torsdag, oktober 30, 2014

Ansvarslöst att inte utreda Nato!

Centerpartiet och jag drev fram att förre ambassadören Tomas Bertelman fick regeringens uppdrag att analysera Sveriges militära samarbeten, varav det särklassigt viktigaste är det med de västliga demokratiernas säkerhetsorganisation, "Atlantpakten" eller NATO.

Bertelman har nu levererat en vad jag förstår alldeles utmärkt rapport. Den har redan diskuterats på ett seminarium med Folk och Försvar.

Jag har tidigare uttryckt tydligt hur viktig Natofrågan är för Sverige.

Försvarsminister Peter Hultqvist, och S och MP och V och SD, reagerar negativt. S är inbördes oeniga och har sedan gammalt en beröringsskräck ibland för USA, samtidigt som man kan samarbeta hur nära som helst på samma gång. Det är uppenbart, tycker jag, att S-linjen kan ge samma resultat som i EU-frågan, inga analyser och blankt nej samtidigt som man anpassar sig väldigt mycket..och så byter man fot och ställer folket inför fait accomplie, ungefär.. För Centerpartiet och mig är detta orimligt, naturligtvis måste Natofrågan utredas och diskuteras med medborgarna och inom partierna. Än en gång, det är fullständigt ansvarslöst av de rödgröna och SD att förvägra folket denna analys och denna möjlighet att diskutera frågan.

Jag anser att Bertelmans förslag att Sverige, gärna tillsammans med Finland, utreder frågan om nuvarande mycket nära militära samarbete med Nato bör leda till ett medlemskap eller ej är helt självklart. Det är fullständigt ansvarslöst, enligt min mening, att sticka huvudet i busken, eller strutshuvudet i sanden, och hänvisa till att någon analys inte behövs eftersom det dels utreddes och avgjordes en gång för alla typ år 1948..., och dels har avvisats av S/MP-regeringen... Denna svaga regering tar på sig ett mycket stort ansvar när man helt avvisar att analysera Sveriges säkerhet och ett Natomedlemskap eller ej.

Bertelman säger som det är, att den myckna retoriken från alla Sveriges försvarspolitiker med försvarsministern i spetsen att istället för Nato-medlemskap etablera ett mycket nära militärt samarbete med länderna i Norden, främst Finland, bara har "marginella" effekter på vår försvarsförmåga.

Det är möjligt att Sveriges, och Finlands, säkerhet är tillräcklig genom att våra länder "ligger sked" med Nato genom ett samarbete om allting förutom medlemskap, dvs vi har liksom Ukraina inga gemensamma försvarsförpliktelser. Vi vet dock att Ukrainas nära samarbeta med Nato i dess partnerskap för fred inte betydde någon militär hjälp när Ryssland invaderat Krim och, faktiskt, områden i Östra Ukraina.

Jag ska återkomma i denna viktiga fråga, men nöjer mig nu med min tydliga reaktion ovan samt genom att länka till försvarsdebattören Annika Nordgren Christensens utmärkta blogginlägg.

(Länk också till en intressant kommentarer, ifrån Göteborgsposten).

Varudeklaration: Jag är numera riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (C) emeritus, och diskuterar nu som medborgare och centerpartimedlem. Försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet är idag riksdagsledamot Daniel Bäckström.



 

söndag, oktober 12, 2014

100 % ekomat= 80 % import?

Jag tänker ju fortsätta att slåss för det svenska jordbruket, så klart. Det har jag gjort sedan 1980-talet, med tyvärr dåligt resultat. Svenskt jordbruk har backat kanske mest i Europa...

Två mycket erfarna veterinärer mm skriver idag på DN Debatt. De stränga svenska djurskyddsreglerna ger en dyrare produktion och har bidragit till att svenskt jordbruk går kräftgång.

Det är ord och inga visor: "Sverige är bra på djurskydd, men genom dålig tajmning med EU och vissa fall regler in absurdum har djurskyddet skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Det framstår nu som en av de främsta orsakerna till att denna kraftigt minskat och att hälften av det kött vi i dag äter är importerat. I en krissituation har Sverige en allvarligt låg självförsörjning. Lägets allvar har uppmärksammats i debatten, särskilt för den snart halverade grisuppfödningen, men utan att peka på den primära orsaken: att svenska producenter blir utkonkurrerade främst för att vi före andra EU-länder belastat vår produktion med dyra djurskyddskrav."

Den svenska djurskyddslagstiftningen skärptes i slutet av 1980-talet med LRFs stöd. Sverige skulle ha världens strängaste djurskyddsregler vilket ju också ger världens dyraste mat, och konsumenterna skulle villigt betala dess "mervärden". LRFs ordförande Hans Jonsson sa vid EU-inträdet att Sverige skulle kunna fördubbla sin matproduktion genom att ta någon % av EUs matmarknad. Tyvärr har den svenska animalieproduktionen av mjölk, nötkött och griskött istället backat med 25-30 %.

LRFs vägval för 25 år sedan att bejaka en strängare lagstiftning än alla andra länder i Europa, och världen, var kanske väl radikalt. Det hade nog räckt att ligga i tätklungan, och sedan - likt skogsägarna nu - certifiera 75-80 % av produktionen kring ungefär de regler som nu är lagbunda, kanske lite lägre.

Den svenska kräftgången har dock inte ändrat uppfattningen hos politiker och näring, inte ett kommatecken ska ändras i djurskyddslagen och konsumenterna ska minsann övertygas om att betala för den dyrare svenska maten.

Man framhåller istället att den ändå mycket dyrare ekomaten, som mångdubblats till ca 5 % av Sveriges matkonsumtion, visar att konsumenter visst vill betala mer för dyrare mat. Därför bör målet vara att 100 % av Sveriges matproduktion ska var ekocertifierad, anser Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet. Naturskyddsföreningen och KRAV börjar nu ta ännu mera monopol på begreppet "ekologi" och tillåter sig att klassa all annan mat än den "ekologiska" som "oekologisk". I klartext, man anser ekocertifierad mat från hela världen- och Sverige - som mycket bättre än bra svensk mat från det svenska jordbruket i sin helhet som man föraktfullt klassar ner som "oekologisk".

Jag har starkt kritiserat Naturskyddsföreningens sanslöst negativa propaganda mot det svenska jordbruket och drivit på att LRF måste reagera kraftfullare. Tyvärr blev svaret från LRF att sluta bråka med SNF, Staffan...

Glädjande nog skrev ändå LRFs ordförande Helena Jonsson en krönika med stark kritik mot Naturskyddsföreningens negativa propaganda, utmärkt! (Tyvärr hittar jag den inte på nätet till skillnad från SNFs svar..).  Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl svarar i veckans Land Lantbruk och begriper ingenting; "Dialogen med LRF om vår ekokampanj har ju pågått länge, hur kan då LRF gå till angrepp på något som man påverkat"...

Sak samma, bra att LRF nu reagerar och jag tror att bl a min debatt har hjälpt till.

Än en gång, jag har respekt för det radikalare och betydligt dyrare ekokonceptet som säkert har möjlighet att kanske attrahera t o m dubbel så många konsumenter som idag, dvs ta typ 10 % av marknaden. Däremot är det orealistiskt att tro att de flesta konsumenter skulle köpa mat som är 30-60 % dyrare och mer, om alternativet är närodlad mat från Sveriges bönder i övrigt.

Redan de dyrare regelverk som Sverige nu har har medverkat till att Sverige är det land i Europa där matimporten är störst, över 50 %. Skulle Sverige nu följa Naturskyddsföreningen och Miljöpartiets krav, att allt jordbruk ska bli "ekologiskt" är risken uppenbar att den stora vinnaren är importmaten från kontinenten och andra sidan jordklotet medan det svenska ekojordbruket kanske står för 20 % av den svenska matkonsumtionen. En sådan utveckling skulle naturligtvis vara förödande för både kretslopp och biologisk mångfald i det svenska jordbruket liksom för Sveriges självförsörjningsgrad och öppna landskap.

Därför är jordbruksdebatten nu så oerhört viktig. Hur kommer en regering där Miljöpartiet ingår att nu agera? Är socialdemokraterna verkligen beredda att fortsätta den nedmontering av det svenska jordbruket som tyvärr skett och av livsmedelsindustrin?

tisdag, oktober 07, 2014

Vart "buktar" reg och LRF, svensk mat eller/och ekomat?

Regeringen ska ta fram en offensiv livsmedelsstrategi, utmärkt. Ekoodlarna och Krav vädrar morgonluft och allt större ekostöd och ekomål.

Här en nyckelmening i regeringsförklaringen: "”En långsiktig livsmedelsstrategi tas fram för att öka matproduktionen i Sverige och stödja ökad svensk och ekologisk matkonsumtion”."

Naturskyddsföreningen framställer bra svensk mat som giftig och "oekologisk".

KRAVs VD m fl menar i en debattartikel i Dagens Samhälle att skolbarn inte borde äta vanlig bra svensk mat, eftersom den kan vara giftig och skada jorden mm.

COOP menar i en reklamfilm att vanlig bra svensk mat är "konstig" och "oekologisk".

Miljöpartiet kräver att allt jordbruk i Östersjöns avvattningsområde (dvs ca halva Sveriges eller mer) ska tvingas bli ekocertifierat till år 2030, så att växtnäringsläckaget till Östersjön kan upphöra. (Verkningslöst, eftersom ekojordbruket läcker lika eller mer som det vanliga svenska jordbruket).

KRavs och LRFs ordförande skriver i en artikel i ATL att alla Sveriges bönder behövs, ekologiska som konventionella. Ekomarknaden växer, alltfler ställer om, de har lyssnat till marknaden. Ordet "ekologisk" nämns 11 gånger i artikeln mot "konventionell" 3 gånger, "svensk mat" några gånger. Ekologisk nämns hela tiden först och konventionellt därefter. Nog blir intrycket att framtiden ligger i ekocertifiering och inte i "konventionellt".
Jag tycker att ordet "konventionell" är uselt, det ger bara negativa vibbar. Jag använder istället det moderna miljövänliga jordbruket eller det vanliga miljövänliga svenska jordbruket. Man får vara glad att de båda ordföranden inte använde det "oekologiska jordbruket" ändå, men begreppet ligger i luften, känns det som.
Det är också mycket tveksamt när man utnyttjar ett vetenskapligt begrepp - ekologi - för att utmåla det vanliga miljövänliga jordbruket som "oekologiskt".

Artur Granstedt, med kopplingar till Lantbruksuniversitet och ekojordbruket, kräver nu att en skatt på mineralgödsel införs för det vanliga miljövänliga jordbruket. De 3 rödgröna partierna och Naturskyddsföreningen likaså. FP vill ha en liten skatt på kadmium, trots att svensk mineralgödsel innehåller minst kadmium i världen, typ. Bra att alliansen och SD inte vill ha en sådan unik svensk skatt, som endast skulle öka importen av mat genom sämre konkurrenskraft för svenskt jordbruk. Därför vågar inte S/MP-regeringen hittills inte att föreslå någon sådan, än så länge. Bra.

Sven-Erik Bucht är en sansad röd politiker med ett hjärta för glesbygden, så har jag uppfattat honom. Det kunde annars ha blivit någon från Miljöpartiet... Jag hoppas nu att regeringen följer avgående landsbygdsministerns och Centerpartiets krav på att en livsmedelskommission tillsätts för att ta fram en offensiv och brett förankrad livsmedelsstrategi. Min uppfattning är att huvudfokus i den måste vara på det vanliga miljövänliga jordbruket, som står för 95 % av dagens svenska livsmedelsproduktion!

Jag hoppas att LRF också anser detta! Att KRAV inte gör det inser jag, man har tyvärr i likhet med många andra "miljöentusiaster" inte någon större respekt för det svenska "oekologiska" jordbruket, vilket är väldigt trist.






 

torsdag, oktober 02, 2014

Närma några asylregler till övriga EU - trygga en uthålligt generös migrationspolitik!

För ett år sedan skrev jag ett debattinlägg på Brännpunkt i SvD, om vikten av en öppnare migrationsdebatt och om att kunna diskutera både en ännu mer generös migrationspolitik men också även något mer restriktiv på några punkter. Jag har även bloggat.

Jag fick märkligt starka reaktioner på min mycket balanserade artikel och har sedan dess inte skrivit någon debattartikel i riksmedia.

Nu har en ny riksdag valts och jag lämnar riksdagen fredag 3 oktober. Jag publicerar nu ännu en debattartikel på Brännpunkt, med några förslag till den nya regeringen och riksdagen om att Sverige borde överväga att närma sig EUs praxis på några punkter.

Jag hoppas verkligen att mina förslag kan diskuteras i sak och utan några misstänkliggörande övertoner. Jag står ju bakom grunderna i Sveriges generösa migrationspolitik och har en mer öppen inställning än samtliga övriga EU-länder.

Jag tolkar valresultatet som en signal för den översyn jag föreslår. Det är min övertygelse att en fortsatt generös migrationspolitik, men lite närmare övriga EU-länder på några punkter, skulle möjliggöra en långsiktigt uthållig politik med Sverige alltjämt i EU-täten. Jag befarar att om Sverige, med extremt liberala Miljöpartiet - i denna fråga - i spetsen, istället ytterligare ökar avståndet till övriga EU-länder, och Sveriges andel av asylsökande till EU blir ännu högre, så riskerar integration och att få i arbete att lyckas än mindre - särskilt om den nya regeringen inte gör något för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden enligt Centerpartiets olika förslag - vilket ökar risken för att opinionen vänder och Sverige övergår till en mycket restriktiv politik.

Kommer den nya regeringen och riksdagen att lyssna, då? Säkert inte till en början, men jag hoppas att mina förslag kan bredda debatten i den riktning jag anser nödvändig för att uthålligt möjliggöra en fortsatt svensk generös migrationspolitik.

Tillagt den 3 oktober: DN på ledarplats (Susanna Birgersson) anser det visserligen ointressant om Sveriges andel av asylsökande till Sverige är 5-10 gånger övriga EU-länder eller ej (relativt vår befolkningsmängd), men stöder ändå flera av mina migrationspolitiska råd till regeringen. Jag ser det ändå som ett litet genombrott att Sveriges största (och liberala) tidning så pass positivt uppmärksammar mina förslag på Brännpunkt.