Jag är sedan klockan kvart över 4 (em) den 11
november 2015 chockad, ledsen och upprörd. Min gruppledare i riksdagsgruppen
Anders W Jonsson, tillika vice partiledare, meddelade mig då att jag tillsvidare
utestängs från riksdagsgruppens möten när migrationsfrågor diskuteras, kopplat
till när överläggningar sker med andra partier. (Och när sker inte sådana, i den största politiska fråga som Sverige nu har att hantera?).
Detta innebär att jag inte längre är en fullvärdig
medlem av Centerpartiets riksdagsgrupp, och att jag naturligtvis inte längre på
ett jämbördigt sätt kan föra fram mina synpunkter och påverka gruppens
diskussioner och beslut.
Mitt partidistrikt i Östergötland, och de väljare
som har valt mig, och kryssat mig (ca 10 %) utgår naturligtvis från att jag är
fullvärdig medlem av riksdagsgruppen. Därför, när detta oerhörda har meddelats
mig, har jag inget annat val än att upplysa dem om den nya situationen. Det är en
omöjlig situation att bara jag och riksdagsgruppen i övrigt känner till detta,
och inte de som jag representerar.
Jag har ingen förståelse för det beslut som, tror
jag, Anders W Jonsson, har tagit. Skulle det vara förankrat i riksdagsgruppen
har jag heller ingen förståelse för det.
Ibland i politiken har man ju olika uppfattningar,
mellan partier och inom partier. Jag minns på rak arm inte någon tidigare
riksdagsledamot för Centerpartiet som har utestängts från riksdagsgruppen,
trots att det ibland har varit olika uppfattningar i aktuella och viktiga
frågor som t ex Sveriges EU-medlemskap och om FRA-lagen mm. Ingen riksdagsledamot
har då förvägrats att delta i riksdagsgruppens arbete trots att ledamöter som
företrädde minoritetsståndpunkter stod fast vid dessa och deltog i
samhällsdebatten inom och utom Centerpartiet.
I andra partier har väl någon gång någon ledamot
lämnat sitt parti och möjligen har några det senaste seklet stängt av från någon
riksdagsgrupp, men det måste vara extremt ovanligt.
Rimligen måste jag ha förbrutit mig väldigt
allvarligt, när jag nu förvägras att vara med på en del av Centerpartiets riksdagsgrupps
möten.?
Varför drabbar då denna bannbulla mig? Har jag varit
illojal mot riksdagsgruppen? Har jag läckt information från riksdagsgruppens
möten?
Absolut inte, enligt min uppfattning.
Anders W Jonsson menar att jag inte respekterat riksdagsgruppens arbetsordning, vilken gruppen på förslag från gruppledningen
fastställt hösten 2014 och återigen denna höst.
Jag är oklar på om den är hemlig eller ej, men jag citerar
här den enda mening som jag kan se att han åberopar när han säger att jag
brutit mot den och därför ska utestängas från en del av gruppens möten.
”Uttalar man sig nationellt inom en annan
talespersons område ska avstämning först ske med respektive talesperson”.
Och underförstått, som jag nu
förstår att Anders W Jonsson tolkar denna mening, innebär ”avstämning” att man
avstår från att bli intervjuad eller skriva en debattartikel osv om man tycker
annorlunda än gällande partilinje och om talespersonen anser att man ska hålla
tyst.
Brott mot denna enda mening, vilket
jag därtill nedan bestrider, renderar alltså denna sanslösa bestraffning.
Naturligtvis finns det inget med i arbetsordningen att utestängning från gruppen
kan följa om riksdagsgruppen/gruppens ledare bedömer att man brutit mot den.
Orsaken till gruppledarens beslut torde bero på att jag har fel uppfattning i sak (låt vara att
centerpartiet genom migrationsuppgörelsen accepterat huvuddelen av det jag fört
fram) och att jag inte borde föra fram det i sociala medier eller riksmedia.
Jag anser att jag är en lagarbetare
och jag respekterar helt och fullt partistämmobeslut och den partilinje som
gäller i olika frågor. Och visst ska man söka ligga lite lågt om man har
avvikande uppfattning och är i minoritet.
Men! Ibland är en fråga så viktig
att man trots gällande partilinje, som man givetvis respekterar, kan fortsätta
att i samhällsdebatten föra fram sin uppfattning, som enskild riksdagsledamot i
minoritet. Tex i EU-frågan, t.ex i FRA-frågan och det finns fler exempel. För
egen del har jag t ex ett engagemang i frågan om rätten till självvald död,
under stränga regelverk, vid svåra lidanden i livets slutskede.
Jag sa på partistämman i september,
efter det att östgötamotionens att-satser om PUT och anhöriginvandring med
massiv majoritet hade avslagits av stämman, att jag ”inte på ett bra tag ska
tjata om detta inom centerrörelsen”. Det har jag heller inte gjort. Jag har
också försökt att ligga lågt i samhällsdebatten vad gäller egna initiativ till
debattartiklar osv. Däremot har jag fortsatt att diskutera sakfrågor i sociala
medier, t ex på debattforumen Politisk Centerdebatt och Politisk Allmändebatt. Jag
söker och vill vara en transparent riksdagsledamot som är nåbar och deltar i samhällsdebatten
genom möten med människor både irl och på nätet.
Och detta har jag i denna fråga gjort utifrån vad
jag faktiskt tycker, men jag är ju hela tiden tydlig med att den är min personliga
uppfattning, partilinjen är naturligtvis stämmans beslut.
Dock har sedan stämman två saker
hänt som rimligen borde göra att jag ännu lättare borde kunna diskutera dessa
frågor, eftersom Centerpartiet i migrationsuppgörelsen (MU, eller MÖ) till
stora delar accepterat den östgötamotion som avslogs av stämman. Därtill har
flyktingströmmen fördubblats eller mer sedan stämman och situationen är mycket
pressad på olika sätt.
Så ser dock inte min gruppledare på
detta. Stämmobesluten gäller alltjämt, trots att partiet accepterat
östgötamotionen i stora delar.
Mitt ”brott”, för vilket jag alltså
straffas med uteslutning från att delta i riksdagsgruppens arbete i vissa delar,
är att jag diskuterar på sociala medier enligt ovan i påstådd strid med
riksdagsgruppens arbetsordning.
Utlösande faktor var sedan att jag
förra veckan fick en förfrågan från Aktuellt om jag i 21-sändningen kunde
diskutera åldersbedömningar av ensamkommande barn när tveksamhet föreligger om
de är under eller över 18 år, med barnläkaren Anders Järn.
Jag accepterade detta, eftersom jag
diskuterat denna fråga sedan april 2012 då jag fick publicerat en helsida på DN
Debatt, och sedan i många debattartiklar och blogginlägg och motioner genom
åren.
Debatten blev inte av eftersom Anders
Järn inte ställde upp, men jag informerade vår pressavdelning att jag hade
tackat ja. Hade debatten blivit av hade jag givetvis informerat vår talesperson
och pressavdelningen om detta också.
Detta ser Anders W Jonsson, och en
del i riksdagsgruppen oerhört allvarligt på, så allvarligt att jag nu utestängs
från riksdagsgruppen enligt ovan. Eftersom jag borde anmält till Talespersonen
innan jag tackade ja, och då respekterat det ”råd” jag säkert skulle fått att
tacka nej till att vara med.
Värt att notera är också att
Centerpartiet i migrationsuppgörelsen accepterat att frågan om varför så hög
andel av ensamkommande under 18 år till EU väljer Sverige (ca 25-30 % eller
mer) ska analyseras.
Som sagt, jag borde kanske ha
väntat någon vecka med att skriva detta, så ledsen och upprörd är jag. Men
mycket viktiga samtal förs just nu mellan 6 av riksdagens partier om nödvändiga
beslut på migrationsområdet, och jag har just utestängts från att vara med i
riksdagsgruppen när detta diskuteras.
Detta måste jag kommunicera med
mitt partidistrikt och med centerpartiets medlemmar och väljare i Östergötland.
Därför detta blogginlägg, som jag gärna mottar synpunkter på, även gärna från
Anders W Jonsson om jag alltför dåligt har lyckats ge uttryck åt hans grund för
sitt agerande.
Jag kan också tillägga att jag i
flera år har varit kritisk mot den begränsande regel jag citerat (även innan
jag visste hur den tolkas av gruppledningen). Jag har känt en betydande oro att
den hämmar oss enskilda riksdagsledamöter att genom frihet under ansvar delta i
samhällsdebatten i olika frågor, om vi ständigt måste ”be om lov” innan vi
ställer upp på intervjuer eller skriver debattartiklar eller motioner eller blogginlägg
osv. Jag är med i ett frimodigt och öppet socialliberalt parti och jag anser
att Centerpartiet måste ha högre i tak i sin riksdagsgrupp än vad det för mig
förödande beslut som jag just har meddelats, innebär.
Jag är för stolt för att vädja till
riksdagsgruppens ledare, eller till hela gruppen, att min avstängning omedelbart upphävs, men min ärliga mening är
att det vore märkligt och mycket oroande, på flera sätt, om inte detta sker.
Riksdagshuset, Stockholm, den 11
november 2015.
Staffan Danielsson, riksdagsledamot
(C)
