Jag har i flera artiklar och blogginlägg krävt att den svenska brottsstatistiken blir mer öppen och transparent, det borde liksom i övriga länder i världen , skulle jag tro, vara självklart att redovisa tex nationalitet och födelseland för brottslingar.
Den officiella statistiken
Utländsk bakgrund i kriminalstatistiken
Statistik avseende kriminalvården
Personuppgifter inom kriminalvården
Jag har som riksdagsledamot via riksdagens utmärkta utredningstjänst (RUT) velat ta del av detta, vilket är svårt och delvis omöjligt.
Denna purfärska RUT-rapport, Dnr 2016:1307, som jag just fick gör jag offentlig genom att i sin helhet lägga in den på denna blogg.
Den säger bl a:
* Fram till år 1994 publicerade Statistiska
centralbyrån årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott
uppdelat på de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[1] Uppgifterna
inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för
Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik
1995 redovisas inte längre utländska
medborgare i statistiken över personer personer misstänkta och lagförda för brott
(angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[1] Förändringen
har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för
kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till
förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd
persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret
samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[2]
* Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att
myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om
annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och
kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett
forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården
kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[1]
Rapport från
utredningstjänsten
|
||
Frågeställaren
efterfrågar information om hur det beslut eller den praxis växte fram som
medförde att SCB och Brå m.fl. myndigheter inte längre publicerar statistik
avseende brottslingars nationalitet och etnicitet, utlandsfödda och med
utlandsfödda föräldrar osv.
Enligt frågeställaren
torde Kriminalvården föra noggrann statistik på de som avtjänat straff i
svenska fängelser.
1. Vilka sitter i
svenska fängelser uppdelade på nationalitet?
2. Hur stod andel är
utrikes födda?
3. Hur stor andel är
utrikes födda eller har utrikes födda föräldrar?
Den officiella statistiken
Det svenska systemet för officiell statistik är
decentraliserat sedan den statistikreform som genomfördes den 1 juli 1994. I
samband med reformen fördelades ansvaret för den officiella statistiken på 25
statliga myndigheter. Därmed överfördes stora delar av ansvaret för den
officiella statistiken inom avgränsade sektorsområden från i huvudsak
Statistiska centralbyrån (SCB) till 24 andra statliga myndigheter. SCB
fortsatte att ansvara för sektorsövergripande statistik medan andra myndigheter
fick ansvaret för den statistik som låg inom deras verksamhetsområde. Från den
1 januari 2012 finns 27 statistikansvariga myndigheter, bl.a.
Brottsförebyggande rådet (Brå).[1]
Den officiella statistiken regleras i lagen
(2001:99) om den officiella statistiken. I förordningen
(2001:100) om den officiella statistiken ges kompletterande föreskrifter.
Av detta regelverk framgår inom vilka områden det ska finnas officiell
statistik och vilka statliga myndigheter som ansvarar för att statistiken tas
fram. I lagen anges att officiell statistik ska finnas för allmän information,
utredningsverksamhet och forskning samt vara objektiv och allmänt tillgänglig.
Lagen om den officiella statistiken innehåller inte några
bestämmelser om statistikens innehåll eller omfattning. Det är regeringen som beslutar
om övergripande ämnes- och statistikområden samt vilka myndigheter som ska vara
statistikansvariga. Detta gör regeringen genom att i en bilaga till ovannämnda
förordning lista de områden som omfattas av den officiella statistiken och
vilka myndigheter som är statistikansvariga. Brå ansvarar t.ex. enligt bilagan för
officiell statistik på området rättsväsende
(brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott).
Statistikens innehåll och omfattning inom ett
statistikområde beslutas av den på området ansvariga myndigheten om inte något
annat följer av ett särskilt beslut av regeringen. Innebörden av detta är att den
statistikansvariga myndigheten själv bestämmer vilka objekt och variabler som
ska ingå i statistiken, vilka statistiska mått som ska användas, osv. Sådana
beslut fattas av respektive statistikansvarig myndighet, efter samråd med viktiga
användare och mot bakgrund av de krav på statistiken som finns i
EU-lagstiftningen.[2] I förordningen om den
officiella statistiken finns även en bestämmelse om att individbaserad
officiell statistik ska vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda
skäl mot detta.
Även personuppgiftslagen
(1998:204), PUL, är tillämplig vid framställning av statistik i den mån det
inte finns avvikande bestämmelser i lagen om den officiella statistiken. Statistikansvariga
myndigheter har en generell rätt, utan samtycke från de registrerade, att
behandla personuppgifter för framställning av statistik (14 § lagen om den
officiella statistiken). Det finns dock undantag från den generella rätten för
en statistikansvarig myndighet att behandla personuppgifter (15 § samma lag).
Dessa undantag gäller dels för känsliga personuppgifter (13 § PUL), t.ex. etniskt
ursprung, dels för uppgifter om lagöverträdelser m.m. (21 § PUL). Sådana
uppgifter får behandlas först om det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat.
Regeringen tar då för varje särskilt fall ställning genom att väga samhällsintresset
av den statistiska behandlingen mot risken för intrång i den enskildes
personliga integritet.[3] I den
ovan nämnda bilagan till förordningen om den officiella statistiken anges när
det är tillåtet att behandla känsliga personuppgifter och uppgifter om
lagöverträdelser. Av bilagan framgår t.ex. att för framställning av statistik
över brott, för brott lagförda personer, kriminalvård och återfall i brott får
personuppgifter behandlas som avser brott, domar i brottmål och straffprocessuella
tvångsmedel. I bilagan har regeringen emellertid inte gett något tillstånd att
i brottsstatistiken behandla uppgifter om etniskt ursprung.
Känsliga personuppgifter får vidare, enligt 19 § PUL, under
vissa förutsättningar behandlas för forsknings- och statistikändamål. I 19 §
andra stycket anges att känsliga personuppgifter får behandlas för
statistikändamål om samhällsintresset av det statistikprojekt där behandlingen
ingår klart väger över den risk för otillbörligt intrång i den enskildas
personliga integritet som behandlingen kan innebära. För framställning av
statistik hos en statistikansvarig myndighet gäller som ovan sagts särskilda regler.
Bestämmelsen i 19 § PUL blir därför tillämplig på den statistik som framställs
av andra än statistikansvariga myndigheter.[4]
I sammanhanget bör även nämnas att det också finns särskilda
registerförfattningar. En registerförfattning är en författning som har till huvudsakligt
syfte att reglera inrättandet och användningen av viktigare register inom den
offentliga sektorn. Registerförfattningarna reglerar myndigheternas behandling
av personuppgifter. Det huvudsakliga syftet med sådan reglering är att skydda
enskildas personliga integritet. En registerförfattning innehåller bl.a.
bestämmelser om vilka uppgifter myndigheten får samla in och behandla i sina
register samt för vilka ändamål detta får ske. Registerförfattningen utgör således
en reglering av hur myndigheten får och/eller ska handskas med sin information.
Den behandling av uppgifter som bestämmelserna i en registerförfattning medger
ska tillgodose myndighetens behov av information, samtidigt som en gräns ska
sättas för rätten att behandla information bortom denna punkt.[5]
Utländsk bakgrund i kriminalstatistiken
Fram till år 1994 publicerade Statistiska centralbyrån
årligen statistik över personer misstänkta och lagförda för brott uppdelat på
de aktuella personernas medborgarskap och folkbokföring i landet.[6] Uppgifterna
inhämtades genom att registren samkördes med folkbokföringen. Sedan den 1 juli 1994 ansvarar Brå för
Sveriges officiella kriminalstatistik. Fr.o.m. publiceringen av Kriminalstatistik
1995 redovisas inte längre utländska
medborgare i statistiken över personer misstänkta och lagförda för brott
(angående kriminalvårdsstatistiken, se nedan).[7] Förändringen
har alltså ägt rum i samband med 1994 års statistikreform när ansvaret för
kriminalstatistiken flyttades från SCB till Brå. Någon närmare motivering till
förändringen har utredningstjänsten inte kunnat finna. För att kunna se en lagförd
persons medborgarskap måste emellertid uppgifter från lagföringsregistret
samköras med uppgifter från folkbokföringen genom matchning på individnivå.[8]
Brå har genomfört två särskilda studier om brottsligheten
bland personer med utländsk respektive svensk bakgrund; Invandrare och
invandrares barns brottslighet – en statistisk analys (Brå-rapport 1996:2) och
Brottslighet bland personer födda i
Sverige och i utlandet (Brå-rapport
2005:17). I sistnämnda rapport har uppgifter hämtats från ”Registret över
totalbefolkningen” (uppgifter om bl.a. födelseland samt moderns och faderns
födelseland) och ”En longitudinell databas kring utbildning, inkomst och
sysselsättning”. Uppgifter om misstänkt brottslighet har hämtats från
”Registret över för brott misstänkta personer”.[9]
Statistik avseende kriminalvården
Kriminalvården är inte en statistikansvarig myndighet. I
stället är det Brå som ansvarar för officiell statistik avseende kriminalvård. Underlaget
till den officiella kriminalvårdsstatistiken framställs av Kriminalvården i
samråd med Brå. I den officiella statistiken redovisas de personer som
verkställer en påföljd inom kriminalvården efter ålder och kön. För personer
intagna i anstalt redovisas även medborgarskap (svenskt eller utländskt). Personer
med flera medborgarskap, varav ett svenskt, räknas som svenska medborgare.[10]
Utöver den statistik som publiceras av Brå ger Kriminalvården
ut publikationen Kriminalvård och
statistik (KOS) som är framtagen för att ge en övergripande, beskrivande
och aktuell bild av Kriminalvårdens verksamhet i anstalt, häkte och frivård.
Av de totalt 4 290 personer som var inskrivna på anstalt den
1 oktober 2015 var 1 330 personer (31 %) utländska medborgare. Jämfört med
2014 är antalet i stort sett oförändrat (±0 %), men i jämförelse med 2006 har
antalet utländska medborgare minskat med 14 procent. Andelen utländska
medborgare har dock ökat med 3 procentenheter i jämförelse med 2006, från 28
procent till 31 procent 2015.[11]
I tabell 1 nedan redovisas fördelningen av de utländska
medborgarna inskrivna i anstalt den 1 oktober 2015 efter världsdel och
förekomst av utvisningsdom.
Tabell 1: Utländska medborgare inskrivna i anstalt 1 oktober 2015 efter
världsdel och förekomst av utvisningsdom
Källa: Kriminalvården
Kriminalvårdens utvecklingsenhet har genomfört en särskild
studie av långtidsdömda; Långtidsdömda män och kvinnor i Sverige:
Kriminalvårdens riksmottagningar 1997-2009.[12]
Syftet med rapporten var att utifrån de uppgifter som rutinmässigt samlats in
om långtidsdömda män och kvinnor vid riksmottagningarna Kumla och Hinseberg
redovisa en grundläggande sammanställning och jämförande beskrivning av män och
kvinnor avseende en bred profil av demografiska-, kliniska- och riskfaktorer,
olika brottstyper med mera. Rapporten utgick från utredningar utförda vid
riksmottagningarna från den 1 april 1997 för män respektive år 2000 för
kvinnor, fram t.o.m. den 31 december 2009. Ett mindre antal långtidsdömda kvinnor
som utretts vid anstalten Hinseberg före 2000 inkluderades också i materialet. Målgruppen
var dömda män och kvinnor som hade att avtjäna en sammanlagd påföljd om lägst
fyra respektive lägst två år i fängelse. Dessa dömda personer skulle placeras
vid riksmottagning för utredning innan placering vid annan anstalt och
avdelning. Även andra personer som under vissa förutsättningar blev föremål för
placering vid riksmottagning omfattades. Rapporten innehåller bl.a. uppgifter
om medborgarskap, ursprung avseende geografiskt område och nationalitet, vanligaste
huvudbrottet för olika nationaliteter och utvisningsstatus. Eftersom materialet
endast omfattar en mindre del av Kriminalvårdens klienter i anstalt redovisas resultaten
av studien inte här. De finns dock att ta del av i Kriminalvårdens rapport.
Personuppgifter inom kriminalvården
Inom kriminalvården finns ett antal olika databaserade
personregister som avser klientadministration. PUL omfattar all automatiserad
behandling av personuppgifter och även behandling av personuppgifter i manuella
register. Avvikande bestämmelser i lag eller förordning gäller dock framför PUL.
Lagen
(2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården innehåller
de bestämmelser som utöver PUL är nödvändiga för kriminalvårdens verksamhet. Lagen
ger ramarna för när behandling av personuppgifter är tillåten. Kriminalvården
får enligt 3 § i lagen behandla personuppgifter bara om det behövs för att (1)
myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs
i lag eller förordning, (2) underlätta tillgången till sådana uppgifter om
verkställighet av påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter
behöver, eller (3) upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid
som en person är föremål för en kriminalvårdsåtgärd. Dessutom får dessa
personuppgifter också användas för tillsyn, planering, uppföljning och
kvalitetssäkring av verksamheten. Paragrafen anger uttömmande de ändamål för
vilka uppgifter får behandlas. Behandlingar under åberopande av några andra
ändamål än de angivna får inte ske. Regleringen i tredje punkten innebär att
Kriminalvården ges utökade möjligheter att behandla uppgifter om intagna som
utgör särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende. Behandlingen av
personuppgifter för att upprätthålla säkerheten eller för att förebygga brott
får dock bara ske för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den
tid som en person är föremål för någon av de angivna kriminalvårdsåtgärderna,
dvs. under den tid en person t.ex. är häktad eller avtjänar straff. Uppgifter
om den som avtjänat sitt straff och frigivits eller som varit häktad men som
senare försatts på fri fot får alltså inte behandlas.[13]
Uppgifter om en person får vidare inte behandlas enbart på
grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska
åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening,
hälsa eller sexualliv (5 §). Om uppgifter om en person behandlas på annan grund
får uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter om det är absolut nödvändigt
för syftet med behandlingen. Det innebär att behandlingen av den känsliga uppgiften
inte bara ska vara förenlig med något av de ändamål som anges i 3 §, utan också
att det ska finnas ett särskilt syfte med behandlingen som inte kan tillgodoses
på något annat sätt. Det ska också framstå som absolut nödvändigt att den
känsliga uppgiften behandlas.[14] Kriminalvården
kan undantagsvis ha ett befogat intresse av att behandla känsliga
personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker verksamhet och
upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. Vid placeringen av en person
kan t.ex. uppgifter om medlemskap i vissa extrema organisationer vara av
betydelse. Lagen medger då att sådana uppgifter behandlas i det enskilda
fallet.[15] Känsliga
personuppgifter får dock enligt lagen som huvudregel inte användas som
sökbegrepp. Kriminalvården registrerar, med hänvisning till bestämmelsen, inte uppgifter
om etniskt ursprung.[16]
I förordningen
(2001:682) om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården ges
detaljerade kompletterande föreskrifter om när behandling av personuppgifter är
tillåten. Beträffande personer som är dömda till fängelse får, i den
utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs,
t.ex. uppgifter om medborgarskap och språk behandlas.
Av förarbetena till lagen om behandling av personuppgifter
inom kriminalvården framgår vidare att i de fall behandling av personuppgifter avser
andra personer än dem som är föremål för kriminalvårdsåtgärder, t.ex. anhöriga,
bör de uppgifter som behandlas begränsas så mycket som det är möjligt inom
ramen för ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Som regel bör t.ex.
behandling av uppgifter avseende en anhörig till en intagen normalt kunna
begränsas till att avse endast namn, adress, telefonnummer och relation till
den intagne.[17] Sådana uppgifter får
enligt förordningen om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården
behandlas avseende närstående till personer som är dömda till fängelse.
Kriminalvården har till utredningstjänsten uppgett att
myndigheten (i nu relevant avseende) inte regelmässigt registrerar uppgifter om
annat än medborgarskap. Den ovan nämnda rapporten om långtidsdömda män och
kvinnor i Sverige, som publicerades av Kriminalvården år 2010, var ett
forskningsprojekt som använde uppgifter som i dag är utrensade. Kriminalvården
kan således inte publicera någon statistik om de fängelsedömdas ursprungsland.[18]
[2] Vad är officiell statistik? En översyn av
statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 122 f.
[3] Vad är officiell statistik? En översyn av
statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 117 f.
[4] Vad är officiell statistik? En översyn av
statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 126 f.
[5] Vad är officiell statistik? En översyn av
statistiksystemet och SCB (SOU 2012:83), s. 128 f.
[7] von
Hofer, H. (2008). Brott och straff i Sverige: historisk kriminalstatistik
1750-2005: diagram, tabeller och
kommentarer (3. rev. uppl.). Stockholm: Kriminologiska
institutionen, Stockholms universitet.
[8]
Enligt uppgifter som utredningstjänsten tidigare inhämtat från Brå.
[12] Johansson,
D., Dernevik, M. & Johansson, P. (2010). Långtidsdömda Män och Kvinnor i
Sverige: Kriminalvårdens Riksmottagningar 1997-2009. Kriminalvårdens
Utvecklingsenhet.
[13]
Leijonram, 3 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom
kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[14]
Leijonram, 5 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom
kriminalvården, Karnov, 2016-09-16.
[15]
Prop. 2000/01:126 s. 31 f.
[17]
Prop. 2000/01:126 s. 45.
[18]
Uppgifter per e-post 2016-09-15.