På Newsmill pågår två intressanta debatter om försvaret; dels om personalförsörjningen och dels om framtidens svenska stridsflygplan.
Jag har idag ett inlägg först betitlat "Försvaret vet bäst" och nu "Politiker bör helst inte lägga sig i Försvarets materelval". Jag gillar nog den andra bättre men båda sätter - hoppas jag - igång tankeverksamhet.
Bakgrunden är t ex vara de senaste årens diskussioner om helikoptersituationen i försvarsmakten, om inköpen av nytt pansarfordon, om inköp av lätta torpeder, U-båtar och nu senast; vilken sorts flygmotor ska sitta i framtidens JAS Gripar.
Visst kan dessa inköp ha politiska kopplingar, riksdagen beslutar ju på regeringen förslag vilka vapensystem som försvaret behöver anskaffa. Och ibland krävs viktiga vägval när affärerna omfattar mångmiljon- eller miljardbelopp och när valet kan stå mellan direktupphandling eller konkurrensupphandling.
Den svenska modellen för att styra landet är ju världsunik, eftersom vi inte har ministerier med politisk ansvar ända ut i myndigheterna utan förment självständiga myndigheter som efter givna ramar själva ska fatta sina egna beslut.
Samtidigt är myndigheten i ett nära beroendeförhållande till sitt departement, eftersom detta föder myndigheten med pengar och styr verksamheten med ramar och förordningar.
Jag har faktiskt lagt flera motioner om att en svensk anpassning till internationell praxis åtminstone borde utredas, vilket nog skulle ge större effektivitet och ett tydligare ansvar. Idag hamnar frågor ibland mellan regering och departement och båda kan hänvisa till varandra.
Nåväl, visst har jag haft synpunkter på både det ena vad gäller materielinköpen vilket har har kommunicerat på olika sätt. Jag har tyckt att det var trist att Hägglunds inte fick eller fick vara med på den stora pansarfordonsordern trots många år av samutveckling tillsammans med staten, och jag har gjort analysen att Saab Underwater systems likaledes borde fått ordern på lätta torpeder genom direktupphandling istället för de förseningar som nu kan hota företaget genom att det hela dragit ut på tiden, nu senaste genom att en konkurrensupphandling ska göras.
Ändå står jag bakom och bejakar grundupplägget vid inköp av försvarsmateriel som riksdagen beslutat om; att det är försvarets materielverk i dialog med försvarsmakten som genomför denna. Hur kontakterna mellan dessa och regeringen går till vid större avgöranden är jag inte expert på, men det är klart att statsbudgetens rambeslut är grunden, och att finansdepartementet håller ordning på att detta följs.
Alternativet att de politiska partierna regelmässigt ska engagera sig i valet av t ex flygmotor till JAS Gripen eller i valet att hyra begagnade eller köpa in nya helikoptrar, och i så fall vilken typ, det är jag i grunden tveksam till. Ett ställningstagande i sådana frågor kräver en god överblick över alla relevanta fakta, ofta i hög grad tekniska, och lämpar sig inte bra för hårda politiska strider. Men visst, när det handlar om mycket stora pengar och affärer mellan stater så hamnar frågan på regeringsnivå och kanske hos riksdagen, visst.
Läs även andra bloggares åsikter om försvarsmakten, försvaret, jas gripen, volvo aero, flygmotor, stridsflygplan, folkpartiet, centerpartiet, politik, regeringen, riksdagen
fredag, november 26, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)