Jag debatterade nyligen i riksdagen Östersjöns miljösituation. Hur kan den förbättras om våra allt högre krav på svenskt jordbruk leder till att importen ökar från grannländer vars jordbruk läcker mer till Östersjön...
Förra veckan hade Land lantbruk en stor intervju med den kunnige - numera livsmedelsstrategen - Sören Perssson, som la all tonvikt på att vända fallet i livsmedelsproduktionen i Sverige genom att sälja dyrare mat och förmå konsumenterna att betala för dess mer värden. Dvs precis samma strategi som näring och politiker varit rörande överens om i 25 år, under vilken tid den svenska livsmedelsproduktionen backat med en tredjedel... Jag frågar, succé eller fiasko?
Vi producerar en Rolls Royce och försöker ständigt förmå konsumenterna att slanta upp för dess mervärden. Men de köper istället allt oftare en importerad Skoda Snart är över hälften av det vi äter i Sverige importerat från länder vars jordbruk har sämre djuromsorg och läcker mer växtnäring...
Jag ställer frågan, borde vi inte överväga att istället producera en Volvo?
Här nedan min debattartikel i veckans Landlantbruk. Tyvärr är varken intervjun med Sören Persson eller min debattartikel utlagda på Landlantbruks hemsida, vill ni tipsa dem om en frikostigare nätnärvaro så är här en länk till redaktionen; http://www.lantbruk.com//om-oss
"SVENSKARNA RATAR VÅR "ROLLS ROYCE"
LRFs kunnige Sören Persson säger i Land nr 49 att ”Har vi rätt produkter så är konsumenterna beredda att betala”. Och han ställer som exempel upp ekologiskt dinkelmjöl mot vanligt svenskt vetemjöl.
LRF fortsätter alltså att fokusera på att förmå konsumenterna att betala mervärdena i den matens Rolls Royce som man sedan länge producerar, mest djuromsorgs- och miljövänlig i världen. Problemet är att både LRF och politiker varit överens om detta i flera decennier och att resultatet är rätt beklämmande. Den svenska livsmedelsproduktionen har minskat dramatiskt med en tredjedel under denna tid, och snart kan över hälften av den mat som svenskarna köper vara importerad.
Svenskarna väljer alltså alltmer att köpa en importerad Skoda, och jag ställer frågan om det inte räcker att svenskt jordbruk producerar en Volvo. Dvs att vi ser över alla våra miljö- och djurskyddsregler och krav på certifiering och klimatmärkning och GMO-frihet osv och utan att röra grundbultarna i vår modell ändå vågar förenkla och göra justeringar som minskar kostnaderna.
Jag ställer också den provocerande frågan om den svenska jordbruksmodellen är en succé eller ett fiasko…? Vad är glädjen med att ligga långt före världen i övrigt om svenskarna sedan köper importerad mat producerad med sämre djuromsorg och mer miljöpåverkan? Jag ställde frågan i en riksdagsdebatt förra veckan till oppositionen hur Östersjöns näringssituation kan bli bättre om det svenska jordbruket som läcker minst genom t ex en ny handelsgödselskatt minskar ytterligare, och importen då ökar från andra Östersjöländer som läcker mer. Det kom inga svar.
Men självfallet föreslogs än mer stöd till ekologisk produktion. All respekt för denna som på tjugofem år vuxit från nästan ingenting till 5 procent av produktionen, men den är en viktig nisch, inte huvudfåran. Vårt fokus måste nu riktas mot den vanliga miljövänliga produktionen med modern teknik, bäst i världen, och se till att den börjar växa, inte fortsätta att minska.
Svenska Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet vill så väl men deras ensidiga fokus på ekomatsnischen samtidigt som de obekymrat ser matimporten välla in över Sverige på det vanliga miljövänliga jordbrukets bekostnad endast kan benämnas som ett stort livsmedelshyckleri.
Detta måste nu förändras! Fokus i debatten, och i de politiska målen, måste riktas mot hur Sverige ska kunna stoppa raset för den svenska livsmedelsproduktionen och vända det till en ökning.
Här behövs en kraftsamling från näringen, politiker, konsumenter, handeln, myndigheter osv. genom Matlandet Sverige och genom nya livsmedelsstrategier. Här måste de svenska miljö- och djurskyddsregelverken ses över så att Sverige alltjämt ligger i världstäten men att kostnaderna kan minskas genom förenklingar och avbyråkratiseringar. De svenska skatterna måste anpassas till de i vår omvärld. Vi kan inte fortsätta att trava ständigt nya djurskyddskrav, certifieringar och kontrollkostnader på varandra så att bönder slutar och importen bara ökar. Den offentliga sektorn måste ställa samma kvalitetskrav vad gäller miljö- och djuromsorg vid sina matinköp som Sverige kräver av sitt eget lantbruk, allt annat är hyckleri. Och detsamma borde företag, organisationer och vi konsumenter göra!
Utan en lönsamhet i livsmedelsproduktionen minskar investeringarna och därmed produktionen. Ska det vara så svårt att se sambandet mellan allt högre krav och kostnader, en allt sämre lönsamhet och en allt mindre produktion?
LRFs initiativ för en livsmedelsstrategi är mycket bra. Men jag blir bekymrad om det endast fortsätter att handla om att förmå konsumenterna att köpa vår Rolls Royce och inte om att våga reducera kostnaderna och öka konkurrenskraften mot den importerade Skodan.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"
Läs även andra bloggares åsikter om mat.livsmedel, matimport, lrf, politik, centerpartiet, jordbruk, lantbruk, snf, miljöpartiet
fredag, december 10, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)