fredag, april 11, 2014

Är hov- och klövmjöl från Indien bättre åkergödning än mineralgödsel?

Här en länk till mitt inlägg den 1 april.

Idag rapporterar ATL om misstänkt mjältbrand i ett parti hov- och klövmjöl från Indien, för användning som gödning på svenska åkrar.

Nej, det fanns inte mjältbrand, bara salmonella...

Vilka bönder använder hov- och klövmjöl från Indien, hur kretsloppsinriktat är det?

Här ett citat från Jordbruksverket:
"Tillåtna animaliska biprodukter av kategori 2 eller 3 enligt EU:s regler för ekologisk produktion är blodmjöl, hovmjöl, hornmjöl, benmjöl eller benmjöl fritt från limämnen, fiskmjöl, köttmjöl, fjädermjöl, hårmjöl, "chiquette"-mjöl (fäll-, päls-, hudmjöl), ull, päls, hår och mjölkprodukter."
Här ett citat från Jordbruksverket: "

Och här ytterligare en pusselbit, ekogödsel...

Som många vet är min slogan och rekommendation för matinköp; "Välj Närodlat från Sverige (inklusive eko) före ekologiskt från hela världen!"

Välj svenskt, närodlat, ekologiskt och import vid behov, i den ordningen!

Jag är som Ni kanske vet lite sur på SNF och MP och Krav som ofta svartmålar världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga jordbruk, det svenska. Mikael Karlsson använder beteckningen ”giftjordbruket”, eftersom man använder kemiska bekämpningsmedel mycket försiktigare än i andra länder.

 Det finns en del att kritisera även inom ekolantbruket, men det görs mkt sällan. Det läcker mer till Östersjön p g av att man laddar jorden med kvävefixerande grödor och stallgödsel till skillnad från det vanliga jordbrukets anpassade mineralgödselgivor. Ekokogårdarna är större än de konventionella, ibland 500 till 1.000 kor på ett ställe. Och man har svårt att inte utarma jordarna eftersom växtnäring bortförs med skörden och man har stränga regler vad som inte får användas, t ex mineralgödsel och avloppslam mm. Därför använder man en hel del konventionell höns- och annan gödsel samt köper in mkt halm från det vanliga jordbruket.

 Och näringsbristen är så stor att man importerar hov- och klövmjöl från Inden till ekolantbruket. Är det bättre än mineralgödsel i rimliga mängder från Norge och Baltikum?
 
Min uppfattning är att det finns två bra miljöalternativ att välja vid matinköp i Sverige. Antingen mat från det moderna miljövänliga jordbruket som står för 95 % av produktionen, eller också mat från det radikala ekoalternativet som står för 4-5 % av produktionen. Steget efter, eller mer, kommer importmat från länder där jordarna läcker mer och där djuromsorgen sker med i Sverige olagliga metoder.

Några frågar hur jag vill utveckla jordbruket. Jag menar ju att modern teknik behövs i jordbruket, som t ex mineralgödsel, ett och annat kemiskt bekämpningsmedel vid svåra insekts- och svampangrepp samt kanske genteknik under sträng kontroll för att få fram t ex växtsorter som tål kyla eller torka bättre än idag. Samtidigt ska verkligen jordbruket hela tiden utvecklas i resurshushållande riktning, både mineral- och stallgödsling ska ske försiktigt och så att näringsläckage minimeras, bekämpningsmedel ska bli allt färre och mildare och användas endast vid behov, bra växtföljder och kvävefixerande grödor ska självfallet användas osv!

Och jag respekt för det radikala ekokonceptet som säger blankt nej till så mycket, det är en viktig nisch/del av jordbruket som ger viktiga erfarenheter. Däremot är det ansvarslöst att intala medborgarna att världen kan försörjas med mat om t ex mineralgödseln tas bort.