Modigt och rätt av Annie Lööf m fl om Nato!

Partiledare Annie Lööf samt våra utrikes- och försvarspolitiska talespersoner Kerstin Lundgren och Daniel Bäckström skriver på SvD Brännpunkt att Sverige bör gå med i Nato!

Jag har som försvarspolitisk talesperson under 8 år brottats med frågan om Sveriges säkerhet och jag skriver under på varje ord i deras artikel!

Starkt och modigt och rätt av Centerpartiets styrelse!

Det finns en del andra goda argument, t ex de alltmer komplexa och dyra vapensystemen, som gör att Sveriges säkerhet blir alltmer bräcklig om vi inte militärt samarbetar mycket nära med andra länder. EU-medlemskapet räcker inte, EUs försvarsorganisation är i praktiken Nato och Sveriges, Finlands, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet förstärks kraftfullt om Sverige, och förhoppningsvis Finland, går med.

Först under ett gemensamt Natoparaply kan det Nordiska militära samarbetet kraftfullt utvecklas, vilket är nödvändigt!

Här, och här, och här, några länkar till några av de blogginlägg där jag öppnat för vikten av att Sverige analyserar och överväger Natomedlemskap.

Alliansfriheten då? Ingen skugga över den men nu är det 2015 och Ryssland är oberäkneligt, att då förlita sig på samma alliansfrihet som på 1900-talet är att gambla med Sverige, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet.

Försvarsminister Peter Hultqvist och S är lamslagna i Natofrågan genom inbördes oenighet, därför försöker han igår i DN att öppna en alternativ linje där Sverige istället bilateralt samarbetar allt närmare USA. Det visar på kraften i att något måste hända.

Men att Sverige och USA som jämbördiga parter skulle öka sitt samarbete men utan att Sverige är med i Nato, det är plan B eller C.

Huvudspåret är precis det som det öppna och modiga och (social)liberala Centerpartiet nu banar vägen för genom ett förhoppningsvis beslut med bred majoritet på partistämman i september!
 

S/MP minskar något jordbrukets dieselskatt

Svensk livsmedelsproduktion minskar sedan 30 år, tyvärr. En orsak är högre kostnader än andra länder.

En av de stora kostnadsposterna för jordbruket var för 100 år sedan arbetshästarna, som åt mycket havre och gräs. Idag är det traktorer som är dragarna, och inköpen av drivmedel/diesel är en av jordbrukets stora kostnadsposter.

S-regeringen införde vid EU-inträdet en särskild skatt på diesel och handelsgödsel på 600 + 300 mkr för att bönderna skulle betala en del av Sveriges EU-avgift.

Genom hårt arbete av LRF och Centerpartiet lyckades man förmå Göran Persson att 2004 återföra de 600 mkr till jordbruket.

I samband med energiuppgörelsen 2009 drev Reinfeldt/Borg/M igenom att återföringen skulle tas bort till år 2015. Min värsta stund i riksdagsgruppen var när Maud Olofsson plötsligt informerade om detta.

Idag har Sverige den i särklass högsta skatten på diesel för jordbruket av alla EUs länder, 4,15 kr per liter till skillnad från i Finland med 1,80 och i Danmark med 0,60 kr per liter. Detta är uppenbart helt ohållbart. Motivet numera för skattechocken är inte Sveriges EU-avgift, utan att traktorerna ska gå på biogas och rapsolja istället. Biogasen har tekniska problem och endast en liten del av bönderna har möjlighet att köra förnybart det närmaste decenniet. Miljöskatten driver alltså inte fram förnybart utan tyvärr snarare livsmedelsproduktion bort från Sverige.

S/MP-regeringen höjer nu drivmedelsskatterna ytterligare men kompenserar jordbruket genom återföring samt med extra 27 öre. Det är alldeles för lite men ändå ett steg i rätt riktning, och landsbygdsminister Bucht ska ändå ha beröm för att ha fått med S och MP på detta, vilket säkert har krävt mycket energi.

LRF kräver att 3 kr per liter av skatten återförs vilket är ett modest krav som snarast borde tillgodoses i brinnande mjölkkris. Centerpartiet som kraftfullt motsatt sig dieselskattens införande 1995 och som drev fram återföringen 2004 borde tydligt ta ställning för LRFs förslag. Det har faktiskt en stark miljöprofil genom att sänkta kostnader ger fler jordbruk möjlighet att överleva så att mer närproducerad mat kan ersätta importmaten.