söndag, januari 31, 2016

STORA Utmaningar -även med minskad flyktingström.

Jag har stort förtroende för Expressens Anna Dahlberg. Hon varnade, liksom i någon mån även jag, tidigt för att Sverige inte uthålligt, med växande flyktingströmmar, kan ha betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder.

Hon skriver nu en ledare i Expressen om de väldiga integrationsutmaningar som Sverige står inför, även om antalet asylsökande skulle hålla sig till säg 500 i veckan och inte återgå till 10.000 i veckan.

Anna Dahlberg menar att den infekterade migrationsdebatten i Sverige nu är över sedan alla stora ledarsidor med riksspridning inklusive Aftonbladet, nu är överens om att Sverige inte klarar att ta emot obegränsade volymer av flyktingar. (samt, vill jag tillägga, 6 av partierna i riksdagen med sammantaget ca 88 % av rösterna).

Hon anser att all kraft nu måste ägnas åt de mycket stora integrationsutmaningar som Sverige står inför vad gäller arbete, bostäder, våld mm. Hon menar att de legala vägarna till jobb och bostad måste breddas samtidigt som rättsstaten måste agera mycket mer kraftfullt för att upprätthålla lag och ordning. Hon vill se en akut plan för att möta den växande oron på asylboendena och tillsätta en oberoende kriskommission.

Anna Dahlberg ser inte hur Sverige ska kunna lösa integrationsproblemen under överskådlig tid, och hon tror t o m att "ingen i dagsläget har en susning om hur detta ska lösas."

Min egen analys av dagsläget ligger tyvärr i den riktning som Anna Dahlberg pekar ut, även om jag inte är lika defaitistisk.

.......................................................

Anna Dahlberg, och jag, borde väl lugnas av Centerpartiets hållning. Vi ingår ju inte bland de partier vars radikala åtgärder bromsat antalet asylsökande utan vi menar tillsammans med Vänsterpartiet att Sverige visst klarar en asylmottagning på höstens nivåer, typ.

Dessutom anser vi att vi har lösningarna på hur mottagning och integration ska kunna fungera i en sådan situation genom våra många förslag på tjogtals med punkter och mer.

Om Centerpartiets förslag, om de genomfördes, skulle fungera med fortsatt höga veckoantal asylsökande, så måste de ju fungera ännu bättre i den situation som Anna Dahlberg utgår ifrån, med mycket lägre antal.

Detta anser uppenbarligen inte Anna Dahlberg och även jag tvivlar. Visst är våra förslag bra och konstruktiva men jag kan heller inte se hur Sverige även med dem genomförda skulle klara mottagning, boende, integration och arbete på ett hyggligt sätt utan även jag känner en stark oro, tyvärr.

För att vara tydlig, jag hoppas att Centerpartiets förslag kan förverkligas snarast möjligt, även om i dagsläget det verkar kunna bli fallet för endast en del av dem.

Men, ursäkta mitt parti, jag tror inte att det räcker alls om flyktingmottagningen skulle vara mycket större än idag, och jag tror att även om alla förslagen skulle genomföras samtidigt som flyktingströmmen håller sig mycket mindre, så väntar ändå stora problem för vårt land att lösa.

Jag vet att jag sa på Centerstämman i september förra året att jag inte på ett bra tag ska tjata mer om detta i centerrörelsen, eftersom stämman med bedövande majoritet avslog alla östgötamotionens 4 att-satser. Dock gick Centerpartiet någon dryg månad senare med på den första Migrationsöverenskommelsen som i stora delar tillgodoser 3 av motionens att-satser. (Den fjärde, att Sverige ska öppna sina ambassader på asylsökande ska nu Maria Ferm utreda fast, tror jag, i första hand för hur detta ska ske samordnat mellan EUs länder).

Därtill ökade som bekant flyktingströmmen till EU och i hög grad till Sverige mycket kraftigt under hösten osv.

Så jag anser att det har gått ett bra tag nu där mycket har hänt. Jag ska ändå försöka att inte tjata om min uppfattning inom centerrörelsen så mycket, men ändå något i några och andra sammanhang, tex här på bloggen och i några debattforum i sociala medier samt genom någon debattartikel i riks- och centermedia vartefter.

Jag känner en stark oro för att Centerpartiets radikala linje i migrationspolitiken att fortsätta med betydligt mer generösa asylregler än övriga EU-länder är orealistisk, är inte möjlig att få gehör för om/när vi ska regera Sverige och kan riskerar att splittra alliansen och försvåra en ny alliansregering.

Visst kan Centerpartiet på kortare sikt vinna besvikna MP-väljare samt en del ungdoms-. och storstadsväljare som hyser en väldig tilltro till vad Sverige förmår att klara. Men vad händer på sikt, och vad händer i våra kärnområden?

Vi talar om en "skammens dag" när Sverige beslutade om att införa ID-krav, och vi vill omgående avveckla dem och de inre gränskontrollerna. Jag tycker att vår retorik borde vara försiktigare och att vi borde vara lite mer ödmjuka inför den faktiska verkligheten.

Centerpartiet har alltid haft visioner och mål men har också alltid varit förankrat i verkligheten och aldrig lovat mer än vad Sveriges, eller en kommuns ekonomi, klarar av att genomföra. Nu är vi ute på hal is, enligt min mening, och löper en växande risk för att marginaliseras som ett ekonomiskt ansvarstagande parti vilket alltid tidigare har varit vårt adelsmärke.

Så var detta sagt.

Jag hoppas verkligen att jag har fel och att Centerpartiet snart kommer att ingå i en ny alliansregering som kan genomföra vår migrationspolitik i allt väsentligt vilket Sverige kommer att klara riktigt bra tack vare våra många goda reformförslag och som också leder till en stark opinionstillväxt för Centerpartiet.

Men som ni förstår så är min tilltro till detta inte så stor som den borde vara för en lojal riksdagsledamot för Centerpartiet. Ni som är starkare i anden får gärna komma med kritik och argument så att jag kan övertygas och se verkligheten med Era ögon. Och kanske någon får en viss förståelse även för min allvarsamma analys, kanske.

Tillagt; Expressen publicerar just en lysande rak och öppen artikel som bättre än jag tidigare sett summerar läget i den ju överlägset största politiska frågan i Sverige. Mycket läsvärd, rekommenderas!






torsdag, januari 28, 2016

Fortsatt fri rörlighet, öppenhet och samarbete inom Norden, krav från Mittengruppen i Nordiska Rådet.

Fortsatt fri rörlighet, öppenhet och samarbete inom Norden, det kräver Mittengruppen (en av de 2 största grupperna) i Nordiska Rådet.

- Som Centerpartiets ledamot i Nordiska Rådet lade jag i måndags (25 januari) fram ett förslag enligt ovan, med anledning av de svenska ID-kraven över Öresund och det stora antalet asylsökande i EU och Norden.

- Efter konstruktiva diskussioner vann förslaget en mycket bred uppslutning från Nordens centerpartier, liberala partier, miljöpartier och kristdemokratiska partier, vilket är mycket glädjande. Jag ser fram mot den fortsatta behandlingen av förslaget och hoppas att förslaget kommer antas med samma breda samsyn vid sessionen i höst, säger Staffan Danielsson.

Aftonbladet skriver om detta.

Nordens samarbetsminstrar är på samma linje som C och Mittengruppen! Glädjande!

Sida 1 av 2
Nordiska rådet
A 1671/presidiet
Framlagt av:
Mittengruppen
Behandlas i:
Presidiet
J.nr. 16-00041-2
MEDLEMSFÖRSLAG
Medlemsförslag
om fortsatt fri rörlighet, öppenhet och samarbete inom Norden

Förslag
Mittengruppen föreslår att
Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet

att en strategi för hur medlemsländerna tillsammans kan hantera flyktingsituationen tas fram

att eventuella planer på skärpning av regler som kommer att innebära negativa konsekvenser för det nordiska samarbetet lyfts i Nordiska ministerrådet för samråd

att beslut som äventyrar den Nordiska samverkansiden ska undvikas så långt som möjligt

Bakgrund
Gränserna mellan de nordiska länderna har i många decennier successivt öppnats upp kring en rad områden, mycket tack vare det Nordiska rådets viktiga arbete. För mer än 60 år sedan undertecknades propositionen om den nordiska passfriheten som inneburit att medborgare i länderna inte behövs pass eller legitimitetshandling för att resa inom Norden, och att uppehållstillstånd inte behövs vid vistelse i en annan medlemsstat än den man är medborgare i. Den nordiska passfriheten har också inneburit fritt arbetstillstånd för nordiska medborgare som ingår i samarbetet. Den 17 december 2015 beslutade Sveriges riksdag att införa ID-krav för resa mellan Danmark och Sverige vilket upphävde den långa passfriheten i Norden.

Beslutet om att återinföra ID-krav får negativa konsekvenser för det nordiska samarbetet, infrastrukturlösningar, rörligheten, näringslivet och företagandet i regionen samt begränsar möjligheten till att söka asyl. Det ökade flyktingmottagandet sätter stor press på systemen när de inte är gjorda för en så snabb ökning av befolkningen som vi sett under 2015. Nu mera än någonsin krävs samarbete snarare än isolering för att gemen-samt kunna hitta strukturer och lösningar för att bevara och intensifiera samarbetet länderna emellan.

Norden behöver fortsatt öppenhet vad gäller passunion och öppna gränser inom Norden. Det nordiska samarbetet bygger på ömsesidighet och vi behöver fortsatt arbeta för gemensamma nordiska lösningar och regler som gör det enklare att bo, studera, arbeta och resa inom Norden.

Helsingfors 25 januari 2016
André Skjelstad (V)
Arto Pirttilahti (cent)
Britt Lundberg (ÅC)
Carl Haglund (sv)
Hanna Kosonen (cent)
Höskuldur Þórhallsson (F)
Jan Lindholm(MP)
Jenis av Rana (Mfl.)
Johanna Karimäki (gröna)
Katri Kulmuni (cent)
Lars Tysklind (FP)
Mikael Staffas (Lib)
Mikko Kärnä (cent)
Penilla Gunther (KD)
Rigmor Andersen Eide (KrF)
Róbert Marshall (Björt framtíð)
Ruth Vang (Framsókn)
Staffan Danielsson (C)


http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/aerenden/a-1671-presidiet-1

torsdag, januari 21, 2016

Övernattningsbostäder




Tillagt den 3 februari.

Min fråga till statsministern om övernattningsbostäder har nu besvarats av statsrådet Ardalan Shekarabi. Intressant svar, där han aviserar att åtgärder ska vidtas. 


Fråga 2015/16:650 Övernattningsbostäder

av Staffan Danielsson (C)
till Statsminister Stefan Löfven (S)

Riksdagen har tagit på sig ett ansvar för att erbjuda övernattningsbostad för riksdagsledamöter vars hem ligger mer än 50 kilometer från riksdagen. Det är rimligt. Regeringen har inte tagit på sig ett liknande ansvar för dem som utses till statsråd i regeringen.
Frågan om statsrådens boende utreddes 2004. I promemorianErsättningar och förmåner till statsråd m.m. (Ds 2004:27) föreslogs att statsråden liksom riksdagsledamöterna skulle ha bostaden på hemorten som tjänsteställe. Detta genomfördes ej.
Eftersom bostadsmarknaden i Stockholm är så reglerad och dåligt fungerande innebär det svårigheter att med kort varsel skaffa bostad för de alltför få statsråd som kommer från andra valkretsar än Stockholm. Bostadsköerna är långa och bostadsrätterna dyra, och boende i förorterna innebär betydande restider. Detta senare gäller givetvis de allra flesta som bor i Stockholm, och där ska naturligtvis alltid en bedömning ske om riksdagsledamöter, eller statsråd, ska ha den förmån som nuvarande system innebär för riksdagsledamöterna eller ej.
Något statsråd har därför ansett sig behöva utnyttja sina kontaktnät för att ta sig förbi de långa bostadsköer som finns, och statsråd genom åren torde ha haft vissa bekymmer med att ordna sitt boende, som ju ibland kan gälla rätt begränsade tidsperioder på månader eller några få år. 
Min fråga till statsministern är:
 Anser statsministern att nuvarande regelverk för statsrådens boende, i de fall där de inte redan bor i Stockholm, är väl fungerade och att bedömningen från 2004, att inga förändringar behövs, ligger fast?
*******************************************
Jag har alltså ställt fråga till Statsministern om detta.
Bakgrunden är naturligtvis att frågan är aktuell genom utrikesministerns förtur till Kommunals hyreslägenhet.
Men min fråga rör ju inte detta i sig, utan den mer generella frågan om statsråd med hemmet utanför Stockholm skulle kunna erbjudas övernattningslägenhet, ev med rimlig säkerhetsprofil om hotbild skulle föreligga eller i preventivt syfte. 
Det handlar inte om så många lägenheter, eftersom tyvärr alltför få statsråd kommer från utanför Stockholm. 
Faktiskt har ett antal ledarskribenter och en del politiker och en hel del opinionsbildare och medborgare (på t ex twitter) öppnat för att detta borde vara rimligt.
Jonas Gummesson på ledarsidan i Svenska Dagbladet går t o m så långt att han skriver: "Statsråd som rekryteras utanför Stockholm bör naturligtvis ha tillgång till tjänstebostäder, med fokus på skyddsaspekten. Allt annat är naivt gränsande till ren och skär enfald."
Några har också sågat detta med hänvisning till att politikerna själva bör ordna sitt boende och också smaka på den absurda hyresmarknaden i Stockholm så att de motiveras att avreglera denna, t ex chefsekonom Jesper Ahlgren på Timbro och Johan Ingerö, också Timbro.
Jag tycker att mycket talar för att både riksdagsledamöter och statsråd utanför Stockholm borde erbjudas övernattningslägenheter och att Gummesson resonerar tänkvärt:
"Nyanlända riksdagsledamöter, bosatta mer än 50 kilometer från Stockholm, erbjuds direkt efter ankomst en övernattningsbostad i riksdagens regi i enlighet med
 ”Föreskrifter om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”, inklusive rådande säkerhetsarrangemang.
Regeringens övriga statsråd erbjuds ingenting av detta. I stället förväntas
 var och en ordna fram en egen bostad efter bästa – eller sämsta – förmåga.
Statsråden får ofta beskedet om utnämningen med kort varsel och den som
 är bosatt utanför Stockholm får ge sig av till riksdagens högtidliga
 öppnande i rödaste rappet för att höra sitt namn läsas upp under pompa 
och ståt i kammaren.
Redan samma eftermiddag tar statsråden över ansvaret för sina
 respektive områden på departementen. Parallellt inleds jakten
 på en bostad. Inte särskilt lyckat."
************************************
En sak till. Riksdagsledamöter erbjuds alltså en övernattningsbostad som riksdagen disponerar, eller ersättning för hyreskostnaden (upp till 8.600 kr per månad tror jag). Däremot utgår ingen ersättning för kapitalkostnaden om man köpt en bostadsrätt, som ju ofta är den största kostnaden. Detta styr mot att de som vill skaffa eget boende letar hyreslägenheter istället för att köpa en bostad. Jag förstår inte riktigt varför staten vill styra de riksdagsledamöternas val som skaffar eget boende?




söndag, januari 10, 2016

Undanhåller svenska Media...?


Jag skrev detta blogginlägg i augusti, med kritik mot medias och dagens ekos nyhetsvärdering och -rapportering.

Jag skrev bl a: "Tyvärr finns det en misstro hos alltfler medborgare mot svenska media, man litar inte på att de speglar verkligheten som den är utan friserar den lite i "positiv och rätt" riktning, av goda och välmenande skäl.

Jag anser denna utveckling oroande av flera skäl. Det är viktigt att verkligheten speglas som den är, inte som den borde vara. Och om förtroendet för t ex public service, och övriga media, minskar hos en del medborgare är det inte bra, tycker jag.

Stämmer det då, har media en egen agenda om vad som bör lyftas fram och vad som inte bör lyftas fram.

Jo, nog är det så. Tydligast är det i de laddade migrationsfrågorna, där både media, politiker och myndigheter sedan länge haft en agenda att lyfta positiva nyheter och avstå så långt möjligt från andra eller tona ned dem.

Exemplen är så många. Vid brottsrapportering, och när signalement beskrivs, finns alltid en strävan att undvika att beskriva sådant som kan kopplas till migrationen. Detta leder lätt till att många tror att fler brott än vad som är fallet begås av människor med rötter i andra länder, dvs beröringsångesten kan vara contraproduktiv."

Denna svenska mediers välmenande undanhållande av fakta driver många att komplettera sin information från alternativa informationskanaler av ofta tvivelaktig karaktär, som t ex "Flashback". 

Vid uppmärksammade gruppvåldtäkter anser media oftast att förövarnas ursprung inte är relevant att informera om, och t o m när polisen ger ut signalement förekommer det att media inte för polisens uppgifter vidare om media anser dem irrelevanta.

Vid årsskiftet inträffade övergrepp i stor skala på kvinnor i Köln och i liten skala i Kalmar. Varken polis eller media skyndade sig att rapportera om detta, och framförallt inte att förövarnas ursprung var utanför Europa. Samma typ av övergrepp lär ha inträffat för ett halvår sedan vid en musikfestival i Stockholm, vilket kom till DNs kännedom men man avstod från att rapportera detta.

Med anledning av övergrepp i Köln och Kalmar, och enstaka omskrivna gruppvåldtäkter, är det uppenbart att det behövs ett starkare fokus för att stärka respekten för kvinnor i alla samhällsgrupper. 
Den här DN-intervjun från år 2000 visar vilka utmaningar som fanns då, och som jag tyvärr befarar finns även nu. 
Det som sägs är ju mycket anmärkningsvärt. 

Min grundpoäng är att jag tror att "gammalmedia" binder ris åt egen rygg och riskerar sin trovärdighet när man avstår från att i sin brottsrapportering ta med uppgifter som av allmänheten uppfattas som relevanta. Min bedömning är att detta gör att man tappar läsare och driver många att alltmer komplettera sin informationsinhämtning från sociala medier av mycket skiftande kvalitet. 

Det verkar som om händelserna i Köln och Kalmar kan bana väg för en öppnare rapportering, vilket jag tror vore riktigt. Vi får väl se, jag återkommer.