Att yttra sig om jämställdhet i gränslandet av det politiskt korrekta är "livsfarligt". Jag tar risken med följande små funderingar, med utgångspunkten i en Land-artikel att LRF har svårt att leva upp till sin stolta målsättning att 35 procent av de förtroendevalda bör vara kvinnor. Det finns inte kvinnor tillräckligt att få tag i, och de som finns får ofta för många anbud.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
lördag, maj 19, 2007
Mat, kött och energi med ekojordbruk...
Vi behöver en god dialog om det svenska och globala jordbrukets utmaningar inför framtiden. Jag ska aktivera mig i denna debatt, och börjar med en liten "aptitretare":
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)