(har varit från dator, återkommer i signalfrågan, tycker mig visa bredd genom att växla mellan skilda frågor...)
jag har flera gånger utvecklat min syn på varför jag ifrågasätter att staten genom lagtvång ska ålägga en mjölkbonde - som investerat kanske 10 miljoner kr i en modern lagård där hans (eller hennes) kor inte längre är uppbundna på båspallar utan går fria mellan mjölkning, foder, vilplats och rasthage - att under två månader på sommaren under minst 6 timmar på dag låta korna vandra ut på bete.
LRF och Svensk Mjölk ger klart besked i frågan i fredagens ATL. Även kor i lösdrift i stora lagårdar ska genom lag åläggas att gå ut på bete enligt ovan. För att hjälpa berörda företagare som menar att deras kor har en mycket bra djuromsorg även utan detta detaljerade lagkrav satsar LRF och Svensk Mjölk på "betescoacher" som ska ta fram "smarta lösningar".
Det tycker jag visst att LRF kan göra även om uppgiften kan vara svår, och jag tycker visst att Svensk Mjölk eller enskilda mejeriföretag eller KRAV- eller Sigillcertifieringen kan ålägga sina leverantörer att ha även lösgående kor ute på bete, om de vill lägga ett mervärde till sina koncept som de menar sig få betalt för.
Men min tvekan gäller om korna enligt objektiva mått har en god djuromsorg i sin lösdriftslagård, ska då verkligen staten ändå genom lag bestämma den tekniska lösningen för kornas tillvaro några korta sommarmånader och minst 25 procent av dygnet?
LRF talar eljest ofta om vikten av mindre regelkrångel och om att ge bondeföretagaren större möjligheter att utifrån ett givet grundkrav - god djuromsorg - själv i samråd med djurskyddsinspektören utforma hur detta bäst kan ske med större flexibilitet än dagens omfattande detaljregler ofta ger utrymme för.
Kanske är det bekvämare att låta staten bestämma än att ta fighten för att få en samsyn med de närmast berörda, mjölkbönderna?
måndag, augusti 25, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)