Jag kan inte avhålla mig från att fundera lite kring maktstrukturer i dagens Sverige.
Land ska med lag byggas, är vi nog alla överens om. Och lagar kan av folket och dess riksdag förändras. För att åstadkomma förändring behövs ofta opinionsbildning.
Djurrättsalliansen vill att Sverige inte ska ha någon pälsdjursuppfödning och egentligen inte någon köttproduktion heller. De vill antingen förbjuda båda delarna eller i varje fall ha så höga djurskyddskrav så att endast en liten del av produktionen kan hitta köpare som har råd med att köpa pälsar eller kött.
Därför arbetar djurrättsaktivister med olagliga attacker mot pälsaffärer, olagliga intrång i djurstallar med olaglig fotografering eller med att öppna burarna vilket gör att massor av djur juren (minkar) dör under plågsamma former. Dessa former av "opinionsbildning" är jag starkt emot, till skillnad mot opinionsbildning i lagliga former.
Media ger stort utrymme åt aktivisterna, journalister vid Sveriges Radio har följt med aktivister när de gjort sina olagliga intrång och rapporterat från detta.
Men Media ger stort utrymme åt de filmer som gjorts vid de olaga intrången. Inte nog med det, även domstolarna använder sig av dessa filmer för att åtala dem som påstås bryta mot svensk djurskyddslag genom de partsinlagor som djurrättsaktivisternas filmer rimligen är.
Uppenbarligen kan även olagligt tillkomna filmer producerade av starka jävsintressen användas i en åtalsprövning. Efter mediadrevet mot förmenta brott mot djurskyddslagen hos många grisproducenter känner sig dessa uthängda och orättvist anklagade. Nyhetsvärdet när de som svarar för djurskyddstillsynen redovisat att stallarna drivs i linje med djurskyddslagen, och att vissa mindre brister här och var får rättas till, har varit mycket litet, stämpeln lever kvar.
Lars Hultströms stallar var den enda som åklagaren tog upp till prövning genom förundersökning. Denna läggs nu ner. Skadorna för Hultström är betydande, han har lämnat sitt ordförandeuppdrag i Scan och hans rykte har anfrätts.
Djurrättsalliansen vill att djuromsorgen i Sverige ska vara mycket bra men målet är egentligen allt färre svenska grisar och kor osv. En allt mindre svensk animalieproduktion, helt enkelt.
Och målet om en bra djuromsorg är vi självfallet alla med på. Det som skiljer är vad som är "lagom" eller rimligt bra. Sverige ligger redan främst i världen på detta område, ibland en bit före täten i övrigt.
Vi producerar en livsmedlens Rolls Royce, har jag myntat. Som konsumenterna har uppenbart svårt att betala för dess mervärden. Inte heller slutar de att äta kött. Nej, de väljer istället en importerad Skoda. Om detta blir resultatet av allt mer ökade krav på just den svenska livsmedelsproduktionen måste vi ta upp en dialog om inte kraven är för höga eller i vart fall kontraproduktiva. Det blir ju inte bättre vare sig för djuren eller för de svenska betesmarkerna om produktionen minskar och maten isället hämtas utomlands där djuren haft det sämre.
Jag har lagt en motion till riksdagen på detta senare tema; här.
Läs även andra bloggares åsikter om djurens rätt, djurskydd, djurskyddslagen, jordbruksverket, politik, dagens eko, centerpartiet, jordbruk, lrf
lördag, oktober 30, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)