torsdag, juni 26, 2014

Summering jordbruksdebatt i DN och P1 Morgon

Jag menar ju att professor Torbjörn Fagerströms och min debattartikel i DN om jordbruk och de 2 svenska miljökoncepten, det dominerande miljövänliga jordbruket och det radikala ekokonceptet, var och är angelägen.

Nu har LRF och Naturskyddsföreningen replikerat. Och här är vår slutreplik.

LRFs ordförande Helena Jonsson skriver att LRF stöttar de två miljövänliga odlingssystemen i Sverige, typ, och där är vi helt överens. Tyvärr vågar eller vill LRF fortfarande inte att stå upp och försvara det moderna miljövänliga svenska jordbruket mot Naturskyddsföreningens skamliga svartmålning, vilket jag tycker är mycket uppseendeväckande och märkligt. Inser verkligen inte LRFs ledande företrädare hur mycket skada Naturskyddsföreningen knivhugg i ryggen på det "oekologiska" (= icke miljövänliga) svenska jordbruket gör? Det underlättar verkligen inte kampen på marknaden mot importmaten och marknadsföringen av världens bästa vanliga mat när SNF inte backar upp detta utan tvärtom förtalar det svenska "giftjordbruket" och dess "sjuka och vansinniga giftbekämpning". En bidragande orsak till att många konsumenter köper så mycket importerad mat är uppenbarligen, anser jag, att de inte tror att den svenskproducerade maten är så mycket bättre p g av SNFs negativa propaganda. Många tror att "ekologiskt" är det enda miljövänliga och att den "oekologiska" svenska maten innehåller gifter. Att SNFs negativa propaganda får stå oemotsagd från LRF är obegripligt, jag tycker faktiskt det. Naturligtvis ska LRF, liksom jag, respektera  hela det svenska jordbruket, både det dominerande vanliga miljövänliga och det radikalare ekokonceptet. Och det går faktiskt mycket väl att förena med stark kritik mot SNFs svartmålning och försvar av de egna medlemmarnas miljövänliga odlingssystem..

Naturskyddsföreningens svar är intressant och förs i en sakligare och mer balanserad form än jag tidigare upplevt. Visst står man fast vid att rekommendera eko först och främst men man säger faktiskt någon vänlighet även om det svenska jordbruket i stort, och jag tycker att det finns öppningar för en bättre dialog framöver i dessa viktiga frågor. Detta är självfallet glädjande, och jag tror och hoppas att det har koppling till att Johanna Sandahl nu har efterträtt Mikael Karlsson som ordförande för SNF. Jag vill ju gärna kunna bli medlem i SNF.

Debattartikeln i DN ledde till att jag medverkade i en debatt i P1 Morgon den 24 juni med Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Jag sa bl a att jag respekterar hela det svenska jordbruket och de ledande 2 miljökoncepten, det dominerande vanliga jordbruket och det radikalare ekojordbruket. Jag frågade om Åsa Romson och MP också respekterar det vanliga jordbruket, men fick nog inget svar på det. Har man inte den respekten för 95 % av de svenska bönderna är det beklämmande. Eftersom MP har visionen 100 % eko är väl svaret tyvärr att man inte heller håller det miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 % av matproduktionen högt, tvärtom tänker man nog i SNFs extremt kritiska banor.

Ni som är intresserade, kolla gärna hur ofta ledande företrädare för SNF, MP, V och faktiskt också S till en hel del, talar uppskattande och väl om världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga vanliga jordbruk, det svenska. Det sker tyvärr väldigt sällan, huvudspåret är att älska eko och sedan inte mycket mer.

Tillagt 27 juni: LRFs ordförande Helena Jonsson gör ett ytterligare svarsinlägg på LRFs hemsida. Hon manar till att se framåt och samarbeta om att öka båda odlingssystemen, och det är vi så klart överens om. Och LRF har tagit avstånd från Naturskyddsföreningens "ensidiga fokus på ekologiskt odling i sina kampanjer". "De vet precis vad vi tycker", skriver Helena.

Jo, det är väl bra. Men SNF fortsätter ju att trumma ut sin propaganda över landet i kampanjer med stort genomslag. Och det ger resultat, alltfler konsumenter och kommuner och politiker och opinionsbildare och journalister osv lever i tron att det bara finns ett miljökoncept i svenskt jordbruk - det "ekologiska" - och att det miljövänliga svenska "giftjordbruket" i stort inte är bättre än importmaten.

Det är alltså dessa, konsumenter m fl, som behöver nås av LRFs budskap. Och det är en sak att ta avstånd från "ett ensidigt fokus", det som är nödvändigt är ju, menar jag, att kraftfullt reagera mot SNFs överdrifter och svartmålning så att det hörs.

LRF samarbetar med SNF på flera områden, och det är naturligtvis eftersträvansvärt. Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?

Jag upprepar frågan: Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?






 

lördag, juni 21, 2014

Jordbrukets tvåfrontskrig mot importmat och SNF..

Jag skriver idag på DN Debatt, på nätet, tillsammans med professorn emeritus i ekologi vid SLU, Torbjörn Fagerström.Vi redovisar ett flammande försvar för att köpa ursprungsmärkt svensk mat, vi kritiserar starkt SNFs svartmålning av det svenska jordbruket, vi visar att ”ekologi” är ett vetenskapligt begrepp som inget jordbrukskoncept egentligen kan ta monopol på. Det svenska ekojordbruket är ett radikalt miljökoncept, men även det moderna miljövänliga svenska jordbruket som står för 95 % av matproduktionen är ett rätt likvärdigt miljökoncept, båda ligger rejält före importmaten.

Centerpartiet är det moderna miljöpartiet! Vi står upp för ett miljövänligt svenskt jordbruk som förenar tillväxt och modern teknik inom ramen för tuffa miljö- och djurskyddslagar. Från den plattformen måste Centerpartiet ta matchen med Miljöpartiet som ensidigt slåss för minskad produktion och att endast ”ekologiskt” från hela världen gäller.

Ekojordbrukets största fördel är det blanka nejet till alla kemiska bekämpningsmedel. Naturligtvis ska jordbruket sträva efter att minska sin användning av dessa genom att övergå till mildare preparat och använda dessa färre gånger och i så låga doser som möjligt. Vill staten få max effekt av insatta stöd för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel är det min övertygelse att ett riktat stöd till alla bönder som åtar sig att kraftigt, eller kanske helt, avstå från att använda kemiska bekämpningsmedel, skulle betyda oerhört mycket mer i lägre bekämpningsmedelsanvändning än om stödet som nu endast kan erhållas om man helt och hållet följer alla de radikala ekoreglerna. Detta är ett förslag som jag tycker att Centerpartiet kan lyfta till debatt.

Grisdebatten är ett bra exempel på verkligheten. Den handlar om den vanliga miljö- och djurvänliga svenska grisproduktionen, som alltmer konkurreras ut av importerat tyskt och dansk griskött. Den handlar bara i marginalen om den svenska – eller danska – ekogrisen, som står för under 1 % av konsumtionen, och är nära dubbelt så dyr p g av höga krav på ytor och utevistelse mm. Att fokusera på eko, på bekostnad av den dominerande produktionen, skulle kanske dubbla eko till 2 % på sikt men samtidigt skulle då importgrisköttet fortsätta att slå ut mångdubbelt mer av svensk grisproduktion i sin helhet. Detta vore starkt negativt för bra djuromsorg och bra miljö.

Jag brinner för hela det svenska jordbrukets utveckling och har ständigt kämpat för det. Jag har respekt för både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och för det svenska ekologiska jordbruket. Jag är starkt oroad för att ett alltför ensidigt ekofokus med alltför höga politiska ambitioner kan ge ett prispressande överskott som hårdast drabbar ekobönderna själva, samtidigt som risken är stor att det dominerande miljövänliga jordbruket fortsätter att minska och ersätts av importmat. Därför är jag så övertygad om att alla goda krafter i första hand ska lyfta fram närodlat från Sverige i debatten, och inte svartmåla det, men naturligtvis också för att inom den ramen också kunna prioritera svensk ekologisk produktion!

Jag har skrivit många blogg- och debattinlägg genom åren om svenskt jordbruk och om Naturskyddsföreningen. Länkar här och här och här och här och här (aprilskämt..) och här och här och här.

Debatten om det svenska jordbruket och om huvudfokus ska vara "världens renaste vanliga jordbruk" eller ekokonceptet förs nu rätt intensivt.

Coop och deras hållbarhetschef Louise König agerar starkt politiskt, t ex här. Miljöforskaren Kersti Linderholm replikerade i Land Lantbruk. Och Coop replikerade i sin tur. Samt Kersti Linderholm igen.



torsdag, juni 19, 2014

Min sista (?) försvarsdebatt, en vänlig sådan!

Efter 8 år i försvarsutskott och försvarsberedning deltog jag för nog sista gången i en riksdagsdebatt i tisdags.

Det har varit intressanta och stimulerande år i de försvars- och säkerhetsfrågor som ju är så viktiga för vårt land, och där också mycket har hänt, både i Sverige och i omvärlden.

Centerpartiet har alltid lagt stor vikt vid värdet av en bred samsyn i dessa frågor, om det är möjligt. Jag delar helt den uppfattningen och har sökt bidra till att en sådan, och gläds naturligtvis åt att de 4 försvarsberedningsrapporter som jag medverkat till 2007, 2008, 2013 och 2014 alla faktiskt har präglats av detta. I försvarsutskottet har samstämmigheten inte alls varit lika stor..

Rysslands militanta agerande har nödvändiggjort ökade resurser till försvaret, efter en lång tids minskning, vilket är bra. Jag har ständigt framhållit att utöver vårt eget försvar så beror vårt lands säkerhet i växande grad på ett nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i Norden, i EU och med Nato. Tyvärr har denna fråga analyserats alltför lite i de omvärldsanalyser som försvarsberedningen har gjort, vilket är en allvarligt brist. Det är glädjande att försvarsberedningen både 2008 och 2013 i bred samsyn föreslog att Sveriges militära samarbeten med andra demokratier behöver analyseras, och det är bra att regeringen i vintras utsåg ambassadör Tomas Bertelman att göra detta.

Jag valde att göra mitt sista riksdagsinlägg om försvaret lite lättsammare, och lyckades faktiskt att provocera upp flera goda utskottskamrater och meddebattörer till alltför vänliga inlägg, men så kan det ju vara vid ett avsked. Jag kvitterade vänligheterna eftersom jag verkligen har trivts bra i försvarsutskottet och med de hårt arbetande kollegor som ibland varit mycket oense men ofta också riktigt överens. Så tack Peter Hultqvist, Torbjörn Björlund, Peter Rådberg och Johan Forsell för vänliga ord och instämmanden och twitterbudskap (Johan)  i debatten!

Här en länk till debatten, och här ett koncentrat av mina snusförnuftiga lättsamheter:

"Jag tycker att oppositionspartierna har formulerat sig väl, fast de har fel, i sina motioner och reservationer".
"Efter att ha lyssnat till de tidigare inläggen från mina kollegor i försvarsutskottet gör jag nu bedömningen att det jag hade tänkt säga redan är sagt, och därför tänker jag avstå från att säga det jag tänkt säga. Gjorde fler politiker detta skulle inte lika mycket behöva sägas som kanske redan är sagt. Å andra sidan är det demokratiskt viktigt att det som sägs blir sagt, även om det kanske redan har sagts, och i den bemärkelsen står jag bakom att allt som idag har sagts verkligen också borde ha sagts, ni kan vara förvissade om det!"

Var detta då min sista försvarsdebatt..? Ja, sannolikt. Visst har jag en chans att fortsätta i riksdagen om Centerpartiet i Östergötland får två mandat eller om t ex Lena Ek fortsätter som statsråd, eftersom jag är 2:a efter Lena på Centerpartiets valsedel i Östergötland. Jag hoppas att så blir fallet (!), men skulle så bli är det inte alls säkert att jag då efter 8 år med försvarsfrågorna skulle fortsätta med dem. Oavsett vilket tar jag med mig denna vänliga dialog från kammaren den 17 juni!



 

onsdag, juni 11, 2014

Rockström och S. Danielsson nästan överens om jordbruket!

Mitt förra blogginlägg hade rubriken Respektera hela det svenska jordbruket!

Där försvarar jag världens mest framgångsrika miljövänliga vanliga jordbruk, det svenska, som inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar står för 95 % av livsmedelsproduktionen i Sverige. Det svartmålas tyvärr av naturskyddsföreningen och indirekt av de rödgröna partierna, när man nu sätter upp orealistiska mål för en politiskt styrd övergång till "ekologiskt jordbruk". Jag har respekt för ekokonceptet som är en viktig nisch/del av det svenska jordbruket och för fortsatt betydande statliga ekostöd, men min respekt gäller också fullt ut för det vanliga miljövänliga svenska jordbruket.

När jag försvarar det svenska jordbruket får jag naturligtvis motkritik från vänner av ekokonceptet som menar att jag kritiserar ekojordbruket. Det är faktiskt fel, jag försvarar det vanliga miljövänliga jordbruket från svartmålning.  Däremot så kritiserar jag alltför högt tillyxade politiska mål för ekojordbrukets expansion i Sverige och världen från SNF och de rödgröna.

Jag läser nu (åter) till min glädje en rapport/artikel från Stockholm Resilience Centre och Stockholms Environment Institut signerad agronomen och professorn Johan Rockström, från oktober 2011, om hur världen når en hållbar livsmedelproduktion till år 2050.

Den redovisas på ett tydligt och bra sätt i en artikel i nättidningen Fria.

Jag delar i stor utsträckning de bedömningar som Johan Rockström gör, och som tillspetsas i intervjun.

"Närodlat, ekologiskt småjordbruk är inte lösningen för att klara av att mätta en växande befolkning utan att förbruka jordens naturtillgångar. Johan Rockström menar att vi är förbi det steget och måste börja tala om ett hållbart jordbruk för hela världen.
– I en övergångsfas kan vi inte möta de globala miljömålen genom ett strikt ekologiskt jordbruk över hela världen. Vi måste snabbt få in kväve och fosfor i de regioner som behöver det och då måste vi fortsätta utnyttja handelsgödsel."

"Lösningen för att öka skördarna är att tillföra mer fosfor och kväve till de regioner som i dag använder det i liten utsträckning. Och i regioner som Nordamerika, Europa och även i Sverige måste användningen av handelsgödsel minska."

"– I en övergångsfas kan vi inte möta de globala miljömålen genom ett strikt ekologiskt jordbruk över hela världen. Vi måste snabbt få in kväve och fosfor i de regioner som behöver det och då måste vi fortsätta utnyttja handelsgödsel."

Däremot kan Rockström och jag möjligen, men inte säkert, divergera om Sveriges fokus på vanligt  miljövänligt jordbruk contra ekojordbruket, där han citeras så här:
"Hur ska man kunna förvalta det här hos vanliga människor och politiker som under de senaste åren fått inbankat i huvudet att det är ekologiskt, småjordbruk som är det hållbara?
– Det handlar om två saker. Det första är att inte göra misstaget att ta sig själv som referens för lösningen för hela världen. Bara för att Sverige har haft problem med det konventionella jordbruket, med övergödningen av vattendrag, så innebär det inte att det kommer skapa samma problem i Afrika. Där befinner man sig i en annan situation, med ett underutnyttjande av kväve, fosfor och vatten.
– Samtidigt måste vi använda oss själva som referens för förvaltningen här i Sverige. Och här stödjer jag en fortsatt omställning till ett ekologiskt lantbruk. Man kan i princip producera lika mycket och det blir en bättre kvalitet än från det konventionella jordbruket."

Jag stöder också fortsatt ekostöd och en tillväxt på marknadens villkor från dagens 4-5 % av produktionen. Däremot håller jag inte med om att ekojordbruket, utan tillförsel av mineralgödsel, producerar lika mycket. Produktionen är i snitt 30-40 lägre eller mer, och ojämnare. Ekokonceptet fungerar bäst i animalieproduktionen, främst vad gäller mjölk med mycket kvävefixerande grödor och stallgödsel, vilket dock samtidigt ökar risken för växtnäringsläckage.

Jag menar också att det vanliga miljövänliga jordbruket ska fortsätta att sträva efter att minska sin användning av kemiska bekämpningsmedel. Redan använder svenskt jordbruk färre bekämpningsmedel än andra länder och i lägre doser. En ny miljöersättning till de bönder som kraftigt reducerar sin användning av kemiska bekämpningsmedel skulle betyda mer för miljön än om samma pengar helt satsades på ett utbyggt ekostöd till ett betydligt färre antal bönder, enligt min uppfattning.

Den aktuella diskussionen om grisar och griskött är också ett bra exempel på hur viktigt det vanliga miljö- och djuromsorgsvänliga svenska jordbruket är. Svenska grisar har det bäst i världen vad gäller utrymmen och halm i boxarna, låg antibiotikaansvändning, ingen salmonella, inga avklippta svansar eller fixerade suggor osv. Tyvärr har den svenska årsproduktionen minskat från nära 4 miljoner grisar 1995 till 2,5 miljoner idag, samtidigt som antalet årsgrisar i Danmark ökat från 15 till 25 miljoner...

Vill vi förbättra för de grisar vars kött vi äter måste vi uppenbart öka den svenska grisproduktionen, som gått ner från 100 % till ca 65 % av den svenska livsmedelsmarknaden, och här förs nu en mycket bra debatt. Att fokusera på de "ekologiska" grisarna som är nästan dubbelt dyra att producera och som står för någon % av marknaden kan visst göras, men då som en viktig nischproduktion.







 

fredag, juni 06, 2014

Respektera hela det svenska jordbruket!

Den svenska livsmedelsproduktionen (mjölk, nötkött, griskött) backar kraftigt sedan flera decennier, importmaten har fördubblats och svarar för över häften av konsumtionen, mest i Europa. Ekomat (från Sverige och världen) har mångdubblats till 4-5 % av marknaden.

Centerpartiet kämpar mest av alla för hela det svenska jordbruket och har stor respekt för både det vanliga miljövänliga jordbruket och för det miljövänliga ekologiska jordbruket.

Starka krafter respekterar endast ekojordbruket oavsett var det bedrivs, och svartmålar tyvärr det miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 % av matproduktionen. Jag har alltmer insett hur mycket denna svartmålning tyvärr betyder för att diskreditera det svenska jordbruket och därmed bädda för att många konsumenter istället köper importerad mat "eftersom det svenska jordbruket ju är lika dåligt".  Detta är helt fel, eftersom det svenska jordbruket ju bedrivs under världens strängaste miljö- och djurskyddslagar, har låg antibiotikaanvändning och ingen salmonella samt sluter kretsloppen i Sverige och betyder mycket för den biologiska mångfalden här.

Jag märker nu vilken samlad kampanj som starka krafter (SNF, MP, V, S, Coop , fl) bedriver för att svartmåla det svenska "giftjordbruket" och för att genom kraftfulla politiska mål och medel tvinga fram en orealistiskt stor politisk ekosatsning. Jag är mycket orolig för att detta kan minska konkurrenskraften ytterligare hos det vanliga miljövänliga jordbruket med fortsatt nedläggning av jordbruk och livsmedelsindustri och leda till en kraftig ökning av en redan mycket hög matimport.

Jag  har i artiklar kritiserat svartmålningen och de radikala målen och förslagen från de rödgröna.  Risken är mycket stor att det vanliga jordbruket fortsätter att duka under mot importmaten samtidigt som ett ekomatsöverskott kan uppstå som ger ekobönderna allt sämre priser. Min övertygelse är att Centerpartiet i detta läge måste visa sin respekt för både det vanliga jordbruket och för ekojordbruket och ta strid mot de rödgrönas drastiska mål och förslag som skulle skada hela det svenska jordbruket.

MP m fl vill ju så väl. De tror på det de säger, att ekomat är bra och resten är uselt, ungefär. De inser inte att deras som jag anser extremt radikala politik i många frågor skulle driva industrin ur Sverige och även leda till ett litet (men större än idag) ekojordbruk och liten livsmedelindustri och ett mycket större importmatsberoende än idag, och i båda exemplen till en sämre miljösituation för världen än idag. Jag ser Centerpartiet som det moderna miljöpartiet som vill förena tillväxt och utveckling med tuffa miljökrav, medan MP är ett extremt radikalt miljöparti vars politik ibland är contraproduktiv för miljön. Här anser jag att vi måste våga ta striden och skilja ut oss från MP, jag är övertygad om att det ger C ökat stöd och ökat förtroende på miljöområdet. Alternativet att inte riktigt våga ta striden utan mera uppfattas som en lite blekare MP-kopia är ingen framgångsväg.

Jag vet att det finns en oro hos en del ibland oss för att ett försvar av det vanliga miljövänliga svenska jordbruket när det svartmålas av SNF och MP m fl, kan uppfattas som att vi kritiserar ekojordbruket. Så är ju inte alls fallet, Centerpartiet har ju stor respekt för båda odlingskoncepten och står helt bakom dagens generösa ekostöd från staten i olika former och är positiv till en fortsatt ökning i balanserad takt. Jag kritiserar dem som svartmålar det svenska lantbruket, inget annat.

Naturskyddsföreningen har nu lagt ut en video där man i vanlig ordning buntar ihop importjordbruket med den svenska mjölk- och köttproduktionen som miljöfarliga "giftjordbruk".

Jag respekterar det ekologiska jordbruket, men också hela det svenska jordbruket. Jag reagerar endast på svartmålningen av mjölk och kött från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, som likställs med tropiklantbrukets metoder för odling av kaffe, bananer och vindruvor. Så här säger de i filmen: "Äpplet besprutas med gift- det är äckligt- Oekologiskt. Nästan all mat är oekologisk. Du dör inte knall och fall av gifterna. Men forskarna oroas. Detta händer över hela planeten. Bina blir färre. Detta är sjukt, hur får vi stopp på det här vansinnet? Ät ekologiskt! Kaffe och bananer är tokbesprutade, och så mjölk och kött, och vindruvor, och potatisen. Varje ekovara är ett steg mot en friskare planet, är justare mat."  Tyvärr svartmålas även det svenska jordbruket. Äpplen kanske från Österlen, nästan all mat, över hela planeten, sjukt, vansinnigt, Mjölk och kött nämns mellan bananer och vindruvor...
 
Naturskyddsföreningen borde faktiskt vara skamsen över att sammankoppla sin negativa bild av jordbruk i andra länder med det svenska jordbruket med världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.  Jag reagerar också emot ordet "oekologiskt" som benämning på det svenska jordbruket. Det är märkligt att ett odlingskoncept fått ta monopol på ett begrepp, ekologi = läran om samspelet i naturen. Och att detta koncept sedan börjar kalla andra odlingskoncept, t ex Sveriges jordbruk med sina stränga miljö- och djurskyddslagar, för "oekologiskt" = "icke miljövänligt". Det finns naturligtvis inget rent "ekologiskt jordbruk", allt jordbruk innebär stora ingrepp genom plöjning, harvning, ogräsbekämpning, gödsling osv. "Ekologiskt jordbruk" (Organic) är ett radikalt miljöalternativ med för- och nackdelar, men det vanliga miljövänliga svenska jordbruket är faktiskt ett rätt likvärdigt miljöalternativ fast med lite andra för- och nackdelar.

Min kritik gäller alltså att SNF likställer produktionen av mjölk och kött från det svenska jordbruket med bananer och kaffe mm från det tropiska jordbruket, där kemikalieanvändningen ofta är hög. Håll isär kritiken mot importmaten, som oftast produceras med betydligt sämre miljö- och djuromsorg än i Sverige, med den respekt som även SNF borde känna och ge uttryck för vad gäller det svenska jordbruket!

Här mitt recept för att öka konkurrenskraften hos hela det svenska jordbruket, inklusive eko. Och här mitt budskap till Sveriges ekoodlare på deras stämma för några år sedan.

Eko är ett radikalt miljöalternativ. Men även det vanliga svenska jordbruket är ett bra miljöalternativ. Ekos fördelar är främst det blanka nejet till kemiska bekämpningsmedel. Däremot är växtnäringsläckaget från ekojordbruket, särskilt om man jämför per producerat kg, betydligt större än från det vanliga jordbruket p g av att ekojordbruket laddar marken med kväve genom kvävefixerande grödor och ofta stallgödsel samtidigt som man ofta jordbearbetar mer mot ogräs vilket också ger läckage och högre dieselförbrukning.

Mjölken är ett bra exempel där både ekomjölken och den vanliga svenska mjölken är två mycket bra miljöalternativ, men där SNF ensidigt rekommenderar den ena och förkastar den andra. Ekomjölkgårdarna är numera i snitt allt större än de vanliga med besättningsstorlekar på 300, 500 och i några fall över 1.000 kor.

Naturligtvis ska det vanliga miljövänliga svenska lantbruket ständigt utvecklas i resurshushållande riktning. Ett miljöstöd riktat till de som t ex halverar eller mer sin användning av kemiska bekämpningsmedel tror jag skulle göra betydligt mer miljönytta än de flesta andra åtgärder.


Det svenska jordbruket omgärdas av världens strängaste miljö- och djurskyddsregler. Genom att köpa ursprungsmärkt svenskt bidrar man till att sluta kretsloppen och till biologisk mångfald samtidigt som man vet att djuren haft det bra och åkrarna brukas miljöinriktat.
Tyvärr har den svenska mjölk- och köttproduktionen minskat kraftigt de senaste decennierna. Importmaten har fördubblats och står idag för över hälften av de livsmedel vi varje dag konsumerar i Sverige, mest i Europa.

Det behövs därför en nystart för världens bästa livsmedelsproduktion! Det behövs en ny stolthet över hur långt Sverige har kommit för att med modern miljö- och djurvänlig teknik producera mycket bra livsmedel. Matlarmen om multiresistena bakterier från Danmark visar på det svenska miljöjordbrukets stora förtjänster genom låg antibiotikaanvändning, ingen klordoppning och ingen salmonella.

Allra sist, mitt ironiska aprilskämt om hur alltför många tror sig förbättra miljön genom att minska eller lägga ner det svenska jordbruket och hur det får precis motsatt effekt. Och några exempel på hur svårt det kan vara att få fram växtnäring till jordbruket.