Imorgon röstar riksdagen om trepartiförslaget om äktenskapsbalk, som kommer att få en mycket bred majoritet i riksdagen.
Det anförs i debatten att detta är en fullständig självklarhet eftersom det ju gäller "alla människors lika rätt och värde", den framgångsrika argumentation som RFSL lobbat för sedan länge. Trots att det finns röster även inom samkönade förhållanden som bejakar att begreppen kan vara olika men juridiken densamma.
Jag anser mig fullständigt bejaka "alla människors lika rätt och värde" men har ändå landat i att detta mycket väl kan förenas med respekt för att ordet äktenskap rent definitionsmässigt sedan urminnes tid avser förbindelsen mellan man och kvinna. Den uppfattningen finns mycket brett i väldens länder.
Min personliga övertygelse i denna fråga är i linje med kristdemokraternas motion, en fullständig likabehandling mellan sär- och samkönade giftermål i en civilrättslig giftermålsbalk (där Sverige genom detta driver på i världen) och en frihet för kyrkor att välsigna giftermål och äktenskap på sätt som man själv bestämmer.
Jag beklagar att regeringen inte kunnat enas om denna linje, som jag tror kommer att bli riksdagens inom ett antal år.
Jag har i tidigare inlägg på denna blogg - och i debattartiklar och i min riksdagsgrupp - givit uttryck för min uppfattning i denna fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, giftermål, centerpartiet, kristdemokraterna, politik, regeringen, rfsl, alliansen
tisdag, mars 31, 2009
söndag, mars 29, 2009
Staten främjar "ekologiskt jordbruk" men förbjuder "ekologiskt skogsbruk"
Jag hoppas att junilistan och Sören Wibe får dålig utdelning på sin eu-negativa kampanj inför junivalet.
Däremot är Sören Wibe också professor i skogsekonomi och skriver en intressant krönika i veckans Skogsland. Tyvärr är Land mycket dåligt uppdaterade på sina internetsidor så jag får nöja mig med att referera till den.
Wibe ifrågasätter skogsvårdslagen som tvingar en skogsägare att producera maximalt med timmer och massaved och biobränsle i skogen enligt de metoder som den svenska Staten bestämmer. Skogsägaren måste plantera sin skog efter avverkning med bestämda plantantal per kvadratmeter och på sätt som Staten bestämmer. Skogsägaren måste avverka sin skog med kalavverkning som staten bestämmer, och "plockhuggning" (blädning) - att hugga ner de äldsta träden successivt - är förbjudet. "Ekologiskt skogsbruk" är alltså lagstridigt enligt Staten!
Sören Wide sätter denna statliga tvångsstyrning mot liberala principer om äganderätt och frihet under ansvar som gäller i alla andra sammanhang...Mycket tänkvärt, faktiskt!
Varför ska inte den skogsägare som så önskar kunna bruka skogen mer extensivt och med mindre kalavverkning och mer självsådd? Är det inte upp till skogsägaren att bestämma detta och inte Staten?
Sören Wide drara paralleller till ex jordbruket, där det inte finns något tvång på att producera maximalt med mat och energi med obligatoriskt utnyttjande av staten bestämd teknik.
Tvärtom, skulle jag vilja tillfoga, där vill ju staten mycket aktivt genom stora ersättningssystem och målsättningar styra till ett extensivare jordbruk med lägre produktion, låt vara att man samtidigt tillåter även hög produktion men inte gör den obligatorisk som i skogen. I jordbruket agerar alltså staten starkt för att jordbrukarna ska övergå till "ekologiskt jordbruk" istället för att producera maximalt med utnyttjande av känd teknik, medan Staten gör precis tvärtom i skogsbruket.
Tänk så olika det kan vara i de gröna näringarna, det tål att fundera djupare på. Det kanske behövs rättning mittåt i både skogsbruket och i jordbruket...
Tack, Sören Wibe!
Läs även andra bloggares åsikter om skogsbruk, sören wibe, äganderätt, blädning, plockhuggning, kalhygge, jordbruk, ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, politik, centerpartiet, regeringen
Däremot är Sören Wibe också professor i skogsekonomi och skriver en intressant krönika i veckans Skogsland. Tyvärr är Land mycket dåligt uppdaterade på sina internetsidor så jag får nöja mig med att referera till den.
Wibe ifrågasätter skogsvårdslagen som tvingar en skogsägare att producera maximalt med timmer och massaved och biobränsle i skogen enligt de metoder som den svenska Staten bestämmer. Skogsägaren måste plantera sin skog efter avverkning med bestämda plantantal per kvadratmeter och på sätt som Staten bestämmer. Skogsägaren måste avverka sin skog med kalavverkning som staten bestämmer, och "plockhuggning" (blädning) - att hugga ner de äldsta träden successivt - är förbjudet. "Ekologiskt skogsbruk" är alltså lagstridigt enligt Staten!
Sören Wide sätter denna statliga tvångsstyrning mot liberala principer om äganderätt och frihet under ansvar som gäller i alla andra sammanhang...Mycket tänkvärt, faktiskt!
Varför ska inte den skogsägare som så önskar kunna bruka skogen mer extensivt och med mindre kalavverkning och mer självsådd? Är det inte upp till skogsägaren att bestämma detta och inte Staten?
Sören Wide drara paralleller till ex jordbruket, där det inte finns något tvång på att producera maximalt med mat och energi med obligatoriskt utnyttjande av staten bestämd teknik.
Tvärtom, skulle jag vilja tillfoga, där vill ju staten mycket aktivt genom stora ersättningssystem och målsättningar styra till ett extensivare jordbruk med lägre produktion, låt vara att man samtidigt tillåter även hög produktion men inte gör den obligatorisk som i skogen. I jordbruket agerar alltså staten starkt för att jordbrukarna ska övergå till "ekologiskt jordbruk" istället för att producera maximalt med utnyttjande av känd teknik, medan Staten gör precis tvärtom i skogsbruket.
Tänk så olika det kan vara i de gröna näringarna, det tål att fundera djupare på. Det kanske behövs rättning mittåt i både skogsbruket och i jordbruket...
Tack, Sören Wibe!
Läs även andra bloggares åsikter om skogsbruk, sören wibe, äganderätt, blädning, plockhuggning, kalhygge, jordbruk, ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, politik, centerpartiet, regeringen
fredag, mars 27, 2009
NBF, Stril,Bålsta,Uppsala och Enköping
Jag följer sedan 2006 försvarsdebatten och försvarsfrågorna som centerpartiets talesperson. Jag har stor respekt för komplexiteten i dessa för landet viktiga och svåra frågor.
Min grundsyn är att jag som riksdagspolitiker främst ska arbeta med ett helikopterperspektiv på försvaret, och vara försiktig med att tränga på djupet i t ex frågor som hanteras och beslutas av försvarsmakten. Det är svårt att bilda sig en helhetsbild kring många av de vägval och avvägningar som måste göras och jag har förtroende för både försvarsministerns bedömningar inom sitt och regeringens ansvar liksom för ÖBs - nu Sverker Göransson - inom sitt.
Det är alldeles uppenbart att det finns många revir och motstridiga uppfattningar inom försvarsmakten - liksom inom alla myndigheter - i mängder av frågor, t ex konkurrerar vapenslag och orter ständigt med varandra liksom olika vapenssystem osv.
Sverige står ju för en fri och öppen debatt, självfallet. Den begränsas av sekretess, givetvis, och dess gränser får var och en bedöma liksom de som har ansvaret. Som anställd påverkar man rimligen i först hand inom sin myndighet, men man kan också efter omdöme delta i den allmänna debatten. Är locket på i högre grad inom försvarsmakten än inom andra myndigheter? Jag tvivlar nog på det, eller är det så att jag inte följer diskussionen inom andra myndigheter lika nära?
Nåväl, man får välja vilka frågor man vill fördjupa sig i. Jag följer med intresse debatten kring Stril och Strul (...) kring nätverksbaserat försvar stridsledning/luftbevakning, Gripenkrypering osv. Som förs på bloggar (!) och främst i media av Claes Arvidsson på Svenska Dagbladet.
Jag länkar till den seriösa bloggen "Wisemans wisdoms" (trots namnet...) och till min kollega Allan Widmans nya blogg under det för de flesta obegripliga namnet "Strilaren 2". Samt till Major Peter Neppelbergs debattinlägg i SvD för ett tag sedan.
Hos Wiseman - eller vad han/hon nu heter - ges via inlägg och kommentarer en kritisk bild av strategiska beslut i försvarsledningen att del av den alltmer reducerade satsningen på ett nätverksbaserat försvar fullföljs genom att flytta stridsledning i bergrum på några olika platser till ovanjordsläge i Enköping. Det sägs kosta stora investeringar samtidigt som stora sådana överges, och samtidigt som befintlig kompetens kan dräneras, med mera.
Jag ska ärligen säga att jag ännu inte har hela den motbild som rimligen försvarets ledning grundar sina beslut på. Generallöjtnant Anders Lindström hänvisar i sitt svar till Svd delvis till sekretess.
Den här frågan har uppenbarligen lyft till en nivå där även jag som försvarspolitiker i riksdagen måste följa den och skaffa mig djupare kunskaper. Detta sker nu.
Det är egentligen det jag vill säga med detta blogginlägg, samtidigt som det kanske bidrar till att bredda diskussionen ytterligare.
Läs även andra bloggares åsikter om stril, strul, försvaret, försvar, stridsledning, claes arvidsson, svd, öb, centerpartiet, nbf
Min grundsyn är att jag som riksdagspolitiker främst ska arbeta med ett helikopterperspektiv på försvaret, och vara försiktig med att tränga på djupet i t ex frågor som hanteras och beslutas av försvarsmakten. Det är svårt att bilda sig en helhetsbild kring många av de vägval och avvägningar som måste göras och jag har förtroende för både försvarsministerns bedömningar inom sitt och regeringens ansvar liksom för ÖBs - nu Sverker Göransson - inom sitt.
Det är alldeles uppenbart att det finns många revir och motstridiga uppfattningar inom försvarsmakten - liksom inom alla myndigheter - i mängder av frågor, t ex konkurrerar vapenslag och orter ständigt med varandra liksom olika vapenssystem osv.
Sverige står ju för en fri och öppen debatt, självfallet. Den begränsas av sekretess, givetvis, och dess gränser får var och en bedöma liksom de som har ansvaret. Som anställd påverkar man rimligen i först hand inom sin myndighet, men man kan också efter omdöme delta i den allmänna debatten. Är locket på i högre grad inom försvarsmakten än inom andra myndigheter? Jag tvivlar nog på det, eller är det så att jag inte följer diskussionen inom andra myndigheter lika nära?
Nåväl, man får välja vilka frågor man vill fördjupa sig i. Jag följer med intresse debatten kring Stril och Strul (...) kring nätverksbaserat försvar stridsledning/luftbevakning, Gripenkrypering osv. Som förs på bloggar (!) och främst i media av Claes Arvidsson på Svenska Dagbladet.
Jag länkar till den seriösa bloggen "Wisemans wisdoms" (trots namnet...) och till min kollega Allan Widmans nya blogg under det för de flesta obegripliga namnet "Strilaren 2". Samt till Major Peter Neppelbergs debattinlägg i SvD för ett tag sedan.
Hos Wiseman - eller vad han/hon nu heter - ges via inlägg och kommentarer en kritisk bild av strategiska beslut i försvarsledningen att del av den alltmer reducerade satsningen på ett nätverksbaserat försvar fullföljs genom att flytta stridsledning i bergrum på några olika platser till ovanjordsläge i Enköping. Det sägs kosta stora investeringar samtidigt som stora sådana överges, och samtidigt som befintlig kompetens kan dräneras, med mera.
Jag ska ärligen säga att jag ännu inte har hela den motbild som rimligen försvarets ledning grundar sina beslut på. Generallöjtnant Anders Lindström hänvisar i sitt svar till Svd delvis till sekretess.
Den här frågan har uppenbarligen lyft till en nivå där även jag som försvarspolitiker i riksdagen måste följa den och skaffa mig djupare kunskaper. Detta sker nu.
Det är egentligen det jag vill säga med detta blogginlägg, samtidigt som det kanske bidrar till att bredda diskussionen ytterligare.
Läs även andra bloggares åsikter om stril, strul, försvaret, försvar, stridsledning, claes arvidsson, svd, öb, centerpartiet, nbf
Förmögenhetsskatt för Stefan Persson och Kamprad..??
Nästan alla länder har tagit bort förmögenhetsskatten för dess skadliga effekter. Den dränerar Sverige på kapital, den leder till skatteplanering, den bromsar tillväxt och investeringar.
Många länder har arvs- och gåvoskatt, vilket s-regeringen tog bort. Men se förmögenhetsskatten, den ska tillbaka. Det handlar om populism, så klart. Göran Persson hade långt gångna planer på att ta bort även förmögenhetsskatten, nu passar det paret Sahlin/Östros att haka på vänsterpartiets kamp för att driva kapital ur Sverige. Oppositionen borde döpas om till de Blodrödgröna.
Nu bör kontrollfrågor ställas. Kommer alltså förmögenhetsskatt att införas för de allra mest förmögna i Sverige, typ Stefan Persson och Ingvar Kamprad. Eller kommer de att placeras i en särskild gräddfil utan skatt?
Ingvar Kamprads kapital ligger sedan länge i tryggt förvar utanför Sverige, och trots alliansens likställande av förmögenhetsbeskattningen med länderna i vår omvärld har han inte vågat eller velat flytta hem det till Sverige. Kommer Stefan Persson och andra maxförmögna att nu i dagens kriskonjunktur att flytta ut det kapital som så väl behövs här till andra länder?
De som vill se fler jobb, företag och investeringar i Sverige ska rösta på Allians för Sverige nästa höst. Och vill man få satsningar på småföretagen och låg- och medelinkomsttagarna bör centerpartiet ligga bra till!
Men Mona och Thomas/ Sahlin och Östros. Svara på frågan, börjar ni med att införa förmögenhetsskatt för de allra rikaste så att de flyttar ut sitt kapital först till det stora flertal länder som har avvecklat förmögenhetsbeskattningen. Och sedan fortsätter ni nedåt så att dräneringen fortsätter?
Hur detta kan gagna Sverige i en tid när kapital är det som behövs allra mest för att få igång tillväxt och investeringar, det är obegripligt att förstå. Vänsterpopulismen har fått två ansikten till bredvid Lars Ohlys, det är mycket trist för Sverige.
Till sist en fråga ( ni kan ha hört den förut) Kommer den nya förmögenhetsskatten att först drabba de med störst kapital? Eller kommer dessa sist eller aldrig att drabbas?
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, förmögenhetsskatt, Stefan Persson, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, ekonomi, skatter
Många länder har arvs- och gåvoskatt, vilket s-regeringen tog bort. Men se förmögenhetsskatten, den ska tillbaka. Det handlar om populism, så klart. Göran Persson hade långt gångna planer på att ta bort även förmögenhetsskatten, nu passar det paret Sahlin/Östros att haka på vänsterpartiets kamp för att driva kapital ur Sverige. Oppositionen borde döpas om till de Blodrödgröna.
Nu bör kontrollfrågor ställas. Kommer alltså förmögenhetsskatt att införas för de allra mest förmögna i Sverige, typ Stefan Persson och Ingvar Kamprad. Eller kommer de att placeras i en särskild gräddfil utan skatt?
Ingvar Kamprads kapital ligger sedan länge i tryggt förvar utanför Sverige, och trots alliansens likställande av förmögenhetsbeskattningen med länderna i vår omvärld har han inte vågat eller velat flytta hem det till Sverige. Kommer Stefan Persson och andra maxförmögna att nu i dagens kriskonjunktur att flytta ut det kapital som så väl behövs här till andra länder?
De som vill se fler jobb, företag och investeringar i Sverige ska rösta på Allians för Sverige nästa höst. Och vill man få satsningar på småföretagen och låg- och medelinkomsttagarna bör centerpartiet ligga bra till!
Men Mona och Thomas/ Sahlin och Östros. Svara på frågan, börjar ni med att införa förmögenhetsskatt för de allra rikaste så att de flyttar ut sitt kapital först till det stora flertal länder som har avvecklat förmögenhetsbeskattningen. Och sedan fortsätter ni nedåt så att dräneringen fortsätter?
Hur detta kan gagna Sverige i en tid när kapital är det som behövs allra mest för att få igång tillväxt och investeringar, det är obegripligt att förstå. Vänsterpopulismen har fått två ansikten till bredvid Lars Ohlys, det är mycket trist för Sverige.
Till sist en fråga ( ni kan ha hört den förut) Kommer den nya förmögenhetsskatten att först drabba de med störst kapital? Eller kommer dessa sist eller aldrig att drabbas?
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, förmögenhetsskatt, Stefan Persson, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, ekonomi, skatter
torsdag, mars 26, 2009
Mitt bidrag till Bodströmssamhället
Jag har ett blandat förhållande till riksdagskollegan i oppositionen Thomas Bodström, som jag inte känner närmare. Hans insats i signalspaningsdebatten lämnar en besk eftersmak, tycker jag, liksom hans som jag tycker härskartekniker i debatten med justitieminister Beatrice Ask. Han har mycket svårt att respektera henne och hennes ämbete genom att i riksdagsdebatterna benämna henne det hon faktiskt är, statsråd och justitieminister.
Jag har också lite svårt för kombinationen riksdagsledamot och ordförande i Justitieutskottet och samtidigt aktiv praktiserande advokat. Av två skäl, dels för att riksdagsuppdraget kräver en heltid (enligt min uppfattning), dels för att jag aldrig i en rättegång där jag är inblandad skulle vilja att min motpart företräddes av en advokat som tillika är landets förre justitieminister, riksdagsledamot och nuvarande ordförande i riksdagens justitieutskott. Är det inte lite för många roller på en gång, och ligger inte det någonstans en risk för att domstolen kan ta mer intryck av en advokat med alla dessa roller än en normalt oberoende advokat?
Samtidigt har Thomas Bodström självfallet positiva sidor, och jag gillar helt klart självironin (?) i att benämna sin färska blogg för "Bodströmsamhället". Välkommen till bloggvärlden, utskottsordförande Bodström, jag har läst det första inlägget och jag hittar en gemensam nämnare för oss.
Trots att jag varit lantbrukare i flera decennier finns det många mer praktiska lantbrukare än jag...Ibland har jag benämnt mig "instruktionsboksbonde" på grund av mitt beroende av dessa ledstjärnor i traktor och maskinhantering.
Jag skulle fylla min dieselvolvo med miljödiesel i Katrineholm för några år sedan. Efter några 100 meter tvärdog bilen eftersom jag tankat bensin...Det går väl att suga ur och tanka nytt, trodde jag, men tji. Flera dagar och många tusenlappar kostar ett sådant misstag.
Så den erfarenheten har vi gemensamt...Kan detta i särskilt hög grad drabba riksdagsledamöter?
Läs även andra bloggares åsikter om bodströmssamhället, thomas bodström, socialdemokraterna, centerpartiet, bloggar, diesel, bensin, politik
Läs även andra bloggares åsikter om beatrice ask, moderaterna
Jag har också lite svårt för kombinationen riksdagsledamot och ordförande i Justitieutskottet och samtidigt aktiv praktiserande advokat. Av två skäl, dels för att riksdagsuppdraget kräver en heltid (enligt min uppfattning), dels för att jag aldrig i en rättegång där jag är inblandad skulle vilja att min motpart företräddes av en advokat som tillika är landets förre justitieminister, riksdagsledamot och nuvarande ordförande i riksdagens justitieutskott. Är det inte lite för många roller på en gång, och ligger inte det någonstans en risk för att domstolen kan ta mer intryck av en advokat med alla dessa roller än en normalt oberoende advokat?
Samtidigt har Thomas Bodström självfallet positiva sidor, och jag gillar helt klart självironin (?) i att benämna sin färska blogg för "Bodströmsamhället". Välkommen till bloggvärlden, utskottsordförande Bodström, jag har läst det första inlägget och jag hittar en gemensam nämnare för oss.
Trots att jag varit lantbrukare i flera decennier finns det många mer praktiska lantbrukare än jag...Ibland har jag benämnt mig "instruktionsboksbonde" på grund av mitt beroende av dessa ledstjärnor i traktor och maskinhantering.
Jag skulle fylla min dieselvolvo med miljödiesel i Katrineholm för några år sedan. Efter några 100 meter tvärdog bilen eftersom jag tankat bensin...Det går väl att suga ur och tanka nytt, trodde jag, men tji. Flera dagar och många tusenlappar kostar ett sådant misstag.
Så den erfarenheten har vi gemensamt...Kan detta i särskilt hög grad drabba riksdagsledamöter?
Läs även andra bloggares åsikter om bodströmssamhället, thomas bodström, socialdemokraterna, centerpartiet, bloggar, diesel, bensin, politik
Läs även andra bloggares åsikter om beatrice ask, moderaterna
onsdag, mars 25, 2009
Folk och Försvar - debatt
Anders Karlsson, ordförande (s) i försvarsutskottet, sluggade lite vid gårdagens försvarsdebatt i Myntkabinettet.
"Regeringen skaffar ett yrkesförsvar. De bryter den blocköverskridande traditionen. De vill upphäva arbetsrätten för soldater (blir det hårfrisörskor därnäst). Regeringen hotar Sveriges militära alliansfrihet. Folkpartiet vänder kappan efter vinden".
Ja, det var en salva.
Jag hänvisade till att försvarspropositionen väl följer Försvarsberedningens förslag, t ex om frivillighet i personalförsörjningen, och mer kontrakterade styrkor än stående förband (Nu föreslås 2:1). Vem vänder kappan i fråga om frivillighet contra värnplikt?
Claes Arvidsson (SvD) och Anders Karlsson fann varandra i att fortästta med värnplikten ett tag till. Däremot verkade Claes äska väsentligt mer pengar till försvaret i dessa kristider, vilket ju inte alls (S) gör, tvärtom.
Jag betonade som vanligt värdet av bredare samsyn i just frågan om försvaret av vårt land, och vid beslut att skicka soldater utomlands i fredsuppdrag. Och jag hoppas alltfort på en konstruktiv utskottsbehandling och en hygglig samsyn om försvarets inriktning.
Ser man vad t ex Peter Jonsson, ledamot för (S) i pliktutredningen säger, så verkar han överväga att ha plikten mer aktiv för den första korta 3-månaders grundutbildningen, han säger t o m att den bara ska tillgripas om frivilligheten inte fungerar. Så skillnaden mellan en vilande plikt enligt alliansen, och en plikt som inte används är förhoppningsvis inte större än att man möts i pliktutredningen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsdebatt, socialdemokraterna, folk och försvar
"Regeringen skaffar ett yrkesförsvar. De bryter den blocköverskridande traditionen. De vill upphäva arbetsrätten för soldater (blir det hårfrisörskor därnäst). Regeringen hotar Sveriges militära alliansfrihet. Folkpartiet vänder kappan efter vinden".
Ja, det var en salva.
Jag hänvisade till att försvarspropositionen väl följer Försvarsberedningens förslag, t ex om frivillighet i personalförsörjningen, och mer kontrakterade styrkor än stående förband (Nu föreslås 2:1). Vem vänder kappan i fråga om frivillighet contra värnplikt?
Claes Arvidsson (SvD) och Anders Karlsson fann varandra i att fortästta med värnplikten ett tag till. Däremot verkade Claes äska väsentligt mer pengar till försvaret i dessa kristider, vilket ju inte alls (S) gör, tvärtom.
Jag betonade som vanligt värdet av bredare samsyn i just frågan om försvaret av vårt land, och vid beslut att skicka soldater utomlands i fredsuppdrag. Och jag hoppas alltfort på en konstruktiv utskottsbehandling och en hygglig samsyn om försvarets inriktning.
Ser man vad t ex Peter Jonsson, ledamot för (S) i pliktutredningen säger, så verkar han överväga att ha plikten mer aktiv för den första korta 3-månaders grundutbildningen, han säger t o m att den bara ska tillgripas om frivilligheten inte fungerar. Så skillnaden mellan en vilande plikt enligt alliansen, och en plikt som inte används är förhoppningsvis inte större än att man möts i pliktutredningen. Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsdebatt, socialdemokraterna, folk och försvar
lördag, mars 21, 2009
Skattechocken på jordbruket överraskar - analys och tabell
Av mina tidigare inlägg här på bloggen framgår tydligt att jag såsom varm anhängare av alliansregeringen stöder inriktningen i världens mest ambitiösa klimatproposition!
Men att jag inte förstår hur regeringen resonerar om jord- och skogsbrukets skatt på traktordieselolja. Självfallet ska de gröna näringarna ta sin del av ökade CO2-skatter, men proportionen måste ändå vara rimlig och i nivå med länderna inom EU.
Så är det tyvärr inte.
Sveriges bensinpris och bensinskatt ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Och Sveriges generella skatt på dieselolja ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Den tunga industrin i Sverige har i praktiken ingen skatt på sin elektricitetsanvändning vilket är gynnsammare än i andra länder, och här föreslår regeringen inga initiativ för att analogt med jordbruket stegvis gå före med skattehöjningar för att stimulera andra länder att följa efter.
Inte heller föreslås dubbelt så höga CO2skatter som andra EU-länder på bensin i detta syfte.
För de gröna näringarna resonerar man däremot annorlunda.
Jordbruket inom alla EU-länder har en nedsättning av CO2-skatten på diesel på upp till 4-5 kr per liter (eller har helt enkelt ingen sådan skatt). Sverige har sedan 2005 en nedsättning på 2kr och 38 öre per liter, som riksdagen i bred enighet beslutade på Göran Perssons förslag.
Nu vill den borgerliga alliansregeringen under en sexårsperiod ta bort huvuddelen - 1,48 kr/l av nedsättningen -, samtidigt som man höjer energiskatten på diesel med 0,40 kr/liter. Det innebär en skattehöjning för jord- och skogsbruket på 750 miljoner kronor, vilket är mycket pengar eftersom det motsvarar hela 13 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst.
Hur är då skattebelastningen på diesel för det svenska jordbruket jämfört med jordbruket i övriga EU-länder. Och jag vill framhålla att det svenska jordbruket konkurrerar inte med svenska industrier eller åkare utan med bönder i andra EU-länder.
Den effektiva dieselskatten för det svenska jordbruket ligger idag näst högst inom EU med de allra flesta länder mycket långt bakom. 20 EU-länder har en effektiv dieselskatt på mellan 0 och 1 kr per liter. Tyskland, Sverige och Slovakien i den absoluta tätgruppen ligger däremot runt 2 kr per liter. (se tabell längst ner).
Nu föreslår den borgerliga alliansregeringen att den effektiva skatten på det svenska jord- och skogsbrukets dieselolja – som redan ligger högre än övriga EU-länders relativt hur Sverige beskattar bensin och diesel generellt i förhållande till dessa – nästan fördubblas till ca 4 kr per liter under en sexårsperiod.
Sverige kommer då att ha en dubbelt så hög dieselskatt på jordbruket som de därnäst följande två länderna, och den kommer att vara många gånger större än den genomsnittliga EU-skattenivån.
Tyskland har idag en något högre skatt på traktordiesel än Sverige, men där vill Fredrik Reinfeldts systerparti sänka den av konkurrenskraftsskäl.
Svenska LRF har reagerat på att alliansregeringen vill fördubbla denna skatt, trots att Sverige redan ligger näst högst inom EU, och menar att det riskerar att hota det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Denna är redan låg i en EU-jämförelse och den svenska produktionen av t ex mjölk, nötkött och grisar har sjunkit kontinuerligt de senaste decennierna, särskilt i glesbygden.
Regeringen bedömer tydligen att övriga EU-länder sannolikt kommer att följa Sveriges exempel och dubbla eller mångdubbla sina dieselskatter på sex år, trots att Tyskland t ex snarare verkar gå åt andra hållet. Jag tvivlar mycket starkt på detta eftersom Frankrike och andra länder har en tydlig tendens att slå vakt om ett livs- och konkurrenskraftigt jordbruk. Och med en allt friare konkurrens för livsmedel inom EU blir det mycket avgörande att det egna landets jordbruk inte belastas av konkurrenssnedvridande särskatter.
Därför lade jag själv och LRF och centerpartiet mycken tid och kraft för att få bort de chockhöjda skatter på jordbruket som s-regeringen införde i samband med Sveriges EU-inträde. Detta arbete rönte framgång genom de betydande nedsättningar som genomfördes år 2000 och år 2005.
Därför känns det som jag antytt mycket överraskande med denna isolerade skattehöjning på just det svenska jordbruket i klimatpropositionen. Inte minst eftersom alliansen gick till val på att sänka skatterna på jordbruk och småföretag för att öka deras konkurrenskraft och skapa tillväxt och jobb.
De ökade drivmedelsskatterna för jord- och skogsbruket slår hårt mot både den volymbaserade produktionen och mot glesbygdsföretagen med långa transportavstånd och mot den traktorintensiva animalieproduktionen
Avsikten med skattehöjningarna är givetvis att jordbruket ska övergå från traktordiesel till förnybara drivmedel, ska effektivisera dieselanvändningen och ska ändra beteende genom att köra mindre traktor.
Min uppfattning är att drivmedelskostnaden redan upplevs betungande för jordbruket och att utrymmet för effektivisering och att köra mindre redan är anspråktaget i betydande grad. Inriktningen på mer förnybara drivmedel är självfallet helt riktig men för genomsnittsföretagaren är tidsperspektivet 6 år för kort för att ställa om till andra bränslen.
Regeringen behandlar i en enda nyckelmening frågan om kompensation för de kraftiga skattehöjningarna inom samtliga områden;
” Framtida skattehöjningar på energi- och
miljöområdet för företag bör balanseras av sänkningar av
företagsbeskattningen så att den sammanlagda skatten för företagen inte
ökar.”
Oron inom jordbruket är uppenbarligen att dessa förslag återstår att utforma och besluta, liksom att skattesänkningarna kan vara svåra att utforma så att de som drabbas av höjningarna träffas av skattesänkningarna.
Jag begriper inte att regeringen vill ta bort den nedsättning av skatten på jordbrukets dieselolja som den socialdemokratiska regeringen genomförde för bara 4 år sedan, mot bakgrund av den verklighet jag redovisat ovan och skattejämförelsen nedan. Här borde ett omtag göras!
För det andra måste självfallet de aviserade sänkningarna av företagsbeskattningen snarast preciseras så att full kompensation med rimlig träffsäkerhet erhålles.
Och för det tredje är jag övertygad om vikten av att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna, så att dessa endast genomförs om EU-länderna i övrigt följer efter och/eller skatteväxlingen fungerar på ett anständigt sätt.
Dieselskatt i jordbruket år 2008 Euro/100 liter
(enligt sammanställning från Lantbrukarnas Riksförbund)
Tyskland 25,56* (över 10 m3 ca 47 euro)
Sverige 20,00
Slovakien 20,00
Slovenien 15,10
Storbritannien 12,40
Österrike 9,80
Italien 9,20
Polen 8,80
Finland 8,35
Holland 7,70
Estland 6,13
Irland 4,63
Grekland 2,10
Belgien 1,80
Frankrike 0,66
Danmark 0,33
Tjeckien 0,14
Spanien 0,08
Ungern 0,07
Cypern 0,00
Portugal 0,00
Malta 0,00
Luxemburg 0,00
Litauen 0,00
Lettland 0,00
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpropositionen, klimat, dieselskatt, regeringen, politik, jordbruket, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Men att jag inte förstår hur regeringen resonerar om jord- och skogsbrukets skatt på traktordieselolja. Självfallet ska de gröna näringarna ta sin del av ökade CO2-skatter, men proportionen måste ändå vara rimlig och i nivå med länderna inom EU.
Så är det tyvärr inte.
Sveriges bensinpris och bensinskatt ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Och Sveriges generella skatt på dieselolja ligger bland de högre inom EU men inte särklassigt högst.
Den tunga industrin i Sverige har i praktiken ingen skatt på sin elektricitetsanvändning vilket är gynnsammare än i andra länder, och här föreslår regeringen inga initiativ för att analogt med jordbruket stegvis gå före med skattehöjningar för att stimulera andra länder att följa efter.
Inte heller föreslås dubbelt så höga CO2skatter som andra EU-länder på bensin i detta syfte.
För de gröna näringarna resonerar man däremot annorlunda.
Jordbruket inom alla EU-länder har en nedsättning av CO2-skatten på diesel på upp till 4-5 kr per liter (eller har helt enkelt ingen sådan skatt). Sverige har sedan 2005 en nedsättning på 2kr och 38 öre per liter, som riksdagen i bred enighet beslutade på Göran Perssons förslag.
Nu vill den borgerliga alliansregeringen under en sexårsperiod ta bort huvuddelen - 1,48 kr/l av nedsättningen -, samtidigt som man höjer energiskatten på diesel med 0,40 kr/liter. Det innebär en skattehöjning för jord- och skogsbruket på 750 miljoner kronor, vilket är mycket pengar eftersom det motsvarar hela 13 procent av jordbrukets samlade nettoinkomst.
Hur är då skattebelastningen på diesel för det svenska jordbruket jämfört med jordbruket i övriga EU-länder. Och jag vill framhålla att det svenska jordbruket konkurrerar inte med svenska industrier eller åkare utan med bönder i andra EU-länder.
Den effektiva dieselskatten för det svenska jordbruket ligger idag näst högst inom EU med de allra flesta länder mycket långt bakom. 20 EU-länder har en effektiv dieselskatt på mellan 0 och 1 kr per liter. Tyskland, Sverige och Slovakien i den absoluta tätgruppen ligger däremot runt 2 kr per liter. (se tabell längst ner).
Nu föreslår den borgerliga alliansregeringen att den effektiva skatten på det svenska jord- och skogsbrukets dieselolja – som redan ligger högre än övriga EU-länders relativt hur Sverige beskattar bensin och diesel generellt i förhållande till dessa – nästan fördubblas till ca 4 kr per liter under en sexårsperiod.
Sverige kommer då att ha en dubbelt så hög dieselskatt på jordbruket som de därnäst följande två länderna, och den kommer att vara många gånger större än den genomsnittliga EU-skattenivån.
Tyskland har idag en något högre skatt på traktordiesel än Sverige, men där vill Fredrik Reinfeldts systerparti sänka den av konkurrenskraftsskäl.
Svenska LRF har reagerat på att alliansregeringen vill fördubbla denna skatt, trots att Sverige redan ligger näst högst inom EU, och menar att det riskerar att hota det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Denna är redan låg i en EU-jämförelse och den svenska produktionen av t ex mjölk, nötkött och grisar har sjunkit kontinuerligt de senaste decennierna, särskilt i glesbygden.
Regeringen bedömer tydligen att övriga EU-länder sannolikt kommer att följa Sveriges exempel och dubbla eller mångdubbla sina dieselskatter på sex år, trots att Tyskland t ex snarare verkar gå åt andra hållet. Jag tvivlar mycket starkt på detta eftersom Frankrike och andra länder har en tydlig tendens att slå vakt om ett livs- och konkurrenskraftigt jordbruk. Och med en allt friare konkurrens för livsmedel inom EU blir det mycket avgörande att det egna landets jordbruk inte belastas av konkurrenssnedvridande särskatter.
Därför lade jag själv och LRF och centerpartiet mycken tid och kraft för att få bort de chockhöjda skatter på jordbruket som s-regeringen införde i samband med Sveriges EU-inträde. Detta arbete rönte framgång genom de betydande nedsättningar som genomfördes år 2000 och år 2005.
Därför känns det som jag antytt mycket överraskande med denna isolerade skattehöjning på just det svenska jordbruket i klimatpropositionen. Inte minst eftersom alliansen gick till val på att sänka skatterna på jordbruk och småföretag för att öka deras konkurrenskraft och skapa tillväxt och jobb.
De ökade drivmedelsskatterna för jord- och skogsbruket slår hårt mot både den volymbaserade produktionen och mot glesbygdsföretagen med långa transportavstånd och mot den traktorintensiva animalieproduktionen
Avsikten med skattehöjningarna är givetvis att jordbruket ska övergå från traktordiesel till förnybara drivmedel, ska effektivisera dieselanvändningen och ska ändra beteende genom att köra mindre traktor.
Min uppfattning är att drivmedelskostnaden redan upplevs betungande för jordbruket och att utrymmet för effektivisering och att köra mindre redan är anspråktaget i betydande grad. Inriktningen på mer förnybara drivmedel är självfallet helt riktig men för genomsnittsföretagaren är tidsperspektivet 6 år för kort för att ställa om till andra bränslen.
Regeringen behandlar i en enda nyckelmening frågan om kompensation för de kraftiga skattehöjningarna inom samtliga områden;
” Framtida skattehöjningar på energi- och
miljöområdet för företag bör balanseras av sänkningar av
företagsbeskattningen så att den sammanlagda skatten för företagen inte
ökar.”
Oron inom jordbruket är uppenbarligen att dessa förslag återstår att utforma och besluta, liksom att skattesänkningarna kan vara svåra att utforma så att de som drabbas av höjningarna träffas av skattesänkningarna.
Jag begriper inte att regeringen vill ta bort den nedsättning av skatten på jordbrukets dieselolja som den socialdemokratiska regeringen genomförde för bara 4 år sedan, mot bakgrund av den verklighet jag redovisat ovan och skattejämförelsen nedan. Här borde ett omtag göras!
För det andra måste självfallet de aviserade sänkningarna av företagsbeskattningen snarast preciseras så att full kompensation med rimlig träffsäkerhet erhålles.
Och för det tredje är jag övertygad om vikten av att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna, så att dessa endast genomförs om EU-länderna i övrigt följer efter och/eller skatteväxlingen fungerar på ett anständigt sätt.
Dieselskatt i jordbruket år 2008 Euro/100 liter
(enligt sammanställning från Lantbrukarnas Riksförbund)
Tyskland 25,56* (över 10 m3 ca 47 euro)
Sverige 20,00
Slovakien 20,00
Slovenien 15,10
Storbritannien 12,40
Österrike 9,80
Italien 9,20
Polen 8,80
Finland 8,35
Holland 7,70
Estland 6,13
Irland 4,63
Grekland 2,10
Belgien 1,80
Frankrike 0,66
Danmark 0,33
Tjeckien 0,14
Spanien 0,08
Ungern 0,07
Cypern 0,00
Portugal 0,00
Malta 0,00
Luxemburg 0,00
Litauen 0,00
Lettland 0,00
Läs även andra bloggares åsikter om klimatpropositionen, klimat, dieselskatt, regeringen, politik, jordbruket, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
fredag, mars 20, 2009
Tingaling till Moskva!
Jag länkar ju till Dick Erixons ofta läsvärda blogg, där han påpassligt länkar vidare till Henrik Dorsins m fl alldeles utmärkta inslag med låten Tingaling!
Min musiksmak är enkel och vanlig, och gillar jag någonting så lär svenska folket gilla det också, har jag märkt. Jag minns fortfarande när jag första gången hörde Susanne Alfvengrens genombrottslåt "När vi rör varann" (på gårdsplan hemma), när Sven Ingvars sjöng "två mörka ögon", till exempel. (Jag kan faktiskt uppskatta lite smalare musik också, vill jag tillägga för säkerhets skull).
Nåväl, svenska folket verkar ha fallit för Tingaling, Tingaling. Och givetvis jag också. Hela inslaget är en härlig parodi avslutad med en medryckande och fartfylld låt med Rysslandsstuk.
Vilken reklam för Ryssland, med lite god humor och ironi.
Och vilket magplask för reaktionen från Ryska ambassaden. Tala om att bekräfta fördomar om Ryssland genom att tala om mentalsjukhus...
Jag tycker att Tingaling borde skickas till Moskva också, och är de ryska arrangörerna smarta så bjuder de in Tingaling till ett mellanaktsuppträdande. Det skulle lyfta festivalen och Ryssland!
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ryssland, moskva, tingaling, matilda ernman, centerpartiet,
Min musiksmak är enkel och vanlig, och gillar jag någonting så lär svenska folket gilla det också, har jag märkt. Jag minns fortfarande när jag första gången hörde Susanne Alfvengrens genombrottslåt "När vi rör varann" (på gårdsplan hemma), när Sven Ingvars sjöng "två mörka ögon", till exempel. (Jag kan faktiskt uppskatta lite smalare musik också, vill jag tillägga för säkerhets skull).
Nåväl, svenska folket verkar ha fallit för Tingaling, Tingaling. Och givetvis jag också. Hela inslaget är en härlig parodi avslutad med en medryckande och fartfylld låt med Rysslandsstuk.
Vilken reklam för Ryssland, med lite god humor och ironi.
Och vilket magplask för reaktionen från Ryska ambassaden. Tala om att bekräfta fördomar om Ryssland genom att tala om mentalsjukhus...
Jag tycker att Tingaling borde skickas till Moskva också, och är de ryska arrangörerna smarta så bjuder de in Tingaling till ett mellanaktsuppträdande. Det skulle lyfta festivalen och Ryssland!
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestival, ryssland, moskva, tingaling, matilda ernman, centerpartiet,
Försvarskommentar
2009-03-19 13:00
Idag överlämnar regeringen en proposition till riksdagen om försvarets inriktning för åren 2010-2014. Under denna period kommer omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar fortsätta.
Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Staffan Danielsson är nöjd.
- Genom det här förslaget stärker vi både möjligheterna att försvara Sverige och att bidra till fred och säkerhet i internationella insatser. Det följer i allt väsentligt den breda blocköverskridande samsyn vi nådde inom försvarsberedningen i vintras. Därför hoppas jag att vi ska kunna nå en sådan även i riksdagen. Tyvärr kan det blir svårt eftersom oppositionen vill skära ner så starkt på försvaret.
Viktiga nyheter
Några viktiga nyheter är att försvaret blir avsevärt mycket mer tillgängligt på kortare tid än innan, att personalförsörjningen görs frivillig genom olika typer av kontraktsanställningar och att Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor.
- En viktig del i reformen är att det nuvarande Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor. Det är positivt att de får mer kvalificerade uppgifter liksom att numerären är betydligt större än i tidigare planer.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, regeringen, politik, hemvärnet
Idag överlämnar regeringen en proposition till riksdagen om försvarets inriktning för åren 2010-2014. Under denna period kommer omställningen från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt insatsförsvar fortsätta.
Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Staffan Danielsson är nöjd.
- Genom det här förslaget stärker vi både möjligheterna att försvara Sverige och att bidra till fred och säkerhet i internationella insatser. Det följer i allt väsentligt den breda blocköverskridande samsyn vi nådde inom försvarsberedningen i vintras. Därför hoppas jag att vi ska kunna nå en sådan även i riksdagen. Tyvärr kan det blir svårt eftersom oppositionen vill skära ner så starkt på försvaret.
Viktiga nyheter
Några viktiga nyheter är att försvaret blir avsevärt mycket mer tillgängligt på kortare tid än innan, att personalförsörjningen görs frivillig genom olika typer av kontraktsanställningar och att Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor.
- En viktig del i reformen är att det nuvarande Hemvärnet omvandlas till Nationella skyddsstyrkor. Det är positivt att de får mer kvalificerade uppgifter liksom att numerären är betydligt större än i tidigare planer.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, regeringen, politik, hemvärnet
torsdag, mars 19, 2009
Välkommen Allan!
I söndags hade jag en längre bloggbetraktelse kring tillkomsten av den försvarsproposition som läggs fram idag.
Det innefattade en granskning av folkpartiets storvulna ord contra den krassa verkligheten. Samtidigt ska det bli intressant att ta del av och studera den återuppståndna delen av invasionsförsvaret - de 4 extrabataljonerna - och bedöma kostnad contra effektivitet.
En av de ledande svenska försvarspolitikerna med stora kunskaper och ett brinnande engagemang långt in i försvarsmakten är Allan Widman. Den svenska försvarsdebatten består i väsentlig grad av hans contribution. Ofta med goda poänger, alltid mycket välformulerad, vass och samtidigt artig!
Det är roligt att Allan nu blir bloggare, och också deltar i försvarsdebatten i detta forum.
Jag ser nu att hans signatur blir "strilaren 2", med anledning av att strilaren 1 plötsligt tystnade i veckan, sannolikt utsatt för på tryckningar inom sin myndighet. Strilaren är en förkortning av stridsledning, närmast flygstridsledning, och inläggen var initierade.
Även jag tycker att det är viktigt med yttrandefrihet och att många deltar i debatten.
Major Peter Neppelberg som är mycket initierad stridsledare har också gått ut med öppna brev och debattartikel.
Jag kan förstå att försvarsmakten kan känna irritation över att "underhuggare" i organisationen går ut och driver sina uppfattningar. Och någonstans går det självfallet en gräns för vad man ge uttryck för, kopplad till t ex sekretess. I vårt land är det dock uppenbart att den gränsen är och ska vara generös.
Det innefattade en granskning av folkpartiets storvulna ord contra den krassa verkligheten. Samtidigt ska det bli intressant att ta del av och studera den återuppståndna delen av invasionsförsvaret - de 4 extrabataljonerna - och bedöma kostnad contra effektivitet.
En av de ledande svenska försvarspolitikerna med stora kunskaper och ett brinnande engagemang långt in i försvarsmakten är Allan Widman. Den svenska försvarsdebatten består i väsentlig grad av hans contribution. Ofta med goda poänger, alltid mycket välformulerad, vass och samtidigt artig!
Det är roligt att Allan nu blir bloggare, och också deltar i försvarsdebatten i detta forum.
Jag ser nu att hans signatur blir "strilaren 2", med anledning av att strilaren 1 plötsligt tystnade i veckan, sannolikt utsatt för på tryckningar inom sin myndighet. Strilaren är en förkortning av stridsledning, närmast flygstridsledning, och inläggen var initierade.
Även jag tycker att det är viktigt med yttrandefrihet och att många deltar i debatten.
Major Peter Neppelberg som är mycket initierad stridsledare har också gått ut med öppna brev och debattartikel.
Jag kan förstå att försvarsmakten kan känna irritation över att "underhuggare" i organisationen går ut och driver sina uppfattningar. Och någonstans går det självfallet en gräns för vad man ge uttryck för, kopplad till t ex sekretess. I vårt land är det dock uppenbart att den gränsen är och ska vara generös.
söndag, mars 15, 2009
Jäv i Norrköping???
Norrköpings kommun verkar diskvalificera politiker från att utöva sina medborgerliga rättigheter genom att stämpla dem som jäviga.
Jag tycker faktiskt det utifrån två fall, jag reagerar spontant och med ryggmärgen, det ska erkännas.
Håkan Thornell är lantbrukare och den planerade Ostlänken kan komma att gå över hans gård. Han är emot Ostlänken liksom många andra längs sträckningen.
Håkan är ledamot i kommunfullmäktige (C) och avsåg att rösta nej när kommunen antog sitt yttrande. Den socialdemokratiska m.m. majoriteten förvägrar honom att delta i vare sig beslut eller debatt, utan han får lämna salen och kommunfullmäktige tar i Håkans frånvaro ett enhälligt beslut att tillstyrka dragningen.
Håkan tänker överklaga, och jag hoppas och närmast utgår ifrån att han får rätt. Ska inte lärare få vara med om skolbeslut, osv?
Britta Andersson är framgångsrik lantbrukare och har tillsammans med maken Lennart gjort en imponerande satsning på en butik för närproducerat nötkött i Norsholm. Hon satt med i Norrköpings kommuns miljönämnd, men avråddes ofta från att delta i beslut om miljö- och livsmedelsfrågor p g av sitt företag.
Ska inte en lantbrukare kunna sitta i miljönämnden och ta generella beslut om regelverk som rör alla gårdar eller företag i kommunen? Ska inte en korvgubbe i kommunen kunna ta generella beslut om torgavgifter? Osv.
Nu har Britta aviserat att hon lämnar miljönämnden, för det är inget stimulerande att hela tiden gå ut och in och vara osäker på om man ska vara med och besluta eller ej.
Egetligen borde även Britta överklaga, av rena principskäl!
Kan det verkligen vara menat så här?
Jag tycker faktiskt det utifrån två fall, jag reagerar spontant och med ryggmärgen, det ska erkännas.
Håkan Thornell är lantbrukare och den planerade Ostlänken kan komma att gå över hans gård. Han är emot Ostlänken liksom många andra längs sträckningen.
Håkan är ledamot i kommunfullmäktige (C) och avsåg att rösta nej när kommunen antog sitt yttrande. Den socialdemokratiska m.m. majoriteten förvägrar honom att delta i vare sig beslut eller debatt, utan han får lämna salen och kommunfullmäktige tar i Håkans frånvaro ett enhälligt beslut att tillstyrka dragningen.
Håkan tänker överklaga, och jag hoppas och närmast utgår ifrån att han får rätt. Ska inte lärare få vara med om skolbeslut, osv?
Britta Andersson är framgångsrik lantbrukare och har tillsammans med maken Lennart gjort en imponerande satsning på en butik för närproducerat nötkött i Norsholm. Hon satt med i Norrköpings kommuns miljönämnd, men avråddes ofta från att delta i beslut om miljö- och livsmedelsfrågor p g av sitt företag.
Ska inte en lantbrukare kunna sitta i miljönämnden och ta generella beslut om regelverk som rör alla gårdar eller företag i kommunen? Ska inte en korvgubbe i kommunen kunna ta generella beslut om torgavgifter? Osv.
Nu har Britta aviserat att hon lämnar miljönämnden, för det är inget stimulerande att hela tiden gå ut och in och vara osäker på om man ska vara med och besluta eller ej.
Egetligen borde även Britta överklaga, av rena principskäl!
Kan det verkligen vara menat så här?
Folkpartiet mest försvarsvänligt i alliansen..?
Regeringen kommer om några dagar att lägga fram sin gemensamma proposition om försvarets långsiktiga inriktning. Alla 4 partierna står bakom den och alla har bidragit med förslag till hur den ska bli så bra som möjligt. Huvudansvaret ligger självfallet hos Försvarsministern och hans departement.
Ett av partierna har haft flera konstruktiva synpunkter som återspeglas i propositionen. Skillnaden med övriga allianspartier är att folkpartiet gärna driver sina frågor via media samtidigt med processen i regeringen. Skulle alla allianspartier agera så utåtriktat i olika frågor skulle regeringssamarbetet försvåras och kanske vittra sönder.
Många försvarsvänner i landet lever nog i tron att fp är mer försvarsvänliga än övriga allianspartier, efter alla mediarubriker. Och det har ju varit avsikten, så klart. Min mening är att alliansen – och de 4 partierna – tillsammans är vänner av ett effektivt och tillräckligt starkt försvar. Bekymret är ju framförallt att oppositionen vill minska försvarsbudgeten med mellan flera och tio miljarder kr (mp) per år.
Med tanke på Folkpartiets stora öppenhet mot media vill jag vara rätt öppen även här på bloggen om min egen syn på den kommande propositionen och processen fram till den.
Först propositionen. Processen har här varit transparent och tydlig. En stor samsyn i försvarsberedningen om att fullfölja inriktningen från 2004, att därtill övergå från plikt till frivillighet och att ha insatsberedda förband och inte förrådssställda förband som mobiliseras i ett flerårsperspektiv. Samt förband som kan användas både i Sverige, i vårt närområde och internationellt.
Regeringens anvisningar till försvarsmakten kom den 6 november efter det att Georgienkonflikten hade analyserats. Regeringen stod enigt bakom dessa. ÖBs förslag till regeringen kom den 31 januari. Stående förband och kontrakterade förband i förhållandet 1:3. Flyg och marin rätt oförändrat. 8 manöverbataljoner med tilläggsförmåga, mindre än tidigare på längre sikt men större i ett kortare perspektiv. Möjlighet till 2 parallella större internationella insatser och en mindre, på sikt (2014) kan upp till 1.700 soldater vara ute mot dagslägets ca 700.Hemvärnet vässas till nationella skyddsstyrkor, totalt drygt 22.000 på sikt varav ca 6.000 mer traditionellt hemvärn. Anslagsnivån ca 39 miljarder kr (mdr) per år, förbandsverksamhet drygt hälften därav, försvarsmateriel ca 15 mkr.
Idag kan knappt 64.000 soldater mobiliseras, för 40 procent av dessa tar det flera år att bli insatsberedda. ÖBs förslag ger ca 49.000 som kan sättas på fötter inom ett halvår, varav en stor del mycket snabbt.
Jag delar försvarsministerns uppfattning att försvarsmaktens underlag är en bra grund för propositionen. Och visst lägger centerpartiet stor vikt vid t ex att Hemvärnet/ de Nationella Skyddsstyrkorna finns över landet i tillräcklig volym, och att det ska till mycket starka argument för att lägga ner garnisonsorter; det kostar mycket pengar och förlorad kompetens att lägga ner och det gjordes ett stortag vid försvarsbeslutet 2004 som just börjar sätta sig.
Nåväl, en vecka innan ÖBs förslag lämnades till regeringen efter regeringens eniga anvisningar så kom Jan Björklund med sitt stora utspel i Sälen. Det behövs fler soldater och fler brigader, mer luftvärn och mer Gotlandsförsvar, mer nationell inriktning m.m.. Läste man det finstilta stod det dock klart att detta nog kunde levereras inom samma ekonomiska ram som regeringen faktiskt hade beslutat i november…
Frågan är om dessa förslag är ett resultat av Georgienkriget eller av att Jan Björklund, f.d. major, är ny folkpartiledare. Med tanke på att fp rätt ofta nuförtiden låter rätt annorlunda än fp tidigare år kanske det senare är väl så sannolikt som det förra. Förut var Folkpartiet mycket internationellt orienterat, nu betonas det nationella; förut ville Folkpartiet vässa och koncentrera utbildningsorganisationen till centralt i Sverige, nu ska grundorganisationen ligga fast; förut skulle försvarets olika förmågor koncentreras, nu ska alla finnas kvar, osv.
Nu har försvarsministern i veckan bekräftat SvD:s uppgifter att något av det gamla invasionsförsvaret kommer tillbaka, genom att att 4 bataljoner organiseras i en mobiliseringsreserv till en nästan försumbar (?) kostnad på 100 mkr. Och att 14 stridsvagnar förrådsställs på Gotland.
SvD på nyhets- och ledarplats jublar behärskat och kräver mer pengar till försvaret, och DN skriver en ren hyllningsledare till Folkpartiet. Markstridsförbanden ökar med 50 procent skriver DN. (Dock inom samma ekonomiska ram…) Översten av första graden Bo Pellnäs sågar förslagen som ren kosmetika, och vill nog se en mycket större försvarsbudget, kanske 2-5-10 miljarder mer, vad vet jag.
Vad är sanning? Från mitt perspektiv verkar försvarsministerns bedömning rimlig, det här kan vara ett smart sätt att behålla resurser i reserv om säkerhetsklimatet skulle hårdna. Källor inom försvaret uttrycker dock oro för att det här kan kosta mer än man tror, och att det kan gå ut över t. ex flygvapnet.
Låt oss tro att det här smarta sättet faktiskt är så billigt som det sägs.
Att det kan ligga något i farhågorna om att ”flygvapnet kan få betala” om armén blir större är ju ingen överraskning, totalbudgeten är given och det handlar om ett nollsummespel där de tre vapengrenarna alltid konkurrerar om resurserna. Och Försvarsberedningen sa ju samstämmigt att flygstridskrafterna kunde ”minskas i väsentlig grad”. Det är ju ingen hemlighet att Folkpartiet i uttalanden föreslagit en minskning av flygvapnet till kanske bara 48 stridsflygplan mot dagens 100, vill jag minnas. Och jag kan väl avslöja att för att komma fram till försvarsberedningens formulering som närmast indikerar en minskning på kanske 10-20 plan behövdes den motkraft som inte minst jag själv innebar.
Jag noterar att det förefaller som om regeringen liksom ÖB kan komma att behålla dagens nivå på 100 stridsflygplan, alltså betydligt närmare min bedömning än fp-förslagen.
Jan Björklund ”antyder” enligt uttalanden i SvD att han öppnat för att det behövs mer pengar till försvaret, men blivit överkörd… Dagens ram är knappt 40 miljarder. Undrar hur många miljarder mer han egentligen velat ha…?
Mitt eget bidrag i den diskussionen har jag lämnat i flera riksdagsdebatter under vintern, senast den särskilda debatten i januari, där jag redovisat min oro för att den svenska försvarsbudgeten, räknat i procent av BNP, verkar ligga lägst i Norden. Och där jag belåtet noterat att finansministerns 4-miljardersambition för försvarsmaterielbesparingar begränsades till 2,3 mdr, varav 2,2 mdr stannar kvar i försvaret vilket nog inte var planerat så från början från finansen. Bra förhandlat, försvarsministern med flera! Bra också att regeringen räknar med en realt oförändrad försvarsbudget ända till 2014, dvs inga fortsatta besparingar. Höjningar då? Vi får se hur omvärlden förändras och det vore bra att sätta Sveriges försvarskostnader i relation till ländernas i vår omvärld.
Nåväl (igen), hur stora förändringarna är i försvarspropositionen jämfört med ÖBs förslag får vi se om några dagar. Är det ”Helt om” som DN skriver i sin huvudledare? Och DN skriver också: ” Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige.” Menar verkligen DN att det hade man kanske varit på väg att göra om ÖBs förslag ograverat blivit regeringens?
Det handlar självfallet inte om vare sig ”helt om” eller om att regeringen utan Jan Björklunds insats var inne på att ge upp försvaret av Sverige…
För det första kommer ju försvarsbudgetens storlek nog att vara identisk i både ÖBs och regeringens förslag. Och för det andra ska man nog inte överdriva vidden av de förändringar som kan komma i propositionen. Jag tycker att förslaget om ”reservbataljoner nästan gratis” känns som en bra idé, men jag vill se helheten och hur andra delar av myntet påverkas eller ej.
Min bedömning är således att inriktningspropositionen i veckan kommer att i mycket stor utsträckning följa försvarsberedningens uppdragna riktlinjer, vilket jag tycker är bra. Att vissa justeringar kan ske i en beredning är ju rimligt, och det som läckt ut verkar rätt OK.
Jag hoppas att riksdagen med propositionen som grund kan fatta ett beslut där det råder en betydande samstämdhet om de stora riktlinjerna.
Så här avslutade jag i den särskilda riksdagsdebatten den 23 januari om försvaret:
”Vad gäller den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning är det min, Centerpartiets och alliansens självklara förhoppning att den breda samsynen från Försvarsberedningen, som kommer att prägla propositionen, ska leda till ett brett förankrat riksdagsbeslut.
Efter detta inriktningsbeslut återstår flera viktiga beslut om till exempel personalförsörjningens närmare utformning och myndighetsstrukturens utformning. Den fortsatta omvärldsutvecklingen måste följas noga, framför allt gäller det Ryssland. Det växande samarbetet inom Norden och på andra håll kommer att kräva fördjupade analyser, och det kan givetvis finnas anledning att som hittills förankra detta på ett brett parlamentariskt sätt.
Det svenska försvaret berör oss alla, och beslut om dess utformning och förutsättningarna för de svenska män och kvinnor som engagerar sig för vårt lands fred och säkerhet i Sverige och på internationella fredsmissioner bör helst ha ett brett stöd i Sveriges riksdag.”
Allra sist. Det förs en intressant debatt om stridsledningssystem för vårt stridsflyg, och om det ska ske inom den stora satsningen från början av seklet NBF – Nätverksbaserat försvar – med en tung lokalisering till Enköping, eller om det vore bättre att upphandla externt och bygga på nuvarande resurser. Bl a har Svd haft debattinlägg och ledarkommentarer om detta. Jag länkar till det och till Wiseman som också diskuterar frågan, samt till Sten Tolgfors blogg och till min kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m). Detta har också koppling till diskussionen om krypteringen av kommunikationen med och mellan stridsflygplanen och den tidslucka som verkar finnas en del år framåt.
Sakfrågan är komplicerad och jag noterar dels kritiken, men också att försvarets ledning står fast vid sin bedömning. Fortsättning kanske följer.
Både om stridsledningssystem och NBF. Och kanske också om officerares rätt eller ej att delta i samhällsdebatten inom sitt område, och i så fall hur...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsberedningen, sten tolgfors, folkpartiet, alliansen
Ett av partierna har haft flera konstruktiva synpunkter som återspeglas i propositionen. Skillnaden med övriga allianspartier är att folkpartiet gärna driver sina frågor via media samtidigt med processen i regeringen. Skulle alla allianspartier agera så utåtriktat i olika frågor skulle regeringssamarbetet försvåras och kanske vittra sönder.
Många försvarsvänner i landet lever nog i tron att fp är mer försvarsvänliga än övriga allianspartier, efter alla mediarubriker. Och det har ju varit avsikten, så klart. Min mening är att alliansen – och de 4 partierna – tillsammans är vänner av ett effektivt och tillräckligt starkt försvar. Bekymret är ju framförallt att oppositionen vill minska försvarsbudgeten med mellan flera och tio miljarder kr (mp) per år.
Med tanke på Folkpartiets stora öppenhet mot media vill jag vara rätt öppen även här på bloggen om min egen syn på den kommande propositionen och processen fram till den.
Först propositionen. Processen har här varit transparent och tydlig. En stor samsyn i försvarsberedningen om att fullfölja inriktningen från 2004, att därtill övergå från plikt till frivillighet och att ha insatsberedda förband och inte förrådssställda förband som mobiliseras i ett flerårsperspektiv. Samt förband som kan användas både i Sverige, i vårt närområde och internationellt.
Regeringens anvisningar till försvarsmakten kom den 6 november efter det att Georgienkonflikten hade analyserats. Regeringen stod enigt bakom dessa. ÖBs förslag till regeringen kom den 31 januari. Stående förband och kontrakterade förband i förhållandet 1:3. Flyg och marin rätt oförändrat. 8 manöverbataljoner med tilläggsförmåga, mindre än tidigare på längre sikt men större i ett kortare perspektiv. Möjlighet till 2 parallella större internationella insatser och en mindre, på sikt (2014) kan upp till 1.700 soldater vara ute mot dagslägets ca 700.Hemvärnet vässas till nationella skyddsstyrkor, totalt drygt 22.000 på sikt varav ca 6.000 mer traditionellt hemvärn. Anslagsnivån ca 39 miljarder kr (mdr) per år, förbandsverksamhet drygt hälften därav, försvarsmateriel ca 15 mkr.
Idag kan knappt 64.000 soldater mobiliseras, för 40 procent av dessa tar det flera år att bli insatsberedda. ÖBs förslag ger ca 49.000 som kan sättas på fötter inom ett halvår, varav en stor del mycket snabbt.
Jag delar försvarsministerns uppfattning att försvarsmaktens underlag är en bra grund för propositionen. Och visst lägger centerpartiet stor vikt vid t ex att Hemvärnet/ de Nationella Skyddsstyrkorna finns över landet i tillräcklig volym, och att det ska till mycket starka argument för att lägga ner garnisonsorter; det kostar mycket pengar och förlorad kompetens att lägga ner och det gjordes ett stortag vid försvarsbeslutet 2004 som just börjar sätta sig.
Nåväl, en vecka innan ÖBs förslag lämnades till regeringen efter regeringens eniga anvisningar så kom Jan Björklund med sitt stora utspel i Sälen. Det behövs fler soldater och fler brigader, mer luftvärn och mer Gotlandsförsvar, mer nationell inriktning m.m.. Läste man det finstilta stod det dock klart att detta nog kunde levereras inom samma ekonomiska ram som regeringen faktiskt hade beslutat i november…
Frågan är om dessa förslag är ett resultat av Georgienkriget eller av att Jan Björklund, f.d. major, är ny folkpartiledare. Med tanke på att fp rätt ofta nuförtiden låter rätt annorlunda än fp tidigare år kanske det senare är väl så sannolikt som det förra. Förut var Folkpartiet mycket internationellt orienterat, nu betonas det nationella; förut ville Folkpartiet vässa och koncentrera utbildningsorganisationen till centralt i Sverige, nu ska grundorganisationen ligga fast; förut skulle försvarets olika förmågor koncentreras, nu ska alla finnas kvar, osv.
Nu har försvarsministern i veckan bekräftat SvD:s uppgifter att något av det gamla invasionsförsvaret kommer tillbaka, genom att att 4 bataljoner organiseras i en mobiliseringsreserv till en nästan försumbar (?) kostnad på 100 mkr. Och att 14 stridsvagnar förrådsställs på Gotland.
SvD på nyhets- och ledarplats jublar behärskat och kräver mer pengar till försvaret, och DN skriver en ren hyllningsledare till Folkpartiet. Markstridsförbanden ökar med 50 procent skriver DN. (Dock inom samma ekonomiska ram…) Översten av första graden Bo Pellnäs sågar förslagen som ren kosmetika, och vill nog se en mycket större försvarsbudget, kanske 2-5-10 miljarder mer, vad vet jag.
Vad är sanning? Från mitt perspektiv verkar försvarsministerns bedömning rimlig, det här kan vara ett smart sätt att behålla resurser i reserv om säkerhetsklimatet skulle hårdna. Källor inom försvaret uttrycker dock oro för att det här kan kosta mer än man tror, och att det kan gå ut över t. ex flygvapnet.
Låt oss tro att det här smarta sättet faktiskt är så billigt som det sägs.
Att det kan ligga något i farhågorna om att ”flygvapnet kan få betala” om armén blir större är ju ingen överraskning, totalbudgeten är given och det handlar om ett nollsummespel där de tre vapengrenarna alltid konkurrerar om resurserna. Och Försvarsberedningen sa ju samstämmigt att flygstridskrafterna kunde ”minskas i väsentlig grad”. Det är ju ingen hemlighet att Folkpartiet i uttalanden föreslagit en minskning av flygvapnet till kanske bara 48 stridsflygplan mot dagens 100, vill jag minnas. Och jag kan väl avslöja att för att komma fram till försvarsberedningens formulering som närmast indikerar en minskning på kanske 10-20 plan behövdes den motkraft som inte minst jag själv innebar.
Jag noterar att det förefaller som om regeringen liksom ÖB kan komma att behålla dagens nivå på 100 stridsflygplan, alltså betydligt närmare min bedömning än fp-förslagen.
Jan Björklund ”antyder” enligt uttalanden i SvD att han öppnat för att det behövs mer pengar till försvaret, men blivit överkörd… Dagens ram är knappt 40 miljarder. Undrar hur många miljarder mer han egentligen velat ha…?
Mitt eget bidrag i den diskussionen har jag lämnat i flera riksdagsdebatter under vintern, senast den särskilda debatten i januari, där jag redovisat min oro för att den svenska försvarsbudgeten, räknat i procent av BNP, verkar ligga lägst i Norden. Och där jag belåtet noterat att finansministerns 4-miljardersambition för försvarsmaterielbesparingar begränsades till 2,3 mdr, varav 2,2 mdr stannar kvar i försvaret vilket nog inte var planerat så från början från finansen. Bra förhandlat, försvarsministern med flera! Bra också att regeringen räknar med en realt oförändrad försvarsbudget ända till 2014, dvs inga fortsatta besparingar. Höjningar då? Vi får se hur omvärlden förändras och det vore bra att sätta Sveriges försvarskostnader i relation till ländernas i vår omvärld.
Nåväl (igen), hur stora förändringarna är i försvarspropositionen jämfört med ÖBs förslag får vi se om några dagar. Är det ”Helt om” som DN skriver i sin huvudledare? Och DN skriver också: ” Budskapet som kan utläsas via de läckta förslagen är i alla fall tydligt redan nu: regeringen ämnar inte ge upp försvaret av Sverige.” Menar verkligen DN att det hade man kanske varit på väg att göra om ÖBs förslag ograverat blivit regeringens?
Det handlar självfallet inte om vare sig ”helt om” eller om att regeringen utan Jan Björklunds insats var inne på att ge upp försvaret av Sverige…
För det första kommer ju försvarsbudgetens storlek nog att vara identisk i både ÖBs och regeringens förslag. Och för det andra ska man nog inte överdriva vidden av de förändringar som kan komma i propositionen. Jag tycker att förslaget om ”reservbataljoner nästan gratis” känns som en bra idé, men jag vill se helheten och hur andra delar av myntet påverkas eller ej.
Min bedömning är således att inriktningspropositionen i veckan kommer att i mycket stor utsträckning följa försvarsberedningens uppdragna riktlinjer, vilket jag tycker är bra. Att vissa justeringar kan ske i en beredning är ju rimligt, och det som läckt ut verkar rätt OK.
Jag hoppas att riksdagen med propositionen som grund kan fatta ett beslut där det råder en betydande samstämdhet om de stora riktlinjerna.
Så här avslutade jag i den särskilda riksdagsdebatten den 23 januari om försvaret:
”Vad gäller den kommande propositionen om försvarets långsiktiga inriktning är det min, Centerpartiets och alliansens självklara förhoppning att den breda samsynen från Försvarsberedningen, som kommer att prägla propositionen, ska leda till ett brett förankrat riksdagsbeslut.
Efter detta inriktningsbeslut återstår flera viktiga beslut om till exempel personalförsörjningens närmare utformning och myndighetsstrukturens utformning. Den fortsatta omvärldsutvecklingen måste följas noga, framför allt gäller det Ryssland. Det växande samarbetet inom Norden och på andra håll kommer att kräva fördjupade analyser, och det kan givetvis finnas anledning att som hittills förankra detta på ett brett parlamentariskt sätt.
Det svenska försvaret berör oss alla, och beslut om dess utformning och förutsättningarna för de svenska män och kvinnor som engagerar sig för vårt lands fred och säkerhet i Sverige och på internationella fredsmissioner bör helst ha ett brett stöd i Sveriges riksdag.”
Allra sist. Det förs en intressant debatt om stridsledningssystem för vårt stridsflyg, och om det ska ske inom den stora satsningen från början av seklet NBF – Nätverksbaserat försvar – med en tung lokalisering till Enköping, eller om det vore bättre att upphandla externt och bygga på nuvarande resurser. Bl a har Svd haft debattinlägg och ledarkommentarer om detta. Jag länkar till det och till Wiseman som också diskuterar frågan, samt till Sten Tolgfors blogg och till min kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (m). Detta har också koppling till diskussionen om krypteringen av kommunikationen med och mellan stridsflygplanen och den tidslucka som verkar finnas en del år framåt.
Sakfrågan är komplicerad och jag noterar dels kritiken, men också att försvarets ledning står fast vid sin bedömning. Fortsättning kanske följer.
Både om stridsledningssystem och NBF. Och kanske också om officerares rätt eller ej att delta i samhällsdebatten inom sitt område, och i så fall hur...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, regeringen, centerpartiet, försvarsberedningen, sten tolgfors, folkpartiet, alliansen
lördag, mars 14, 2009
östgötacentern vill se kontrollstation för jordbruket
Vi hade en mycket bra distriktsstämma idag i Linköping. Vår ordförande Gösta Gustavsson hade utmärkta välkomst- och slutanföranden liksom om uttalandet nedan. Bra gruppdiskussioner om valprogrammet för Östergötlands utveckling.
Vi antog enhälligt det här uttalandet: Fullt stöd för energi- och klimatuppgörelsen men oro för att jordbrukets skatter höjs över nivån i våra konkurrentländer. Och en stark uppmaning till regeringen att snarast konkretisera hur andra skatter ska sänkas motsvarande, samt en stark uppmaning att införa kontrollstationer.
Klimatfrågan och de gröna näringarna - hand i hand.
Centerpartiet har i alla tider varit en föregångare för utvecklingen inom såväl de gröna näringarna som inom miljö och klimatområdet. Det är därför med stolthet vi nu ser hur våra ministrar i regeringen och våra riksdagsledamöter så kraftfullt och medvetet driver på i den allt viktigare klimatfrågan. Klimatfrågan är vår tids avgörande energi- och miljöfråga, vilket måste tas på stort allvar.
Vi stödjer inriktningen i regeringens kraftfulla klimatpolitik. Regeringens klimatproposition är ett banbrytande förslag som kommer att påverka utvecklingen både lokalt och globalt. Helhetsgreppet och utnyttjandet av ekonomiska styrmedel är utan tvekan helt rätt metod för att nå våra högt ställda klimatmål. Vi stödjer regeringens storsatsning på att utveckla den förnybara energin för att skapa ett tredje ben inom energiförsörjningen.
Vi är också positiva till regeringens förslag om att på alla sätt underlätta en övergång till förnybara drivmedel för både bilar, jord- och skogsmaskiner. Rätt utnyttjat kommer omställningen på sikt leda till en positiv utveckling med nya jobb inom de gröna näringarna, inte minst här i Östergötland.
Kostnaderna för omställningen kommer att drabba oss alla. Det är då viktigt att dessa kostnader fördelas solidariskt. Tyvärr ser vi en stor risk att det nu framlagda förslaget om koldioxidskatten kommer att slå hårt mot den svenska landsbygden och främst mot jord- och skogsbruket. Sverige ligger redan nu i täten i den internationella skattenivån. Förslaget riskerar därmed att snedvrida konkurrenskraften i förhållande till övriga EU-länders gröna näringar ännu mer.
Regeringen har nu aviserat att de gröna näringarna ska kompenseras för de höjda koldioxidskatterna med motsvarande skattesänkningar. Det är bra, men hur detta ska ske har dock inte redovisats och vi uppmanar därför regeringen att snarast konkretisera dessa.
Vi uppmanar också regeringen att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna för att säkerställa att det svenska jord- och skogsbrukets konkurrenskraft inte urholkas relativt länderna i vår omvärld.
Centerpartiet i Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om energi, klimat, centerpartiet, lrf, klimatfrågan, klimat, kontrollstation, regeringen, jordbruket, jordbruk, skogsbruket
Vi antog enhälligt det här uttalandet: Fullt stöd för energi- och klimatuppgörelsen men oro för att jordbrukets skatter höjs över nivån i våra konkurrentländer. Och en stark uppmaning till regeringen att snarast konkretisera hur andra skatter ska sänkas motsvarande, samt en stark uppmaning att införa kontrollstationer.
Klimatfrågan och de gröna näringarna - hand i hand.
Centerpartiet har i alla tider varit en föregångare för utvecklingen inom såväl de gröna näringarna som inom miljö och klimatområdet. Det är därför med stolthet vi nu ser hur våra ministrar i regeringen och våra riksdagsledamöter så kraftfullt och medvetet driver på i den allt viktigare klimatfrågan. Klimatfrågan är vår tids avgörande energi- och miljöfråga, vilket måste tas på stort allvar.
Vi stödjer inriktningen i regeringens kraftfulla klimatpolitik. Regeringens klimatproposition är ett banbrytande förslag som kommer att påverka utvecklingen både lokalt och globalt. Helhetsgreppet och utnyttjandet av ekonomiska styrmedel är utan tvekan helt rätt metod för att nå våra högt ställda klimatmål. Vi stödjer regeringens storsatsning på att utveckla den förnybara energin för att skapa ett tredje ben inom energiförsörjningen.
Vi är också positiva till regeringens förslag om att på alla sätt underlätta en övergång till förnybara drivmedel för både bilar, jord- och skogsmaskiner. Rätt utnyttjat kommer omställningen på sikt leda till en positiv utveckling med nya jobb inom de gröna näringarna, inte minst här i Östergötland.
Kostnaderna för omställningen kommer att drabba oss alla. Det är då viktigt att dessa kostnader fördelas solidariskt. Tyvärr ser vi en stor risk att det nu framlagda förslaget om koldioxidskatten kommer att slå hårt mot den svenska landsbygden och främst mot jord- och skogsbruket. Sverige ligger redan nu i täten i den internationella skattenivån. Förslaget riskerar därmed att snedvrida konkurrenskraften i förhållande till övriga EU-länders gröna näringar ännu mer.
Regeringen har nu aviserat att de gröna näringarna ska kompenseras för de höjda koldioxidskatterna med motsvarande skattesänkningar. Det är bra, men hur detta ska ske har dock inte redovisats och vi uppmanar därför regeringen att snarast konkretisera dessa.
Vi uppmanar också regeringen att införa kontrollstationer inför skattehöjningarna för att säkerställa att det svenska jord- och skogsbrukets konkurrenskraft inte urholkas relativt länderna i vår omvärld.
Centerpartiet i Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om energi, klimat, centerpartiet, lrf, klimatfrågan, klimat, kontrollstation, regeringen, jordbruket, jordbruk, skogsbruket
fredag, mars 13, 2009
Ulvskog fiskar i grumliga vatten...
Marita Ulvskog: "Vi vill inte ha en armé av låglönare som turnerar genom EU:s medlemsländer och tvingas bjuda ut sig till lägre lön, sämre och farligare villkor därför att EU och den här regeringen inte är beredda att slåss för ett utstationeringsdirektiv eller för en sammansättning av den nya EU-kommissionen som ska väljas som lovar att se till att fackliga rättigheter går före den fria rörligheten."
Länk till riksdagsdebatten här.
Marmålar upp bilden av att EU-medborgarna i andra länder närmast hotar att invadera Sverige med en "armé av låglönare". Nästa logiska åtgärd är väl att ropa Go Home.
Göran Persson varnade för social turism, men Maud Olofsson stod upp för att övergångsregler inte skulle införas. Och verkligheten visade att det behövdes inte.
Regeringen och socialdemokraterna är vad jag förstår överens om att Strååtutredningen ska behandlas och så får vi se om och vilka åtgärder som ev behöver genomföras.
Det är allså Social-Demokraternas toppnamn som värvar röster med detta röstfiske i grumliga vatten. Vädigt trist.
Länk till riksdagsdebatten här.
Marmålar upp bilden av att EU-medborgarna i andra länder närmast hotar att invadera Sverige med en "armé av låglönare". Nästa logiska åtgärd är väl att ropa Go Home.
Göran Persson varnade för social turism, men Maud Olofsson stod upp för att övergångsregler inte skulle införas. Och verkligheten visade att det behövdes inte.
Regeringen och socialdemokraterna är vad jag förstår överens om att Strååtutredningen ska behandlas och så får vi se om och vilka åtgärder som ev behöver genomföras.
Det är allså Social-Demokraternas toppnamn som värvar röster med detta röstfiske i grumliga vatten. Vädigt trist.
Centerns starka EU-kandidater, lysande Lena Ek!
När jag lyssnade på socialdemokraternas toppnamn i riksdagens EU-debatt igår som sover dåligt om nätterna för att "en armé av låglönare" hotar att invadera Sverige...(Jo, hon talar om medborgarna i andra EU-länder)...illustrerade hon verkligen de EU-kandidater som motvilligt åker ner till Bryssel för att bromsa och backa.
Det är skrämmande hur Ulvskog ser på Vårt Öppna Europa och på EU-medborgarna i våra grannländer.
Rösta absolut inte på den lista där Marita Ulvskog är förstanamn, rösta på någon av centerpartiets utmärkta och engagerade kandidater, som jag i debatten beskrev så här:
"Centerpartiet har en lysande EU-parlamentariker genom Lena Ek, som åtnjuter en mycket stor respekt i Europaparlamentet. Hon har haft ett stort inflytande i många viktiga energi- miljö- och industrifrågor och är vice ordförande i parlamentets liberala grupp. Det finns fortfarande EU-parlamentariker som motvilligt åker ner till Bryssel för att bromsa och backa. Centerpartiets kommande ledamöter i Europaparlamentet kommer att arbeta med kraft och glädje för att utveckla och förbättra EU-ländernas samarbete, inte minst på miljöområdet. Vi har starka kandidater som kommer att vara mycket pådrivande till gagn för Sverige och för EU."
Läs även andra bloggares åsikter om marita ulvskog, eu-valet, armé av låglönare, go home, centerpartiet, socialdemokraterna, regeringen, politik
Det är skrämmande hur Ulvskog ser på Vårt Öppna Europa och på EU-medborgarna i våra grannländer.
Rösta absolut inte på den lista där Marita Ulvskog är förstanamn, rösta på någon av centerpartiets utmärkta och engagerade kandidater, som jag i debatten beskrev så här:
"Centerpartiet har en lysande EU-parlamentariker genom Lena Ek, som åtnjuter en mycket stor respekt i Europaparlamentet. Hon har haft ett stort inflytande i många viktiga energi- miljö- och industrifrågor och är vice ordförande i parlamentets liberala grupp. Det finns fortfarande EU-parlamentariker som motvilligt åker ner till Bryssel för att bromsa och backa. Centerpartiets kommande ledamöter i Europaparlamentet kommer att arbeta med kraft och glädje för att utveckla och förbättra EU-ländernas samarbete, inte minst på miljöområdet. Vi har starka kandidater som kommer att vara mycket pådrivande till gagn för Sverige och för EU."
Läs även andra bloggares åsikter om marita ulvskog, eu-valet, armé av låglönare, go home, centerpartiet, socialdemokraterna, regeringen, politik
Etiketter:
allmänpolitik,
centerpartiet,
EU
Ulvskog: "en arme av låglönare" invaderar Sverige....
Igår torsdag debatterade riksdagen EU-frågor. Jag företrädde centerpartiet och lyfte fram vår utmärkta valplattform, och våra utmärkta EU-valskandidater (se också nästa inlägg).
Jag tog bl a upp Lavalfrågan så här:
"Därför är det oroande med stämningar – även i vårt Sverige – som har uttryckts i ord som ”go home” och som kan leda väldigt fel om vi inte tillsammans står upp för de principer som länderna i den europeiska unionen är överens om. Dessa principer innefattar tydliga regelverk när t ex tjänsteföretags verksamhet över gränserna behöver regleras. På längre sikt är målet givet, att EU-ländernas ekonomier närmar sig varandra och behovet av regleringar faller bort."
Marita Ulvskog företrädde socialdemokraterna. Hon ägnade en stor del av sitt andra inlägg till att kritisera mitt inlägg.
Och hon sa något utomordentligt anmärkningsvärt (den exakta ordalydelsen får ni fredag). Andemeningen var att om vi inte skärper regelverken kraftigt riskerar Sverige att invaderas utifrån av "en armé av låglönare"...
Jag replikerade att hennes uttalande var inte bättre än "Go Home", och att det är utomordentligt anmärkningsvärt att socialdemokraternas toppnamn till EU-valet betecknar en stor del av medborgarna i andra EU-länder som en "armé av låglönare".
Läs även andra bloggares åsikter om go home, eu-valet, marita ulvskog, lena ek, centerpartiet, regeringen, arme av låglönare, socialdemokraterna
Jag tog bl a upp Lavalfrågan så här:
"Därför är det oroande med stämningar – även i vårt Sverige – som har uttryckts i ord som ”go home” och som kan leda väldigt fel om vi inte tillsammans står upp för de principer som länderna i den europeiska unionen är överens om. Dessa principer innefattar tydliga regelverk när t ex tjänsteföretags verksamhet över gränserna behöver regleras. På längre sikt är målet givet, att EU-ländernas ekonomier närmar sig varandra och behovet av regleringar faller bort."
Marita Ulvskog företrädde socialdemokraterna. Hon ägnade en stor del av sitt andra inlägg till att kritisera mitt inlägg.
Och hon sa något utomordentligt anmärkningsvärt (den exakta ordalydelsen får ni fredag). Andemeningen var att om vi inte skärper regelverken kraftigt riskerar Sverige att invaderas utifrån av "en armé av låglönare"...
Jag replikerade att hennes uttalande var inte bättre än "Go Home", och att det är utomordentligt anmärkningsvärt att socialdemokraternas toppnamn till EU-valet betecknar en stor del av medborgarna i andra EU-länder som en "armé av låglönare".
Läs även andra bloggares åsikter om go home, eu-valet, marita ulvskog, lena ek, centerpartiet, regeringen, arme av låglönare, socialdemokraterna
tisdag, mars 10, 2009
Till mina väljare – i jordbruket, på landsbygden och i städerna!
Jag är övertygad om det svenska jordbrukets och livsmedelsproduktionens betydelse för Sverige; mat, energi, sysselsättning, öppna landskap, levande landsbygd osv.
Industrivärldens jordbruk har alla länge levt under skyddande regleringar, men nu ökar marknadsekonomi och frihandel, inte minst inom EU. Detta ökar vikten av att det svenska jordbrukets konkurrenskraft kan mäta sig med andra EU-länders.
Därför var det en chock när dåvarande s-regeringen chockhöjde jordbrukets diesel- och olje- och handelsgödsel och el- och växtskyddsmedelsskatter 1995, med det helt ohållbara motivet att just jordbruket skulle betala en del av Sveriges EU-avgift.
Därför har jag, LRF och Centerpartiet slagits hårt under 10 år för att dåvarande s-regeringen skulle sänka skatterna tillbaks till ursprungsnivån. Tack vare Göran Persson – som ofta såg saker och ting ifrån jordbrukets verklighet – valdes lösningen att år 2000 och år 2005 införa en återbetalning av det mesta av skattehöjningarna. Jordbrukets tunga skatteryggsäck lyftes i betydande grad av.
Nu läggs den oerhört viktiga klimatpropositionen till riksdagen, och förvånande nog vill regeringen nu med utgångspunkt i 1995 års skattenivåer effektivisera dessa genom att stegvis ta bort huvuddelen av skattenedsättningarna från 2000 och 2005 på t ex traktordiesel. Svenskt jordbruk betalar redan bland EUs och världens högsta dieselskatter, och nu kommer belastningen att bli bli ännu högre. Det är ingen hemlighet att finansdepartement oavsett regering gillar skatteinkomster, men dessa måste självfallet avvägas mot viktiga näringars konkurrenskraft och betydelse för t ex miljö och sysselsättning.
Jag fick denna information helt nyligen, att regeringen enats om detta, och jag hade självfallet uppskattat att ha kunnat påverka utformningen.
Visst behövs kraftfulla åtgärder mot utsläppen av växthusgaser och visst ska jordbruket ta sin beskärda del av bördorna. Och visst är det i grunden bra med en modig och handlingskraftig regering som ser långsiktigt och inte väjer för även svåra ställningstaganden.
Man får dock aldrig kasta ut det svenska barnet med badvattnet medan barnen i andra länder obekymrat fortsätter att bada, då blir det fel. Jag tycker alltså att de ekonomiska styrmedel som regeringen nu aviserar i sin helhet leder i rätt riktning, men det känns rätt gåtfullt varför jordbruket med bara någon procent av BNP uppmärksammas så oproportionerligt mycket i de mycket detaljerade skattehöjarförslagen. Även om upptrappningen av skatterna ökar stegvis är självfallet en ökad skattebörda på upp till en miljard kronor något som kan ytterligare öka det svenska jordbrukets långvariga kräftgång i konkurrens med andra länder, särskilt om Sverige isolerat agerar långt före dessa.
Jag arbetade i många år fram till år 2006 kraftfullt för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och har sedan dess satt min tillit till den kloka alliansregeringen med centerpartiet vid viktiga roderspakar. Jag har funnits i reserven.
Jag kommer nu att lämna reserven och engagera mig kraftfullt i hur dessa förslag med bäring på jordbruket och dess konkurrenskraft slutgiltigt ska utformas och införas, och hur de enligt klara löften ska fullt ut kompenseras.
Med nuvarande information är det följande 3 åtgärder som jag med stort allvar kommer att lyfta och driva i min riksdagsgrupp och med min regering, och i kontinuerlig dialog med lantbrukare och medborgare.
1. Min uppfattning är att skattebördan på jordbruket blir för hög och att de angivna skattehöjningsnivåerna för jordbrukets produktionsmedel, och takten i genomförandet, därför bör omprövas.
2. Det är positivt att regeringen utfäster sig att andra skatter ska sänkas lika mycket som de föreslagna höjningarna, så att den totala effekten blir noll. Det är bra, men faktiskt så bör ju den totala skattebördan sänkas i den konkurrensutsatta värld som vi nu lever i. Därför måste handelsgödselskatten – den enda inom EU – tas bort, därför måste jordbrukets egen- och arbetsgivaravgifter typ halveras och därför bör även andra skattesänkningar genomföras.
3. Det kanske viktiga kravet från mig är att tre kontrollstationer införs, året före varje planerad skattehöjning. Då ska en bedömning göras av det svenska jordbrukets utveckling och konkurrenskraft, samt i jämförelse med jämförbara länder, göras. Då ska värderas vilka åtgärder som vidtas i jämförbara länder, och hur dessa relaterar till de svenska avsikterna. Är det svenska jordbruket pressat med dålig konkurrenskraft, måste åtgärderna skjutas fram eller tas bort, eller kompenseras än bättre.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet och från Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, landsbygd, diselskatt, ryggsäck, lrf, centerpartiet, regeringen, klimatproposition, alliansen,
Industrivärldens jordbruk har alla länge levt under skyddande regleringar, men nu ökar marknadsekonomi och frihandel, inte minst inom EU. Detta ökar vikten av att det svenska jordbrukets konkurrenskraft kan mäta sig med andra EU-länders.
Därför var det en chock när dåvarande s-regeringen chockhöjde jordbrukets diesel- och olje- och handelsgödsel och el- och växtskyddsmedelsskatter 1995, med det helt ohållbara motivet att just jordbruket skulle betala en del av Sveriges EU-avgift.
Därför har jag, LRF och Centerpartiet slagits hårt under 10 år för att dåvarande s-regeringen skulle sänka skatterna tillbaks till ursprungsnivån. Tack vare Göran Persson – som ofta såg saker och ting ifrån jordbrukets verklighet – valdes lösningen att år 2000 och år 2005 införa en återbetalning av det mesta av skattehöjningarna. Jordbrukets tunga skatteryggsäck lyftes i betydande grad av.
Nu läggs den oerhört viktiga klimatpropositionen till riksdagen, och förvånande nog vill regeringen nu med utgångspunkt i 1995 års skattenivåer effektivisera dessa genom att stegvis ta bort huvuddelen av skattenedsättningarna från 2000 och 2005 på t ex traktordiesel. Svenskt jordbruk betalar redan bland EUs och världens högsta dieselskatter, och nu kommer belastningen att bli bli ännu högre. Det är ingen hemlighet att finansdepartement oavsett regering gillar skatteinkomster, men dessa måste självfallet avvägas mot viktiga näringars konkurrenskraft och betydelse för t ex miljö och sysselsättning.
Jag fick denna information helt nyligen, att regeringen enats om detta, och jag hade självfallet uppskattat att ha kunnat påverka utformningen.
Visst behövs kraftfulla åtgärder mot utsläppen av växthusgaser och visst ska jordbruket ta sin beskärda del av bördorna. Och visst är det i grunden bra med en modig och handlingskraftig regering som ser långsiktigt och inte väjer för även svåra ställningstaganden.
Man får dock aldrig kasta ut det svenska barnet med badvattnet medan barnen i andra länder obekymrat fortsätter att bada, då blir det fel. Jag tycker alltså att de ekonomiska styrmedel som regeringen nu aviserar i sin helhet leder i rätt riktning, men det känns rätt gåtfullt varför jordbruket med bara någon procent av BNP uppmärksammas så oproportionerligt mycket i de mycket detaljerade skattehöjarförslagen. Även om upptrappningen av skatterna ökar stegvis är självfallet en ökad skattebörda på upp till en miljard kronor något som kan ytterligare öka det svenska jordbrukets långvariga kräftgång i konkurrens med andra länder, särskilt om Sverige isolerat agerar långt före dessa.
Jag arbetade i många år fram till år 2006 kraftfullt för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft och har sedan dess satt min tillit till den kloka alliansregeringen med centerpartiet vid viktiga roderspakar. Jag har funnits i reserven.
Jag kommer nu att lämna reserven och engagera mig kraftfullt i hur dessa förslag med bäring på jordbruket och dess konkurrenskraft slutgiltigt ska utformas och införas, och hur de enligt klara löften ska fullt ut kompenseras.
Med nuvarande information är det följande 3 åtgärder som jag med stort allvar kommer att lyfta och driva i min riksdagsgrupp och med min regering, och i kontinuerlig dialog med lantbrukare och medborgare.
1. Min uppfattning är att skattebördan på jordbruket blir för hög och att de angivna skattehöjningsnivåerna för jordbrukets produktionsmedel, och takten i genomförandet, därför bör omprövas.
2. Det är positivt att regeringen utfäster sig att andra skatter ska sänkas lika mycket som de föreslagna höjningarna, så att den totala effekten blir noll. Det är bra, men faktiskt så bör ju den totala skattebördan sänkas i den konkurrensutsatta värld som vi nu lever i. Därför måste handelsgödselskatten – den enda inom EU – tas bort, därför måste jordbrukets egen- och arbetsgivaravgifter typ halveras och därför bör även andra skattesänkningar genomföras.
3. Det kanske viktiga kravet från mig är att tre kontrollstationer införs, året före varje planerad skattehöjning. Då ska en bedömning göras av det svenska jordbrukets utveckling och konkurrenskraft, samt i jämförelse med jämförbara länder, göras. Då ska värderas vilka åtgärder som vidtas i jämförbara länder, och hur dessa relaterar till de svenska avsikterna. Är det svenska jordbruket pressat med dålig konkurrenskraft, måste åtgärderna skjutas fram eller tas bort, eller kompenseras än bättre.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet och från Östergötland
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, landsbygd, diselskatt, ryggsäck, lrf, centerpartiet, regeringen, klimatproposition, alliansen,
lördag, mars 07, 2009
Jag kräver: Utred smärtlindring vid livets slut!
En mycket svårt sjuk och mycket liten flicka med svåra hjärnskador och som tydligen var på väg att dö avled lite fortare på grund av för hög dos smärtlindring. Så har jag förstått det mordåtal mot en respekterad kvinnlig överläkare som nu häktats för dråp, efter att dramatiskt ha anhållits på sin arbetsplats.
Jag debatterade den svåra frågan om riktlinjer för sjukhus och läkare vid behandlingar i livets slutskede med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 15 januari i år.. (Anförande 98 och följande).
Jag krävde att den gråzon som finns i dessa frågor behöver redas ut, av hänsyn till både patienter och läkare:
"I en sådan här mycket allvarlig fråga måste man bottna djupt i sig själv. Jag ska ärligt redovisa de fyra skälen till att jag tycker att det här kunde må väl av en utredning.
För det första är det uppenbart, vilket även statsrådet redovisar i sitt svar, att det i dag finns en betydande gråzon mellan olika sjukhus och läkarlag när det gäller hur man tillämpar olika beslut om att avbryta behandlingar och sätta in till exempel smärtlindrande och därmed ofta livsförkortande insatser. Det är bra att Socialstyrelsen avser att utarbeta en ny vägledning om detta, men jag tycker att frågan är så pass viktig att även dess principiella aspekter bör genomlysas i en parlamentarisk utredning."
Min ingång i denna svåra frågeställning var att utreda den enskilda människans rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna ta beslut om fortsatt livsuppehållande insatser eller t o m att kunna "sommna in" och dö något tidigare.
Jag ansåg då, och det har verkligen blivit än tydligare efter dramatiken kring det nu aktuella fallet, att det idag finns en praxis att kunna avbryta livsuppehållande behandlingar, och sätta in mycket stark smärtlindrande medicinering - vilket jag bejakar - men som inte är lika klart uttalad i gällande regelverk och där tillämpningen uppenbarligen skiljer sig mellan olika sjukhus och kanske mellan olika läkare.
Jag kräver alltså att det tillsätts en parlamentariskt utredning för att diskutera och reda ut vad som ska gälla i vård vid livets slutskede, av omsorg om både patienter och läkare och övrig sjukhuspersonal.
Läs även andra bloggares åsikter om läkare, astrid lindgrens barnsjukhus
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, smärtlindring, överläkare, politik, sjukvård, centerpartiet, regeringen,
Jag debatterade den svåra frågan om riktlinjer för sjukhus och läkare vid behandlingar i livets slutskede med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 15 januari i år.. (Anförande 98 och följande).
Jag krävde att den gråzon som finns i dessa frågor behöver redas ut, av hänsyn till både patienter och läkare:
"I en sådan här mycket allvarlig fråga måste man bottna djupt i sig själv. Jag ska ärligt redovisa de fyra skälen till att jag tycker att det här kunde må väl av en utredning.
För det första är det uppenbart, vilket även statsrådet redovisar i sitt svar, att det i dag finns en betydande gråzon mellan olika sjukhus och läkarlag när det gäller hur man tillämpar olika beslut om att avbryta behandlingar och sätta in till exempel smärtlindrande och därmed ofta livsförkortande insatser. Det är bra att Socialstyrelsen avser att utarbeta en ny vägledning om detta, men jag tycker att frågan är så pass viktig att även dess principiella aspekter bör genomlysas i en parlamentarisk utredning."
Min ingång i denna svåra frågeställning var att utreda den enskilda människans rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna ta beslut om fortsatt livsuppehållande insatser eller t o m att kunna "sommna in" och dö något tidigare.
Jag ansåg då, och det har verkligen blivit än tydligare efter dramatiken kring det nu aktuella fallet, att det idag finns en praxis att kunna avbryta livsuppehållande behandlingar, och sätta in mycket stark smärtlindrande medicinering - vilket jag bejakar - men som inte är lika klart uttalad i gällande regelverk och där tillämpningen uppenbarligen skiljer sig mellan olika sjukhus och kanske mellan olika läkare.
Jag kräver alltså att det tillsätts en parlamentariskt utredning för att diskutera och reda ut vad som ska gälla i vård vid livets slutskede, av omsorg om både patienter och läkare och övrig sjukhuspersonal.
Läs även andra bloggares åsikter om läkare, astrid lindgrens barnsjukhus
Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, smärtlindring, överläkare, politik, sjukvård, centerpartiet, regeringen,
torsdag, mars 05, 2009
11,47 kronor för en Euro.., kronfall med 65 procent..
Förr var dollarn den helt dominerande världsvalutan. Idag börjar Euron närma sig dollarn i tyngd och stabilitet.
Jag tycker att det är entydigt bra att Europasamarbetet i den Europeiska Unionen lett till att alltfler länder ansluter sig till den gemensamma valutan. Utan euron skulle vi haft kvar många valutor som skulle guppa upp och ner mot varandra och förstärka osäkerheter och förutsättningar, för både länder och företag.
Om "alla andra" går med i valutasamarbetet kan ju alltid något eller några länder stå utanför, det är en sak. Sverige har efter folkomröstning valt denna väg. Och visst har våra räntor och vår kronkurs ändå varit väl samstämda med utvecklingen inom Euroområdet.
Fram till nuvarande djupa lågkonjunktur.
Den svenska kronan har de senaste decennierna devalverats med ca 40 procent, tror jag. Det vill säga, Sverige har blivit lika mycket "fattigare" jämfört med andra länder. Vår köpkraft när vi reser till t ex Spanien var för något år sedan ca 40 procent lägre än den var på 1960-talet, och importerade varor till Sverige har blivit lika mycket dyrare.
Fram till denna vinter. Fram till denna kris. Nu har vår svenska krona rasat ytterligare ca 25 procent mot Euron, och med uppåt 50 procent mot dollarn...
Det ökar den svenska industrins konkurrenskraft, vad bra, säger Leif Pagrotsky. Samtidigt blir importen dyrare och inflationen ökar, vi "kissar kontinuerligt i byxorna" sedan lång tid.
Jag tycker att kronans utveckling i många decennier och under denna vinter är alarmerande. Var ska det sluta? Ska Sverige verkligen ha som arbetsmetod att inte kunna ha en stabil och konkurrenskraftig ekonomi som håller jämna steg med omvärlden? Ska vi ständigt förlora i köpkraft mot vår omvärld?
Centerpartiet bedömde vid folkomröstningen att det var för stor spännvidd i ekonomisk utveckling mellan EUs länder, och att Sverige borde avvakta med att ansluta sig till Eurosamarbetet. Men vi sade också att efter några konjunkturcykler och i takt med att EU-ländernas ekonomier integreras bör frågan tas upp till förnyad analys och diskussion.
Det börjar bli dags!
Läs även andra bloggares åsikter om euron, dollar, kronan, valutakurser, devalvering, centerpartiet, folkomröstning, politik
Jag tycker att det är entydigt bra att Europasamarbetet i den Europeiska Unionen lett till att alltfler länder ansluter sig till den gemensamma valutan. Utan euron skulle vi haft kvar många valutor som skulle guppa upp och ner mot varandra och förstärka osäkerheter och förutsättningar, för både länder och företag.
Om "alla andra" går med i valutasamarbetet kan ju alltid något eller några länder stå utanför, det är en sak. Sverige har efter folkomröstning valt denna väg. Och visst har våra räntor och vår kronkurs ändå varit väl samstämda med utvecklingen inom Euroområdet.
Fram till nuvarande djupa lågkonjunktur.
Den svenska kronan har de senaste decennierna devalverats med ca 40 procent, tror jag. Det vill säga, Sverige har blivit lika mycket "fattigare" jämfört med andra länder. Vår köpkraft när vi reser till t ex Spanien var för något år sedan ca 40 procent lägre än den var på 1960-talet, och importerade varor till Sverige har blivit lika mycket dyrare.
Fram till denna vinter. Fram till denna kris. Nu har vår svenska krona rasat ytterligare ca 25 procent mot Euron, och med uppåt 50 procent mot dollarn...
Det ökar den svenska industrins konkurrenskraft, vad bra, säger Leif Pagrotsky. Samtidigt blir importen dyrare och inflationen ökar, vi "kissar kontinuerligt i byxorna" sedan lång tid.
Jag tycker att kronans utveckling i många decennier och under denna vinter är alarmerande. Var ska det sluta? Ska Sverige verkligen ha som arbetsmetod att inte kunna ha en stabil och konkurrenskraftig ekonomi som håller jämna steg med omvärlden? Ska vi ständigt förlora i köpkraft mot vår omvärld?
Centerpartiet bedömde vid folkomröstningen att det var för stor spännvidd i ekonomisk utveckling mellan EUs länder, och att Sverige borde avvakta med att ansluta sig till Eurosamarbetet. Men vi sade också att efter några konjunkturcykler och i takt med att EU-ländernas ekonomier integreras bör frågan tas upp till förnyad analys och diskussion.
Det börjar bli dags!
Läs även andra bloggares åsikter om euron, dollar, kronan, valutakurser, devalvering, centerpartiet, folkomröstning, politik
tisdag, mars 03, 2009
Signalspaning hos både FRA och SÄPO...?
Henrik Alexandersson gläder sig tillsammans med några andra åt att Säkerhetspolisen kanske borde få bedriva en alldeles egen signalspaning:
"Det är inget stort problem om Säpo får sköta sin egen avlyssning, inom de regelverk som finns i dag. Jag citerar mig själv "Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag."
Och om Säpo tas ut ur ekvationen – vad återstår då?
Jo, om vi stannar kvar vid FRA 2.0-uppgörelsen, den militära signalspaningen och politisk spaning på regeringens uppdrag.
För ren militär signalspaning behövs ingen inkoppling av telekablarna till FRA!"
Så långt Hax analys.
Jag vill ju inte vara någon glädjedödare, men några synpunkter ändå. Det är ju ingen hemlighet att det varit revirstrider i denna fråga mellan olika departement och myndigheter, och att starka krafter inom t ex polis- och justiriekretsar gärna vill ha den lösning som Hax gillar, dvs att polisen dels avlyssnar vid brottsmisstanke som nu och dels har en alldeles egen signalspaning istället för att behöva ansöka om tillstånd hos den nya domstolen. Då får vi två olika system för signalspaning...Är det så bra? Och ska vi då ha dubbla kontrollsystem också, eller kan de vara lite lättare för polisen som ju "lär av sina misstag"?
Anders Eriksson med ett förflutet i Polisen utreder just nu detta, och vi får se vilka förslagen blir. Men det är mycket grannlaga frågor, även detta!
Sedan är det ju faktiskt ingen sanning att militär signalspaning är detsamma som spaning på signaler i etern. Dels går signalströmmar i kabel ibland via etern, dels går ju en så dominerande del av telekommunikationerna idag i kabel över landsgränsen att signalspaningen utan tillgång till dessa ger allt mindre underrättelseinformation till skydd för landets säkerhet.
Det är ju mot den bakgrunden som Kontrollmyndigheten enligt den nya lagstiftningen ges tillgång till samverkanspunkterna, och sedan får FRA ansöka hos Försvarsunderrättelsedomstolen om tillstånd för spaningsinriktningar och till de specificerade delflöden som bedöms aktuella. Kontrollen av denna verksamhet ska sedan bedrivas på ett antal noga specifierade sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om hax, henrik alexandersson, signalspaning, fra,
"Det är inget stort problem om Säpo får sköta sin egen avlyssning, inom de regelverk som finns i dag. Jag citerar mig själv "Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag."
Och om Säpo tas ut ur ekvationen – vad återstår då?
Jo, om vi stannar kvar vid FRA 2.0-uppgörelsen, den militära signalspaningen och politisk spaning på regeringens uppdrag.
För ren militär signalspaning behövs ingen inkoppling av telekablarna till FRA!"
Så långt Hax analys.
Jag vill ju inte vara någon glädjedödare, men några synpunkter ändå. Det är ju ingen hemlighet att det varit revirstrider i denna fråga mellan olika departement och myndigheter, och att starka krafter inom t ex polis- och justiriekretsar gärna vill ha den lösning som Hax gillar, dvs att polisen dels avlyssnar vid brottsmisstanke som nu och dels har en alldeles egen signalspaning istället för att behöva ansöka om tillstånd hos den nya domstolen. Då får vi två olika system för signalspaning...Är det så bra? Och ska vi då ha dubbla kontrollsystem också, eller kan de vara lite lättare för polisen som ju "lär av sina misstag"?
Anders Eriksson med ett förflutet i Polisen utreder just nu detta, och vi får se vilka förslagen blir. Men det är mycket grannlaga frågor, även detta!
Sedan är det ju faktiskt ingen sanning att militär signalspaning är detsamma som spaning på signaler i etern. Dels går signalströmmar i kabel ibland via etern, dels går ju en så dominerande del av telekommunikationerna idag i kabel över landsgränsen att signalspaningen utan tillgång till dessa ger allt mindre underrättelseinformation till skydd för landets säkerhet.
Det är ju mot den bakgrunden som Kontrollmyndigheten enligt den nya lagstiftningen ges tillgång till samverkanspunkterna, och sedan får FRA ansöka hos Försvarsunderrättelsedomstolen om tillstånd för spaningsinriktningar och till de specificerade delflöden som bedöms aktuella. Kontrollen av denna verksamhet ska sedan bedrivas på ett antal noga specifierade sätt.
Läs även andra bloggares åsikter om hax, henrik alexandersson, signalspaning, fra,
Grattis Linköping, Centern och Muharrem!
Linköping är en bra och spännande kommun, landets femte största i befolkning. Ett mycket bra universitet tillsammans med Norrköping och ett mycket framåtsyftande energi- och miljöarbete genom vårt Tekniska Verk; sopförbränningsenergi, biogastillverkning i stor skala, alla stadsbussar drivs av detta osv.
Linköpingscentern och vårt kommunalråd i 20 år Gösta Gustavsson har varit mycket drivande i denna utveckling.
Nu trappar Gösta ner men blir kvar i bakgrunden, och fortsätter som vår distriktsordförande, en mycket bra kombination!
Nytt kommunalråd blir Muharrem Demirok. Tillsammans med Johan Lundgren (barn och ungdomsnämndens ordförande), Ann Svensson (suppleant i kommunstyrelsen) och övriga goda c-ledamöter i fullmäktigegruppen inklusive Gösta har vi ett mycket starkt lag i Linköpingspolitiken och inför valet.
Murre är en utmärkt person med stora kvaliteér och jag gratulerar verkligen både Linköping, Centerpartiet och honom själv och tillönskar all framgång i arbetet. Som en av nära 600 medlemmar i Linköpingscentern kommer jag att göra vad jag kan för att bidra i arbetet.
Centerpartiet i Linköping har styrt Linköping sedan 1991, tror jag det är. Först i borgerlig allians, sedan med socialdemokraterna och någon period med miljöpartiet också, och sedan 2006 i en borgerlig allians. Linköpings utveckling under denna tid har varit god, och det har rått ett riktigt bra samarbetsklimat vilket oftast är rätt bra för en kommun.
Läs mer på t ex Muharrems blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om muharrem demirok, centerpartiet, linköping, kommunalråd, murre, linköpingscentern
Linköpingscentern och vårt kommunalråd i 20 år Gösta Gustavsson har varit mycket drivande i denna utveckling.
Nu trappar Gösta ner men blir kvar i bakgrunden, och fortsätter som vår distriktsordförande, en mycket bra kombination!
Nytt kommunalråd blir Muharrem Demirok. Tillsammans med Johan Lundgren (barn och ungdomsnämndens ordförande), Ann Svensson (suppleant i kommunstyrelsen) och övriga goda c-ledamöter i fullmäktigegruppen inklusive Gösta har vi ett mycket starkt lag i Linköpingspolitiken och inför valet.
Murre är en utmärkt person med stora kvaliteér och jag gratulerar verkligen både Linköping, Centerpartiet och honom själv och tillönskar all framgång i arbetet. Som en av nära 600 medlemmar i Linköpingscentern kommer jag att göra vad jag kan för att bidra i arbetet.
Centerpartiet i Linköping har styrt Linköping sedan 1991, tror jag det är. Först i borgerlig allians, sedan med socialdemokraterna och någon period med miljöpartiet också, och sedan 2006 i en borgerlig allians. Linköpings utveckling under denna tid har varit god, och det har rått ett riktigt bra samarbetsklimat vilket oftast är rätt bra för en kommun.
Läs mer på t ex Muharrems blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om muharrem demirok, centerpartiet, linköping, kommunalråd, murre, linköpingscentern
Etiketter:
centerpartiet,
politiker,
östergötland
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)