torsdag, juni 26, 2014

Summering jordbruksdebatt i DN och P1 Morgon

Jag menar ju att professor Torbjörn Fagerströms och min debattartikel i DN om jordbruk och de 2 svenska miljökoncepten, det dominerande miljövänliga jordbruket och det radikala ekokonceptet, var och är angelägen.

Nu har LRF och Naturskyddsföreningen replikerat. Och här är vår slutreplik.

LRFs ordförande Helena Jonsson skriver att LRF stöttar de två miljövänliga odlingssystemen i Sverige, typ, och där är vi helt överens. Tyvärr vågar eller vill LRF fortfarande inte att stå upp och försvara det moderna miljövänliga svenska jordbruket mot Naturskyddsföreningens skamliga svartmålning, vilket jag tycker är mycket uppseendeväckande och märkligt. Inser verkligen inte LRFs ledande företrädare hur mycket skada Naturskyddsföreningen knivhugg i ryggen på det "oekologiska" (= icke miljövänliga) svenska jordbruket gör? Det underlättar verkligen inte kampen på marknaden mot importmaten och marknadsföringen av världens bästa vanliga mat när SNF inte backar upp detta utan tvärtom förtalar det svenska "giftjordbruket" och dess "sjuka och vansinniga giftbekämpning". En bidragande orsak till att många konsumenter köper så mycket importerad mat är uppenbarligen, anser jag, att de inte tror att den svenskproducerade maten är så mycket bättre p g av SNFs negativa propaganda. Många tror att "ekologiskt" är det enda miljövänliga och att den "oekologiska" svenska maten innehåller gifter. Att SNFs negativa propaganda får stå oemotsagd från LRF är obegripligt, jag tycker faktiskt det. Naturligtvis ska LRF, liksom jag, respektera  hela det svenska jordbruket, både det dominerande vanliga miljövänliga och det radikalare ekokonceptet. Och det går faktiskt mycket väl att förena med stark kritik mot SNFs svartmålning och försvar av de egna medlemmarnas miljövänliga odlingssystem..

Naturskyddsföreningens svar är intressant och förs i en sakligare och mer balanserad form än jag tidigare upplevt. Visst står man fast vid att rekommendera eko först och främst men man säger faktiskt någon vänlighet även om det svenska jordbruket i stort, och jag tycker att det finns öppningar för en bättre dialog framöver i dessa viktiga frågor. Detta är självfallet glädjande, och jag tror och hoppas att det har koppling till att Johanna Sandahl nu har efterträtt Mikael Karlsson som ordförande för SNF. Jag vill ju gärna kunna bli medlem i SNF.

Debattartikeln i DN ledde till att jag medverkade i en debatt i P1 Morgon den 24 juni med Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Jag sa bl a att jag respekterar hela det svenska jordbruket och de ledande 2 miljökoncepten, det dominerande vanliga jordbruket och det radikalare ekojordbruket. Jag frågade om Åsa Romson och MP också respekterar det vanliga jordbruket, men fick nog inget svar på det. Har man inte den respekten för 95 % av de svenska bönderna är det beklämmande. Eftersom MP har visionen 100 % eko är väl svaret tyvärr att man inte heller håller det miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 % av matproduktionen högt, tvärtom tänker man nog i SNFs extremt kritiska banor.

Ni som är intresserade, kolla gärna hur ofta ledande företrädare för SNF, MP, V och faktiskt också S till en hel del, talar uppskattande och väl om världens mest miljö- och djuromsorgsvänliga vanliga jordbruk, det svenska. Det sker tyvärr väldigt sällan, huvudspåret är att älska eko och sedan inte mycket mer.

Tillagt 27 juni: LRFs ordförande Helena Jonsson gör ett ytterligare svarsinlägg på LRFs hemsida. Hon manar till att se framåt och samarbeta om att öka båda odlingssystemen, och det är vi så klart överens om. Och LRF har tagit avstånd från Naturskyddsföreningens "ensidiga fokus på ekologiskt odling i sina kampanjer". "De vet precis vad vi tycker", skriver Helena.

Jo, det är väl bra. Men SNF fortsätter ju att trumma ut sin propaganda över landet i kampanjer med stort genomslag. Och det ger resultat, alltfler konsumenter och kommuner och politiker och opinionsbildare och journalister osv lever i tron att det bara finns ett miljökoncept i svenskt jordbruk - det "ekologiska" - och att det miljövänliga svenska "giftjordbruket" i stort inte är bättre än importmaten.

Det är alltså dessa, konsumenter m fl, som behöver nås av LRFs budskap. Och det är en sak att ta avstånd från "ett ensidigt fokus", det som är nödvändigt är ju, menar jag, att kraftfullt reagera mot SNFs överdrifter och svartmålning så att det hörs.

LRF samarbetar med SNF på flera områden, och det är naturligtvis eftersträvansvärt. Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?

Jag upprepar frågan: Men hur nära kan man samarbeta med en organisation som inte respekterar 90-95 % av det svenska jordbruket utan svartmålar det som ett föraktfullt "giftjordbruk som använder sjuka och vansinniga bekämpningsmetoder"?






 

2 kommentarer:

Unknown sa...

Vad är bioenergi?
I den mänskliga världen utgår all bioenergi ifrån den muskelkraft som styrs av vår hjärnkraft.
Om kraften utövas under en tidsperiod uträttas ett mekaniskt arbete som kan mätas med energimåtten joule, kWh eller kcal.

Den enda personliga naturresurs vi kan bidra med till ett företagande eller som anställd i någon av alla existerande samhällsverksamheter, är ett visst och ganska begränsat antal kalorier av kroppens biomekaniska och biointellektuella arbete.

Vår nämnda kroppsmotor drivs som bekant enbart med energi från livsmedel som vi tankar in i vår matsmältning. Kroppen måste dock även underhållas med diverse klimatskydd och en växande mängd livsstilsprodukter som är anpassade till den miljö den normalt befinner sig i.

Nu är vår kropp, liksom alla andra djurkroppar, från början genetiskt utvecklad mot kroppskrafter, som bara räckte för att varje individ med viss marginal skulle kunna samla till sitt eget och familjebildningens uppehälle. Människan utvecklades till allätande generalist, vilket från början innebar att vi med tonvikt på det senare kunde äta från både växt- och djurriket för att överleva.

Från den ursprungliga tropiska miljön har vi på kort tid spritt oss över allt kargare delar av jordytan tack vare utvecklingen av fler och fler redskap, husdjur och maskiner, vilka som yttre hjälpmotorer kompletterat våra egna genetiskt begränsade inre kroppskrafter i sökandet efter näring och energi. När enskilda kroppskrafter med yttre makt samordnades till stora samhällen kunde vi sedan skapa våra sentida energikrävande livsstilar, där den praktiskt tillgängliga klorofyllbundna energin utgör en liten andel av omsättningen.

Alla gräsätande djurs matsmältningsförädling av för andra djurkroppar svårsmälta kolhydrater utgör en del av naturens eller gårdens arbetande processanläggning. Den drivs med bioenergin i den del av den uppätna växtmassan som inte omsätts till nyttiga animalier i form av mjölk, kött och hudar.

De restprodukter som passerat igenom alla djurs och människors inre mikrobliv bryts ner av en yttre mikroflora svampar och bakterier till gödning för nya växter. Då bildas klimatgaser i samma omfattning som om resterna av växt- och djurlivet direkt återcirkulerades via komposthantering, nerplöjning eller som naturligt utspridd förna på alla marker och vattentäckta bottenytor.

En av dagens stora samhällsproblem är den ensidiga fokuseringen på konsumtionen av allsköns varor och tjänster. Samhällsvärderingar av denna konsumtion utförs idag med politiskt styrda livscykelanalyser av produktionen.

I fallen med alla biologiska varor är analysen partiell enligt de tillämpade ISOreglerna, pga en politiskt betingad inskränkning. Dvs ett subjektivt tyckande är parat med en ovilja att spegla den globala mänsklighetens varierande och hierarkiska livsvillkor, där makt i någon form alltid är grund för en friare och större konsumtionsmarknad.
Begränsningen utesluter f n energiinnehållet i bondeföretagarnas löner, arbetsinsatser och investerade kostnader för mark och anläggningar, när man jämför olika biologiska produkters inverkan på vårt samhälles hållbarhet.

En sann tolkning av biovarors mätbara miljöpåverkan kan bara ske utifrån en odogmatisk helhetsanalys där alla energikomponenter på varje produktionsplats summeras. Det här kravet innefattar självklart även produktionen av den biologiska mångfald som vi vill se omkring oss.

Unknown sa...

Staffan
Ovanstående har jag i olika tappningar försökt få in i Land i ett halvår, och även nu i DN, som avvisats.
Jag blir bara mer och mer övertygad om att debatten fastnat därför att man inte vågar gå tillbaka till att grunden för allt animaliskt liv inklusive mänsklig utbredning är det energikrävande mekaniska och intellektuella arbete som alla djur och speciellt den moderna människan utövar.
Ett annat hinder är den förträngda insikten om att samhällsbyggandet därutöver kräver maktutövning i många olika former med en oundviklig hierarki i konsumtionsmöjligheterna som följd. Om man inte inser fakta, så slåss man likt don Quixote mot väderkvarnar. Hierarkin kommer man nog aldrig ifrån, men sund politik kan sannolikt minska det orimligaste energislöseriet som alltid finns i dom övre maktskikten. Det man kan lägga på exklusiv mat är i alla fall även där så lite i förhållande till deras övriga konsumtion att det inte har någon energipolitisk betydelse. Däremot betyder ju deras matslöseri mycket om odlingsresurserna i stället kan överföras till fullgod mat åt den mycket större grupp som är underförsörjda.