. (Länken hänvisar till tidningen, artikeln är inte tillgänglig just nu).
Artikeln är lite kortfattad så jag förtydligar mig här. Mjölkkor stod under många århundraden uppbundna i bås under vintertid, fick insamlat foder under sommaren att äta och mjölkades varje dag. På våren/sommaren när gräset började växa släpptes korna ut och fick beta, i gamla tider oftast i skogs- och ängsmarkerna.
Idag minskar båsladugårdarna successivt, och i nya lagårdar dominerar lösdriften nästan helt; dvs korna är inte uppbundna i bås utan rör sig fritt mellan ät-, sov-, mjölknings- och rastställen.
Att korna i båsladugårdar ska vara ute på bete under sommarperioden är givet.
Det jag ifrågasätter är om det är lika självklart att kor i moderna lösdriftsladugårdar med tillgång till stora rasthagar också behöver några månader på betesmarker under sommaren. Självklart kan den enskilde lantbrukaren, eller mejeriföreningen (Arla, Milko osv) bestämma att korna ska åka upp till fäboden (mycket ovanligt!), eller gå ute på bete i 3 månader per år eller mer.
Men om korna i moderna lösdriftslagårdar går fritt i lösdrift under hela året, och har tillgång till rymliga rasthagar, och trivs och mår bra med det, är det då givet att staten med lagstiftning ska bestämma att;
"mjölkkor ska vara på bete varje dygn minst 6 timmar under perioden 1 maj till 15 oktober och minst 4 månader sammanhängande i Skåne, 3 månader i Östergötland och minst 2 månader i norra Sverige".
Så är de statliga beteslagarna idag. Utrymmet för den enskilde mjölkbonden med lösdriftskor att själv bedöma och avgöra om korna mår bra utan att varje dag under några månader motionera ut på en betesmark är i princip noll.
Självfallet ska djurskyddslagens krav på god djuromsorg ligga fullständigt fast, där är vi alla helt överens. Det jag ifrågasätter är om inte mjölkkor i väl utformade lösdriftsladugårdar med rymliga rasthagar mår väl så bra i dessa under några korta sommarmånader som under minst sex timmar på bete. Många kunniga mjölkbönder vittnar om att korna ofta lika gärna stannar kvar i rasthagen som att ströva iväg till betet, de har ju tillgång till mat, foder och blir mjölkade och de rör sig fritt.
Företrädare för Arla lyfter gärna fram vikten av att kor går ut på sommarbete som en konsumentfråga, som ett konsumentkrav. Jag undrar hur starkt och medvetet detta är, det viktiga för konsumenterna borde ju vara att korna mår bra och trivs och har en god djuoromsorg, inte att de till varje pris under några månader ska gå ut på bete vare sig korna vill det eller ej.
Och är det så att Arla vill att medlemmarnas lösdriftskor kor ska vara på bete är det självfallet upp till Arla och andra mejeriföreningar att själva bestämma om regler för detta. Men inte borde detta motivera långtgående statliga regelkrav som idag?
Min poäng är alltså att staten självfallet ska kräva en god djuromsorg för mjölkkorna, och kontrollera detta. Men ska man verkligen lagreglera "beteskraven" i detalj för moderna lösdriftskor som sker idag, det tycker inte jag!
Vad som oroat mig sedan länge är istället att den förnämliga svenska mjölkproduktionen med en djuromsorg i världsklass stadigt minskar sedan decennier, där vi ligger i EUs bottenskikt. Detta måste vända, lönsamhet och konkurrenskraft behöver öka och ett led i detta är att som på andra områden göra lagar och regelverk mindre tillkrånglade.
fredag, juli 18, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)