Centerpartiet och jag drev fram att förre ambassadören Tomas Bertelman fick regeringens uppdrag att analysera Sveriges militära samarbeten, varav det särklassigt viktigaste är det med de västliga demokratiernas säkerhetsorganisation, "Atlantpakten" eller NATO.
Bertelman har nu levererat en vad jag förstår alldeles utmärkt rapport. Den har redan diskuterats på ett seminarium med Folk och Försvar.
Jag har tidigare uttryckt tydligt hur viktig Natofrågan är för Sverige.
Försvarsminister Peter Hultqvist, och S och MP och V och SD, reagerar negativt. S är inbördes oeniga och har sedan gammalt en beröringsskräck ibland för USA, samtidigt som man kan samarbeta hur nära som helst på samma gång. Det är uppenbart, tycker jag, att S-linjen kan ge samma resultat som i EU-frågan, inga analyser och blankt nej samtidigt som man anpassar sig väldigt mycket..och så byter man fot och ställer folket inför fait accomplie, ungefär.. För Centerpartiet och mig är detta orimligt, naturligtvis måste Natofrågan utredas och diskuteras med medborgarna och inom partierna. Än en gång, det är fullständigt ansvarslöst av de rödgröna och SD att förvägra folket denna analys och denna möjlighet att diskutera frågan.
Jag anser att Bertelmans förslag att Sverige, gärna tillsammans med Finland, utreder frågan om nuvarande mycket nära militära samarbete med Nato bör leda till ett medlemskap eller ej är helt självklart. Det är fullständigt ansvarslöst, enligt min mening, att sticka huvudet i busken, eller strutshuvudet i sanden, och hänvisa till att någon analys inte behövs eftersom det dels utreddes och avgjordes en gång för alla typ år 1948..., och dels har avvisats av S/MP-regeringen... Denna svaga regering tar på sig ett mycket stort ansvar när man helt avvisar att analysera Sveriges säkerhet och ett Natomedlemskap eller ej.
Bertelman säger som det är, att den myckna retoriken från alla Sveriges försvarspolitiker med försvarsministern i spetsen att istället för Nato-medlemskap etablera ett mycket nära militärt samarbete med länderna i Norden, främst Finland, bara har "marginella" effekter på vår försvarsförmåga.
Det är möjligt att Sveriges, och Finlands, säkerhet är tillräcklig genom att våra länder "ligger sked" med Nato genom ett samarbete om allting förutom medlemskap, dvs vi har liksom Ukraina inga gemensamma försvarsförpliktelser. Vi vet dock att Ukrainas nära samarbeta med Nato i dess partnerskap för fred inte betydde någon militär hjälp när Ryssland invaderat Krim och, faktiskt, områden i Östra Ukraina.
Jag ska återkomma i denna viktiga fråga, men nöjer mig nu med min tydliga reaktion ovan samt genom att länka till försvarsdebattören Annika Nordgren Christensens utmärkta blogginlägg.
(Länk också till en intressant kommentarer, ifrån Göteborgsposten).
Varudeklaration: Jag är numera riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (C) emeritus, och diskuterar nu som medborgare och centerpartimedlem. Försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet är idag riksdagsledamot Daniel Bäckström.
Bertelman har nu levererat en vad jag förstår alldeles utmärkt rapport. Den har redan diskuterats på ett seminarium med Folk och Försvar.
Jag har tidigare uttryckt tydligt hur viktig Natofrågan är för Sverige.
Försvarsminister Peter Hultqvist, och S och MP och V och SD, reagerar negativt. S är inbördes oeniga och har sedan gammalt en beröringsskräck ibland för USA, samtidigt som man kan samarbeta hur nära som helst på samma gång. Det är uppenbart, tycker jag, att S-linjen kan ge samma resultat som i EU-frågan, inga analyser och blankt nej samtidigt som man anpassar sig väldigt mycket..och så byter man fot och ställer folket inför fait accomplie, ungefär.. För Centerpartiet och mig är detta orimligt, naturligtvis måste Natofrågan utredas och diskuteras med medborgarna och inom partierna. Än en gång, det är fullständigt ansvarslöst av de rödgröna och SD att förvägra folket denna analys och denna möjlighet att diskutera frågan.
Jag anser att Bertelmans förslag att Sverige, gärna tillsammans med Finland, utreder frågan om nuvarande mycket nära militära samarbete med Nato bör leda till ett medlemskap eller ej är helt självklart. Det är fullständigt ansvarslöst, enligt min mening, att sticka huvudet i busken, eller strutshuvudet i sanden, och hänvisa till att någon analys inte behövs eftersom det dels utreddes och avgjordes en gång för alla typ år 1948..., och dels har avvisats av S/MP-regeringen... Denna svaga regering tar på sig ett mycket stort ansvar när man helt avvisar att analysera Sveriges säkerhet och ett Natomedlemskap eller ej.
Bertelman säger som det är, att den myckna retoriken från alla Sveriges försvarspolitiker med försvarsministern i spetsen att istället för Nato-medlemskap etablera ett mycket nära militärt samarbete med länderna i Norden, främst Finland, bara har "marginella" effekter på vår försvarsförmåga.
Det är möjligt att Sveriges, och Finlands, säkerhet är tillräcklig genom att våra länder "ligger sked" med Nato genom ett samarbete om allting förutom medlemskap, dvs vi har liksom Ukraina inga gemensamma försvarsförpliktelser. Vi vet dock att Ukrainas nära samarbeta med Nato i dess partnerskap för fred inte betydde någon militär hjälp när Ryssland invaderat Krim och, faktiskt, områden i Östra Ukraina.
Jag ska återkomma i denna viktiga fråga, men nöjer mig nu med min tydliga reaktion ovan samt genom att länka till försvarsdebattören Annika Nordgren Christensens utmärkta blogginlägg.
(Länk också till en intressant kommentarer, ifrån Göteborgsposten).
Varudeklaration: Jag är numera riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (C) emeritus, och diskuterar nu som medborgare och centerpartimedlem. Försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet är idag riksdagsledamot Daniel Bäckström.