söndag, september 16, 2012

Miljörörelsen borde slåss för svensk mat och miljö!

Jag är medveten om att jag i debattartiklar har spetsat till och provocerat Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet, se mina blogginlägg här och här.

Huvudanledningen är denna. Svenskt jordbruk ligger i världstäten vad gäller miljö- och djuromsorg. Ändå har livsmedelsproduktionen minskat med nära en tredjedel på 25 år. Importmaten väller in över landet och har ökat från 25 till nära 50 procent av konsumtionen. Sverige är nu det kanske mest importberoende landet i Europa. Mjölkproduktionen är i kris och produktionen av nötkött och griskött minskade med ca 8 procent under 2011. Detta slår allt hårdare mot kretslopp, miljö och biologisk mångfald  i Sverige. Centerpartiet står på barrikaderna för att stärka hela det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Men var finns SNF och Miljöpartiet, var finns SNFs ordförande Mikael Karlsson? Vem har hört dem belysa detta och gå till storms för att vända utvecklingen? Nej, just det..istället är fokus nästan enbart på den viktiga ekonischen, i Sverige och världen. Att inte se skogen för bara träd, att passivt åse den svenska livsmedelsproduktionens "utflyttning" och importmatens segertåg, att ha fokus på nischen och inte på huvudfåran som dukar under för import....det är det jag kallar hyckleri. Mot jobb och matproduktion och kretslopp och miljö i Sverige., varför? Detta borde Mikael Karlsson svara på istället för att försöka mosa mig.

Jag ska utveckla detta ytterligare i min slutreplik till SNFs Johanna Sandahl och Miljöpartiets Kew Nordqvist på Newsmill.
(Tillagt måndag 17/9: Här min utförliga replik på Newsmill).

Min kritik mot Miljöpartiet – och SNF - är att de inte finns tillsammans med Centerpartiet på barrikaderna för att slå vakt om det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsproduktionen. Man har tyvärr ett alltför ensidigt fokus som i sin radikalitet är kontraproduktivt och skulle öka hungern i världen och driva upp livsmedelspriserna kraftigt. Därtill skulle den svenska livsmedelsproduktionen fortsätta att minska och ersättas av en fortsatt växande import, vilket slår hårt mot kretslopp, miljö och biologisk mångfald i Sverige.

Jag stöder ett fortsatt generöst stöd till ekoproduktionen och önskar den all framgång på marknaden. Men, och det är orsaken till min kritik mot Miljöpartiet och SNF, detta räcker inte till för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i sin helhet, så att det kan stå emot importtrycket och åter börja tillväxa. Det jordbruk som stadigt tappar mark mot importmaten är det moderna miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 procent av livsmedelsproduktionen och som ligger i världstäten vad gäller miljö- och djuromsorg. Det jordbruket beskrivs av Johanna Sandahl och Kew Nordqvist som ohållbart och att det utarmar jordens resurser och hotar den biologiska mångfalden. Här skiljer vi oss åt.

Alliansen och landsbygdsminister Eskil Erlandsson gör olika satsningar, t ex på Matlandet Sverige, för att stärka livsmedelsproduktionen så att den bättre ska kunna konkurrera med matimporten. Jag tror att läget är så allvarligt att ytterligare insatser är nödvändiga, gärna i bred samverkan över partigränser och med handel, industri, konsumenter och organisationer som SNF: Ska svenskt jordbruk kunna klara denna utmaning är det min övertygelse att huvudkraften i ansträngningarna måste inriktas på att stärka konkurrenskraften hos det dominerande jordbruket. Här saknar jag MP och SNF på barrikaderna, ni åser rätt passivt den svenska livsmedelsproduktionens utflyttning och koncentrerar er främst på att öka ekoandelen av den minskande svenska livsmedelsproduktionen.

- Mina debattinlägg syftar till driva opinion för det svenska jordbruket, och för att få till stånd en bred kraftsamling där även MP och SNF ingår. Men denna kraftsamling måste också ha rätt huvudfokus och för att få MP och SNF att vara med och stå upp även för det dominerande svenska jordbruket har jag valt att använda en kraftfull och tydlig argumentation. Jag är beredd att diskutera dessa så viktiga frågor vad gäller mat och jordbruk och livsmedelsförsörjning var och när som helst! Hoppas att debatten ökar liksom den svenska livsmedelsproduktionen och en bred uppslutning bakom den!

................................................

Naturskyddsföreningen och dess ordförande Mikael Karlsson är en viktig miljökraft i Sverige och ofta duktiga på att själva spetsa till, hårddra och förenkla. Man är kanske inte van att själva bli kritiserade, och Mikael Karlsson härsknade till och har sågat mig, och mitt Centerparti,  vid fotknölarna i ett antal korta twittertexter (tweets) under snart en vecka.

Han kritiserar inte bara i sak utan lika mycket i person med dragning åt härskarteknik kan jag tycka.
Och han kommenterar inte det jag brinner för och vill lyfta till debatt, att det svenska jordbruket minskar och importmaten ökar.

Istället twittrar han t ex detta: "Mikael Karlsson@OrdfNaturskydd

Dagens Danielsson: Centern föredrar giftbesprutning i Sverige före stöd till kvinnor som odlar ekologiskt i fattiga länder. ". Och "Dagens Danielsson: gillar industriländers giftjordbruk mer än ekologiska produkter från fattiga bönder i Syd".
 
Jag provocerade också och får väl tåla det här, även om SNFs ordförande överraskar i sin billiga argumentation...Jag vill ju ha igång debatten om lägets allvar för det svenska jordbruket och om hur vi tillsammans ska kunna ge jordbruket förutsättningar att vända utvecklingen.

Jag ska snart återkomma med några koncentrerade frågor till SNF om hur man ser på det svenska jordbruket, både på det ekologiska och det moderna miljövänliga, och om, och i så fall hur, man vill öka konkurrenskraften så att totalproduktionen åter kan börja öka till gagn för mat och miljö.

Lite beroende på det så överväger jag att åter bli medlem i SNF för att kunna påverka deras viktiga arbete för natur och miljö i den riktning jag tror är bäst. Det borde i så fall egentligen många göra som kan landsbygdens betydelse och förutsättningar.

Men just nu, det ska erkännas, känner jag mig inte riktigt välkommen av Mikael Karlsson.





 


 

 


 

Finskt försvar..,contra svenskt

Det finns en , kanske lite romantisk, föreställning hos en del försvarsvänner att Finlands försvar är starkare än det svenska och att mera uthålligt genom sitt kvarhållande vid invasionsförsvar och värnplikt i fredstid.

Faktum är dock att Sverige och Finland är de två nordiska länder som i procent av BNP lägger lägst andel av sin statsbudget på försvarsanslaget, under 1,2 procent.

Detta faktum har jag lyft fram under flera år som ett tydligt motiv för att försvarsanslaget kan behöva höjas. (Det finns förvisso fler..!). Min kollega Mikael Oscarsson har räknat fram att skulle Sverige öka sin andel till Norges och Danmarks ca 1,5 procent borde budgeten öka med 12 miljarder...

Denna hans precisering ger honom en grön försvarsvänlig markering hos försvarsbloggaren Skipper, med marina kopplingar. Medan jag får dras med en röd tillsammans med mina moderata kollegor i försvarsutskottet..

Nåväl, Finland och dess försvarsbudget. Den ligger nu på runt 19 miljarder kronor i jämförelse med den svenska på runt 41 miljarder. Man står också på 2020-talet inför en anskaffning av nya stridsflygplan.

Höga bedömare inom den finska försvarsmakten ser risker för att invasionsförsvaret och värnplikten kan behöva överges om inte försvarsbudgeten höjs rejält. Nu pågår som bekant dock neddragningar beslutade av det stora regeringskoalitionen med M och S i spetsen.

Finland ser liksom Sverige stora fördelar i ett utvecklat nordiskt försvarssamarbete, vilket ju skulle ge betydande effektivitets- och kostnadseffekter. Problemet är att de nordiska ländernas olika försvarssamarbeten och allianser sätter tydliga gränser för hur långt samarbetet kan sträckas.