Jo,jag följer ju försvarsfrågorna lite extra, i försvarsutskottet och försvarsberedningen.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
lördag, maj 12, 2007
centern laddar upp!
16 mil söderut ligger Oskarshamn, där jag idag lördag medverkat på en kurs för förtroendevalda i olika styrelser och nämnder. Positiva och givande diskussioner.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)