Sverige har en lag som stadgar att mjölkkor ska vara minst 6 timmar per dag på bete i 2-4 månader, beroende på var i landet de finns.
Andra länder har vanligen inte denna regel.
I Sverige har "i alla tider" korna under vintertid varit installade och uppbunda. När sommaren har kommit har de släppts ut på bete.
De senaste decennierna har lagårdarna allt mer blivit lösdriftsinriktade, dvs korna går fritt och har fri tillgång till liggplatser och rasthage. De mjölkas inte uppbundna på båspallen utan i mjölkningsanläggning eller med mjölkrobot när de vill.
Kostallarna blir också allt större, en nödvändighet för att kunna konkurrera, 50-100 kor och även 200-400 kor.
Ju fler kor, ju svårare att hitta bra betesdriftslösningar, långa transportsträckor.
Är korna uppbunda under huvuddelen av året är självfallet betesdriften helt nödvändig den korta sommarperioden. Är korna däremot inte uppbunda utan i lösdrift och med rejäla rasthagar, är det mycket tveksamt om det överhuvudtaget behövs något beteskrav. Dessa kor rör sig ju "fritt" hela året, och har tillgång till liggplatser och rasthage.
Bland kobönderna är åsikterna delade, de med lösdrift anser ofta att beteskravet för några månader inte tillför djurens välbefinnande något direkt utan mest fördyrar och krånglar till det. Många med båslagård tycker att beteskravet ska gälla för alla, och tillför en del.
Utvecklingen vid nybyggnationer är att båslagården fasas ut och lösdriften tar över.
Min uppfattning är att beteskravet bör tas bort eller lindras rejält för lösdriftsbesättningar med rejäla rasthagar sommartid, och gärna jämt.
onsdag, oktober 24, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)