I natt minus 19 grader, nu -15 på väg neråt, rekordtjockt ozonskick ryktas det...
Säkert tillfälligheter!
onsdag, december 30, 2009
lördag, december 26, 2009
Glasbits-Sex!
Ett poem till från Svalövs lantbruksskolas kurstidning Quick-Rothen från 1970. Evärdigliggörs härmed i bloggvärlden 2009, som julavkoppling;
Glasbits-Sex
En glasbit jag kände
han hette Konvex
hans pulsar de brände
av glasbitssex
Han älskade våldsamt
en fröken Konkav
hans åtrå var stor
han gick nästan av
De vore på party
engång i ett gitter
det gick som det gick
hon födde ett splitter
De flytta tillsammans
men allt gick i kras
de voro ju bara
bitar av glas
De levde erbarmligt
fingo så ärva
en släkting som krossats
en rik gammal skärva
Sen levde de länge
Konkav och Konvex
de lever nog tills
att en av dom spräcks
Läs även andra bloggares åsikter om svalöv, lantbruksskolor, naturbruksgymnasier, agronomer, schlager, sex
Glasbits-Sex
En glasbit jag kände
han hette Konvex
hans pulsar de brände
av glasbitssex
Han älskade våldsamt
en fröken Konkav
hans åtrå var stor
han gick nästan av
De vore på party
engång i ett gitter
det gick som det gick
hon födde ett splitter
De flytta tillsammans
men allt gick i kras
de voro ju bara
bitar av glas
De levde erbarmligt
fingo så ärva
en släkting som krossats
en rik gammal skärva
Sen levde de länge
Konkav och Konvex
de lever nog tills
att en av dom spräcks
Läs även andra bloggares åsikter om svalöv, lantbruksskolor, naturbruksgymnasier, agronomer, schlager, sex
fredag, december 25, 2009
Svalöv, schlagertext,Quickroten
Juletid, rensa hyllor, blicka bakåt.
Hittar A4-tidningen Quickroten från Svalövs lantbruksskola 1969-70. Med mig och 7 andra som drivande krafter. (Lundborg, Wiklander (tyvärr bortgången), Hofving,Lilja,Edholm, Noaksson, Irander).
Då fanns inte internet och bloggar, och därför tänker jag nu lyfta fram några alster från Quickroten för en bredare publicering. Kanske kan ett svensktoppsgenombrott äntligen komma för schlagertexten nedan..., känns som en föregångare till "Bonde söker fru" och "Grabben från graven bredvid"...
Rätt aktuell känns också den minnessten som prydde en hel sida med texten " Till minne av dem som trotsade jordbrukslagstiftningen och sökte höja produktionen - kvinnor och barn reste stenen i armod"..
En ensam bondgrabbs klagande sång
O, Svenska flicka, jordbruksdotter
skilda falla ödets lotter
Du, som är så snygg om vaden
lockades till stora staden
medan jag på landet kvar
säkert blir i alla dar
Du glömde mig som sitter här
på ödslig gård och har dig kär
Du vill dansa, gå på bio
och vara uppe efter nio
och inte åka många mil
till stan...men Du, nu har jag bil
Kom flicka lilla, min ögonfröjd
nu kan jag göra dig helt nöjd
förutom bilen har en faktor
kommit till, jag har köpt traktor
så kom, o, kom, o , kom, min kära
hjälp mig statens skatter bära
Tänk på fågelns sång i lunden
tänk på mig och tänk på hunden
tänk på allt vad landet ger
kom till mig, kom nu, jag ber
Du slipper mjölka, slipper spinna
bada Du vill bli min kvinna
Söta lilla goa fina, tänk på humlesurr och bina
och på hur du skulle må
en rofylld kväll med TV:2
Ack, Svenska flicka, jordbruksdotter
kom till mig...MEN FÖRE SLÅTTER
Läs även andra bloggares åsikter om svensktoppen, dansband, svalöv, centerpartiet, lrf, lantbruk, schlagertext
Hittar A4-tidningen Quickroten från Svalövs lantbruksskola 1969-70. Med mig och 7 andra som drivande krafter. (Lundborg, Wiklander (tyvärr bortgången), Hofving,Lilja,Edholm, Noaksson, Irander).
Då fanns inte internet och bloggar, och därför tänker jag nu lyfta fram några alster från Quickroten för en bredare publicering. Kanske kan ett svensktoppsgenombrott äntligen komma för schlagertexten nedan..., känns som en föregångare till "Bonde söker fru" och "Grabben från graven bredvid"...
Rätt aktuell känns också den minnessten som prydde en hel sida med texten " Till minne av dem som trotsade jordbrukslagstiftningen och sökte höja produktionen - kvinnor och barn reste stenen i armod"..
En ensam bondgrabbs klagande sång
O, Svenska flicka, jordbruksdotter
skilda falla ödets lotter
Du, som är så snygg om vaden
lockades till stora staden
medan jag på landet kvar
säkert blir i alla dar
Du glömde mig som sitter här
på ödslig gård och har dig kär
Du vill dansa, gå på bio
och vara uppe efter nio
och inte åka många mil
till stan...men Du, nu har jag bil
Kom flicka lilla, min ögonfröjd
nu kan jag göra dig helt nöjd
förutom bilen har en faktor
kommit till, jag har köpt traktor
så kom, o, kom, o , kom, min kära
hjälp mig statens skatter bära
Tänk på fågelns sång i lunden
tänk på mig och tänk på hunden
tänk på allt vad landet ger
kom till mig, kom nu, jag ber
Du slipper mjölka, slipper spinna
bada Du vill bli min kvinna
Söta lilla goa fina, tänk på humlesurr och bina
och på hur du skulle må
en rofylld kväll med TV:2
Ack, Svenska flicka, jordbruksdotter
kom till mig...MEN FÖRE SLÅTTER
Läs även andra bloggares åsikter om svensktoppen, dansband, svalöv, centerpartiet, lrf, lantbruk, schlagertext
tisdag, december 22, 2009
Stockholmsstads-Centern: Vilket getingbo!
Det är mycket viktigt för centerrörelsen i Sverige att Stockholmscentern har utvecklats så positivt! Här förs en spännande idédebatt och här tas initiativ som ger liv åt centerpartiets partistämmor!
Förra valet ökade centerpartiet och fick två riksdagsmandat i Stockholm av 42; förkroppsligade av Solveig Ternström och Fredrick Federley. Båda är personer med lyskraft som syns och hörs, vilket är extra viktigt i en storstadsvalkrets.
Ser man de övriga namnen från Stockholm hävdar sig centernamnen väl, här finns partiledare som Sahlin och Ohly men också många som inte är så namnkunniga.
Resultatet av partiets medlemsomröstning presenteras idag, tillsammans med nomineringskommitténs förslag till stämman.
Jag är imponerad över listan, vilket getingbo! En lista väl värd att ta hem 4 mandat och gärna fler!
Medlemsomröstningen vanns av Fredrick Federly knappt före Andreas Carlgren med Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist hack i häl. Goda röstsiffror fick också Johan Hedin, Maria Bogren, Oscar Fredriksson, Elisabeth Falemo och Helen Törnqvist.
Maud Olofsson föreslås toppa listan, spännande!
I valet mellan Federley och Carlgren väljer nomineringskommittén att placera 1980- och 90-talets ledande Stockholmspolitiker Carlgren som tvåa före den under mandatperioden ledande Federly. Här finns en reservation som stämman får avgöra.
Men vilken lista, oavsett slutlig utformning! Den borde ha goda förutsättningar att vinna Stockholmarnas gillande.
Med ett växande stöd kommer utöver Carlgren och Federley även Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist och kanske Johan Hedin in; Abir med rötterna i Irak och högt placerad på Centerpartiets EU-lista, Elisabeth med rötterna i Jämtland och tung sakkunnig i regeringskansliet samt Johan, en brinnande liberal och egen företagare!
Centerpartiet är det gröna liberala miljöalternativet av de borgerliga partierna, med engagemang för vanliga människor i arbete eller i pension, för utvecklingen i hela Sverige, för näringsliv och småföretagande och för frihet och integritet. Med mera!
Vi har sargats en del av regeringsansvaret som tvingar fram ansvar även för beslut i besvärliga frågor, t ex den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och människors integritet vad gäller underrättelseinhämtning genom signalspaning.
Vi har ändå drivit frågan starkt från integritetssynpunkt , där Fredrick Federley betytt mycket, vi har lyssnat till kritiken och riksdagen har nu fattat beslut vilket ska utvärderas redan år 2011 vid den kontrollstation som vi föreslagit och fått igenom.
De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd. Det faktum att hela riksdagen, inklusive de rödgröna, ändå anser det - tyvärr - nödvändigt visar på allvaret i frågan så som vår värld ser ut. Skulle Centerpartiet likt Piratpartiet prioritera ner sitt ansvar för landets säkerhet och beakta endast integriteten i denna fråga skulle vår regeringsmedverkan kunna brista. Det finns också en stark opinion för Sveriges försvar och dess behov av underrättelseinhämtning, även om den inte (behövt) mobiliserats fullt ut i debatten till skillnad från integriteten.
En viktig del i Centerpartiets - och säkert Stockholmscenterns - valrörelse blir att fortsätta att lyfta integritetsfrågorna. FRA-frågan visar på vårt engagemang för dessa, och jag menar att vi med högburet huvud kan visa på med vilket allvar vi diskuterat och drivit dem även om vi har fått acceptera den avvägning som gjorts utifrån även landets och medborgarnas säkerhet där vi drivit fram integriteten.
Vad händer då på nomineringsfronten i andra valkretsar, t ex Östergötland. Förnomineringen är klar, medlemsomröstningen är klar och räknad, vi får se när nomineringskommittén presenterar den och sitt förslag till riksdagslista som ska fastställas (så sent som) den 20 mars på distriktsstämman.
Jag känner mig varm i kläderna och har "motvilligt" låtit mig nomineras till en ev ytterligare mandatperiod...En svensk jantetradition kräver ju ibland att man ska formulera sig just så. Utvecklingen går dock snabbt mot en mer "amerikansk" inställning - där man tar för sig mer - vilket jag tror är bra.
Vi får se hur det går i "amerikanska" Stockholm och även i Östergötland, där det också finns många starka kandidater.
Med detta en tillönskan om God Jul och Gott Nytt År till Dig som råkar läsa denna blogg just nu!!
Läs även andra bloggares åsikter om stockholmscentern, centerpartiet, politik, maud olofsson, fredrick federley, andreas carlgren, riksdagen
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra
Förra valet ökade centerpartiet och fick två riksdagsmandat i Stockholm av 42; förkroppsligade av Solveig Ternström och Fredrick Federley. Båda är personer med lyskraft som syns och hörs, vilket är extra viktigt i en storstadsvalkrets.
Ser man de övriga namnen från Stockholm hävdar sig centernamnen väl, här finns partiledare som Sahlin och Ohly men också många som inte är så namnkunniga.
Resultatet av partiets medlemsomröstning presenteras idag, tillsammans med nomineringskommitténs förslag till stämman.
Jag är imponerad över listan, vilket getingbo! En lista väl värd att ta hem 4 mandat och gärna fler!
Medlemsomröstningen vanns av Fredrick Federly knappt före Andreas Carlgren med Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist hack i häl. Goda röstsiffror fick också Johan Hedin, Maria Bogren, Oscar Fredriksson, Elisabeth Falemo och Helen Törnqvist.
Maud Olofsson föreslås toppa listan, spännande!
I valet mellan Federley och Carlgren väljer nomineringskommittén att placera 1980- och 90-talets ledande Stockholmspolitiker Carlgren som tvåa före den under mandatperioden ledande Federly. Här finns en reservation som stämman får avgöra.
Men vilken lista, oavsett slutlig utformning! Den borde ha goda förutsättningar att vinna Stockholmarnas gillande.
Med ett växande stöd kommer utöver Carlgren och Federley även Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist och kanske Johan Hedin in; Abir med rötterna i Irak och högt placerad på Centerpartiets EU-lista, Elisabeth med rötterna i Jämtland och tung sakkunnig i regeringskansliet samt Johan, en brinnande liberal och egen företagare!
Centerpartiet är det gröna liberala miljöalternativet av de borgerliga partierna, med engagemang för vanliga människor i arbete eller i pension, för utvecklingen i hela Sverige, för näringsliv och småföretagande och för frihet och integritet. Med mera!
Vi har sargats en del av regeringsansvaret som tvingar fram ansvar även för beslut i besvärliga frågor, t ex den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och människors integritet vad gäller underrättelseinhämtning genom signalspaning.
Vi har ändå drivit frågan starkt från integritetssynpunkt , där Fredrick Federley betytt mycket, vi har lyssnat till kritiken och riksdagen har nu fattat beslut vilket ska utvärderas redan år 2011 vid den kontrollstation som vi föreslagit och fått igenom.
De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd. Det faktum att hela riksdagen, inklusive de rödgröna, ändå anser det - tyvärr - nödvändigt visar på allvaret i frågan så som vår värld ser ut. Skulle Centerpartiet likt Piratpartiet prioritera ner sitt ansvar för landets säkerhet och beakta endast integriteten i denna fråga skulle vår regeringsmedverkan kunna brista. Det finns också en stark opinion för Sveriges försvar och dess behov av underrättelseinhämtning, även om den inte (behövt) mobiliserats fullt ut i debatten till skillnad från integriteten.
En viktig del i Centerpartiets - och säkert Stockholmscenterns - valrörelse blir att fortsätta att lyfta integritetsfrågorna. FRA-frågan visar på vårt engagemang för dessa, och jag menar att vi med högburet huvud kan visa på med vilket allvar vi diskuterat och drivit dem även om vi har fått acceptera den avvägning som gjorts utifrån även landets och medborgarnas säkerhet där vi drivit fram integriteten.
Vad händer då på nomineringsfronten i andra valkretsar, t ex Östergötland. Förnomineringen är klar, medlemsomröstningen är klar och räknad, vi får se när nomineringskommittén presenterar den och sitt förslag till riksdagslista som ska fastställas (så sent som) den 20 mars på distriktsstämman.
Jag känner mig varm i kläderna och har "motvilligt" låtit mig nomineras till en ev ytterligare mandatperiod...En svensk jantetradition kräver ju ibland att man ska formulera sig just så. Utvecklingen går dock snabbt mot en mer "amerikansk" inställning - där man tar för sig mer - vilket jag tror är bra.
Vi får se hur det går i "amerikanska" Stockholm och även i Östergötland, där det också finns många starka kandidater.
Med detta en tillönskan om God Jul och Gott Nytt År till Dig som råkar läsa denna blogg just nu!!
Läs även andra bloggares åsikter om stockholmscentern, centerpartiet, politik, maud olofsson, fredrick federley, andreas carlgren, riksdagen
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra
Etiketter:
bloggar,
centerpartiet,
miljö,
opinion,
politik,
signalspaning,
östergötland
söndag, december 20, 2009
ÖB backar från vad som tidigare aviserats!
För knappt ett år sedan aviserade försvarsmakten ett antal åtgärder inom ramen för sitt fögderi; bl a färre flygbas(underhålls)bataljoner, gemensam ledningscentral i Bålsta, nedläggning av Ärna flygplats.
Alla dessa förslag har rönt hård intern kritik från inte minst berörda förband men även från andra. Den har i hög grad åskådliggjorts på olika bloggar, i inlägg och kommentarer.
Nu backar ÖB från dessa förslag, de kostar mer än de smakar.
Nedläggningen av ledningscentralen i Hästveda i Skåne står uppenbarligen fast, men skjuts framåt.
Frågan om helikoptrar till ISAF och Swecon i Afghanistan blev några fler amerikanska, och från 2011 de HKP 10B som det jobbas för fullt med. HKP 4 ligger uppenbarligen kvar i malpåsen, i varje fall ytterligare en tid.
Mina kommentarer?
Som jag tidigare redovisat är dessa frågor så komplicerade att det är svårt att utifrån riksdagsperspektivet ta egen tydlig ställning utan att ha tillgång till hela beslutsunderlaget. Då handlar det mera om vem eller vilka man ska lita på, vilket också kan vara lite komplicerat.
Mitt huvudspår är ju naturligen den ansvariga myndigheten - försvarsmakten - och den sammanvägning den gör, och jag har självfallet förtroende för regeringen och försvarsministern.
Om jag summerar så har ÖB/försvarsmakten fullföljt sin linje i helikopterfrågan men backat i tre övriga ovan. Bloggdebatten om helikoptrarna har också varit mer öppen, medan kritiken varit rätt entydig i de tre övriga frågorna.
Det är bra att kunna ompröva och backa om verkligheten så kräver, och det ska ÖB ha credit för. Har den starka interna kritiken haft betydelse eller hade ÖBs beslut blivit detsamma ändå? Jag vet inte, men nog har kritikernas ställning stärkts genom dessa turer.
Några fler som kommenterar är Wiseman och igen, Peter Hammarberg och Strilaren 2 (Widman)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, öb, helikoptrar, politik, centerpartiet, försvarsmakten
Alla dessa förslag har rönt hård intern kritik från inte minst berörda förband men även från andra. Den har i hög grad åskådliggjorts på olika bloggar, i inlägg och kommentarer.
Nu backar ÖB från dessa förslag, de kostar mer än de smakar.
Nedläggningen av ledningscentralen i Hästveda i Skåne står uppenbarligen fast, men skjuts framåt.
Frågan om helikoptrar till ISAF och Swecon i Afghanistan blev några fler amerikanska, och från 2011 de HKP 10B som det jobbas för fullt med. HKP 4 ligger uppenbarligen kvar i malpåsen, i varje fall ytterligare en tid.
Mina kommentarer?
Som jag tidigare redovisat är dessa frågor så komplicerade att det är svårt att utifrån riksdagsperspektivet ta egen tydlig ställning utan att ha tillgång till hela beslutsunderlaget. Då handlar det mera om vem eller vilka man ska lita på, vilket också kan vara lite komplicerat.
Mitt huvudspår är ju naturligen den ansvariga myndigheten - försvarsmakten - och den sammanvägning den gör, och jag har självfallet förtroende för regeringen och försvarsministern.
Om jag summerar så har ÖB/försvarsmakten fullföljt sin linje i helikopterfrågan men backat i tre övriga ovan. Bloggdebatten om helikoptrarna har också varit mer öppen, medan kritiken varit rätt entydig i de tre övriga frågorna.
Det är bra att kunna ompröva och backa om verkligheten så kräver, och det ska ÖB ha credit för. Har den starka interna kritiken haft betydelse eller hade ÖBs beslut blivit detsamma ändå? Jag vet inte, men nog har kritikernas ställning stärkts genom dessa turer.
Några fler som kommenterar är Wiseman och igen, Peter Hammarberg och Strilaren 2 (Widman)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, öb, helikoptrar, politik, centerpartiet, försvarsmakten
Etiketter:
bloggar,
försvar,
försvarsmateriel
torsdag, december 17, 2009
Biogas och fossilgas i Stockholm??! Kätterska tankar
Stockholm producerar en del biogas men trots rätt få biogasbilar - relativt totalen i området - så räcker inte volymerna. Det tar tid att få upp biogasproduktionen, tankställena är inte så många och ännu värre, det finns ibland inte gas.
Jag har några förslag och funderingar utifrån ett helikopterperspektiv.
1. Biogas är ett mycket bra drivmedel från miljösynpunkt, och förtjänar största möjliga expansion i Stockholm och över landet. Det tar ändå tid att få upp volymerna.
2. Jag har successivt fått en ökad öppenhet för att fossil gas (naturgas) skulle kunna spela en roll för att bidra till att minska Sveriges olje- och bensinberoende, samtidigt som detta även skulle öka biogasens möjligheter. Ju fler gasmackar och gasbilar, ju större potential för att koppla på och öka andelen biogas i gasmixen.
3. Men är inte naturgas något förfärligt som Sverige ska bekämpa och inte alls öka användningen av? Idag är Sverige säkert ett av de länder i Europa där fossilgasen används i särklass minst och vi skyr den som pesten. Den är fossil, nämligen, vilket är korrekt.
4. Men är fossil gas värre än fossil bensin och diesel? Och Sverige är ju ett i hög grad oljeímportsberoende land. Nej, tvärtom. En bil som tankas på naturgas reducerar sina miljöfarliga utsläpp med 30-40 procent, vill jag minnas.
5. Men tar inte naturgasen slut mycket fortare än oljan? Nej, tvärtom. Rysslands och andra länders gasfyndigheter lär räcka så där 10 gånger längre än oljan, flera hundra år.
6. Men slår inte naturgasen ut biobränslen och biodrivmedel i Sverige om den skulle expandera här? Jag befarade detta tidigare, när jag starkt motarbetade en gasledning från Småland och genom Östergötland mot Mälardalen (det finns ju gasledningar från Malmö och upp till Göteborg och en bit in i Småland). Regeringen jobbar sedan 5 -6 år eller mer på om detta ska tillåtas eller ej.
Jag är inte längre så orolig för att naturgas och biobränsle behöver stå emot varandra. Om naturgasen ersätter olja i främst tung industri samt bensin som drivmedel är det ju faktiskt miljömässigt ett betydande steg framåt. Utsläppen minskar rejält. Priset på gas är ju kopplat till oljepriset och bioenergins och biodrivmedelens expansion och konkurrensmöjligheter relativt olja är ju allt starkare.
7. Allra bäst är självfallet att all energi och drivmedel kommer från förnybara energikällor. Under överskådlig tid har Sverige dock ett stort oljeberoende från i hög grad Ryssland. Om en del av detta ersätts av den betydligt miljövänligare naturgasen - relativt sett - får vi ett ökat naturgas"beroende", så klart. Det nuvarande fossila oljeberoendet blir dock samtidigt mindre och mer diversifierat. Att entydigt förkasta detta som dåligt är väl ändå lite svårt, utsläppen minskar och biogasen får större möjligheter att expandera.
Med en ökad andel naturgas som drivmedel blir infrastrukturen för gas bättre, och genom detta kan sedan biogasen successivt öka sin andel i gasblandningen genom t ex egna mål och utfästelser från gasförsäljarna och genom morötter och inblandningskrav fråm staten.
8. Stockholm, då?! Så snabb expansion av biogasen som möjligt, givetvis, men insikt om att detta tar tid. Därför bör alltså naturgas - oftast LNG, dvs flytande naturgas - importeras med fartyg och på samma sätt som bensin till bensinmackarna förse gaspumparna med tillräckliga mängder gas. Varför detta inte fungerar i Stockholm vet jag inte, men detta måste fås att fungera snarast möjligt! Annars må huvuden rulla och ersättas med sådana som klara av att få detta att fungera.
Jag skulle också gärna se att Stockholm utreder en massiv satsning på gas som drivmedel, med naturgas i botten och med en växande andel biogas i takt med att anläggningar byggs ut. Detta skulle ge en mycket snabb minskning av bensinförbrukningen i området. Jag undrar om inte detta skulle hävda sig väl mot andra miljöalternativ på drivmedelssidan.
Behovet kan alltså tillgodoses genom "gastankers". Jag vet inte om en ledning från Nordstreamledningen och till Stockholm skulle ge en billigare och miljövänligare distribution relativt gastankers (och med omvandlingen av gasen till först flytande form och sedan åter till gas). Skulle det vara så har jag lite svårt att se det fruktansvärda i detta.
Detta är ju en mycket kättersk tanke idag, men jag tycker ändå att den frågan är relevant att åtminstone diskutera.
Den pigga gröna miljövänliga Stockholmscentern har ju högt i tak och brukar inte rädas att ta tag även i laddade framtidsfrågor. Varsågoda!
Läs även andra bloggares åsikter om naturgas, biogas, fossilgas, stockholm, politik, centerpartiet, miljö
Jag har några förslag och funderingar utifrån ett helikopterperspektiv.
1. Biogas är ett mycket bra drivmedel från miljösynpunkt, och förtjänar största möjliga expansion i Stockholm och över landet. Det tar ändå tid att få upp volymerna.
2. Jag har successivt fått en ökad öppenhet för att fossil gas (naturgas) skulle kunna spela en roll för att bidra till att minska Sveriges olje- och bensinberoende, samtidigt som detta även skulle öka biogasens möjligheter. Ju fler gasmackar och gasbilar, ju större potential för att koppla på och öka andelen biogas i gasmixen.
3. Men är inte naturgas något förfärligt som Sverige ska bekämpa och inte alls öka användningen av? Idag är Sverige säkert ett av de länder i Europa där fossilgasen används i särklass minst och vi skyr den som pesten. Den är fossil, nämligen, vilket är korrekt.
4. Men är fossil gas värre än fossil bensin och diesel? Och Sverige är ju ett i hög grad oljeímportsberoende land. Nej, tvärtom. En bil som tankas på naturgas reducerar sina miljöfarliga utsläpp med 30-40 procent, vill jag minnas.
5. Men tar inte naturgasen slut mycket fortare än oljan? Nej, tvärtom. Rysslands och andra länders gasfyndigheter lär räcka så där 10 gånger längre än oljan, flera hundra år.
6. Men slår inte naturgasen ut biobränslen och biodrivmedel i Sverige om den skulle expandera här? Jag befarade detta tidigare, när jag starkt motarbetade en gasledning från Småland och genom Östergötland mot Mälardalen (det finns ju gasledningar från Malmö och upp till Göteborg och en bit in i Småland). Regeringen jobbar sedan 5 -6 år eller mer på om detta ska tillåtas eller ej.
Jag är inte längre så orolig för att naturgas och biobränsle behöver stå emot varandra. Om naturgasen ersätter olja i främst tung industri samt bensin som drivmedel är det ju faktiskt miljömässigt ett betydande steg framåt. Utsläppen minskar rejält. Priset på gas är ju kopplat till oljepriset och bioenergins och biodrivmedelens expansion och konkurrensmöjligheter relativt olja är ju allt starkare.
7. Allra bäst är självfallet att all energi och drivmedel kommer från förnybara energikällor. Under överskådlig tid har Sverige dock ett stort oljeberoende från i hög grad Ryssland. Om en del av detta ersätts av den betydligt miljövänligare naturgasen - relativt sett - får vi ett ökat naturgas"beroende", så klart. Det nuvarande fossila oljeberoendet blir dock samtidigt mindre och mer diversifierat. Att entydigt förkasta detta som dåligt är väl ändå lite svårt, utsläppen minskar och biogasen får större möjligheter att expandera.
Med en ökad andel naturgas som drivmedel blir infrastrukturen för gas bättre, och genom detta kan sedan biogasen successivt öka sin andel i gasblandningen genom t ex egna mål och utfästelser från gasförsäljarna och genom morötter och inblandningskrav fråm staten.
8. Stockholm, då?! Så snabb expansion av biogasen som möjligt, givetvis, men insikt om att detta tar tid. Därför bör alltså naturgas - oftast LNG, dvs flytande naturgas - importeras med fartyg och på samma sätt som bensin till bensinmackarna förse gaspumparna med tillräckliga mängder gas. Varför detta inte fungerar i Stockholm vet jag inte, men detta måste fås att fungera snarast möjligt! Annars må huvuden rulla och ersättas med sådana som klara av att få detta att fungera.
Jag skulle också gärna se att Stockholm utreder en massiv satsning på gas som drivmedel, med naturgas i botten och med en växande andel biogas i takt med att anläggningar byggs ut. Detta skulle ge en mycket snabb minskning av bensinförbrukningen i området. Jag undrar om inte detta skulle hävda sig väl mot andra miljöalternativ på drivmedelssidan.
Behovet kan alltså tillgodoses genom "gastankers". Jag vet inte om en ledning från Nordstreamledningen och till Stockholm skulle ge en billigare och miljövänligare distribution relativt gastankers (och med omvandlingen av gasen till först flytande form och sedan åter till gas). Skulle det vara så har jag lite svårt att se det fruktansvärda i detta.
Detta är ju en mycket kättersk tanke idag, men jag tycker ändå att den frågan är relevant att åtminstone diskutera.
Den pigga gröna miljövänliga Stockholmscentern har ju högt i tak och brukar inte rädas att ta tag även i laddade framtidsfrågor. Varsågoda!
Läs även andra bloggares åsikter om naturgas, biogas, fossilgas, stockholm, politik, centerpartiet, miljö
Etiketter:
centerpartiet,
energi,
gasledning,
östergötland
måndag, december 14, 2009
Debattörer kräver höjd försvarsbudget - till vilken nivå?
Som Centerpartiets representant i Försvarsutskottet följer jag sedan 2006 det svenska försvaret med stort intresse. Jag har deltagit i och står liksom ledamöter från nästan alla partier bakom Försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. Försvarsbeslutets inriktning 2004, liksom den absoluta huvuddelen även 2009, står en bred majoritet av riksdagen bakom. Detsamma gäller den nya solidaritetsförklaringen.
Det som skiljer är i huvudsak att de rödgröna - inbördes splittrade - anslår väsentligt mindre pengar samt att synen på försvarsindustrin, vapenexporten, de internationella fredsinsatserna och plikt eller ej för den nya inledande tremånadersutbildningen skiftar.
Försvarsminister Tolgfors har på sin blogg nu kommenterat några debattartiklar i pressen, samt den livliga debatten på bloggen Wisemans wisdoms, som domineras av anonyma inlägg från en del som är eller varit verksamma inom försvarsmakten.
Som framgått av min egen blogg följer jag diskussionen och söker relatera den till den bild som försvarsmakten redovisar i sina olika underlag, analyser och sitt verkställande. Samt givetvis till regeringens bedömningar i t ex statsbudgeten och i andra propositioner och beslut.
Den bild som kritikerna inom försvaret ger, vilket väl framkommer i inlägg och i många kommentarer, är starkt negativ till rätt mycket. Det handlar om påstådda misstag och svårigheter i materielanskaffning av olika slag - och det är ju uppenbart att detta är och har varit problematiskt i en rad avseenden -, om hur stridsledningssystem ska utformas och lokaliseras och om mycket mer.
Jag tror att vi brett kan vara överens om att försvaret - liksom andra myndigheter - ska organiseras och skötas så effektivt och professionellt som möjligt inom ramen för de resurser som riksdagen anslår till det. Detta är ingen lätt uppgift i en så komplicerad verksamhet som därtill levt under dramatiska bantningar och omvälvande förändringar under flera decennier. Den debatten är självfallet viktig att ständigt föra inom försvaret och mellan försvaret, regeringen och riksdagen. Samt genom Folk och försvar, och genom debattörer i den allmänna debatten på möten och i media. Och där skiftar åsikterna starkt i de frågor jag t ex redovisat.
Men jag skulle vilja rikta en fråga till de som så starkt nu uttalar sig om Sveriges försvarsförmåga som alldeles för liten och otillräcklig. Det är uppenbart att Ni samfällt menar att försvarsbudgeten är alldeles för liten i förhållande till länderna i vår omvärld och i förhållande till de hotbilder som vi behöver ha försvarsberedskap emot.
Och min fråga är helt enkelt, hur stor menar ni att försvarsbudgeten borde vara? Idag är den beslutade försvarsbudgeten för 2010 på 41,4 miljarder kronor. Skulle oppositionens linje vunnit hade den varit minst 2 miljarder kr mindre, därtill i hög grad underfinansierad genom att medel ej fanns för t ex en ökad grundutbildning och fredsinsatsen i Kosovo.
41,4 mdr kr motsvarar ca 1,3 procent av Sveriges BNP. Denna procentsiffra var för tjugo år sedan ca 2,5 procent. Då låg Sverige i Nordentäten, nu har vi halkat ner i kön. Finland anslår ungefär lika mycket, medan Norge ligger högre. Ryssland och USA anslår som "stormakter" över 4 procent och Nordkorea anslår enligt en källa 25 procent, vilket måste ses som rent kriminellt med tanke på befolkningens lidanden, undernäring och ständiga svältkatastrofer. Natos målsättning är 2,0 procent (fast t ex Tyskland ligger på 1,3 procent). Jag själv har uttalat att det är bra att allians för Sverige nu planerar för en realt oförändrad försvarsbudget de närmaste åren, för första gången på mycket länge.
OK, 41,4 miljarder är alltså alldeles för lite enligt många i debatten. Försvaret klarar inte sina uppgifter i en rad centrala avseenden. Borde Sverige utan att vara medlem i Nato som militärt alliansfritt land lägga sig på Natostandard, 2,0 procent? Vilket skulle ge ca 64 mdr till försvaret, plus 23 mdr. Eller skulle en höjning till 1,5 procent räcka, dvs ca 48 mdr, en höjning med knappt 7 mdr. Eller skulle Sveriges försvarsförmåga bli tillräckligt mycket bättre om 41,4 mdr istället för att minskas med 2 mdr skulle öka med 2 mdr?
Jag kanske provocerar lite, ursäkta i så fall. Men jag är helt enkelt ute efter en siffra som skulle lugna försvarsbudgetens kritiker inom försvaret så att de skulle kunna uttala att Sveriges försvar är tillräckligt stort med tanke på de utmaningar det kan komma att utsättas för.
Det vore självfallet mycket bättre om det rådde en bred acceptans om försvarsbudgetens nivå som rimlig och realistisk. Det stärker ju inte respekten för Sveriges försvar om dess storlek och effekt döms ut som helt otillräcklig av oss själva.
När jag fått svar på detta, var nivån borde ligga, kan vi resonera vidare om förutsättningarna för att lyfta försvarsbudgeten till denna högre nivå. Och självfallet fortsätta diskussionen hur försvaret givet den anslagna budgetnivån bäst ska organiseras och utnyttja sina resurser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsbudget, regeringen, försvarsdebatt, politik, riksdagen, centerpartiet, sten tolgfors
Det som skiljer är i huvudsak att de rödgröna - inbördes splittrade - anslår väsentligt mindre pengar samt att synen på försvarsindustrin, vapenexporten, de internationella fredsinsatserna och plikt eller ej för den nya inledande tremånadersutbildningen skiftar.
Försvarsminister Tolgfors har på sin blogg nu kommenterat några debattartiklar i pressen, samt den livliga debatten på bloggen Wisemans wisdoms, som domineras av anonyma inlägg från en del som är eller varit verksamma inom försvarsmakten.
Som framgått av min egen blogg följer jag diskussionen och söker relatera den till den bild som försvarsmakten redovisar i sina olika underlag, analyser och sitt verkställande. Samt givetvis till regeringens bedömningar i t ex statsbudgeten och i andra propositioner och beslut.
Den bild som kritikerna inom försvaret ger, vilket väl framkommer i inlägg och i många kommentarer, är starkt negativ till rätt mycket. Det handlar om påstådda misstag och svårigheter i materielanskaffning av olika slag - och det är ju uppenbart att detta är och har varit problematiskt i en rad avseenden -, om hur stridsledningssystem ska utformas och lokaliseras och om mycket mer.
Jag tror att vi brett kan vara överens om att försvaret - liksom andra myndigheter - ska organiseras och skötas så effektivt och professionellt som möjligt inom ramen för de resurser som riksdagen anslår till det. Detta är ingen lätt uppgift i en så komplicerad verksamhet som därtill levt under dramatiska bantningar och omvälvande förändringar under flera decennier. Den debatten är självfallet viktig att ständigt föra inom försvaret och mellan försvaret, regeringen och riksdagen. Samt genom Folk och försvar, och genom debattörer i den allmänna debatten på möten och i media. Och där skiftar åsikterna starkt i de frågor jag t ex redovisat.
Men jag skulle vilja rikta en fråga till de som så starkt nu uttalar sig om Sveriges försvarsförmåga som alldeles för liten och otillräcklig. Det är uppenbart att Ni samfällt menar att försvarsbudgeten är alldeles för liten i förhållande till länderna i vår omvärld och i förhållande till de hotbilder som vi behöver ha försvarsberedskap emot.
Och min fråga är helt enkelt, hur stor menar ni att försvarsbudgeten borde vara? Idag är den beslutade försvarsbudgeten för 2010 på 41,4 miljarder kronor. Skulle oppositionens linje vunnit hade den varit minst 2 miljarder kr mindre, därtill i hög grad underfinansierad genom att medel ej fanns för t ex en ökad grundutbildning och fredsinsatsen i Kosovo.
41,4 mdr kr motsvarar ca 1,3 procent av Sveriges BNP. Denna procentsiffra var för tjugo år sedan ca 2,5 procent. Då låg Sverige i Nordentäten, nu har vi halkat ner i kön. Finland anslår ungefär lika mycket, medan Norge ligger högre. Ryssland och USA anslår som "stormakter" över 4 procent och Nordkorea anslår enligt en källa 25 procent, vilket måste ses som rent kriminellt med tanke på befolkningens lidanden, undernäring och ständiga svältkatastrofer. Natos målsättning är 2,0 procent (fast t ex Tyskland ligger på 1,3 procent). Jag själv har uttalat att det är bra att allians för Sverige nu planerar för en realt oförändrad försvarsbudget de närmaste åren, för första gången på mycket länge.
OK, 41,4 miljarder är alltså alldeles för lite enligt många i debatten. Försvaret klarar inte sina uppgifter i en rad centrala avseenden. Borde Sverige utan att vara medlem i Nato som militärt alliansfritt land lägga sig på Natostandard, 2,0 procent? Vilket skulle ge ca 64 mdr till försvaret, plus 23 mdr. Eller skulle en höjning till 1,5 procent räcka, dvs ca 48 mdr, en höjning med knappt 7 mdr. Eller skulle Sveriges försvarsförmåga bli tillräckligt mycket bättre om 41,4 mdr istället för att minskas med 2 mdr skulle öka med 2 mdr?
Jag kanske provocerar lite, ursäkta i så fall. Men jag är helt enkelt ute efter en siffra som skulle lugna försvarsbudgetens kritiker inom försvaret så att de skulle kunna uttala att Sveriges försvar är tillräckligt stort med tanke på de utmaningar det kan komma att utsättas för.
Det vore självfallet mycket bättre om det rådde en bred acceptans om försvarsbudgetens nivå som rimlig och realistisk. Det stärker ju inte respekten för Sveriges försvar om dess storlek och effekt döms ut som helt otillräcklig av oss själva.
När jag fått svar på detta, var nivån borde ligga, kan vi resonera vidare om förutsättningarna för att lyfta försvarsbudgeten till denna högre nivå. Och självfallet fortsätta diskussionen hur försvaret givet den anslagna budgetnivån bäst ska organiseras och utnyttja sina resurser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsbudget, regeringen, försvarsdebatt, politik, riksdagen, centerpartiet, sten tolgfors
Etiketter:
alliansen,
debatt,
försvar,
internationellt,
nato
söndag, december 13, 2009
En objektiv opinionsanalys..- Äntligen! Och min valprognos!
Jag förstår att många otåligt väntat på min analys av opinionsläget, så varsågoda!
Andra politiker - och människor med för den delen - är ju ofta så märkvärdigt subjektiva, tycker jag. Varför kan de inte vara mer objektiva som jag...?
Nåväl. Om vi börjar med min valprognos, lite tidig men varför inte:
Valdeltagande: 80 procent.
Alliansen 48 procent - de rödgröna 45 procent - övriga 7 procent.
Centerpartiet 8,5 procent, kristdemokraterna 5,5 procent, folkpartiet 8,5 procent , moderaterna 25,5 procent.
Socialdemokraterna 33 procent,miljöpartiet 7 procent, vänsterpartiet 5 procent.
Kanske någon tycker jag känns lite väl optimistisk, eller pessimistisk, vi får se!
Vad grundar jag min prognos på? Opinionsläget nu är ju ungefär tvärtom, och i tio av elva tidigare val har det regeringsalternativ som lett (ledit) nu vunnit. Jag utesluter inte att det kan bli så, min vetenskapliga metodik har alltjämt vissa brister.
Men jag står fast vid min prognos! Oppositionen toppar nu efter en månad med kriser och negativ publicitet av olika slag, och har återtagit en del av den enorma ledning man skaffade sig i början av mandat perioden. Inom alliansen faller mycket ljus på stats- och finansministern, och de mindre partierna kommer i skuggan. Oppositionens samlade alternativ i olika frågor granskas knappast, inte heller deras splittring.
Alliansens samarbete fungerar väl och de nödvändiga förändringar i liberal riktning som har genomförts har varit nödvändiga, det var ohållbart med en halv miljon människor i förtidspension och flera hundratusen sjukskrivna. Företagens förutsättningar och konkurrenskraft har förbättrats och 200.000 människor mer kom i arbete innan finanskrisen brakade loss. Regeringen hanterar den så väl som det är möjligt, det ljusnar vid horisonten och arbetslöshetsprognoserna justeras nu kraftigt ner. Centerpartiet har fått med sig alliansen på ett starkt miljöarbete i Sverige och i ledningen för EU, vanliga inkomstttagare har fått betydande inkomstskattesänkningar osv.
Mot detta står att arbetslösheten p g av krisen faktiskt fortfarande ökar, att förändringarna i sjukförsäkring och A-kassa innebär vissa försämringar och att några punkter fått justeras, att miljöpartiets olika klimat- och miljöutfästelser alltid ligger högst samtidigt som vänsterpartiet utlovar ohämmat med nya statliga jobb och har pengar till allt osv.
Men det är nu och fram till valet som regeringsalternativen ska ställas mot varandra och jämföras med varandra. Enligt min analys kan en offensiv allians som stolt redovisar sina insatser under mandatperioden och ställer upp tydliga nya mål för nästa ha goda förutsättningar att vända till valvinst!
Centerpartiet brukar öka flera procent till valet, och har goda möjligheter att utifrån alliansens liberala grund visa på sin betydelse för klimat, energi och miljöfrågorna, för företag och småföretagande, för livskraft i hela Sverige, för de viktiga integritetsfrågorna och för fortsatta förbättringar för låg- och medelinkomsttagare samt pensionärer. Samtidigt med detta avgörs ju valet främst av vad man vill åstadkomma framåt, och här måste centerpartiet redovisa sina tydliga och starka prioriteringar.
När valet närmar sig kommer alliansens goda samarbete och förtroende i regeringsfrågan att ställas mot de rödgröna ledarnas bristande dito, miljöpartiets löften och politik kommer att granskas liksom vänsterpartiets och självfallet socialdemokraternas.
Sinuskurvan i opinionen för alliansen - först ner, sedan upp och så ner igen - kommer att vända upp inför valet. Kommer det att räcka till valvinst eller ej?
Det kommer självfallet att krävas mycket hårt arbete, och många faktorer spelar in.
Jag har nu givit min prognos, och jag lovar att efter valet ställa den mot utfallet och kommentera!
tilägg samma dags kväll: För den som vill ha en förmodligen mindre vetenskaplig, men ändå resonerade analys från en mer rödorienterad synvinkel länkar jag till Peter Anderssons läsvärda och välbesökta blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om valprognoser, opinionsundersökningar, scb, sifo, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgröna, riksdagen, regeringen
Andra politiker - och människor med för den delen - är ju ofta så märkvärdigt subjektiva, tycker jag. Varför kan de inte vara mer objektiva som jag...?
Nåväl. Om vi börjar med min valprognos, lite tidig men varför inte:
Valdeltagande: 80 procent.
Alliansen 48 procent - de rödgröna 45 procent - övriga 7 procent.
Centerpartiet 8,5 procent, kristdemokraterna 5,5 procent, folkpartiet 8,5 procent , moderaterna 25,5 procent.
Socialdemokraterna 33 procent,miljöpartiet 7 procent, vänsterpartiet 5 procent.
Kanske någon tycker jag känns lite väl optimistisk, eller pessimistisk, vi får se!
Vad grundar jag min prognos på? Opinionsläget nu är ju ungefär tvärtom, och i tio av elva tidigare val har det regeringsalternativ som lett (ledit) nu vunnit. Jag utesluter inte att det kan bli så, min vetenskapliga metodik har alltjämt vissa brister.
Men jag står fast vid min prognos! Oppositionen toppar nu efter en månad med kriser och negativ publicitet av olika slag, och har återtagit en del av den enorma ledning man skaffade sig i början av mandat perioden. Inom alliansen faller mycket ljus på stats- och finansministern, och de mindre partierna kommer i skuggan. Oppositionens samlade alternativ i olika frågor granskas knappast, inte heller deras splittring.
Alliansens samarbete fungerar väl och de nödvändiga förändringar i liberal riktning som har genomförts har varit nödvändiga, det var ohållbart med en halv miljon människor i förtidspension och flera hundratusen sjukskrivna. Företagens förutsättningar och konkurrenskraft har förbättrats och 200.000 människor mer kom i arbete innan finanskrisen brakade loss. Regeringen hanterar den så väl som det är möjligt, det ljusnar vid horisonten och arbetslöshetsprognoserna justeras nu kraftigt ner. Centerpartiet har fått med sig alliansen på ett starkt miljöarbete i Sverige och i ledningen för EU, vanliga inkomstttagare har fått betydande inkomstskattesänkningar osv.
Mot detta står att arbetslösheten p g av krisen faktiskt fortfarande ökar, att förändringarna i sjukförsäkring och A-kassa innebär vissa försämringar och att några punkter fått justeras, att miljöpartiets olika klimat- och miljöutfästelser alltid ligger högst samtidigt som vänsterpartiet utlovar ohämmat med nya statliga jobb och har pengar till allt osv.
Men det är nu och fram till valet som regeringsalternativen ska ställas mot varandra och jämföras med varandra. Enligt min analys kan en offensiv allians som stolt redovisar sina insatser under mandatperioden och ställer upp tydliga nya mål för nästa ha goda förutsättningar att vända till valvinst!
Centerpartiet brukar öka flera procent till valet, och har goda möjligheter att utifrån alliansens liberala grund visa på sin betydelse för klimat, energi och miljöfrågorna, för företag och småföretagande, för livskraft i hela Sverige, för de viktiga integritetsfrågorna och för fortsatta förbättringar för låg- och medelinkomsttagare samt pensionärer. Samtidigt med detta avgörs ju valet främst av vad man vill åstadkomma framåt, och här måste centerpartiet redovisa sina tydliga och starka prioriteringar.
När valet närmar sig kommer alliansens goda samarbete och förtroende i regeringsfrågan att ställas mot de rödgröna ledarnas bristande dito, miljöpartiets löften och politik kommer att granskas liksom vänsterpartiets och självfallet socialdemokraternas.
Sinuskurvan i opinionen för alliansen - först ner, sedan upp och så ner igen - kommer att vända upp inför valet. Kommer det att räcka till valvinst eller ej?
Det kommer självfallet att krävas mycket hårt arbete, och många faktorer spelar in.
Jag har nu givit min prognos, och jag lovar att efter valet ställa den mot utfallet och kommentera!
tilägg samma dags kväll: För den som vill ha en förmodligen mindre vetenskaplig, men ändå resonerade analys från en mer rödorienterad synvinkel länkar jag till Peter Anderssons läsvärda och välbesökta blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om valprognoser, opinionsundersökningar, scb, sifo, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgröna, riksdagen, regeringen
Etiketter:
alliansen,
fler i arbete,
opinion,
politik,
sjukdomar
Betyg för Sveriges ordförandejobb i EU, MVG!
Jag lyssnade på Godmorgon världen just, som ofta på söndagsförmiddagen.
En britt gav liksom många inom EU Sverige ett gott betyg, en åtta på en tiogradig skala. En 4 av fem. VG till MVG. AB+ eller lilla a (för er som minns så långt tillbaka).
Jag delar den analysen. Ordförandeskapet lotsar de 27 EU-länderna till beslut, påverkar agendan och beslutsdiskussionen, men det är summan av de 27 länderna som fattar besluten.
Sverige har som vanligt jobbat skickligt, diplomatiskt och effektivt, tycker jag. Lissabonfördraget är antaget, det nya tandemparet är utsett, finanskrisen har fortsatt hanterats väl, Östersjöstrategin är antagen, EU har en gemensam rätt hygglig linje inför klimatmötet i Köpenhamn osv osv.
Det utmärkte Martin Ådahl på tankesmedjan Fores måste ha vaknat på fel sida när han i Godmorgon världen lät ovanligt magsur, gav Sverige en femma eller kanske sexa och menade att Sverige t ex borde ha fixat några mer karismatiska ledarpersoner än belgaren och brittiskan.
Tja, jag kan ha förståelse för den uppfattningen, även om det kanske också har sina fördelar med en lite mer samordningsinriktat ledarskap än med ett starkt pådrivande, om man vill vara lite försiktig med hur starkt och snabbt EUs samarbeten ska utvecklas på olika områden.
Men! Begär inte det omöjliga av ett ordförandeland. Man leder förhandlingarna men det är summan av de 27 länderna som faktiskt fattar besluten. Sverige lyckades samla länderna kring det nya fördraget och kring de nya posterna, bra jobbat! Att sedan ge intryck av att Sverige i strid med tunga länder borde ha ordnat ledarpersoner som många länder tvekade inför, det är att sätta ribban orimligt högt, tycker jag.
Martin får bara en femma (av tio) från mig för sin betygsättning i denna fråga, faktiskt!
Läs även andra bloggares åsikter om godmorgon världen, sveriges radio, fores, eu, ordförandeskap, politik, centerpartiet, rgeringen, riksdagen
En britt gav liksom många inom EU Sverige ett gott betyg, en åtta på en tiogradig skala. En 4 av fem. VG till MVG. AB+ eller lilla a (för er som minns så långt tillbaka).
Jag delar den analysen. Ordförandeskapet lotsar de 27 EU-länderna till beslut, påverkar agendan och beslutsdiskussionen, men det är summan av de 27 länderna som fattar besluten.
Sverige har som vanligt jobbat skickligt, diplomatiskt och effektivt, tycker jag. Lissabonfördraget är antaget, det nya tandemparet är utsett, finanskrisen har fortsatt hanterats väl, Östersjöstrategin är antagen, EU har en gemensam rätt hygglig linje inför klimatmötet i Köpenhamn osv osv.
Det utmärkte Martin Ådahl på tankesmedjan Fores måste ha vaknat på fel sida när han i Godmorgon världen lät ovanligt magsur, gav Sverige en femma eller kanske sexa och menade att Sverige t ex borde ha fixat några mer karismatiska ledarpersoner än belgaren och brittiskan.
Tja, jag kan ha förståelse för den uppfattningen, även om det kanske också har sina fördelar med en lite mer samordningsinriktat ledarskap än med ett starkt pådrivande, om man vill vara lite försiktig med hur starkt och snabbt EUs samarbeten ska utvecklas på olika områden.
Men! Begär inte det omöjliga av ett ordförandeland. Man leder förhandlingarna men det är summan av de 27 länderna som faktiskt fattar besluten. Sverige lyckades samla länderna kring det nya fördraget och kring de nya posterna, bra jobbat! Att sedan ge intryck av att Sverige i strid med tunga länder borde ha ordnat ledarpersoner som många länder tvekade inför, det är att sätta ribban orimligt högt, tycker jag.
Martin får bara en femma (av tio) från mig för sin betygsättning i denna fråga, faktiskt!
Läs även andra bloggares åsikter om godmorgon världen, sveriges radio, fores, eu, ordförandeskap, politik, centerpartiet, rgeringen, riksdagen
Miljöpartiet vill tillåta dolt ansikte i förskolan
Jag har ju här på bloggen, i artiklar på SvD och Newsmill, i SvT debatt hävdat att offentliga skattefinansierade verksamheter som skola, förskola, sjukvård och äldreomsorg bör har centrala riktlinjer för att ansikten inte ska döljas där.
Åsö vuxengymnasium i Stockholm, och utbildningsnämnden i Stockholm, anser att ansikten inte ska vara dolda i skolan. En kvinna som vill bära Niqab har överklagat detta till Diskrimineringsombudsmannen. Hon lär också förespråka Sharialagar. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) anser i ett debattinlägg på Newsmill att skulle DO anse att lärare - eller elever - har rätt att dölja ansiktet i förskolan så bör lagstiftningen ses över.religion
Jag delar den uppfattningen.
Det gör inte Miljöpartiet i Stockholm. Yvonne Ruwaida vill tillåta dolt ansikte i skolan, och säkert därmed i all annan offentlig verksamhet.
Aftonbladets kolumnist Johan Hakelius behandlar samma fråga i en krönika.
Tillägg 16 dec. Stockholmscenterns Helen Törnqvist skriver väl om detta på sin blogg och på Newsmill.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, niqab, dölja ansiktet, miljöpartiet, centerpartiet, politik, stockholm, åsögymnasiet
Åsö vuxengymnasium i Stockholm, och utbildningsnämnden i Stockholm, anser att ansikten inte ska vara dolda i skolan. En kvinna som vill bära Niqab har överklagat detta till Diskrimineringsombudsmannen. Hon lär också förespråka Sharialagar. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) anser i ett debattinlägg på Newsmill att skulle DO anse att lärare - eller elever - har rätt att dölja ansiktet i förskolan så bör lagstiftningen ses över.religion
Jag delar den uppfattningen.
Det gör inte Miljöpartiet i Stockholm. Yvonne Ruwaida vill tillåta dolt ansikte i skolan, och säkert därmed i all annan offentlig verksamhet.
Aftonbladets kolumnist Johan Hakelius behandlar samma fråga i en krönika.
Tillägg 16 dec. Stockholmscenterns Helen Törnqvist skriver väl om detta på sin blogg och på Newsmill.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, niqab, dölja ansiktet, miljöpartiet, centerpartiet, politik, stockholm, åsögymnasiet
fredag, december 11, 2009
Fortsatt alliansregering med borgerliga "frifräsare"?
Oppositionsrådet (FP) i Norrköping Mathias Sundin har en bra blogg om amerikansk politik, som jag gärna hänvisar till.
Som tvåa på riksdagslistan (FP) i Östergötland driver han nu en "amerikansk" personvalskampanj genom att utmåla sig som "orädd och självständig" till skillnad från oss nuvarande borgerliga riksdagsledamöter som är "gråa och fega". Rakt av, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson och Karin Granbom och Karl Sigfrid och jag själv och alla andra, inget att hänga i julgranen.
Hade Mathias varit i riksdagen hade nämligen han röstat med de rödgröna om FRA-lagen, och alltså för en oviss utredning med bl a krav på att fler myndigheter ska få inrikta signalspaning i tråd. Och kommer han in kommer detta att kunna ske ibland.
Jag har replikerat att ju fler och oftare som borgerliga riksdagsledamöter går emot sin egen regering och röstar med oppositionen, ju snabbare faller regeringen. Det "stora" med Allians för Sverige är ju just att vi samarbetar för att bryta 1900-talets s-dominans och för att få mandat för att förändra Sverige i liberal riktning med fler företag och jobb och för att minska det väldiga utanförskapet som byggdes upp under s-tiden (och i högkonjunktur). Med en övervikt på endast 7 röster i riksdagen krävs det att alliansen i regering och riksdag kan samarbeta och hålla ihop, vilket har fungerat mycket väl under denna mandatperiod.
Skulle alliansens riksdagsledamöter rösta alltmer individuellt i skilda frågor är det bara en tidsfråga innan alliansregeringen faller, och allt återgår till "det gamla vanliga", dvs t ex socialdemokratiska minoritetsregeringar som håller ihop och regerar med hoppande majoriteter. En så nygammal utveckling vill inte jag - och väl inte heller Mathias - se!
Jag bidrar härmed till Mathias kampanj genom att länka till hans debattartikel i Corren, till min replik, till hans motreplik och till min slutreplik (kanske det).
Tillägg 13.06: Mathias har för Allians för Östergötland lagt upp en sådan Facebookgrupp efter vårt möte förra veckan, jag har gått med och gör det gärna du också som vill!
Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, regeringen, riksdagen, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Som tvåa på riksdagslistan (FP) i Östergötland driver han nu en "amerikansk" personvalskampanj genom att utmåla sig som "orädd och självständig" till skillnad från oss nuvarande borgerliga riksdagsledamöter som är "gråa och fega". Rakt av, Fredrick Federley och Birgitta Ohlsson och Karin Granbom och Karl Sigfrid och jag själv och alla andra, inget att hänga i julgranen.
Hade Mathias varit i riksdagen hade nämligen han röstat med de rödgröna om FRA-lagen, och alltså för en oviss utredning med bl a krav på att fler myndigheter ska få inrikta signalspaning i tråd. Och kommer han in kommer detta att kunna ske ibland.
Jag har replikerat att ju fler och oftare som borgerliga riksdagsledamöter går emot sin egen regering och röstar med oppositionen, ju snabbare faller regeringen. Det "stora" med Allians för Sverige är ju just att vi samarbetar för att bryta 1900-talets s-dominans och för att få mandat för att förändra Sverige i liberal riktning med fler företag och jobb och för att minska det väldiga utanförskapet som byggdes upp under s-tiden (och i högkonjunktur). Med en övervikt på endast 7 röster i riksdagen krävs det att alliansen i regering och riksdag kan samarbeta och hålla ihop, vilket har fungerat mycket väl under denna mandatperiod.
Skulle alliansens riksdagsledamöter rösta alltmer individuellt i skilda frågor är det bara en tidsfråga innan alliansregeringen faller, och allt återgår till "det gamla vanliga", dvs t ex socialdemokratiska minoritetsregeringar som håller ihop och regerar med hoppande majoriteter. En så nygammal utveckling vill inte jag - och väl inte heller Mathias - se!
Jag bidrar härmed till Mathias kampanj genom att länka till hans debattartikel i Corren, till min replik, till hans motreplik och till min slutreplik (kanske det).
Tillägg 13.06: Mathias har för Allians för Östergötland lagt upp en sådan Facebookgrupp efter vårt möte förra veckan, jag har gått med och gör det gärna du också som vill!
Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, regeringen, riksdagen, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Etiketter:
alliansen,
partier,
personer,
politiker,
östergötland
onsdag, december 09, 2009
Arbetslösheten - vänder snabbare åt rätt håll!
Arbetsförmedlingens nya prognos:
"Prognosen visar att den värsta nedgången på arbetsmarknaden har passerats. Nedgången av sysselsättningen bromsar in kraftigt under år 2010 och upphör under andra halvåret 2010. Arbetslösheten år 2010 beräknas bli 9,4 procent och förväntas 2011 sjunka till 9,1 procent."
Detta är självfallet mycket positivt. Det handlar faktiskt, mitt i eländet, om en dramatisk förbättring! För bara några månader eller halvår sedan låg väl fortfarande prognossiffrorna för 2011 över 11 procent.
sjukdomar,
Regeringen har hanterat finanskrisen och lågkonjunkturen väl, när konjunkturen nu vänder uppåt står Sverige starkt.
Valet 2010 kommer att stå mellan den borgerliga alliansens bild av detta och oppositionens påstående att arbetslösheten är regeringens fel...Jag är optimist.
Det blir också viktigt med de två bilderna av sjukförsäkringen; en helt nödvändig inbromsning och minskning av det enorma tillflödet till förtidspension och sjukförsäkring under s-tiden (alliansen - statsbudgetkostnaden för sjukförsäkringen europarekordhöga 31 miljarder under S, nu nere i 17 miljarder) mot de rödgröna vars politik vill återexpendera rekosrdkostnaderna för sjukförsäkring, förtidspension och A-kassa.
Hade inte Alliansen fått så många från utanförskap till arbete innan lågkonjunkturen slog till hade läget varit ohållbart för Sverige.
Inriktningen i regeringens politik är alltså helt riktig, sedan är det bra att man noga följer utvecklingen och kan korrigera om enskildheter tolkas för snävt eller är för snävt utformade.
För egen del fann jag läkarnas DN-debattartikel om konkreta fall där cancersjuka skulle utförsäkras mycket tankeväckande, och drev på för att regering eller riksdag skulle agera. Detta skedde också med berömvärd snabbhet, bra!
Det är fortfarande tragiskt, tycker jag, att det inte finns en allmän A-kassa, orättvisorna och olikabehandlingen mellan människor beroende på om man kommit in i "systemet" eller ej är faktiskt upprörande. Likaså behöver Alfakassans förmenta oberoende granskas och usla service granskas. Jag återkommer om detta!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, sjukförsäkring, a-kassa, konjunktur, politik, centerpartiet
"Prognosen visar att den värsta nedgången på arbetsmarknaden har passerats. Nedgången av sysselsättningen bromsar in kraftigt under år 2010 och upphör under andra halvåret 2010. Arbetslösheten år 2010 beräknas bli 9,4 procent och förväntas 2011 sjunka till 9,1 procent."
Detta är självfallet mycket positivt. Det handlar faktiskt, mitt i eländet, om en dramatisk förbättring! För bara några månader eller halvår sedan låg väl fortfarande prognossiffrorna för 2011 över 11 procent.
sjukdomar,
Regeringen har hanterat finanskrisen och lågkonjunkturen väl, när konjunkturen nu vänder uppåt står Sverige starkt.
Valet 2010 kommer att stå mellan den borgerliga alliansens bild av detta och oppositionens påstående att arbetslösheten är regeringens fel...Jag är optimist.
Det blir också viktigt med de två bilderna av sjukförsäkringen; en helt nödvändig inbromsning och minskning av det enorma tillflödet till förtidspension och sjukförsäkring under s-tiden (alliansen - statsbudgetkostnaden för sjukförsäkringen europarekordhöga 31 miljarder under S, nu nere i 17 miljarder) mot de rödgröna vars politik vill återexpendera rekosrdkostnaderna för sjukförsäkring, förtidspension och A-kassa.
Hade inte Alliansen fått så många från utanförskap till arbete innan lågkonjunkturen slog till hade läget varit ohållbart för Sverige.
Inriktningen i regeringens politik är alltså helt riktig, sedan är det bra att man noga följer utvecklingen och kan korrigera om enskildheter tolkas för snävt eller är för snävt utformade.
För egen del fann jag läkarnas DN-debattartikel om konkreta fall där cancersjuka skulle utförsäkras mycket tankeväckande, och drev på för att regering eller riksdag skulle agera. Detta skedde också med berömvärd snabbhet, bra!
Det är fortfarande tragiskt, tycker jag, att det inte finns en allmän A-kassa, orättvisorna och olikabehandlingen mellan människor beroende på om man kommit in i "systemet" eller ej är faktiskt upprörande. Likaså behöver Alfakassans förmenta oberoende granskas och usla service granskas. Jag återkommer om detta!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, sjukförsäkring, a-kassa, konjunktur, politik, centerpartiet
tisdag, december 08, 2009
Rapport fran Washington
Jag har vandrat runt Vita Huset nagra dagar i ett nollgradigt vader. Inte kanns det sa jattestort, som ett mindre svenskt slott. Men allt syns ju inte.
Igar hade man (ja, Obamas, antar jag) julfest for inbjudna familjer.
Man kommer mycket nara och det vill till att sakerhetsatgarderna ar tillrackliga. Men det borde de ju vara.
Pa morgon nyheterna toppar ater den trista nyhetsexplosionen kring Tiger och Elin Woods (visst ar de val gifta).
Mycket hockey at det inte i sportkanalerna, amerikansk fotboll dominerar till max.
Bara nagra dagar har, mycket resa och kortare uppehall. Utrikespolitikens vardag som en forsvarspolitiker far prova pa vid ett Nato (och PFF) mote har for parlamentariker. Intressant att lyssna till t ex Madeleine Albright igar.
Nya fruktansvarda massmord i Bagdad igar, och i Pakistan, och i Irak. Just nu lite lugnare i sjalvmordsbombarnas vagga - finns den inte dar? - i centrala mellanostern.
Hur kan en fundamentalister vara sa forblindade att de rekryterar - indoktrinerar - massmordsterrorister (mitt ord for sjalvmordsbombare, en formildrande beteckning) och mordar 10, 100 och flera tusen oskyldiga manniskor (911), ater och ater???????
Alla civiliserade krafter - manniskor,politiker,religiosa ledare fran alla varldens religioner osv - borde gemensamt och standigt, fordoma detta.
Igar hade man (ja, Obamas, antar jag) julfest for inbjudna familjer.
Man kommer mycket nara och det vill till att sakerhetsatgarderna ar tillrackliga. Men det borde de ju vara.
Pa morgon nyheterna toppar ater den trista nyhetsexplosionen kring Tiger och Elin Woods (visst ar de val gifta).
Mycket hockey at det inte i sportkanalerna, amerikansk fotboll dominerar till max.
Bara nagra dagar har, mycket resa och kortare uppehall. Utrikespolitikens vardag som en forsvarspolitiker far prova pa vid ett Nato (och PFF) mote har for parlamentariker. Intressant att lyssna till t ex Madeleine Albright igar.
Nya fruktansvarda massmord i Bagdad igar, och i Pakistan, och i Irak. Just nu lite lugnare i sjalvmordsbombarnas vagga - finns den inte dar? - i centrala mellanostern.
Hur kan en fundamentalister vara sa forblindade att de rekryterar - indoktrinerar - massmordsterrorister (mitt ord for sjalvmordsbombare, en formildrande beteckning) och mordar 10, 100 och flera tusen oskyldiga manniskor (911), ater och ater???????
Alla civiliserade krafter - manniskor,politiker,religiosa ledare fran alla varldens religioner osv - borde gemensamt och standigt, fordoma detta.
Etiketter:
internationellt,
nato,
resor,
terror
lördag, december 05, 2009
Smärtlindring vid livets slut - ett steg framåt!
Barnläkaren och den politiskt sakkunnige (C) i regeringen Anders W Jonsson och jag rök ihop rätt rejält i fråga om min "dölja ansiktet"- motion. Han totalsågade mig, jag replikerade.
Vi har också diskuterat den enskildes rätt att själv bestämma om att få "somna in" eller dö lite tidigare i svåra situationer vid livets slut, utifrån lite olika ingångar. Jag utifrån den enskilde individens liberala rätt att "bestämma själv", Anders utifrån samhällets behov av att inte låta detta ske. jag har skrivit flera motioner och en interpellation i frågan, och på bloggen här.
Nu skriver Anders på sin blogg om läkarstämmans nya rekommendationer om detta, som han ställer sig bakom.
En färsk DN-artikel redogör också för detta, där bl a att detta konstateras:
"Nya etiska riktlinjer ska minska självmorden bland sjuka äldre. Den som är döende ska själv få bestämma om sin egen död. Det slås fast i nya etiska riktlinjer, som kan leda till färre självmord bland sjuka äldre personer.
– Det handlar om människor som hela sitt liv själva har fattat beslut om sin hälsa och sitt välmående. Om de fortfarande är beslutskapabla, varför ska de då inte få bestämma hur de ska ha det när de dör? säger Niels Lynöe, ordförande i Läkarsällskapets delegation för medicinsk etik."
Jag välkomnar verkligen läkarstämmans rekommendation och är glad över att den, Anders och jag är överens om att den enskildes vilja i svåra situationer vid livets slut ska respekteras enligt ovan.
Det som kan återstå att diskutera är Niels Lynöes uttalande att det aldrig handlar om att förlänga eller förkorta dödsprocessen. Det är ju så att stark smärtlindring kan göra att man dör något tidigare, vilket jag tycker är OK om det är en mycket svår situation och särskilt om den enskilde vill detta.
Det är självfallet inget mål att förkorta dödsprocessen, men skulle smärtlindringen ha den effekten får detta accepteras, enligt min uppfattning.
jag har skrivit flera motioner och en interpellation om detta, och är med i en grupp i riksdagen om rätten till vår död. Det här ser jag som en stor framgång för det som vi har lyft fram och vill påverka!
Läs även andra bloggares åsikter om smärtlindring, livets slut, dödshjälp, rätten till vår död, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, läkarsällskapet, etik
Vi har också diskuterat den enskildes rätt att själv bestämma om att få "somna in" eller dö lite tidigare i svåra situationer vid livets slut, utifrån lite olika ingångar. Jag utifrån den enskilde individens liberala rätt att "bestämma själv", Anders utifrån samhällets behov av att inte låta detta ske. jag har skrivit flera motioner och en interpellation i frågan, och på bloggen här.
Nu skriver Anders på sin blogg om läkarstämmans nya rekommendationer om detta, som han ställer sig bakom.
En färsk DN-artikel redogör också för detta, där bl a att detta konstateras:
"Nya etiska riktlinjer ska minska självmorden bland sjuka äldre. Den som är döende ska själv få bestämma om sin egen död. Det slås fast i nya etiska riktlinjer, som kan leda till färre självmord bland sjuka äldre personer.
– Det handlar om människor som hela sitt liv själva har fattat beslut om sin hälsa och sitt välmående. Om de fortfarande är beslutskapabla, varför ska de då inte få bestämma hur de ska ha det när de dör? säger Niels Lynöe, ordförande i Läkarsällskapets delegation för medicinsk etik."
Jag välkomnar verkligen läkarstämmans rekommendation och är glad över att den, Anders och jag är överens om att den enskildes vilja i svåra situationer vid livets slut ska respekteras enligt ovan.
Det som kan återstå att diskutera är Niels Lynöes uttalande att det aldrig handlar om att förlänga eller förkorta dödsprocessen. Det är ju så att stark smärtlindring kan göra att man dör något tidigare, vilket jag tycker är OK om det är en mycket svår situation och särskilt om den enskilde vill detta.
Det är självfallet inget mål att förkorta dödsprocessen, men skulle smärtlindringen ha den effekten får detta accepteras, enligt min uppfattning.
jag har skrivit flera motioner och en interpellation om detta, och är med i en grupp i riksdagen om rätten till vår död. Det här ser jag som en stor framgång för det som vi har lyft fram och vill påverka!
Läs även andra bloggares åsikter om smärtlindring, livets slut, dödshjälp, rätten till vår död, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, läkarsällskapet, etik
Etiketter:
bloggar,
integritet,
livet och döden,
media
torsdag, december 03, 2009
Highlights från försvarsdebatten - i riksdagen
I går - onsdag - debatterade riksdagen 2010 års försvarsbudget, den sista innan nästa års val.
Jag länkar ovan, och lyfter här fram några "highlights" från debatten, lite slumpvis utvalda.
* Jag börjar oblygt nog med några egna utsagor, men håll ut, det kommer andras också!
* Några ordningsfrågor, också. Alice Åström (V) var tyvärr sjuk och V:s yrkanden var det enda som Torbjörn Björlund i ett rekordkort inlägg förde fram. Även Allan Widmans inlägg var rekordkort eftersom han och Peter Rådberg var inbokade på en debatt om sjöfartsskydd i Göteborg.
* Rolf Gunnarsson, försvarsminister Tolgfors och jag själv lyfte fram alliansens budget, men gjorde också förödande genomlysningar av splittringen och anslagsslakten - i helt olika riktningar - hos de rödgröna. Försvarsministern summerade socialdemokraternas budgetalternativ till över 3 miljarder kr mindre än regeringens; utöver de 2 miljarderna som redovisas finns ingen finansiering för den tremånaders värnplikt för för kanske 8 procent av årskullen som man föreslår.
* Jag noterade att vi har ett nytt radarpar i svensk försvarspolitik, nämligen S och V. Något som var helt otänkbart för tio år sedan och som självfallet inger stark oro. Av socialdemokraternas 10 reservationer var 8 st gemensamma med V...Samtidigt vill S satsa något pyttelite extra på försvarsindustrin och på exportstöd, medan V och framförallt MP skyr detta som pesten.
* Socialdemokraterna vill minska anslaget för internationella fredsinsatser från 2,5 miljarder till endast 0,8 miljarder, vilket är en helt sanslös nedskärning som om den blivit riksdagens beslut skulle orsakat fullständigt kaos, inga pengar till Kosovo trots att S som väl är kommer att vara med på fortsatt närvaro i ett annat riksdagsbeslut, och en våldsam minskning av Sveriges ansvar för nästa Nordiska Stridsgrupp år 2011. Sådana helt orealistiska budgettricks - för att få loss pengar till A-kassa och annat - borde inte ett f.d regeringsparti tillåta sig.
S anslår i särklass minst till internationella fredsinsatser, 400 mkr mindre än t o m det rätt isolationistiska Vänsterpartiet. Det är sorgligt för ett parti med en tidigare tydlig internationell samarbetstradition.
* Försvarsberedningen var överens om en personalförsörjning baserad på frivillighet och på rejält ökade internationella fredsinsatser. S röstar nu emot detta. Det här kan urholka värdet av försvarsberedningens arbete inför framtiden, vilket jag tycker vore olyckligt då det är ett viktigt forum för att över blockgränser diskutera för landet mycket viktiga frågor.
* Jag hänvisade också till försvarsberedningens eniga förslag om att det är dags att överväga en analys av Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten inom EU och med de nordiska länderna samt med Nato. Centerpartiet uttalade vid sin stämma beredskap för att delta i en sådan analys förutsatt en bred politisk samsyn om att den bör göras. Motivet är rätt självklart, tycker jag. Så oerhört mycket har skett på dessa områden under de senaste decennierna - berlinmuren,östländer in i EU och Nato, nordiska samarbetet, EUs gemensamma försvars- och säkerhetspolitik, försvarsmaterielens utveckling och komplexitet osv - att det har ett värde att i lugn och ro göra en sammanhållen analys som grund för det fortsatta dialogen i vårt land.
* Anders Karlsson (S) inriktade sig i mycket hög grad på de tre månaders värnplikt för kanske 12.000 personer (av 140.000) som man föreslår, kritiserade "regeringens armé" (och Försvarsberedningens!) där 75 procent av soldaterna är kontrakterade på deltid i enlighet med försvarsberedningens förslag som "en dyr yrkesarmé som kostar pengar" och där "svenska soldater går och sparkar grus på kaserngårdarna"...
Han talade också mycket för försvarsindustrin och ville bl a se den försvarsindustristrategi som riksdagen flera gånger efterlyst.
Försvarsministern påminde Anders Karlsson om att den inriktning för materielinköp som nu gäller (köp från "hyllan", utveckling tillsammans med andra osv) först fastställdes av riksdagen på Regeringen Perssons förslag 2006!
* Else-Marie Lindgren (KD) och jag själv (C) såg det som naturligt att ta fram en försvarsindustristrategi.
* Anders Karlsson uppehöll sig också mycket kring de frivilliga försvarsorganisationernan anslag och alliansfriheten.
* Else-Marie Lindgren ville pröva möjligheten att använda Gripenplan till övervakning "i ett så stort territorium som Sverige har ansvar för", vilket väl måste avse Afghanistan.
* Peter Rådberg (MP) var inte lika bombastisk som tidigare, men ville ju ändå skära bort 1/3 av Gripenplanen i försvaret, motsatte sig helt en uppgradering av 10 Gripenplan om Brasilien skulle köpa planet, utlovade en gemensam rödgrön försvarspolitik "inom kort" och prisade Barack Obama för att liksom MP vilja dra bort soldaterna från Afghanistan från år 2011 vilket gör att vi nu ser slutet på kriget. (Jag noterade Peters ohämmade tilltro till Obamas förmåga att avsluta kriget så snabbt)...
Följ min blogg med bloglovin
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna, försvarsberedningen, EU, nato, isaf, swecon
Jag länkar ovan, och lyfter här fram några "highlights" från debatten, lite slumpvis utvalda.
* Jag börjar oblygt nog med några egna utsagor, men håll ut, det kommer andras också!
* Några ordningsfrågor, också. Alice Åström (V) var tyvärr sjuk och V:s yrkanden var det enda som Torbjörn Björlund i ett rekordkort inlägg förde fram. Även Allan Widmans inlägg var rekordkort eftersom han och Peter Rådberg var inbokade på en debatt om sjöfartsskydd i Göteborg.
* Rolf Gunnarsson, försvarsminister Tolgfors och jag själv lyfte fram alliansens budget, men gjorde också förödande genomlysningar av splittringen och anslagsslakten - i helt olika riktningar - hos de rödgröna. Försvarsministern summerade socialdemokraternas budgetalternativ till över 3 miljarder kr mindre än regeringens; utöver de 2 miljarderna som redovisas finns ingen finansiering för den tremånaders värnplikt för för kanske 8 procent av årskullen som man föreslår.
* Jag noterade att vi har ett nytt radarpar i svensk försvarspolitik, nämligen S och V. Något som var helt otänkbart för tio år sedan och som självfallet inger stark oro. Av socialdemokraternas 10 reservationer var 8 st gemensamma med V...Samtidigt vill S satsa något pyttelite extra på försvarsindustrin och på exportstöd, medan V och framförallt MP skyr detta som pesten.
* Socialdemokraterna vill minska anslaget för internationella fredsinsatser från 2,5 miljarder till endast 0,8 miljarder, vilket är en helt sanslös nedskärning som om den blivit riksdagens beslut skulle orsakat fullständigt kaos, inga pengar till Kosovo trots att S som väl är kommer att vara med på fortsatt närvaro i ett annat riksdagsbeslut, och en våldsam minskning av Sveriges ansvar för nästa Nordiska Stridsgrupp år 2011. Sådana helt orealistiska budgettricks - för att få loss pengar till A-kassa och annat - borde inte ett f.d regeringsparti tillåta sig.
S anslår i särklass minst till internationella fredsinsatser, 400 mkr mindre än t o m det rätt isolationistiska Vänsterpartiet. Det är sorgligt för ett parti med en tidigare tydlig internationell samarbetstradition.
* Försvarsberedningen var överens om en personalförsörjning baserad på frivillighet och på rejält ökade internationella fredsinsatser. S röstar nu emot detta. Det här kan urholka värdet av försvarsberedningens arbete inför framtiden, vilket jag tycker vore olyckligt då det är ett viktigt forum för att över blockgränser diskutera för landet mycket viktiga frågor.
* Jag hänvisade också till försvarsberedningens eniga förslag om att det är dags att överväga en analys av Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten inom EU och med de nordiska länderna samt med Nato. Centerpartiet uttalade vid sin stämma beredskap för att delta i en sådan analys förutsatt en bred politisk samsyn om att den bör göras. Motivet är rätt självklart, tycker jag. Så oerhört mycket har skett på dessa områden under de senaste decennierna - berlinmuren,östländer in i EU och Nato, nordiska samarbetet, EUs gemensamma försvars- och säkerhetspolitik, försvarsmaterielens utveckling och komplexitet osv - att det har ett värde att i lugn och ro göra en sammanhållen analys som grund för det fortsatta dialogen i vårt land.
* Anders Karlsson (S) inriktade sig i mycket hög grad på de tre månaders värnplikt för kanske 12.000 personer (av 140.000) som man föreslår, kritiserade "regeringens armé" (och Försvarsberedningens!) där 75 procent av soldaterna är kontrakterade på deltid i enlighet med försvarsberedningens förslag som "en dyr yrkesarmé som kostar pengar" och där "svenska soldater går och sparkar grus på kaserngårdarna"...
Han talade också mycket för försvarsindustrin och ville bl a se den försvarsindustristrategi som riksdagen flera gånger efterlyst.
Försvarsministern påminde Anders Karlsson om att den inriktning för materielinköp som nu gäller (köp från "hyllan", utveckling tillsammans med andra osv) först fastställdes av riksdagen på Regeringen Perssons förslag 2006!
* Else-Marie Lindgren (KD) och jag själv (C) såg det som naturligt att ta fram en försvarsindustristrategi.
* Anders Karlsson uppehöll sig också mycket kring de frivilliga försvarsorganisationernan anslag och alliansfriheten.
* Else-Marie Lindgren ville pröva möjligheten att använda Gripenplan till övervakning "i ett så stort territorium som Sverige har ansvar för", vilket väl måste avse Afghanistan.
* Peter Rådberg (MP) var inte lika bombastisk som tidigare, men ville ju ändå skära bort 1/3 av Gripenplanen i försvaret, motsatte sig helt en uppgradering av 10 Gripenplan om Brasilien skulle köpa planet, utlovade en gemensam rödgrön försvarspolitik "inom kort" och prisade Barack Obama för att liksom MP vilja dra bort soldaterna från Afghanistan från år 2011 vilket gör att vi nu ser slutet på kriget. (Jag noterade Peters ohämmade tilltro till Obamas förmåga att avsluta kriget så snabbt)...
Följ min blogg med bloglovin
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna, försvarsberedningen, EU, nato, isaf, swecon
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)