Ett varumärke för Centerpartiet –
Grundtrygghet!
Ett begrepp som alltid har varit
viktigt för Centerpartiet är Grundtrygghet. Samtidigt som marknadsekonomi och ett
mycket bra företagarklimat är grundbulten i att på bästa sätt förvalta och ta
vara på Sveriges natur- och människoresurser så måste ett socialliberalt
samhälle också säkerställa en trygghet för alla, främst de utsatta och svaga.
Det är möjligt tack vare den
välfärd och de resurser som demokrati och marknadsekonomi och goda
förutsättningar för små och stora företag ger upphov till.
I länder med statskontrollerade
sektorer överallt, som kallar sig kommunistiska eller kanske socialistiska,
förtvinar ofta företagandet som koncentreras till samhällsägda verksamheter som
fungerar dåligt och ineffektivt. Exemplen på detta är regel, inte undantag.
Oftast sätts också miljön på undantag genom omoderna och storskaliga industrier
med ålderdomlig teknik.
Dessa samhällssystem talar i teorin
så väl om ”folkstyre” och ”solidaritet” och ”grundtrygghet” till folket. Men
det blir oftast bara ord. Ekonomin fungerar dåligt, demokratin ännu sämre och
människor far illa.
Skräckexempel just nu är t ex
Venezuela och NordKorea. Tidigare var sovjetkommunismen förfärlig som hårt
drabbade bl a Ryssland och länderna i Östeuropa. Dessa senare reser sig nu ur
askan genom att demokrati och marknadsekonomi börjar spira, och där
medlemskapet i EU betyder mycket.
I Sverige har Centerpartiet sedan
sin tillkomst framgångsrikt kämpat för ett öppet och demokratiskt samhälle, för
marknadsekonomi, för en god miljö och för Grundtrygghet.
Kampen för garantipensioner och
bostadstillägg till ”fattigpensionärerna”, som inte har några intjänade
pensionspoäng, känner alla till och den har varit framgångsrik. Samtidigt
innebär garantipensionen trots förstärkningar små marginaler så arbetet för
bättre villkor fortsätter, nu senast genom förslag från den pensionsgrupp som
5-6 partier står bakom (MP varierar).
Uppmärksamhet måste också riktas
mot de som arbetat hela livet i låglöneyrken och som nu bara har marginellt
bättre villkor än garantipensionärerna. Det måste löna sig att arbeta, och även
att tjäna in pensionspoäng.
Arbetsmarknadsförsäkringen ska ge
en trygghet vid arbetslöshet men omfattar idag inte de som inte kvalificerat
sig till den. De som står utanför hänvisas till försörjningsstöd , ett annat
exempel på grundtrygghet när man inte har resurser. Socialdemokraterna vill nu
något öppna arbetsmarknadsförsäkringen för fler, men alltjämt väger omsorgen om
de ”egna” fackförbunden tyngre än omsorgen om alla som vill arbeta men fallit
utanför ramarna.
Föräldraförsäkringen gagnar främst
de som har arbete, men det är bra att grundnivån, som omfattar alla, har höjts
betydligt de senare decennierna. Det finns mycket som talar för att även arbetsmarknadsförsäkringen
borde omfatta alla som vill arbeta, och där de som inte kvalificerat sig ändå
kan omfattas av den och erhålla ett grundskydd.
Det finns de som förespråkar en
”medborgarlön” (eller ”basinkomst”) som grundskydd istället för det inkomst-
och förmögenhetsprövade försörjningstödet. Det skulle undanröja mycket
byråkrati och integritetsintrång, men skulle kanske minska viljan att arbeta
för en del och bli dyrare, även om nivån vore låg. Finland och några länder
(Italien, Kanada) har gjort ansatser men inte fullföljt, och frågan diskuteras
här och var. Försörjningsstödet kan ju ses som en inkomstprövad ersättning och
borde gå att förenkla, men steget till medborgarlön känns mycket långt.
Begreppet Grundtrygghet används
kanske inte lika ofta som förr, men förtjänar en fortsatt stor och viktig plats
bland Centerpartiets viktiga värdeord!
Staffan Danielsson