Sol, värme och Visby, och politikens egen "Hultsfredsfestival" fortsätter.
På förmiddagen lyssnade jag till ett intressant seminarium ordnat av Nordstream. En kalmarprofessor resonerade kring miljöhoten i Östersjön och graderade dem i tre nivåer, där övergödning var bland de största och ledningsdragningar på botten var bland de mindre. Vi får väl se vad regeringens miljöprövning kommer att visa. Min egen bedömning är att det torde vara möjligt att dra en gasledning på botten med begränsade miljökonsekvenser på samma sätt som skett världen över i t ex Nordsjön och Svarta havet.
Min namne från Green Peace medverkade och lyfta givetvis argumenten emot en gasledning på havsbottnen. Däremot var det OK att forsla gas från gasfälten i Ryssland och till kunderna på kontinenten - vilket jag instämmer i. Ledningarna skulle dock dras på land.
Centerpartiets nya tankesmedja Fores ordnade en mycket välbesökt debatt om FRA - Vad händer nu? Mycket bra initiativ. Jag uppskattade att det för en gångs skull gavs utrymme för både de viktiga integritetsaspekterna och det som tyvärr motiverar signalspaningen, de utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiska aspekterna. Avvägningen mellan dessa är mycket svår och grannlaga.
Jag har som ni vet stor respekt för de som principiellt anser att Försvarets Radioanstalt inte ska få signalspana i kabeltrafiken över landsgränsen. Funnes inte starka säkerhetspolitiska motiv för en sådan strängt reglerad underrättelseinhämtning skulle den givetvis inte få förekomma. Intressant och lite oväntat att även miljöpartiet nu gör bedömningen att den här typen av signalspaning behövs.
Debatten visade tydligt - tycker jag - att signalspaningen endast ska riktas mot preciserade yttre allvarliga hot som rör utländska förhållanden och trafik över landsgränsen, och ska noga regleras och kontrolleras enligt de olika regelverk för integritetsskydd som byggts in.
I debatten har nu också utöver Carl Bildt - som skrivit flera inlägg på sin blogg i frågan - Wilhelm Agrell - idag på ekot - redovisat att signalspaning i länderna i vår omvärld inte skiljer på eter- eller trådburen trafik utan att både där omfattas av spaning.
Mot denna verklighet - att världen ser ut som den gör och att Sverige är ett militärt alliansfritt land som behöver försvarsunderrättelser även genom signalspaning - stod i Foresdebatten bla Anna Pettersson, som tydligt stod fast vid uppfattningen att integritetsintrånget uppstår vid inkopplingen och att någon sådan därför är oacceptabel, och att de säkerhetspolitiska motiven enligt ovan inte motiverar någon signalspaning alls. Jag läser också på piratpartiets blog - Rick Falkvinge - att det är just det som man kräver.
(Övriga debattörer på "nej-sidan" var kritiska men accepterar ändå signalspaning fast än mer reglerad än i den nya lagen, som jag förstod det. Tydliga och tänkvärda inlägg gjordes av Henrik Sjöholm, Clarence Crafoord och Pär Ström.)
Intressant är att Piratpartiet nu gör gemensam sak med Vänsterpartiet om att avskaffa lagen, samtidigt som vänsterpartiet med all önskvärd tydlighet redovisat sin uppfattning att signalspaning som underrättelsemetod för Sverige behövs. Jag citerar Rick Falkvinge, och det går inte att klaga på tydligheten: "Just därför ska FRA avvecklas, bommas igen, läggas ner och ersättas med ingenting alls."
(Jag har slitit med denna fråga, men kommer som sagt inte runt att riksdagens ansvar för landets och medborgarnas säkerhet gör att Sverige i dagens värld behöver både ett försvar och en försvarsunderrättelseverksamhet som inkluderar en strängt reglerad signalspaning).
Annie Johansson, som har betytt så mycket för de många integritetsskyddsförstärkningar som regering och riksdag under resans gång byggt in, betecknade dessa som ett golv, och betonade vikten av lyhördhet för att föra in ytterligare sådana både under hösten (regeringen återkommer ju med ytterligare förslag) och senare vid kontrollstationen.
Maria Abrahamsson, Svenska Dagbladets nu tjänstlediga ledarskribent, engagerar sig allmer i denna fråga även som privatperson. Jag tolkade ett inlägg av henne under debatten som en djup misstro mot att regeringen ska utforma de förslag som riksdagen nu har beställt. Men hur skulle det annars gå till?
Maria skriver också en engagerad debattartikel idag i Aftonbladet där hon sågar en replik från mig i riksdagens debatt så här: "Alliansbrodern Staffan Danielsson (c) stod för en parodisk höjdpunkt i debatten när han lovordade visheten i att låta regeringen utreda om signalspaningslagen behövs."
Bra att hon lyssnade för debatten gav en god bild av frågan och dess olika dimensioner, tycker jag.
Vad menade jag då? Antingen kan man ju tycka att den nya lagen ska bort (som kanske Maria). Eller kan man tycka att den är perfekt och inte behöver granskas igen på länge.
Eller som faktiskt riksdagen har beslutat, att bl a Datainspektionen och en parlamentarisk grupp noga ska följa FRAs verksamhet och återkomma med förslag på hur integritetsskyddet ytterligare kan förstärkas till kontrollstationen år 2011.
Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv.
Nu får jag ris för denna öppenhet och ödmjukhet i en svår och viktig avvägningsfråga, och det får jag leva med.
Men det gick inte längre att som socialdemokraterna bara skjuta den helt nödvändiga regleringen av signalspaningen framåt i ständigt nya utredningar. Regeringens uppfattning - som jag delar - är att signalspaningen behövs, att vi rejält har stärkt integritetsskyddet jämfört med vad s orkade med under 8 års utredningsarbete och att det var nödvändigt att nu fatta beslut i frågan.
Jag beklagar att det i denna viktiga försvars- och säkerhetsfråga med viktiga integritetsaspekter inte gick att få en samsyn även med socialdemokraterna, trots att vi i princip var överens för ett år sedan. Men oppositionens privilegium är att kunna vara emot även om skillnaderna är små, och det har s nu verkligen utnyttjat.
Jag ser ändå framåt, denna viktiga diskussion ska fortsätta och viktiga frågor bör fortlöpande prövas av regering och riksdag. I den fortsätta debatten välkomnar jag fördjupade analyser av både integritetsaspekterna och de säkerhetspolitiska aspekterna.
torsdag, juli 10, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)