Jag driver ju ibland frågor som jag menar bör förändras, även om de går emot den rådande "konsensuslinjen".
Jag skrev en debattartikel på DN-debatt för några månader sedan om att Sverige borde ålderstesta ensamkommande flyktingbarn/flyktingungdomar. En del reaktioner utmålade mig som mörkerman, men som väl var kom det även andra.
Socialstyrelsen har nu presenterat riktlinjer för ålderstest, och bl a rekommenderat att "Medicinska åldersbedömningar som rutin bör inledas med en läkarundersökning och kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder". Det är bra och ansluter till hur andra nordiska länder arbetar.
Jag är lite oklar över vad anvisningarna innebär i sin helhet, det får den fortsatta debatten utvisa. Jag blir lite betänksam när målet med de nya anvisningarna är "att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år."
Visst är det viktigt men min ingång var ju snarast den motsatta, att undersökningar i andra nordiska länder och en del bedömningar från svensk praxis snarare indikerade att en hel del vuxna klart över 18 år ansöker om och accepteras som barn under 18.
..........
Jag har också motionerat och interpellerat om att föräldrare "inte äger sina barns kroppar", att endast den myndige mannen bör kunna besluta om han vill ta bort förhuden från sitt könsorgan, och att det inte är rimligt att föräldrarna för barnets räkning ska kunna fatta sådana oåterkalleliga beslut.
En tysk domstol har nu dömt i samma riktning. Domen kan mycket väl ändras i högre instans, kan jag tänka mig, men det är bra att frågan diskuteras.
Som liberal tycker jag att det är naturligt att värna individens integritet och rätt att själv bestämma över sin kropp. Andra kommer till helt motsatta slutsatser, t ex integrationsminister Ullenhag och frihetssmedjans Torbjörn Jerlerup. Jag tycker att Jerlerups argumentation är ohållbar.
Per Pettersson från samma smedja resonerar mer balanserat, och Markus Kylberg är ännu tydligare.
Jag finns i häradet mellan dem.
Jag skrev en debattartikel på DN-debatt för några månader sedan om att Sverige borde ålderstesta ensamkommande flyktingbarn/flyktingungdomar. En del reaktioner utmålade mig som mörkerman, men som väl var kom det även andra.
Socialstyrelsen har nu presenterat riktlinjer för ålderstest, och bl a rekommenderat att "Medicinska åldersbedömningar som rutin bör inledas med en läkarundersökning och kompletteras med röntgenundersökningar av handskelett och tänder". Det är bra och ansluter till hur andra nordiska länder arbetar.
Jag är lite oklar över vad anvisningarna innebär i sin helhet, det får den fortsatta debatten utvisa. Jag blir lite betänksam när målet med de nya anvisningarna är "att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år."
Visst är det viktigt men min ingång var ju snarast den motsatta, att undersökningar i andra nordiska länder och en del bedömningar från svensk praxis snarare indikerade att en hel del vuxna klart över 18 år ansöker om och accepteras som barn under 18.
..........
Jag har också motionerat och interpellerat om att föräldrare "inte äger sina barns kroppar", att endast den myndige mannen bör kunna besluta om han vill ta bort förhuden från sitt könsorgan, och att det inte är rimligt att föräldrarna för barnets räkning ska kunna fatta sådana oåterkalleliga beslut.
En tysk domstol har nu dömt i samma riktning. Domen kan mycket väl ändras i högre instans, kan jag tänka mig, men det är bra att frågan diskuteras.
Som liberal tycker jag att det är naturligt att värna individens integritet och rätt att själv bestämma över sin kropp. Andra kommer till helt motsatta slutsatser, t ex integrationsminister Ullenhag och frihetssmedjans Torbjörn Jerlerup. Jag tycker att Jerlerups argumentation är ohållbar.
Per Pettersson från samma smedja resonerar mer balanserat, och Markus Kylberg är ännu tydligare.
Jag finns i häradet mellan dem.