lördag, mars 31, 2018

JO följer rättskandalen om åldersbedömningar, men agerar inte, än

Justitieombudsmannen (JO) ska granska att Sveriges myndigheter sköter sig och arbetar rättssäkert.

Så här skriver JO själv om sin uppgift:

"Riksdagens ombudsmän (JO) granskar att myndigheterna behandlar medborgarna i enlighet med lagen."

Jag JO-anmälde Rättsmedicinal- och Migrationsverket för deras åldersbedömningar efter journalisten Negra Efendics SvD-artiklar.

Negra E har gjort ett imponerande grävjobb gentemot motsträviga myndigheter under ett antal månader. Här det färskaste anmärkningsvärda avslöjandet och hennes serie av prisvärda artiklar.

Jag tycker det är alldeles uppenbart att myndigheterna är ute på djupa vatten i sin användning av den oprövade knäledsmetoden, som internationell expertis, och numera även de själva, ändrar resultatet på i en stor andel av resultat som prövats en gång till.

Chefs-JO passar och hänvisar till socialstyrelsen och migrationsdomstolen...Så ingen åtgärd, men ”följer utvecklingen”.

Det är krut i JO! NOT!

Ät det verkligen så här passivt som justitieombudsmannen ska ta sitt stora ansvar som "Riksdagens ombudsmän"?

Förresten, passivt? När JO inte gör något uttalande eller vidtar någon åtgärd är det ju en aktiv uppbackning av att myndigheten inte gjort några fel.

JO gör dock en viktig sista kommentar. Chefsjustitieombudsmannen har uppmärksammat debatten (ja, tacka för det när jag har anmält..) om myndigheternas åldersbedömningar och avser att fortsätta att "följa utvecklingen".

Detta sista tar jag ändå som en framgång. Med tanke på JOs hittillsvarande passivitet måste nog myndigheternas misskötsel i åldersbedömningarna bli än mer uppenbar än den redan är innan JO griper in, uppenbarligen.

Oddsen för detta är ändå inte så dåliga, genom Negra Efendics skickliga grävande, som fortsätter!






Spådom: Uteslut inte S-regering med stöd av SD.

Redan 2011 fanns beröringspunkter mellan S och SD...

Sverigedemokraterna flörtar tydligt med moderaterna och vill gärna stödja/samarbeta med dem.

Det skulle kanske cementera ett långvarigt borgerligt regeringsinnehav.

Socialdemokraterna är ett maktparti som vill regera, annars är det nästan odemokratiskt.De är livrädda för att SD ska stödja M. De gör nästan allt för att få eller behålla makten.

Därför gör Socialdemokraterna precis allt de kan för att Alliansen, och Moderaterna, aldrig ska samtala med eller samarbeta med Sverigedemokraterna.

Här en färsk artikel från Margot Wallström.

Hur ska då Sverige styras efter valet?

Alliansen? De Rödgröna? S/MP plus delar av allianspartierna? En M(kanskeKD)-regering? (Jag har spekulerat om detta tidigare).

Alliansen med någon form av aktivt eller passivt stöd från SD? Kanske, men eftersom både C och L utfäst sig att inte på något vis ha stöd från SD torde det bli svårt.

Idag, den 31 mars 2018, gör jag en liten spådom.

Uteslut inte att Socialdemokraterna efter en tids turbulens, i landets intresse öppnar för att regera med visst stöd från SD.

S har redan en migrationspolitik som ligger rätt nära den som SD vill se. I rätt många andra frågor ligger SD rätt nära S. I riksdagsbesluten under innevarande mandatperiod röstar SD lika ofta med S/MP som med alliansen.

De danska Socialdemokraterna flörtar alltmer öppet med Danskt Folkeparti, Danmarks SD, typ.


fredag, mars 30, 2018

Brev till riksdagen från Arilds vingård. Läs det!

Brev till riksdagen från Arilds vingård.

Läs det, särskilt om du lutar åt att Sverige som väl enda land i världen (förutom muslimska länder) ska fortsätta att förbjuda försäljning av vin på vingårdar.

Avsändare är Anette och Jan Ivarsson på Sveriges största vingård (20 hektar) på Kullahalvön i Skåne.

Systembolaget upplåter några butiker där deras vin får finnas, men inte mer. Och deras beroende av denna "monopolkund" är stort, och de förvägras av Sveriges Riksdag att sälja sitt vin till de som besöker deras vingård.

"Bäste riksdagsledamot,

Odla vin i Sverige, går det? Javisst går det!

Sveriges största vingård, Arilds Vingård, ligger ner i Skåne på den vackra Kullahalvön. Vingården har 20 hektar odlad markt med 120.000 vinrankor, att jämföra storleksmässigt med en medelstor Tysk eller Fransk vingård. Vingården sysselsätter idag  11 personer på heltid, under högsäsong åtskilliga fler.

Vi vill fortsätta att satsa på Sverige som vinland men då behöver vi er hjälp. Vingårdar i vår storlek i Tyskland säljer det mesta direkt till sina gäster. Frågar man så står gårdsförsäljningen för c:a 90%, övriga 10% säljs till restaurang och affärer. För att vi ska kunna konkurrera på lika villkor är gårdsförsäljningen oerhört viktig, vi hoppas såklart att ni vill och kan hjälpa oss att kunna sälja vårt vin på gården. Vi ser att Sverige nu är det enda land som begränsar sina egna dryckesproducenter inom EU på detta sätt.

Då en del av våra vinrankor fortfarande är unga, har vi i dagsläget inte skörd på alla våra 120.000 rankor. 2018 beräknar vi att vår skörd ska kunna producera ca 40.000 liter vin, men inom 3 år kommer mognaden på vinrankorna vara tillräcklig och vi beräknar att kunna skörda druvor för att kunna göra ca 100.000 liter.

Vårt flaggskepp är i dag vårt vita vin, Solaris, som är mycket omtyckt av både kunder, vinskribenter och inköpare på Systembolaget, det serveras även på stjärnkrogar och restauranger som vill visa hur trevligt lokalproducerat vin är. De är alla eniga om att vi kvalitativt har en mycket fin produkt.

Klimatet längs kusterna i Skåne är fördelaktigt för en vinodlare, och speciellt här på Kullahalvön. Detta då risken för frost, när väl knopparna har slått ut, är låg och havet som ligger runt oss magasinerar värme som vi kan tillgodose oss på hösten, så att druvorna hinner mogna tillräckligt för att kunna göra ett bra vin.

Ur miljösynpunkt jobbar vi för att göra en så miljövänlig produkt som vi kan. Våra druvor besprutas inte med konventionella gifter eller tungmetaller som oftast används inom ekologisk odling och den största delen av transporten sköts med elbil. Vi kör ner i Europa med elbil och släp för att hämta tankar och övrig utrustning som inte går att få tag på här i Sverige.

När man tänkter ur miljösynpunkt så borde alla i Sverige jobba på att göra svenskt vin mer tillgängligt. Vin består till ca 85% av vatten. Detta vatten transporteras idag över halva jordklotet för att att hamna på den svenske konsumentens bord. Mycket av de vin som dricks i Sverige kommer från Sydafrika, Nya Zeeland, Australien, Chilie etc.

Fram till idag har i stort sätt allt resultat återinvesterats i verksamheten varje år, genom att utöka mark, plantera fler vinrankor etc.  I dagsläget känner vi oss dock sårbara och att risken med att utöka verksamheten är för stor. Detta framförallt då vår beroendeställning till Systembolaget är så stor. Vi har En riktig kanal ut till privatpersoner och det hänger på EN bra kontakt inom Systembolaget, som hanterar det lokala sortimentet. Systembolaget som så många gånger understrykit att de jobbar för att stötta de lokala vinodlarna och små ölproducenterna håller i verkligheten oss tillbaka genom att begränsa antalet butiker vi får sälja våra produkter i.

Vi är den nya sortens lantbrukare i Sverige, storproducerande vingård. Vi har en kvalitativt erkänd bra gröda men ser nu inte hur vi ska kunna bli av med denna grödan. Som Monopolet ser ut idag så begränsar det vår möjlighet att växa. Vi kan acceptera att det finns ett Monopol men då måste vi också kunna lita på att detta Monopol köper upp de volymer vi kan producera. Systembolaget väljer att bara ta in en liten del av det vi har. I dagsläget har vi tillträde till 3 butiker, samt att vi finns med som en beställningsvara i hela landet. Produkten är mycket omtyckt av kunderna men eftersom den inte finns i hyllan så har vi svårt att komma ut till kunden och sälja de volymer vi behöver göra för att kunna växa och gå runt som vinproducent.
Under sommaren är vi ett omtyckt turistmål och hade vi fått sälja på gården hade vi kunnat sälja allt vi kan producera till våra gäster. Vi säger nej till försäljning många gånger varje dag till våra gäster som vill köpa produkterna. Utländska gäster tror att vi driver med dem.

Det finns en bra EU lagstiftning som skyddar utländska producenter från att blir diskriminerade på den svenska marknaden, men tvärtom? Vad finns det för lagar som skyddar den lokale producenten? I andra europeiska länder är detta inget problem då det är en öppen marknad. Den svenske lokale vinproducenten sitter i en mycket svår situation då det inte finns lagar som skyddar eller stödjer den lokala produktionen och försäljningen.

Vi skulle vilja jobba för att utveckal vår verksamhet ännu mer, visa att Sverige också är ett vinland. Det finns stora möjligheter; för turismen, ökade arbetsmöjligheter, utnytjande av jordbruksmark som inte är A-jordbruksmark, arbetstillfällen för immigranter där många har erfarenheter från druvodlingar från de länder de kommer ifrån.  Listan är lång. I dagsläget känns risken för stor för att ta steget och bli ännu större även om viljan och möjligheten finns. Vi behöver gårdsförsäljning nu!

Tack för att ni har tagit er tiden att läsa detta brev och vi står gärna till er tjänst för
att svara på de eventuella frågor eller funderingar som ni har.
Vill ni veta mer om vad vi gör finns även ett magasin på vår hemsida
www.arildsvingard.se
som ni kan bläddra i där finns även lite fina bilder som visar hur det ser ut här hos oss.

Med Vänliga Hälsningar
Annette och Jonas Ivarsson"

Grundlagsändringen, alliansen ändrar sig!

8 partier enades i en statlig kommitté att ändra grundlagarna så att t ex offentliga brottsdomar inte längre skulle få sammanställas, så som företaget Lexbase gör.

Förslaget var på väg genom riksdagen men började väcka motstånd hos enstaka jurister och publicister och ledarskribenter, Sverigedemokraterna bytte fot och ville ha folkomröstning och nya partiet MED tag ställning emot, den diskuterades livligt i sociala medier.

Jag själv följde frågan med växande intresse och blev alltmer tveksam, tog upp frågan internt och gjorde flera blogginlägg.

Den fristående socialdemokraten Johan Westerholm med sajten Ledarsidorna startade uppropet Stoppa grundlagsändringen.

Från regeringspartierna och Vänsterpartiet hördes ingen kritik.

Men i ett sent skede svängde plötsligt alliansen och ville återförvisa propositionen i den delen till den regering som kommer till efter valet. Den utmärkta Sakine Madon i liberala VLT kommenterar väl.

Mycket bra, tycker jag. Moderaterna, som tidigare entydigt stod bakom grundlagsändringen, var först ut, och för Centerpartiet har ju alltid dessa frågor varit mycket viktiga.

Denna fråga har inte engagerat nyhetsmedia alls, egentligen, varken före eller efter vändningen. Ingen stor sak, detta, har man uppenbarligen ansett. Inte något att bråka om eller belysa.

Märkligt och anmärkningsvärt, enligt min mening.

Nåväl, hur ser förslaget ut när, och om, det kommer tillbaka till riksdagen om något år?

Det får vi se. Kanske fortsätter debatten, kanske inte. Frågan är viktig och inte enkel. Mycket bra att den inte drevs igenom i snabbt tempo, i alla fall.

Tillagt 3 april 2018:  Krister Thelin, jurist, tidigare statssekreterare och domare, både i Sverige och vid FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag, benar i sajten Kvartal ut en snårig materia, och vägvalen för kommande regering och riksdag inför en ev ny proposition nästa år.




torsdag, mars 29, 2018

Förslaget om gymnasiestudier är en amnesti, säg som det är.

Jag skrev den 30 januari 2018 på min blogg och på SvD Debatt om "Vägval i migrationspolitiken". Och jag skrev återigen på min blogg den 22 mars i samma riktning.

Jag påpekade att den tillkrånglade "gymnasielagen" egentligen är en amnesti, fast väldigt tillkrånglad.

Jag ansåg att Sverige antingen i praktiken får acceptera dagens ordning om rätt fri migration, att den som tar sig till Sverige vanligen till slut får uppehållstillstånd efter förnyade ansökningar och efter alltfler år i Sverige, ofta som "papperslös". Eller att Sverige lägger sig nära övriga EU-länders politik, fattar asylbesluten inom något halvår och verkställer utvisningar.

Jag förde fram att skulle man ge "amnesti" åt en grupp asylsökande (ensamkommande under 2015, typ) borde det starkt markeras att det var en engångshändelse och att migrationspolitiken de närmaste åren skulle skärpas så långt internationella regler medger. Utan detta senare torde attraktionskraften för att söka asyl i Sverige öka ytterligare, kanske även om man skulle villkora ett beslut som jag föreslår.

Och jag tog upp frågan om familjeåterförening med detta förslag: "Skulle inte alliansen kunna samlas kring att makar ska kunna förenas liksom föräldrar med sina små barn och vice versa. Men att ensamkommande tonåringar får ta hit sin familj först när de klarar försörjningskravet,  så som tillämpas i grann- och EU-länder?
Det skulle innebära att Sverige i denna fråga väljer en mer generös väg än övriga EU men begränsar den kraftigt mot tidigare."

Jag har knappast hört några som kommenterat mina förslag, dessa tonar bara bort i världsrymden, som ofta i politisk debatt. Istället fortsätter debatten om rätten till gymnasistudier för endast en del ensamkommande asylsökande, utan att säga som det faktiskt är, att det handlar om en väldigt tillkrånglad rätt till amnesti.
Det hade varit bättre, och mycket enklare, att besluta om en riktad amnesti, Då hade debatten också handlat om detta, och inte om alla märkligheter kring "gymnasiestudier". 

(Lagrådet avstyrkte igår regeringen kommande proposition, vilket givit många reaktioner. Mats Knutsson i SVT kallar lagrådets sågning "monumental".)

Tillagt 31 mars: Den nya sajten Kvartal med Jörgen Huitfeldt (tidigare Studio Ett) har här en intressant diskussion i slutet av samtalet om denna komplicerade fråga, gymnasiestudieamnestin.







måndag, mars 26, 2018

En fantastisk Småskola i Ljungsbro, Linköping!

Jag har idag haft förmånen att besöka Småskolan och Eraskolan i Ljungsbro.

Den startade 2011 i centrala Ljungsbro, nära Cloetta, i en 70-årig ärevördig skolbyggnad som har renoverats, lokalerna är öppna, ljusa och välventilerade, allt för elevernas, och lärarnas, bästa.

De som lånade upp pengar och tog risk och satsade för att deras egna, och många andras, barn skulle få en fin skolgång de 6 första viktiga åren, hade länge varit lärare i kommunala skolor men de stimulerades av utmaningen att driva en egen skola.

De heter Fredrik och Jessica Påhlsson och jag imponerades vid mitt besök storligen av vad de åstadkommit.

Idag har skolorna 115 elever och 23 anställda.

Det är max 20 elever i varje klass och det är oftast två lärare i varje klass. Ledordet för skolorna är Trygghet.

Skolorna ligger i Sverigetät vad gäller elevernas resultat, och det är lätt att förstå varför om man besöker dem.

Under mitt tvåtimmarsbesök mötte jag glada, harmoniska och frimodiga elever, och lärare, som tillsammans arbetade med olika uppgifter, ljudvolymen var låg och arbetsmiljön suverän.

Småskolan/Eraskolan vill växa och en ny skolbyggnad planeras, givet att verksamheten går med tillräckligt överskott, förutsättningarna är stabila och bankerna tror på affärsidén.

Allt detta är nog fallet, men ett bekymmer är givetvis de rödgrönas tveksamhet mot privatdrivna skolor och det riksdagsbeslut som man vill driva igenom och som närmast förbjuder överskott/vinst i skolverksamhet. Nog sagt om det.

En väl fungerande skola i Linköping med utmärkta resultat och fungerande metoder. Och med max 20 elever och oftast två lärare i varje klass.  Det låter omöjligt. Det borde gå back.

Vad har Corren, vår regionaltidning, skrivit om denna skola, som naturligtvis borde intressera andra skolor och kommuner och politiker osv.

Tja, jag hittar några artiklar. Rektor Fredrik, som vill förebygga problem och lösa dem, har blivit negativt uppmärksammad några gånger när han tagit tag i och lyckats lösa en krävande elevproblematik. Att ta sitt ansvar som skola och ställa krav i tidigt skede kan ge mothugg och kräver ofta mod och ledarskap. 

Skolinspektionen har granskat Småskolan/Eraskolan och inte funnit något att anmärka på vilket är ett högt betyg. Signalerna lyste grönt, inte gult eller rött!

Men jag hittar inte några reportage i Corren om hur väl skolan fungerar, hur väl man använder sina resurser för barnens bästa, vilken god start barnen får inför högstadiet, att resultaten är utmärkta, att svaga elever integreras i klasserna och också presterar bra, osv.

Jag hoppas att sådana reportage kommer. Som lyfter fram det som är positivt, och naturligtvis också sådant som kan förbättras.

Min egen uppfattning om vad som är grunden för att skolan ska fungera är att den ska ses som en av Sveriges viktigaste arbetsplatser, där arbetsmiljön för både elever och lärare måste vara minst lika bra som den vi kräver i arbetslivet i övrigt.

Många skolor i Sverige, och många lärare, gör ett väldigt bra arbete där studiemiljön är god och där man respekterar varandra och tillsammans skapar goda resultat genom uppmärksamhet och arbete. Skäggetorpsskolan, där Fredrik Påhlsson tidigare arbetat, är ett bra exempel på en stor skola som lyckas väl trots stora utmaningar.

Dessa skolor, där Småskolan/Eraskolan är en, måste mer än som görs lyftas fram som goda exempel som alla kan lära av. Av media, av skolvärlden, av kommuner och av skolinspektion och centrala skolmyndigheter.

Vi vet tyvärr också att det finns stora brister i alldeles för många skolor.

Rektor Fredrik pekar på en viktig brist, bristen på behöriga lärare. Siffrorna är förskräckande.

Idag utbildas 1.300 lärare om året.
Det finns 270.000 lärare idag, varav många (ca 40.000) inte är behöriga.
Behovet av lärare om 13 år är 187.000 nya., dvs mer än 13.000 behöver utbildas varje år...

Hur ska detta gå till? Jag vet inte men vi får i vanlig ordning lita på våra politiker...(jag är själv politiker men är lite ironisk här..).

Det måste också finnas bra VD:ar på skolorna, och bra rektorer/skolledare. Ibland i samma person. Och bra styrelseordföranden, vare sig det handlar om kommunala bildningsnämnder eller om skolföretag.

En larmsignal är att det är så påfrestande att vara lärare, eller rektor, idag att många hoppas av eller bränns ut. En rektor lär bara orka i ca 4 år, vilket är mycket illa.

Men hur kan det vara så, vi har ju skolinspektionen som kontrollerar skolorna. Tja, uppenbarligen har den inte lyckats stimulera goda exempel och förbättra där det inte fungerar.

20 % av de kommunala skolorna har aldrig haft besök av skolinspektionen. Övriga kommunala skolor får ett besök var 54:e månad..
Friskolorna kan skatta sig lyckliga, de får besök var 17:e månad...
(Dessa resultat gäller för skolor i Linköpings kommun).

(Jag är lite ironisk igen).

Rektor Fredrik är orolig att skillnaderna mellan skolors arbetsmiljö och resultat och lärarkvalitet kommer att växa, att situationen kan bli mycket allvarligare än den är idag.

Jag känner verkligen samma oro.

Statusen i läraryrket måste höjas, liksom lönen. Många nya skolor måste byggas. det behövs massor av nya lärare och rektorer som tillsammans med eleverna får arbeta i bättre arbetsmiljöer än som tyävrr är ett faktum i alldeles för många skolor. Och som kan vara kvar många, många år i sina funktioner utan att brännas ut.

Det behövs mycket arbete och många åtgärder innan skolan och dess elever och dess personal är där.

En väldigt viktig faktor är att ta vara på framgångsexemplen, föra ut dem och deras metoder och låta det påverka hela skolan. Börjar vi göra det mycket mer är skolan en god bit på väg.

Det är inte alltid man känner sig upplyft och förtröstansfull efter ett besök på en skola. Men det gjorde faktiskt jag idag, vilket nog märks på det jag skrivit.

Kommentera gärna om jag är rätt eller fel ute.



















söndag, mars 25, 2018

Grundlagsändringen ("Lexbase") åter till regeringen?


Tillagt tisdag 27 mars!
Jag skrev den 11 mars och i söndags den 25 mars med inriktning att grundlagsändringen ”Lexbase” borde återförvisas till regeringen. Idag svänger alliansen glädjande nog och vill just detta. Mycket positivt!


Jag skrev den 11 mars ett blogginlägg om den grundlagsändring som regeringen vill att riksdagen ska besluta om i maj som jag kallade "Lexbase - konflikt mellan yttrandefrihet och integritet".

Och jag skrev: ""Sammanställda uppgifter får publiceras för de med högst inkomster och förmögenhet i kommuner och i riket, men alltså inte sammanställningar av vilka som dömts för t ex grov brottslighet." 

Idag skriver Expressens chefredaktör Thomas Mattson på sin blogg detta, under rubriken 

"Grundlagsändringen blir en inskränkning av yttrandefriheten":



"I maj ska riksdagen fatta beslut om en grundlagsändring som är olycklig och oroande. Tidigare stod alla partier bakom förslaget, men nu har Sverigedemokraterna svängt. Fler borde följa SD och rösta nej."

Jag vet att regeringen för sina förslag om grundlagsändring har stöd av en enig utredning där alla riksdagspartier satt med.

Ändå visar den växande och viktiga debatten om grundlagsändringen att förslagen kan ifrågasättas och kan behöva analysera, och diskuteras, djupare.

Jag som riksdagsledamot följer debatten noga och blir alltmer tveksam.

Är det verkligen nödvändigt att ändra grundlagen med ett riksdagsbeslut i maj, och sedan efter valet under vintern? Borde inte respekten för frågans vikt och komplexitet, och för den kritik som växer, föranleda en förnyad och djupare analys?

Kunde inte istället hela frågan återföras till regeringen som  under nästa mandatperiod (oavsett vilken regering som sitter) analyserar frågan djupare? Mer bråttom är det väl inte. Och grundlagsändringar, särskilt om de ifrågasätts, ska man tänka igenom noga. 


fredag, mars 23, 2018

Många dieselbilar kan förbjudas i stadskärnor

Regeringen föreslår att kommunerna ska ges möjlighet att införa miljözoner för bilar, så att t ex äldre dieselbilar inte ska få köras i stadscentra, ytill skillnad från bilar driva med el och förnybara drivmedel.

Lotta Gröning i Expressen redovisar effektivt argumenten emot, att det drabbar bilar som rätt nyligen var miljöbilar samt att det ger fördelar till de med resurser som inte bor på landsbygden. Robert Collin i Aftonbladet tror att MP tar sig vatten över huvudet. Expressen hyllar förslaget på ledarplats och kritiserar Collin.

Enligt uppgift ville socialdemokraterna undanta dieselbilar helt från att förbjudas, men MP vann dragkampen i regeingen. 

Det verkar finnas en klar majoritet i riksdagen för förslagen.

Motormännen och en del moderater är emot, samt SD och KD, verkar det.

Här en bra genomgång av Motormännen om bakgrunden och internationell utblick, och där Motormännen ändå verkar ha en viss acceptans..

Miljöpartiets trafikborgarråd i Stockholms stad redovisar argumenten för miljözoner där, om vilket alla partier lär vara överens.







torsdag, mars 22, 2018

Komplicerat med rätt till gymnasiestudier

Mycket på grund av Sveriges då betydligt mer generösa regelverk relativt övriga EU-länders kom under 2015 35.000 ”ensamkommande” till Sverige, som alla uppgav sig vara barn under 18 år och sökte asyl. De utgjorde 40 % av alla ensamkommande till hela EU det året.

De lockades till Sverige mycket på grund av bl a våra regelverk, vi accepterade den ålder som man uppgav och man kunde snabbt ta hit sin familj.

Sverige skärpte plötsligt sina regler i november 2015, asylprövningen i olika instanser har tagit flera år, när så småningom kanske 9.000 fick avslag på sin asylansökan har de knutit många band med Sverige och med många som i tjänsten eller ideellt lärt känna dem.

Rörelsen ”#vistårinteut baserar sig på dessa, och de kräver att alla ska få uppehållstillstånd och så småningom medborgarskap.

Riksdagen har beslutat att den som går igenom gymnasium ska få stanna så länge det pågår, och regeringen, med stöd av V, föreslår nu att alla av dessa som kom före den 24 november 2015 och som på hel- eller deltid studerar på gymnasium ska få uppehållstillstånd till studierna är avslutade, några krav på att de ska ha klarat studierna finns inte.

Tre allianspartier och SD går emot detta p g av att det i praktiken är en sorts ”amnesti” som särbehandlar en grupp asylsökande gentemot andra.

Centerpartiet har krävt mer generösa regler än regeringsförslaget på några punkter och har fått gehör för det mesta.

Vi får många e-post från #vistårinteut som kräver att Centerpartiet ska stödja regeringsförslaget.

Det finns samtidig en kritik från de som vill avslå förslaget, som Expressen ger uttryck för i denna ledare.

Jag skrev på min blogg i januari, och på SvD Debatt, om min syn vad gäller Vägval i migrationspolitiken. Bl a hade jag synpunkten att om en sorts "amnesti" riktad till 9.000 ensamkommande som uppgivit sig vara barn under 18 år under 2015 skulle övervägas så borde den kopplas till att det vore en engångsföreteelse och att migrationspolitiken många år framåt måste harmoniera bättre med hur övriga EU-länder agerar.

Frågan är svår och komplex. Komplexiteten ligger i att först signalerar Sverige till asylsökande i EU att ”Kom hit, vi är ett välmående land med generösa asylregler.” Och 40 % av alla ensamkommande till EU 2015 lyssnar och tar sig långt norrut i Europa till Sverige. Då klarar vi inte av så många på ett bra sätt, de får vänta 2 år och mer på beslut och rotar sig under tiden i landet på olika sätt. Så Sverige har ett ansvar för detta, inte enbart de som sökt sig hit. Men visst, samtidigt ska migrationen vara reglerad och reglerna ska gälla lika för alla. Så frågan är inte enkel.

onsdag, mars 21, 2018

Trafikverket vill tvinga väg 801 i Söderköping att bli enskild, trots hårt motstånd.

Anders Åkesson, som är talesperson för Centerpartiet i infrastruktur- och trafikfrågor, slår tillsammans med Helena Lindahl, talesperson i näringspolitiska frågor, larm i ATL om att det kan finnas planer hos Trafikverket på att "privatisera" 2.000 mil allmänna vägar genom att de som bor längs vägen ska ta ansvar för den och betala en stor del av dess kostnader.

När Anders interpellerade infrastrukturminister Tomas Eneroth om detta den 20 mars gick jag oxå upp i debatten och redovisade ett aktuellt exempel från Östergötland och Söderköping på att detta redan är på gång.

Tidningen Land refererar debatten.

Det handlar om väg 801 över Göta Kanal och förbi Mariehof, en asfaltväg med mycket genomfartstrafik som går från länsväg 210 och till E22 där väg sedan leder vidare in på Vikbolandet.

Trafikverket driver frågan hårt, i samband med att E22 äntligen ska få en ny sträckning förbi Söderköping. (Sträckningen kan diskuteras, den skiljer Söderköping åt).

Trafikverket lär ha fått med kommunen på att denna väg inte längre ska vara ett allmänt ansvar utan att istället ansvar och skötsel och kostnader ska överföras till de 60 fastigheterna längs vägen. (se nedan, kommunen vill i skrivelser från april 2017 att vägen ska vara fortsatt statlig).

De boende längs vägen, med eldsjälarna Ingegerd och Hans Edman i spetsen, motsätter sig av all kraft, och med all rätt, detta men ännu har processen inte avbrutits.

De boende skulle alltså vid denna "privatisering" bli ansvariga för vägens kostnader och säkerhet, skulle själva få betala en betydande del, utse styrelse med stort ansvar osv.

Detta är rimligt vid vanliga enskilda vägar med liten trafik, men det kan inte vara rimligt när det handlar om en allmän väg som bekostats med allmänna medel sedan lång tid tillbaka, och där genomfartstrafiken är betydande.

Det är nu viktigt att kommunen stöder sina kommuninnevånare längs vägen, liksom Region Östergötland, länsstyrelse och förtroendevalda på olika nivåer.

Centerpartiet i Söderköping driver frågan med all kraft, centerpartiets regionråd Göran Gunnarsson följer frågan noga och gör allt som är möjligt för att  att Trafikverkets arbete i denna fråga ska upphöra och väg 801 alltså bestå som idag, och även jag är självfallet involverad.

Tillagt den 23 mars:

Jag har fått denna vänliga epost från Rickard Bardun och Johanna Grander från Söderköpings kommun som visar att kommunen sedan april 2017 tydligt slår fast att den vill att väg 801 ska vara fortsatt statlig (se nedan). Utmärkt.
Att trafikverket så hårt driver denna fråga i strid med både kommunen och de som bor längs vägen är högst anmärkningsvärt, inte minst sedan också ansvarigt statsråd i riksdagen nu förnekar att det finns privatiseringsplaner på Trafikverket samt därtill att dessa frågor ska lösas i samförstånd, typ.
Skulle Trafikverket i ett tidigare skede ha fått intrycket av att kommunen kunde acceptera detta kan det förklara en del.

"Hej

Frågan om ansvar och väghållning av väg 801 har diskuterats av bland annat av berörda men också i media under den senast tiden. Det har varit ett antal möten där denna fråga har varit en av flera som diskuterats, bland annat i ett möte där företrädare för Byalaget för väg 801 var med, inbjudna av landshövdingen och med LRF, Region Östergötland, Söderköpings kommun, Trafikverket, Göta kanalbolaget m fl.
Frågan är viktig.

Blogginlägget från den 21/3 innehåller felaktiga uppgifter som vi gärna vill korrigera:
Kommunen har varit mycket tydlig i åsikten att väg 801 ska vara kvar i statlig väghållning; detta i två olika skrivelser som skickats till Trafikverkets projektledare samt Trafikverkets regionplanerare (Dnr: KS2017-19 daterade 2017-11-10 samt 2017-04-24)
”Söderköpings kommun vill med denna skrivelse, som den politiska styrgruppens partier i Söderköping står bakom, återigen framföra invändningar mot den föreslagna indragningen av väg 801 i Söderköpings kommun. Kommuns bestämda uppfattning är att vägen ska vara statlig även fortsättningsvis. Väg 801 har en viktig betydelse för de lantbrukare och andra företagare som finns längs vägen och dess sidovägar. Vägen används även som transportväg mellan Söderköpings nordvästliga och nordöstra
delar. Kommunen ser det som olämpligt att ta över en öppningsbar bro på landsbygden, eftersom Söderköping är en relativt liten kommun med allt vad det innebär: begränsade resurser, ekonomi, kunskap och erfarenhet när det gäller mekaniska broar.”

Med vänlig hälsning,
Rickard Bardun, Förvaltningschef för Serviceförvaltningen och Johanna Grander, kommunens projektsamordnare för E22."



tisdag, mars 20, 2018

Det katolska hatet mot rätt till dödshjälp

Frågan om en rätt till dödshjälp även i Sverige har varit laddad, medborgarna är positiva medan läkarkåren är delad och kyrkliga företrädare oftast emot.

Interpellationsdebatten nyligen med socialminister Strandhäll och tre riksdagsledamöter speglade läget rätt bra.

Debatten rör sig ändå framåt och har blivit respektfullare, och jag är övertygad om att frågan snart utreds så att denna frihets- och barmhärtighetsreform kan införas inom fem år.

Ett indicium på att denna utveckling är sannolik är motståndarnas allt mer desperata försök att misstänkliggöra och attackera.

En rad "experter skriver i SvD (tyvärr bakom betalvägg) och söker koppla ihop en strängt reglerad dödshjälp med ökad risk för självmord.

Som en reaktion mot denna svartmålning av "oregonmodellen" för dödshjälp, som finns och fungerar väl i ett antal delstater i USA, skrev läkaren Staffan Bergström tillsammans med en rad läkare, präster, författare och riksdagsledamöter från 7 riksdagspartier, med flera, en artikel/upprop som försvarar rätten till dödshjälp och "Oregonmodellen".

Läkaren Ingemar Engström skriver i sin rescension i SvD om den amerikanske läkaren Haider Warraichs färska bok "Den moderna döden" insiktsfullt om utvecklingen under 2.000 år och mer.

Mot denna insiktsfulla, vidsynta och resonerande artikel och bok  vill jag ställa en beklämmande och förfärlig krönika i den kristna frikyrkotidningen Världen Idag, av chefredaktören för Katolskt  Magasin Bitte Assarmo, som riktar en obarmhärtig kritik mot Uppropet.

Något mer fördomsfullt och fördömande och närmast hatiskt och personagreppsinriktat och så långt ifrån det kristna kärleksbudskapet man kan komma är svårt att tänka sig. Rubriken är "Skamligt när kristna tar strid mot livet"...

Jag låter några nakna ordagranna citat tala för sig själva:

"Att människor som kallar sig kristna sällar sig till dödshjälpslobbyn är minst sagt häpnadsväckande.
Bland de kristna undertecknarna av uppropet finns bland andra Tuulikki Koivonen Bylund, teologie doktor, och biskop emeritus Johan Unger, domprost emeritus. Men också profiler från andra samfund, och även mitt eget, Katolska kyrkan.
Genom sina namn bidrar dessa kristna inte bara till en uppluckring av människovärdet utan också till att måla en nidbild av dem som motsätter sig denna uppluckring.
Skamlöst skriver de under på det tendentiösa påståendet att det är en ”religiöst driven opinion” som motsätter sig dödshjälp."
"Att kristna tar strid mot livet, mot människovärdet – för döden och för att vårdpersonal ska tvingas ta människor av daga – det är ingenting annat än en skam. Och när präster och biskopar gör det borde det bli mycket kännbara konsekvenser."
Jag är själv kristen. Jag har liksom alla undertecknarna av Staffan Bergströms artikel en djupt humanistisk livssyn med oerhört respekt för människovärdet. 
Vi har landat i att individens yttersta vilja måste kunna respekteras vid svåra lidanden i livets slutskede, om man då vill dö/somna in något i förtid. Det handlar om individens frihet contra statens makt att allt bestämma och det handlar om barmhärtighet.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning och jag respekterar också den Katolska Kyrkan, med traditioner från de första åren av vår tideräkning.
Jag beklagar djupt att ledande företrädare för denna kyrka kan smäda och förtala så som Bitte Assarmo gör i denna krönika. En ursäkt vore på sin plats, om inte från henne så ändå från t ex hennes kardinal. 






måndag, mars 12, 2018

Ska 40 års jobb ge garantipensionsnetto, inte mer?

Jag skriver i Östgöta Corren att det måste löna sig att ha arbetat hela livet, och att det måste synas i pensionskuvertet.

Jag har också, vid köksbordet, talat in detta budskap i en video på Youtube.

Jag är kritisk till några av effekterna av pensionsgruppens förslag, dvs alliansen plus socialdemokraternas förslag.

Enligt LO-ekonomen Torbjörn Hållö på twitter ;

I utredningen räknar man på effekt av att ha arbetat för person född 1947 och jobbat mer än 40 år. Slutsatsen = det krävdes "en månadslön över ca 22 400 kronor per månad för den här årskullen att få en inkomstgrundad pension över garantipensionsnivå"
"Ännu mer bisarr är denna bild. Nästan 100% marginaleffekt för stora grupper av f.d LO-arbetare. Källa:

Om detta stämmer, hur kan det försvaras? 

Det måste löna sig att arbeta, brukar många politiker predika. Och det borde ju också löna sig att arbeta ihop sin pension.

Petter Birgersson på Ystads Allehanda får med flera centrala punkter i sin ledare, bl a att de som sparat ihop, eller ärvt, till en sommarstuga får den "socialiserad" eftersom inget bostadstillägg erhålles förrän kapitalet är förbrukat.

Pensionärsorganisationerna är kritiska.

"Det innebär att en snittpensionär som arbetat heltid i 40 år kommer då att ha ungefär samma disponibla inkomst som en som aldrig arbetat, på omkring 13 500 kronor.

Eva Eriksson.

– Det är orimligt och det är inte konstigt att tilliten till systemet blir allt lägre. Ett ofrånkomligt nästa steg är att politikerna nu tar sitt ansvar och förändrar även andra delar av pensionssystemet – allt annat vore otillräckligt, säger Eva Eriksson."

Jag har länge kämpat både för rimliga garantipensioner (grundtrygghet) samt för att de som jobbat hela livet måste åtminstoner få någon tusenlapp mer i månaden i netto efter pension minus skatt plus bostadstillägg. 

Det ska löna sig att arbeta är nog alla överens om. Men hur har det lönat sig om man som pensionär får ungefär samma netto efter skatt och bostadstillägg som de med garantipension eller äldreförsörjningsstöd och utan intjänade pensionspoäng.

(Tillagt 31 mars: Transportarbetaren gör en bra genomgång).

Synpunkter?






söndag, mars 11, 2018

Lexbase - Konflikten mellan yttrandefrihet och personlig integritet

"Sammanställda uppgifter får publiceras för de med högst inkomster och förmögenhet i kommuner och i riket, men alltså inte sammanställningar av vilka som dömts för t ex grov brottslighet." 

Tillagt 25 mars: Expressens chefredaktör Thomas Mattson skriver på sin blogg: "






..........

Lexbase känner rätt många till. Företaget som sammanställer uppgifter om personer som dömts för brott i domstol och säljer den informationen till de som vill betala för den.

Dessa register, som bygger på offentliga domar, blir snart olagliga att föra om regeringens proposition om ändringar i Tryckfrihetsförordningen (TF) och i Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) snart beslutas av riksdagen.

De register som då blir förbjudna att föra är:

"– Register med känsliga personuppgifter enligt en uttömmande uppräkning (etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa, sexualliv, sexuell läggning, genetiska uppgifter, biometriska uppgifter). Uppräkningen är hämtad från EU:s dataskyddsförordning.
– Register med uppgifter om enskildas lagöverträdelser med mera, alltså vad som i praktiken utgör privata belastningsregister."
Dock ska datainspektionen kunna medge att register får föras av typ "seriösa medier", inspektionens beslut kan överklagas till domstol.
Regeringens förslag bygger på mediagrundlagskommittens enhälliga förslag från 2016, med alla riksdagens partier representerade.
Dessa fakta har jag hämtat från denna artikel i Svensk Tidskrift av konstitutionsutskottets ordförande Andreas Norlén och Moderaternas gruppledare Tobias Billström.
Förslaget har kritiserats i Svensk Tidskrift av förre statssekreteraren och domaren och med bakgrund i FNs kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin,  i två debattinlägg.
Han anser att offentliga domar alltjämt ska på sammanställas som Lexbase har gjort, och inte förbehållas "traditionella medier" efter beslut av datainspektionen. Han ställer sig bakom att övriga nämnda register inte ska få föras av andra än "traditionella medier" efter beslut av datainspektionen.
Detta har föranlett en rätt livlig debatt i sociala medier, och i medier. jag såg någon kommentar att sammanställda uppgifter får publiceras av de med högst inkomster och förmögenhet i kommuner och i riket, men alltså inte sammanställningar av ens vilka som dömts för t ex grov brottslighet...
Jag har ju försökt få fram uppgifter om vilka som dömts för grov brottslighet fördelade på nationalitet, men det hemlighåller BRÅ, endast forskare får tillgång men alltså inte, t ex riksdagsledamöter eller medborgare. Dett märkliga mörkande torde Sverige vara ensamt om i världen, skulle jag tro, och jag är starkt kritisk.
Detta torde väl ändå inte regleras av det nya registerförbudet, etnisk bakgrund är ju något annat än nationalitet.
Hur är dessa frågor reglerade i EUs övriga länder och USA? Någon som vet?
Den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson har på sin blogg sammanfattat sin uppfattning den 19 februari;
"Min ståndpunkt i frågan

För mig är det uppenbart att två mycket viktiga intressen står mot varandra i denna fråga. Den personliga integriteten och rätten att slippa bli kartlagd eller uthängd i databaser med känsliga personliga uppgifter på nätet, och den totala yttrandefriheten och rätten att publicera precis allt man vill om andra människor så länge det inte omfattas av reglerna om förtal. Två motstridiga intressen som svårligen kan hanteras så att alla blir nöjda. Och det finns som sagt remisskritik mot förslaget från två motsatta håll.

Tidigare under min tid som riksdagsledamot har debatten ofta gått i helt motsatt riktning. Jag minns debatten kring FRA-lagen. Då var den personliga integriteten överordnad allt annat, till och med rikets säkerhet. Då fick vi politiker extremt hård kritik för att vi "inte brydde oss om den personliga integriteten" (vilket vi dock gjorde). Nu får vi alltså i stället kritik för att vi föreslår stärkt skydd för den personliga integriteten mot övergrepp som de flesta medborgare nog trots allt inte skulle vilja råka ut för. Ibland är det svårt att förstå logiken.

Både jag själv och mitt parti strävar alltid efter att hitta en rimlig avvägning mellan skyddet för den personliga integriteten och andra viktiga intressen. Moderaterna som parti har landat i att den personliga integriteten i detta fall väger tyngst. Även för mig själv väger den personliga integriteten mycket tungt. Men med detta sagt tycker jag att lagförslaget kanske kunde varit tydligare.

Även om det högstämda tonläget i debatten stundtals känns väldigt verklighetsfrämmande är själva huvudfrågan svår. Jag skulle gärna se att den kunde diskuteras lugnt och balanserat med förståelse för båda sidor.


Kravet på folkomröstning känns märkligt

Sverigedemokraterna begär nu folkomröstning om saken, vilket blir lite konstigt eftersom svensk grundlag alltså redan föreskriver att grundlagsändringar ska göras i två olika riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan, just för att väljarna ska kunna reagera om man ogillar grundlagsändringen.

För SD:s del blir det dessutom extra konstigt eftersom man ställde sig bakom detta förslag i den föregående utredningen, samtidigt som man nu säger nej när utredningsförslaget blivit lagförslag. Den enda förklaring jag kan se är att SD vill utnyttja alla chanser politiskt att elda på något slags rädsla för "totalitärt system" och sprida rykten om "censur" och "angrepp på yttrandefriheten" för att försöka locka väljare. Det känns inte riktigt seriöst. Rimligare då att de argumenterar i sak och förklarar varför de plötsligt totalt bytt åsikt i frågan."

Lexbase argumenterar för likabehandling mellan professionella register och sitt eget i SvD.

Den moderate riksdagsledamoten Fredrik Schulte skriver på facebook: 

Angående förslaget till grundlagsändring.
Å ena sidan tycker jag förslaget är självklart: har man som Sverige en offentlighetsprincip, det vill säga att allt som registreras hos staten är tillgängligt för allmänheten (vilket mycket talar för att vi bör ha), måste det samtidigt finnas begränsningar kring hur samma information får hanteras.
Jag tycker inte det är rimligt att man med enkla knapptryckningar kan ta reda på var och med vilka människor bor; vilka bilar de äger; vad människor tjänar; vilka brott de begått; hur mycket lån man har och så vidare. Respekten för den enskildes integritet är svag i Sverige och borde om något stärkas.
Samma information måste hanteras varsamt där det finns en avvägning mellan att den tillgängliggörs men samtidigt inte sprids med vinden på nätet.
Ett positivt exempel på hur digitala tappningar av offentliga register kan hanteras är inkomstuppgifter. Tar man reda på vad människor tjänar via till exempel Ratsit notifieras de som kollats upp. Samtidigt kan man alltid ringa till skatteverket och få enskilda uppgifter per telefon. Där råder en bra balans mellan integritet och offentlighetsprincipen. Samma sak borde gälla fler register som folkbokföringen, bilregistret osv.
Att vissa yrkesgrupper samtidigt får tillgång till integritetskänslig information är inte heller i sig konstigt. Forskare får och bör även framgent få - givetvis under strikta regleringar - tillträde till integritetskänslig information. Vem som helst kan inte gå in och studera läkarjournaler (av förklarliga skäl), men att forskare överhuvudtaget inte skulle få göra det och till exempel forska på genetiska sjukdomar vore bisarrt. Likaså måste advokater få tillgång till domslut, för att nämna två exempel. Kritiken mot att ”vissa yrkesgrupper inte ska ges en särställning” är således inte seriös - var har i så fall samma kritiker mot denna ”yrkesgrupps-orättvisa” varit de senaste 100 åren?
Å andra sidan är det nästan lika tydligt att det finns legitim kritik mot regeringens förslag.
Som så ofta sitter ”djävulen i detaljerna”. Nästan samtliga remissinstanser har avstyrkt förslaget med anledning av att det ger ett för stort tolkningsutrymme kring vilka som ska ges tillträde till samma register. Det som framförallt och med rätta kritiserats är gränsdragningen för journalister, där endast ”professionella medieaktörer” och ”seriöst granskande journalistik” ska ges tillgång.
Att en statlig myndighet ska göra denna godtyckliga gränsdragning är inte rimligt. Att en sådan gränsdragning alls ska vara så otydligt formulerad i en grundlag är absolut inte rimligt. Särskilt orimligt är det mot bakgrund av den närmast demokratiskt existensiella debatten om ”fake news” där etablerade ”professionella medieaktörer” lider av synnerligen besvärande trovärdighetsproblem och lågt förtroende. Att då i praktiken begränsa etableringsfriheten för nyhetsgranskning genom att ha denna tröskel in på nyhetsmarknaden där en statlig myndighet ska godkänna hur seriös du är som nyhetsförmedlare blir orimligt.
Min slutsats är således: tillbaka till ritbordet! Den principiella ingången till förslaget är korrekt. Den praktiska tillämpningen är usel."
Lars Thalén, förre v ordf i journalisförbundet, är emot att offentliga domar inte får sammanställas i register.
Den självtänkande socialdemokraten Johan Westerholm med bloggen Ledarsidorna.se är starkt emot och hoppas att grundlagsändringen kan stoppas genom att 117 riksdagsledamöter kräver en folkomröstning.
Den intressanta liberala ledarskribenten Sakine Madon i VLT är emot.
Ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter i Dalarnas tidning är emot.
Förre moderate partisekreteraren och arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin kan inte förstå hur någon moderat riksdagsledamot kan stödja förslaget i ett inlägg på facebook; "Sven Otto Littorin
Vad jag förstår har Moderaterna satt ner foten och kommer rösta för regeringens proposition om förändringar i YGL. Föresatserna är förment goda: integritetsskyddet skall stärkas i tider där ny teknik skapat nya förutsättningar.
Resultatet är dock allt annat än gott. Som Krister Thelin skriver görs nu skillnad på folk och folk. ”Traditionella journalister” ska få tillgång till information som vi andra inte kan kontrollera - utan att vi i förväg kan veta på vilka grunder de anses vara mer betrodda än oss övriga. Datainspektionen skall få vad som kan betraktas som en licensieringsmakt att avgöra vem som är ”traditionell journalist” och inte. Det stinker. Licensiering av journalister hör inte till ett demokratiskt samhällsskick: det är inte statens uppgift att avgöra vem som är journalist eller vem som har rätt till information som i övrigt undanhålls andra medborgare.
KU:s ordförande Andreas Norlén brukar, när jag skriver om detta, skriva omfattande inlägg till försvar för sin ståndpunkt. Det är hedersamt. Men han har likväl fel på tre avgörande punkter. Förslaget är alltför långtgående och ospecificerat, det ger staten makt att avgöra vem som ska ha tillgång till information över huvudet på medborgarna och det är i grunden ett av de allra största avstegen från den grundläggande yttrandefrihet vi har varit så stolta över i mer än 250 år.
Om stora förändringar i lagar som styr yttrandefriheten kräver långa detaljerade utläggningar så är sannolikheten överhängande att de är fel och farliga. Om en normalbegåvad person som jag dessutom inte förstår dem ljuder varningsklockorna än högre. YGL är komplicerad materia och just därför måste förändringar vidtas med största försiktighet.
Jag förstår de goda föresatserna. Integritet är än viktigare i den digitala eran. Men vi har rätt att förvänta oss ett bättre resultat än det regeringen presenterat och Moderaterna nu uppenbarligen säger sig stödja.
Med all respekt men detta förslag är betydligt allvarligare än Decemberöverenskommelsen. Det handlar om medborgarnas rättigheter i förhållande till två av de mäktigaste s k statsmakterna i samhället. Hur någon moderat riksdagsledamot kan överväga att rösta för är för mig en gåta."
Jag har googlat och detta är väl det jag fått fram, typ.
Min egen uppfattning, då?
Jag brottas med frågan, som framgår.  Allt pekar på en mycket bred riksdagsmajoritet som klubbar regeringens förslag om en del veckor.
Min moderate riksdagskollega Fredrik Schulte tycker jag har poänger när han för sin del summerar så här;
"Å andra sidan är det nästan lika tydligt att det finns legitim kritik mot regeringens förslag.
Som så ofta sitter ”djävulen i detaljerna”. Nästan samtliga remissinstanser har avstyrkt förslaget med anledning av att det ger ett för stort tolkningsutrymme kring vilka som ska ges tillträde till samma register. Det som framförallt och med rätta kritiserats är gränsdragningen för journalister, där endast ”professionella medieaktörer” och ”seriöst granskande journalistik” ska ges tillgång.
Att en statlig myndighet ska göra denna godtyckliga gränsdragning är inte rimligt. Att en sådan gränsdragning alls ska vara så otydligt formulerad i en grundlag är absolut inte rimligt. Särskilt orimligt är det mot bakgrund av den närmast demokratiskt existensiella debatten om ”fake news” där etablerade ”professionella medieaktörer” lider av synnerligen besvärande trovärdighetsproblem och lågt förtroende. Att då i praktiken begränsa etableringsfriheten för nyhetsgranskning genom att ha denna tröskel in på nyhetsmarknaden där en statlig myndighet ska godkänna hur seriös du är som nyhetsförmedlare blir orimligt.
Min slutsats är således: tillbaka till ritbordet! Den principiella ingången till förslaget är korrekt. Den praktiska tillämpningen är usel."

Johan Ingerö på Timbro (och tidigare medarbetare åt Göranb Hägglund) skriver så här på twitter; "
Mycket väl argumenterat av mot den föreslagna grundlagsändringen. Tänker de borgerliga verkligen medverka till detta?"

Petter Birgersson i Ystads Allehanda menar att regeringens proposition behöver typ återremitteras.

Hovrätten i Skåne tar totalt avstånd från propositionen i denna slutkläm på sitt remissvar;

"Sammanfattningsvis anser hovrätten att de föreslagna reglerna står i total konflikt med grundlagsskyddet enligt TF och YGL. De öppnar ett stort och oprecist hål i skyddet och går långt utöver det behov som kunnat påvisas. Hovrätten avstyrkerförslaget till regler om uppgiftssamlingar med vissa personuppgifter i 1 kap. 13 § TF och 1 kap. 20 § YGL".

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling vädjar till riksdagen att arbeta om regeringens förslag, och lyssna till kritiken.

Frågan om öppenhet contra skydd för den personliga integriteten varierar. Det är tillåtet att redovisa personers inkomst och förmögenhet, och Skogsstyrelsen får nu rätt i domstol att på nätet offentliggöra varje planerad skogsavverkning i Sverige.
Däremot föreslår regeringen nu att grundlagen ändras så att det blir förbjudet att sammanställa offentliga domar över grova våldsbrott, av integritetsskäl. Endast utvalda journalister (seriösa) ska kunna ta del av dessa).
Varför väger integriteten tyngre för de som begått grova våldsbrott än för de som ska avverka sin egen skog?