Ni som följer mig vet att jag sedan 2012 - med idéprogramdebatten och min artikel på DN Debatt om medicinska åldersbedömningar - diskuterar asyl- och migrationspolitik utifrån analysen att Sverige, som litet land i norra Europa, måste anpassa sina regelverk i riktning mot övriga EU-länder.
För detta enkla konstaterande har jag av media och av politiker skällts för att vara typ främlingsfientlig. Inget kunde vara mera fel, jag är en varm humanist. Men, det är riktigt att jag jag i några riksdagsomröstningar inte har kunnat rösta nej utan har lagt ned min röst.
Mindre känt är att det inom de flesta partier går skarpa skiljelinjer mellan de olika uppfattningarna om migrationspolitiken. I Liberalerna kommer 3 riksdagsledamöter att avstå eller rösta ja till regeringens gymnasieamnesti; Christina Örnebjär, Nina Lundström och Birgitta Ohlsson. De har lagt en gemensam motion.
Hos Moderaterna finns också en rätt stark opinion i den riktningen men riksdagsgruppen håller ihop, vad jag vet.
Kristdemokraterna är delade i migrationspolitiken ändå upp i partistyrelsen men vad jag vet så håller riksdagsgruppen ihop om nej till gymnesisamnesti.
Och Socialdemokraterna, som vi alla vet, där röstar alla enligt partilinjen vilket är en förklaring till deras långa regeringsduglighet. Men många riksdagsledamöter skulle med all säkerhet gärna rösta nej. Sara Karlsson lämnar t ex riksdagen i protest.
Den fristående socialdemokraterna Johan Westerholm (son till liberalen Barbro Westerholm) har god insyn i socialdemokratin och avslöjar här på sin sajt Ledarsidorna.se att UD med Utrikesminister Margot Wallström och statssekreterare Annika Söder (och säkert stödda av 5 socialdemokratiska sidoorganisationer) i ledningen aktivt motarbetar regeringens skärpta migrationspolitik.
Stämmer detta, vilket jag håller för rätt sannolikt, är det sprängstoff.