Mer pengar till försvaret?

Efter att ÖB ställt flera miljarder i ökade försvarsanslag mot att avveckla armén eller flygvapnet (lite tillspetsat) tillfrågades jag och andra alliansföreträdare om vår syn på detta.

Folkpartiet, som i flera år talat om höjda anslag men som sedan ställt upp på alliansens gemensamma budget, vill också nu höja försvarsbudgeten på 3-5 miljarder..! KD öppnade också för en höjning, vilket inte heller jag uteslöt, bl a i en intervju i Rapport.

Jag hänvisade till att jag sedan lång tid uttryckt oro för att Sveriges försvarskostnader i procent av BNP på 25 år sjunkit från 2,5 % till 1,2 %, från att ha legat i nordisk tätposition till bottenplats. Sverige bör som ett stort nordisk land ta sitt ansvar för fred och säkerhet i regionen och det gör att jag kan se skäl för att höja vår försvarsbudget. Ovanpå detta kommer så ÖBs bedömningar.

Samtidigt har ju jag och Centerpartiet också arbetat för att försvarsberedningen - med representanter för riksdagens partier - ska börja arbeta med erforderliga omvärldsanalyser inför kommande försvarsbeslut. I det arbetet, och i regeringens kommande proposition ska givetvis också ÖBs bedömningar, samt möjligheterna till effektiviseringar och besparingar och deras effekter, ingå. Först sedan den samlade bilden står klar går det att ta slutlig ställning till försvarsbudgetens storlek, även om mycket talar för behovet av en förstärkning.

En viktig analys som jag hoppas att försvarsberedningen kommer att göra handlar om Sveriges militära samarbeten med länderna i norden, med EU och med Nato. Det är uppenbart att försvarsbudgeten kan användas effektivare ju närmare vi vill och vågar samarbeta med andra västliga demokartier och framförallt med de nordiska länderna. Här sätter ländernas olika militära samarbeten gränser och det är viktigt att analysera var dessa går och hur Sveriges militära samarbeten bör utvecklas, eller ej.

MP vill kraftigt sänka matproduktionen i en värld med svält

Almedalen dag 1 - för min del - var intressant. Jag debatterade försvarets folkförankring, som ju är grundläggande och viktig. Samt växtförädling med hjälp av genteknik, eller ej. Professor Olof Olsson försvared med hetta vikten av att även Europa kan forska och använda växtsorter som tagits fram med hjäl av gentekniken, medan miljöpartiets Carl Schlyter argumenterade för vikten av att inte göra det utan bekämpa tekniken med politiska beslut, GMO-fria zoner osv.

Jag hänvisade till den första "Gröna revolutionen" på 1800-talet, då sverige svalt och en stor del av befolkningen tvingades utvandra till Amerika. Då var det ny teknik i jordbruket som ökade matproduktionen genom växtföljder, växtförädling och användning av växtnäringstillförsel genom handelsgödsel.

Den andra gröna revolutionen kom på 1960-talet då växtförädlaren Norman Borlaug tog fram nya högavkastande spannmålssorter mm.

Miljöpartiet vill ju se ett jordbruk som är till 100 procent "ekologiskt" och där alltså all användning av handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte tillåts. Man är sannolikt även negativ till Borlaugs högre avkastande sorter.

Samtidigt som 900 miljoner människor svälter och de två nya miljarderna människorna till 2050 kräver att produktionen ökas med 70 procent vill alltså MP att Sverige och EU - och övriga kontinenter - ska minska sin matproduktion rejält samtidigt som matpriset höjs med 30 till 60 procent. Svälten i världen skulle öka och svensk livsmedelsproduktion och -industri skulle fortsätta att flytta ut från landet.

MPs politik är enligt min uppfattning helt orealistisk och farlig. Visst ska handelsgödsel och bekämpningsmedel användas resurseffektivt och försiktigt, men att helt avstå från dem och istället använda mer kvävefixerande grödor och stallgödsel, som ökar risken för växtnäringsläckage liksom mer jordbearbetning vilket också kräver mer dieselåtgång.

Ekoproduktionen är en viktig nisch för dem som har råd och motivation för att efterfråga det.

Ovanpå detta vill alltså många i EU förbjuda även gentekniken i växtförädlingen, trots att nord- och sydamerika samt asien m fl kontinenter redan använder den i betydande grad och trots att EUs livsmedelssäkerhetsmyndighet anser tekniken säker.

Vem ska man lita på, frågade jag, bedömningen på andra kontinenter och EUs ansvariga myndighet, eller på Miljöpartiet och Greenpeace?