Försvarsunderrättelseverksamhet är ju till sin natur känslig och rätt hemlig. I signalspaningsdebatten hävdar ofta kritiker att Sveriges signalspaning inte motsvaras av liknande sådan i länderna i vår omvärld.
Mark Klamberg är ofta intressant och saklig att läsa, och ger här en rapport från Danmark om dansk signalspaning. Den som minns den svenska debatten vet att det funnits "hot" från teleoperatörer och andra att flytta verksamhet till t ex Finland. I Norge har norska radion, tror jag, också oroat sig för den svenska underrättelseinhämtningen mot allvarliga säkerhetshot.
Min bild är att vi i Sverige öppet nu lagreglerar detta, medan många andra länder fortfarande håller det rätt hemligt. Därför kan jämförelsen mellan Sverige och andra - t ex nordiska - länder bli skev i debatten. Nog sagt om det.
Erik Hultin menar att "experter" anser att signalspaning som underrättelseinhämtning inte ger någon vidare information mot allvarliga säkerhetshot. Han har uppfordrat mig att motbevisa detta, och jag har hänvisat till bedömningar från det svenska försvaret och från regeringen.
Wilhelm Agrell som är kunnig på dessa områden diskuterade detta i DN nyligen, och hand bild skiljer sig uppenbarligen från Eriks expertis.
Agrells syn visar verkligen på vikten - tycker jag - att bygga in ett starkt integritetsskydd om nu signalspaning i framförallt internationell teletrafik som rör allvarliga säkerhetshot mot Sverige som rör utländska förhållanden ska ske.
Och som sagt, min och regeringens och oppositionens bedömning är ju samstämd, tyvärr behövs denna underrättelseinhämtning för att skydda landet så som världen ser ut.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra, centerpartiet, politik, riksdagen, integritet
lördag, oktober 03, 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)