Det pågår ett "mediadrev" mot kvaliteten på svenska äldreboenden, främst de som drivs i privat regi.
Är den svenska äldreomsorgen bra i ett internationellt perspektiv?
Är den bättre på kommunalt drivna boenden?
Är det fel med mångfald, konkurrens och satsat privat kapital i äldreomsorgen. Och är det fel att det privata företaget drivs så att det ger en vinst som täcker bl a ränta på det satsade kapitalet?
Om privata företag gör "för stor" vinst på sina äldreboenden, är det deras fel eller ligger i felet i en dålig upphandling med för låga eller få krav, eller för dåliga kontroller av att avtalet följs? För det kan väl inte vara tidigare ineffektivitet i den kommunala driften som möjliggjort att klara uppställda kvalitetskrav på ett effektivare sätt?
Missförstå mig inte, visst ska äldreomsorgen granskas och diskuteras, och visst ska fel och brister i både upphandling, kontroll och drift förebyggas och rättas till.
Men nog känns det ibland som om medialogiken bränner till utifrån den vänsterståndpunkt som många i branschen lutar åt.
Den här artikel i tidningen Journalisten av Håkan Tunelius, näringspolitisk chef på vårdföretagarna, påstår att begreppen "kissblöjor", "lämnas att dö" och "tvingas sova på madrass på golvet" är skrönor och fel i sak.
Jag läser det nästan först i hans debattartikel, och har endast svagt nåtts av dessa fakta i min vanliga mediakonsumtion.
Har han fel, så återför mig till ordningen. Intill dess är min uppfattning att han beskriver verkligheten och inte de braskande rubriker som ger den bild som nästan alla svenskar nu har.
Läs även andra bloggares åsikter om kissblöjor, äldreomsorg, privat, massmedia, kommunalt, politik, centerpartiet
fredag, december 16, 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)