Kultirministern tillkännagav för några dagar sedan på DN-debatt att nuvarande radio/TV-avgift ska behållas tillsvidare, minst 6 år och sannolikt längre...
Jag har flera gånger motionerat om att det verkligen är onödigt att driva in en public serviceavgift av "alla" som 10 procent, minst, kan smita ifrån, och som kostar mycket att ebitera och driva in. Jag tycker också att argumentet att det är "bara" 10, kanske 15 - 20 procent, som smiter ifrån avgiften är mycket dåligt. Det är en stor andel och det handlar om mycket pengar som går public service förbi.
Centerpartiet har genom sin kulturpolitiske talesperson Per Lodenius tydligt deklarerat samma grundinställning. Denna SvD-artikel från 2011 visar partiernas positioner.
I en kommentar till regeringens beslut är Per både nöjd (att frågan utreds) och missnöjd (att det dröjer så länge).
En färsk domstolsdom har nu förkunnat att TV-avgift även måste betalas av den som inte innehar en TV men som har en dator. Och vem har inte det?
Rätt sannolikt kan även den som har en surfplatta, och kanske t o m mobiltelefon, få betala TV-avgift...
Det kommer att kräva ännu mer fakturor, register, kontroller och kostnader. Många som inte har TV och inte ser på public service på datorn kommer att bli mycket irriterade.
Uppenbart har starka krafter i regeringen (m)otsatt sig Centerpartiets tydliga grundhållning i denna fråga och kompromissen tycker jag mera behåller status quo än signalerar förändring. Jag tycker det går alldeles för sakta och befarar växande problem med allt sämre betalningsvilja och jakt på TV- och datorinnehavare.
Det vore ju mycket mer enkelt och praktiskt att public service betalas av alla genom skatten på samma sätt som vi betalar alla andra statliga åtaganden. Barometern ger uttryck för detta i en insiktsfull ledare, "att skjuta upp det oundvikliga".
Jag har flera gånger motionerat om att det verkligen är onödigt att driva in en public serviceavgift av "alla" som 10 procent, minst, kan smita ifrån, och som kostar mycket att ebitera och driva in. Jag tycker också att argumentet att det är "bara" 10, kanske 15 - 20 procent, som smiter ifrån avgiften är mycket dåligt. Det är en stor andel och det handlar om mycket pengar som går public service förbi.
Centerpartiet har genom sin kulturpolitiske talesperson Per Lodenius tydligt deklarerat samma grundinställning. Denna SvD-artikel från 2011 visar partiernas positioner.
I en kommentar till regeringens beslut är Per både nöjd (att frågan utreds) och missnöjd (att det dröjer så länge).
En färsk domstolsdom har nu förkunnat att TV-avgift även måste betalas av den som inte innehar en TV men som har en dator. Och vem har inte det?
Rätt sannolikt kan även den som har en surfplatta, och kanske t o m mobiltelefon, få betala TV-avgift...
Det kommer att kräva ännu mer fakturor, register, kontroller och kostnader. Många som inte har TV och inte ser på public service på datorn kommer att bli mycket irriterade.
Uppenbart har starka krafter i regeringen (m)otsatt sig Centerpartiets tydliga grundhållning i denna fråga och kompromissen tycker jag mera behåller status quo än signalerar förändring. Jag tycker det går alldeles för sakta och befarar växande problem med allt sämre betalningsvilja och jakt på TV- och datorinnehavare.
Det vore ju mycket mer enkelt och praktiskt att public service betalas av alla genom skatten på samma sätt som vi betalar alla andra statliga åtaganden. Barometern ger uttryck för detta i en insiktsfull ledare, "att skjuta upp det oundvikliga".