torsdag, mars 25, 2021

Uppbrott - utan dramatik eller bitterhet

Uppbrott, utan dramatik, efter 50 år Jag gick med i Centerpartiet 1970, för att komma in på CUF-danserna i, var det Teckomatorp eller Kävlinge? Jag var pressekreterare i regeringen Fälldin 2, och riksdagsledamot 2004-2018. 2004 blev jag nästan ordförande i LRF. Jag uppskattade Centerpartiets politik med marknadsekonomi, småföretagande, hela Sverige ska leva, miljö, grundtrygghet osv. Som försvarspolitisk talesperson bidrag jag till att Centerpartiet kom rätt i Natofrågan, Sverige trygghet gör ett medlemskap nödvändigt och S spelar rysk roulette med Sveriges säkerhet. Jag har alltid drivit på stenhårt för ett livskraftigt svensk jordbruk med rättvisa förutsättningar, där ekomat är en viktig nisch men där S/MP satt upp orimliga 60- och 30-procentsmål och riktar alltför höga stöd till KRAV-märket och ekoforskning. Lantbruksfrågorna spelar dock idag en betydligt mindre roll än tidigare för valet av parti. De sista åren i riksdagen förmörkades av att jag motsatte mig några naiva centerförslag om ökad migration, bl att Sverige skulle som enda land bevilja asyl på sina ambassader. (Än idag centerns linje). Jag hävdade att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning, och skälldes av många som främlingsfientlig. Det är det minsta jag är, jag är en varm humanist. Idag uttrycker sig Annie Lööf som jag för 7-8 år sedan, kanske t o m starkare. Trots en bit över 60 (född -47) är mitt samhällsintresse obrutet och jag diskuterar livligt i en del Facebooksgrupper som jag modererar med andra, t ex Politisk Allmändebatt och Liberalkonservativ Debatt. Jag fick långt om länge med mig mitt parti i migrationsfrågan rätt mycket, men är inte förlåten för att jag hade rätt, men vid fel tidpunkt. Jag har också argumenterat för att C borde stödja en alliansregering, även om visst SD-stöd behövs, jag vill se krafttag mot den grova kriminaliteten och jag är kritisk till arbetsgivarens rätt att “skänka bort medborgarskap” genom att anställa till enkla jobb från andra världsdelar utan någon prövning. I dessa frågor har jag inte fått med mig mitt parti. (V och SD har båda mörka rötter. De båda regeringsalternativen förutsätter stöd från antingen V (Löfven) eller SD (Kristersson). Varken V eller SD får igenom så mycket, och inget som hotar demokratin, socialiserar företagen, leder till kommunism, ger enorma skattehöjningar, raserar statsbudgeten, för Sverige ur EU eller öppnar för främlingsfientlighet eller rasism..) Centerpartiet håller ändå ställningarna beundransvärt stadigt runt 8-9 %. Centerpartiet har framgångsrikt de senaste åren ömsat en del skinn, tappat en del väljarna men vunnit enorma framgångar, faktiskt, i storstäder bland främst yngre och kvinnor. De var tidigare ofta M eller FP eller MP, och kan om en del år som ombytliga väljare vara fortsatt C eller något annat. Maud Olofsson och Annie Lööf spann vidare på den borgerliga Thorbjörn Fälldin-linjen med socialdemokraterna som huvudmotståndare, och fick upp partiet till 8-10 och ett tag 12-14 %. För att inte tala om Centerpartiets ständiga kamp mot kommunisterna, dagens vänsterparti. Centerpartiet var på topp 1973-1979 med kring 25 % av rösterna, sedan fastnade man i en enda ultimativ fråga, kärnkraften, och gick spikrakt ner till ca 5 % 1998. De senaste åren har den ultimativa kampen mot SD blivit dagens kärnkraftsfråga för Centerpartiet, som likt kärnkraften tar mycket stor plats. Därför valde man 2018 till slut att oväntat göra upp med gamla huvudmotståndaren S (och MP) och ingå januariavtalet. Plötsligt är C tillbaka i traditionen från 1930-talet (Bramstorp), 1950-talet (Hedlund) och 1990-talet (Johansson), arvet från Thorbjörn Fälldin bleknar. Den nygamla väljarskaran anpassar sig snabbt till partiledningens lappkast, och förtroendet för ledningen är trots “spårbytet” mycket stort. Idag är centerväljarna nästan lika positiva som socialdemokrater och MP till regeringen Löfven och en bred majoritet föredrar Löfven som statsminister före Kristersson. Partiledare Annie Lööf har just deklarerat att C väljer Löfven, om Kristersson har minsta stöd från SD, och att man inte vill ha vänsterpartiets stöd men nog kan leva med det om det är ett måste. Centerpartiet räknas nu allt oftare in som en del i det rödgröna blocket, vilket jag ser som djupt problematiskt. Jag har kämpat för att få med mig mitt parti i dessa frågor men skändligen misslyckats, frånsett i migrationsfrågan. När jag argumenterat i eviga debatter på sociala medier får jag stark kritik från många centerpartister, lägg ner, du skadar partiet, du tar mycket energi. Visst har de poänger. Jag får också kritik från de som delar mina åsikter, hur kan du vara centerpartist. En sak som upprört mig. C, V och MP beskriver sin sakpolitik på migrationsområdet som god, medmänsklig och human. Den som då t ex vill skärpa Centerpartiets migrationspolitik, t ex jag själv,upplevs lätt som typ ond, omedmänsklig och inhuman. Hur kan någon tycka så, hur kan du tycka så har legat i luften på flera C-stämmor där iskylan gått att ta på. Det förgrovar den politiska debatten oerhört när sådana indirekta beskyllningar stämplar partier och personer som tycker olika i sakfrågor. Jag vädjar, sluta med det. Jag är väldigt glad över mina många år i Centerpartiet, och över all kamratskap med så många engagerade och på allt sätt hedervärda, hårt arbetande och engagerade, medlemmar och förtroendevalda. Det är trist att mitt parti och jag på senare tid har utvecklats i olika riktning i några viktiga frågor, men så är det. Och så kan det vara och bliva här i livet. Jag känner ingen bitterhet, jag är tacksam för allt jag kämpat för och fått uppleva och genomdriva i och tack vare Centerpartiet. Just nu är vi, jag och mitt parti, vid ett vägskäl där våra vägar tyvärr måste skiljas. Det är säkert bäst för oss båda, tycker vi nog båda. Jag hoppas få behålla goda relationer med mina centervänner, de allra flesta om de så vill. Att jag utan dramatik lämnar centerpartiet kunde jag gjort i tysthet. Det är dock inte min stil och jag tycker att jag ärligt vill säga vad jag just har sagt, eftersom jag varit med så länge och är alltjämt aktiv i samhällsdebatten. Det är omskakande att lämna ett parti efter 50 år, tro inget annat. Jag ska fundera över sommaren på om åldern har tagit ut sin rätt, eller om min politiska glöd alltjämt är så stark att den behöver uttryckas i ett sammanhang. Vi får se. Linköping mars 2021 Staffan Danielsson

tisdag, mars 02, 2021

Min terrormotion avslogs 2013. Jag brunsmetades..

Visst är jag jävig. Dock handlar Johan Westerholms text om en f.d riksdagsledamot från Linköping. Därför bör en enig riksdag be Staffan Danielsson om ursäkt Staffan Danielsson (C), IS, Usama bin Laden. Foto: Riksdagen/Wikipedia. Montage. Tisdag 2 Mar 2021E-post177 Chefsåklagare Per Lindqvist varnar för att personer som anslutit sig till terrorgrupper kommer tillbaka till Sverige för att undvika straff. En situation som aldrig behövt uppstå om riksdagen hade hörsammat dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielssons varningssignaler. Tvärtom “belönades” han då av såväl sina partikamrater som socialdemokrater med en brunsmetningskampanj som saknat motstycke. ANNONS Att andra EU-länder har mer långtgående terrorlagar än Sverige riskerar att skapa en situation där personer kommer till Sverige för att undvika straff i andra länder, och i viss mån kan det redan vara så. Det säger Per Lindqvist, chefsåklagare på riksenheten för säkerhetsmål till SR/Ekot. Enligt Lindqvist är det angeläget att de svenska terrorlagarna skärps, så att de är mer lika de som finns i andra EU-länder. Ingen har ännu åtalats eller dömts enligt den lag som kom för ett år sedan och kriminaliserar olika former av samröre med en terroristorganisation i Sverige. Kunskapen om problematiken är inte ny. Och det är idag en samlad riksdag som bär ansvaret för att Sverige har den svagaste lagstiftningen på antiterrorism-området i hela EU. I motion 2013/14:Ju410 av dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) efterfrågade han en översyn av möjligheten att straffbelägga deltagandet i aktiviteter som har koppling till terroraktiviteter. Danielsson ställde sig kritisk till att man då i Sverige, utan att riskera någon straffrättslig påföljd, aktivt kunde och i viss mån fortfarande kan delta i eller finansiera terrorgruppers träningsverksamhet. Det Danielsson och Edward Norden, den senare även han då medlem i Centerpartiet men idag säkerhetspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling efterfrågade var en snar översyn hur kriminalisering av att delta i terroraktiviteter även om det inte innebar en grundfinansiering eller aktivt deltagande i terrorhandling kunde utformas. De underströk i motionstexten att de åtgärder som sedan skulle komma att föreslås skulle beakta individens integritet. Resultatet borde ändå, enligt Danielsson, leda till att straff ändå borde utmätas för att förhindra de terrorhandlingar som kan genomföras av de grupper och organisationer som svenska medborgare rekryteras ur och ansluter sig till. I praktiken var det enda som Danielsson efterfrågade var att se över möjligheten med en straffpåföljd fцr att delta i aktiviteter som har koppling till terroraktivitet. Morgan Johansson låter avslå motionen och försenar sedan arbetet Justitieutskottets ordförande var under mandatperioden 2010-2014 dagens justitieminister Morgan Johansson. Utskottets ställningstagande: Utskottet har förstеelse för synpunkterna som förs fram i motion 2013/14:Ju410 (C). Som framgår ovan finns det inte någon straffbestämmelse som uttryckligen tar sikte på den som genomgår utbildning för att begå t.ex. ett terroristbrott. Dock finns det, som också anförs ovan, möjlighet att döma en person för försök, förberedelse eller stämpling samt underlåtenhet att avslöja terroristbrott enligt 23 kap. brottsbalken. Mot bakgrund av detta förhållande, och då det bedrivs ett arbete på EU-nivå för att förhindra terrorism, anser utskottet inte att något tillkännagivande är nödvändigt med anledning av motionen. Motionen bör avslås. Tydligare kan inte Morgan Johanssons ansvar formuleras. Han röstade ned motionen och skrev som utskottsordförande själv under ställningstagandet. I debatten i kammaren om motionen raljerade närmast Johansson kring den och Danielsson. Ställningstagandet var dessutom helt igenom inkorrekt. Något samordnat lagstiftningsarbete pågick aldrig, och pågår inte på Europanivån. Antiterrorismlagstiftning är ett nationellt kompetensområde i enlighet med dagens rådande EU-fördrag. Varje land ansvarar unikt för sin egen antiterrorlagstiftning. Och motståndet i dagens regeringsunderlag mot en alltför vittgående antiterrorlagstiftning, eller lagstiftning mot deltagande i terrororganisationer över huvudtaget är väl känt. Bakgrunden till Morgan Johanssons och regeringens ovilja att stifta repressiva lagar eller ta krafttag mot terrorism går att spåra till 2011. I en motion i riksdagen menade Mehmet Kaplan och Maria Ferm, MP, att stöd till organisationer som IS var ett s.k. åsiktsbrott som inte ska straffbeläggas. Något som funnit stöd hos bland annat SSU, Olof Palmes Internationella Center samt Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Samtliga dessa tre sidoorganisationer stödjer öppet bland annat Ship to Gaza och den västsahariska organisationen Polisario. Ship to Gaza har ett öppet samarbete med den turkiska terrorklassade organisationen IHH, Polisario utgör idag en av AQiM, al Qaida in Mahgrib, viktigaste rekryteringsbaser. Miljöpartiet motionerade öppet om detta i motion 2011/12 Ju399. Detta synsätt blev mer offentligt i Almedalen 2014 då den ene av motionärerna, Mehmet Kaplan, ville förminska de svenska resande jihadisterna till att vara “engagerade ungdomar”. Idag sitter Mehmet Kaplan i ledningen för svenska Muslim Aid som bland sina medlemmar har en som dömts i Sverige för finansiering av och rekrytering till IS. Maria Ferm är idag statssekreterare i statsministerns samordningskansli, statsrådsberedningen. Regeringen Löfvens arbete mot terrorism har sedan 2014 dessutom kantats av återkommande förseningar och försvagningar vilket Ledarsidorna återkommande rapporterat om. Och Morgan Johansson är idag justitieminister. Nu inne på sitt elfte år i rad i ansvarsställning när hans tid som ordförande i Justitieutskottet räknats in. Det utskott som enhälligt avslog Danielssons motion vilket sedan kom att starta ett drev av smutskastning mot honom som latent rasist och nazist från i praktiken hela det politiska fältet. Inklusive hans eget parti. Mot bakgrund av Per Lindqvist, chefsåklagare på riksenheten för säkerhetsmål, uttalande under gårdagen bör nu en enig riksdag be Staffan Danielsson och terrorismens offer om en förbehållslös ursäkt. Något annat vore direkt vanhedrande för såväl riksdag som regering.

lördag, januari 16, 2021

Centerpartiets migrationspolitik - från 2012 och till idag!

Jag är förvisso part i målet om Centerpartiet och migrationspolitiken. Denna SvD-artikel tycker jag får med hela bilden och har mycket hög journalistisk kvalité. T o m vad som utlöste mitt trista utanförskap i Centerpartiet är med, partistämmans beslut 2013, som fortfarande gäller, att Sverige som enda land i världen ska öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kan ta sig till en svensk ambassad och vill söka asyl i Sverige. Jag var helt övertygad när jag reagerade på förslaget att det så klart skulle ändras, t ex till att C skulle driva på för att alla EU-länder skulle öppna sina ambassader vilket jag hade accepterat. Dock skulle man knappast ha lyckats, eftersom EU, liksom egentligen Sverige, måste ta realistiska beslut. Inte ens Miljöpartiet stöder denna Centerpartiets linje. Jag begriper alltjämt inte varför Partistyrelse och -stämma i september 2013 (och 2015, 2017 och nog 2019) inte lyssnade på mig utan beslutade om en orealistisk linje som ingen svensk regering kan genomföra, och sitta kvar. 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken 1/5 Annie Lööf har varit Centerpartiets ledare sedan 2011. Då var partiet invandringsliberalt. Sedan dess har politiken stramats åt steg för steg. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman För åtta år sedan befann de sig i varsin ände av Centerpartiet. Per Ankersjö skrev visionen om fri invandring. Staffan Danielsson stöttes ut för att han vill strama åt asylpolitiken. Nu gillar de båda Annie Lööfs nya linje. Claes Lönegård claes.lonegard@svd.se Annie Reuterskiöld annie.reuterskiold@svd.se Strax före jul, bara dagar innan de första lättnaderna i den så kallade gymnasielagen skulle träda i kraft, sa Centerledaren Annie Lööf plötsligt nej. Mest förvånade – och förbannade – var miljöpartisterna som hade drivit frågan i regeringen och räknade med Centerns stöd, precis som när gymnasielagen först klubbades igenom. Miljöpartiet hade enligt SvD:s källor upprepade gånger sökt kontakt, från riksdags- till partiledarnivå, för att försäkra sig om att reformen skulle ha stöd – utan att få några tecken på att Centern var på väg att stoppa förslaget som skulle göra det enklare för ensamkommande att få stanna i Sverige. Den här veckan kom så nästa slag mot de lättnader i migrationspolitiken som Miljöpartiet drivit fram i regeringsförhandlingarna med Socialdemokraterna: Nu var det Nyamko Sabuni som hotade med att Liberalerna skulle lämna budgetsamarbetet om inte förslaget om en ny humanitär skyddsgrund skrotades. Men den här gången slöt Annie Lööf upp på regeringens sida, för en mer generös asyllinje. Den nya migrationslagstiftning som ska vara på plats till sommaren är nu satt i gungning. Hur Centerpartiet ställer sig blir direkt avgörande. Men frågan är vad partiet egentligen vill? – Vi har under lång tid sagt att nu måste vi ha en permanent migrationslagstiftning och inte hålla på och reparera i tillfälliga lagar, säger Centerpartiets migrationspolitiske talesperson Jonny Cato. Den senaste tidens tvära kast ska inte tolkas som tecken på att Centerpartiet håller på att lägga om sin migrationspolitik – varken i den ena eller andra riktningen, menar Cato. – Centerpartiet har stått stabilt i vår migrationspolitik i många år och arbetat för att vi ska komma bort från lappande och lagande och att vi ska få en permanent migrationspolitik där vi både förenar medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Sanningshalten i Jonny Catos påstående beror på hur man definierar ”många år”. Backar man tillbaka ett knappt decennium ville Centern profilera sig som det mest flykting- och arbetskraftsliberala partiet i riksdagen. Samtidigt som Annie Lööf valdes till partiledare, på stämman i Åre 2011, antog Centern ett integrationspolitiskt program som skulle göra Sverige till ett ”välkomnande nybyggarland”. Genom fler invandrare skulle svensk ekonomi säkras: ”Hade vi haft den migrationspolitik som Kanada har hade vår population i dag kunnat uppgå till hela ca 40 miljoner. Det skulle innebära mycket arbetskraft som vi är i behov av för morgondagens välfärd. Många av de landsbygdsproblem som råder i dag hade kanske också kunnat vara lösta då”, stod det i programmet. Den invandringsliberala positioneringen nådde sin kulmen i det omtalade förslaget till nytt idéprogram som presenterades året därefter. Per Ankersjö, då borgarråd i Stockholm stad och ordförande i idéprogramgruppen, talade om fri invandring i kombination med sänkta ingångslöner och flexiblare turordningsregler. I intervjuer förklarade han att ”alla som vill ska kunna få skapa sig en framtid här”. – Vi är inte speciellt relevanta i svensk politik i dag. Det här är ett förslag som skulle göra oss relevanta, sa Ankersjö till Aftonbladet. Förutom fri invandring innehöll idéprogramsförslaget en rad andra kontroversiella ståndpunkter – månggifte, slopad skolplikt och plattare skatt – som väckte hård intern kritik. Stormen tvingade Annie Lööf att avbryta sin julsemester i Thailand för att flyga hem och krishantera. Det slutade med att partiets dåvarande chefsekonom och vice partisekreterare Martin Ådahl fick skriva om förslaget till idéprogram. https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 1/2 1/17/2021 Lööfs omsvängning kan avgöra migrationspolitiken I den slutgiltiga versionen som klubbades igenom på en extrastämma i mars 2013 var flera av de mest omstridda förslagen bortsuddade – men inte den långsiktiga visionen om en helt avreglerad invandring: ”Centerpartiet strävar efter öppna gränser, fri rörlighet samt en generös och human flykting- och invandringspolitik. För ett parti som bygger sina värderingar på alla människors lika rätt och värde finns inget annat logiskt ställningstagande än att verka för en värld där människor kan röra sig fritt över gränserna”, står det i det snart åtta år gamla idéprogrammet som gäller än. – Idén om en generös migrationspolitik var väldigt förankrad i partiet. Det visade sig också på stämman. Delarna om migrationen blev inte så omarbetade. Väldigt mycket av våra tankar fanns kvar, säger Per Ankersjö, som i dag har lämnat politiken och numera driver en konsultfirma. En av få ledande centerpartister som vid den här tiden opponerade sig mot partiets migrationspolitik var dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som stack ut på tidningarnas debattsidor. Han argumenterade för att Sveriges asylpolitik inte kunde avvika för mycket jämfört med andra EU-länder, han krävde medicinska åldersbedömningar av ensamkommande, försörjningskrav vid anhöriginvandring och övergång till tillfälliga uppehållstillstånd. På Centerstämman 2013 försökte han – utan framgång – stoppa partistyrelsens förlag om att ge flyktingar rätt att söka asyl i Sverige på svenska ambassader världen över, ett beslut som har fått fortsatt stöd på stämmorna därefter. – Jag följde mitt samvete och tyckte att jag gjorde en välgärning genom att uppmärksamma Centerpartiet på det orealistiska i partiets förslag, men så mottogs det inte. Jag blev sedd som närmast främlingsfientlig. Klyftan mellan mig och partiet växte, säger Staffan Danielsson som i dag är pensionär. När den stora flyktingvågen nådde Sverige hösten 2015 sattes den liberala invandringspolitiken på prov. Flera medlemmar och aktiva centerpartister engagerade sig personligen för flyktingar och ensamkommande. Centerpartiet, precis som Miljöpartiet, gick motvilligt med på tillfälliga skärpningar av asyllagstiftningen – i linje med de förslag som Staffan Danielsson förespråkade. Själv var han utestängd från att delta när Centerpartiets riksdagsgrupp diskuterade migrationspolitiken, eftersom partiledningen ansåg att han var illojal och drev en politik som gick emot partiets officiella. Några månader senare röstade alla C-ledamöter utom Staffan Danielsson nej till ytterligare skärpningar i migrationspolitiken. Samtidigt började retoriken från partiets främsta företrädare så smått att förändras. Annie Lööf talade nu både om att det behövdes fler lagliga vägar in i EU och en ”tydligare harmonisering av asylregler”. – Det är viktigt för mig att tala om att vi alltid har varit för en reglerad invandring, sa Centerledaren till Aftonbladet i september 2016. Från att tidigare ha varit på samma sida som Miljöpartiet och Vänsterpartiet i många migrationsfrågor sökte Centern alltmer en mittenposition. Den nya hållningen syntes i den så kallade gymnasielagen, där regeringen ville ge unga ensamkommande som fått avslag en ny chans till uppehållstillstånd genom studier. Annie Lööf kritiserade först lagförslaget i hårda ordalag på en pressträff innan hon landade i att ”konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det”. Hösten 2019 tog hon ytterligare ett steg. Samma dag som den parlamentariska migrationskommittén inledde sitt arbete deklarerade Annie Lööf att Centerpartiet främsta prioritet var att få till en bred och blocköverskridande uppgörelse som skulle skapa ”ordning och reda” i migrationspolitiken. – Det är ingen hemlighet att många av de förslag som vi lagt genom åren kommer innebära att det eventuellt blir ett minskat söktryck till Sverige, sa hon till Expressen. I riksdagsdebatten en månad senare sa Annie Lööf precis det som Staffan Danielsson hade sagt sex år tidigare: ”Vi i Sverige kan inte nämnvärt skilja oss från andra europeiska länder.” – Jag har glatt mig åt att Centern i dag har närmat sig mig eller till och med gått ännu längre, säger Staffan Danielsson. – På vissa punkter är man fortfarande mer generös än vad jag tror är möjligt, men partiet har börjat röra sig i en realistisk riktning, säger han. Bland annat vill Centern nu ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, inte permanenta som tidigare. I somras var Centern också villig att kompromissa om försörjningskrav vid familjeåterförening, enligt personer som deltog i migrationskommitténs förhandlingar. Senast var det beskedet att stoppa lättnaderna i gymnasielagen. Vad beror omsvängningen på tror du? – Det som avgör positionerna i den här frågan är opinionen. Centern har väldigt bra koll på opinionen i och med sin goda ekonomi och möjlighet att beställa undersökningar. Jag tror att man har fått klart för sig att ständigt synas med V och MP kring en orealistisk migrationspolitisk inte nödvändigtvis leder till fler väljare, säger Danielsson. Även Per Ankersjö, som ledde i idéprogramguppen 2012 som förespråkade fri invandring, är positiv till hur Centerns migrationspolitik ser ut numera. – Jag tycker att man under de senaste åren har gjort en ganska rimlig tonförändring i att inte spela upp den här frågan till att vara den viktigaste. Som en av ideologerna i den gruppen har jag ingen kritik. Snarare tvärtom. Jag tycker att man har agerat ganska ansvarfullt, inklusive de senaste turerna, säger han. Ankersjö tror att det både handlar om strategiska överväganden och en vilja från partiledningen att anpassa sig efter samhällsutvecklingen och den politiska debatten. – Som jag känner Centern efter trettio år tycker ledningen att det är värt att ta en debatt med den allra mest flykttingvänliga eller migrationsvänliga delen av partiet för att faktiskt kunna sätta sig vid bordet och sluta överenskommelser. Det är bättre att man är med än att man inte är med, säger han. Alla i partiet är inte lika nöjda. På sociala medier syns gott om centerpartister som är oroliga över vart partiets asylpolitik är på väg. Före jul lämnade en kommunpolitiker i Skåne Centern i protest mot partiets nej till lättnader i gymnasielagen. Jonny Cato, partiets migrationspolitiske talesperson, håller inte med om att politiken blivit stramare, som exempel vill Centern se en utvidgad humanitär grund som del i en permanent migrationslagstiftning. Om det skulle innebära att fler eller färre ensamkommande får stanna jämfört med att införa lättnader i gymnasielagen kan han inte svara på. – Jag tror att det är väldigt svårt att säga. Det är en individuell prövning från fall till fall, det kommer att se väldigt olika ut. Samtidigt vidhåller han att Sveriges migrationspolitik måste ligga i linje med resten av EU, och menar att det är en lärdom som partiet drog efter flyktingkrisen. – Man måste vara ärlig med att 2015 var ett väldigt svårt år för Sverige på det migrationspolitiska området. Det är helt uppenbart att vi inte hade ett migrationssystem som klarade av den stora volymen. Det är just därför vi måste ha en immigrationslagstiftning på plats som gör att vi kan hjälpa de allra mest utsatta människorna. Den nya retoriken går hem hos Staffan Danielsson, som i åtta år har varit mer eller mindre utstött i sitt parti på grund av sina åsikter i invandringspolitiken. Men han inser samtidigt att en ompositionering kan komma att kosta Centerpartiet dyrt – inte minst bland unga kvinnor i storstäderna som i dag bär upp partiet i opinionsmätningarna: – Min uppfattning är att Centerpartiet balanserar på en väldigt smal spång just nu. När man nu försöker nyktra till i migrationspolitiken som jag ser det så tar man en risk att man tappar tillbaka de ”medmänskliga” väljarna till Miljöpartiet. ▪ https://esvd.svd.se/1001/Svenska-Dagbladet/370871/2021-01-17/18136703/Loofs-omsvangning-kan-avgora-migrationspolitiken 2/2

tisdag, januari 05, 2021

Sverige halkar nedåt. Fokus är ett måste.

 

Henrik Höjer,  Kvartal,  skriver en djupt allvarlig artikel om hur Sverige tappar i olika världsrankingar, förutom i kriminalitet och otrygghet,  där vi ligger allt sämre till. 


En viktig orsak till detta är enligt min uppfattning den alldeles för höga migrationen till Sverige,  där befolkningen på bara några decennier har ökat med runt 25 (TJUGOFEM) procent till idag långt över 10 miljoner. 


En del i migrationen är som bekant bland det högsta mottagandet av asylsökande och ekonomiska migranter i Europa,  med stora svårigheter för många att integrera och få i arbete och lära sig språket och klara en utbildning.


Min uppfattning är att fokus nu måste läggas på att vända den negativa trend som Sverige är inne på och, vilket kommer att vara mycket krävande. 


En förutsättning för att klara detta,  vilket kommer att ta många år,  är, också enligt min uppfattning,  att Sverige kommande år för en mycket restriktiv migrationspolitik. 


De partier,  ett tag sju stycken,  som ensidigt fokuserat på att Sverige utan sidoblickar på andra länder ska ha den mest generösa migrationspolitiken bär ett stort ansvar för de problem och utmaningar som Sverige nu möter och måste klara ut.  


Likaså,  de partier som nu fortsätter att ensidigt fokusera på Sveriges "skyldighet" för att ha mer generösa asyl- och anhöriginvandringsregler,  och världens mest generösa regler för arbetsgivare att rekrytera från andra världsdelar även till enkla jobb i Sverige, ställer sig vid sidan av arbetet för att vända utvecklingen i Sverige, enligt min uppfattning. 


Detta är alltså min bestämda uppfattning.


Vilken uppfattning harcDu/Ni?


Och en fråga till.  Jag vet att jag vad gäller Sveriges migrationspolitik varit,  och alltjämt är, kritisk till mitt partis linje,  även om Centerpartiet förflyttat sig rätt långt åt mitt håll det senaste året.  

Många tycker att jag är för envis i min kritik och borde sluta upp att driva min uppfattning offentligt,  eller kanske söka nya politiska vägar. 

Tja,  jag lyssnar även här.


https://kvartal.se/artiklar/sverige-halkar-efter/



tisdag, december 29, 2020

Min oberoende centeranalys - C väljer Rött

 Min oberoende centeranalys:

Centerpartiet - partiledare Annie Lööf - meddelar att januarisamarbetet fungerar bra, att man kommer att gå till val som självständig liberal kraft, och att man inte samarbetar med V och SD. Jag har länge spått att C antingen går till val uttalat på januaribasis och trolig samverkan med S efter valet, eller som självständig liberal mittenkraft.
Nu säger C det senare men i praktiken innebär beskedet rimligen det första. Man är fortsatt kategorisk att aldrig någonsin ta stöd av SD. Man menar att detta gäller även stöd från Vänsterpartiet, men det stämmer ju inte, V är en förutsättning för januarisamarbetet och de blir lyssnade till.
C menar att inga partier typ vet vilken regering man vill stödja efter valet..Jodå. S och MP och V vet. Och M och KD, och nog också SD, vet. Bara L vet inte.., fast det gör de nog egentligen.
Hur kommer väljarna att ta emot budskapet från C att man vill vara en fristående liberal kraft, som rimligen efter valet väljer fortsatt januarisamarbete, kanske förstärkt med att ingå i regeringen? Och då i ett beroende av V.
Min bedömning är att risken för opinionsfall är betydligt större än det motsatta.

fredag, december 25, 2020

Intervjuad i Youtube-kanal som SD står bakom. Rätt eller fel?

 Jag är ju inte i riksdagen sedan valet 2018, men är alltjämt lika samhällsintresserad och deltar livligt och aktivt i debatten på nätet, i sociala medier. Läser man denna min blogg finns blogginlägg sedan ca 15 år som redovisar var jag står och vad jag driver. Jag driver ett antal FB-forum med 2.000 till 5.700 medlemmar, t ex Politisk Allmändebatt och Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp.

Jag är alltjämt medlem i Centerpartiet men har en delvis annan linje i viktiga frågor som migration, regeringssamverkan, arbetskraftsinvandring till enklare jobb, brottslighetens utveckling och hejdande samt rätten till dödshjälp.

I övrigt (landsbygd, miljö, företagande och det mesta annat) är jag ju centerpartist.

Jag började diskutera migration från 2012/13, därtill tvungen p g av förslaget till idéprogram för Ceenterpartiet 2012 (Arbetsgruppen föreslog "En helt fri invandring" till Sverige genom sin ordförande Per Ankersjö i en intervju i Aftonbladet den 15 december 2012. Budskapet var entydigt detsamma i Dagens Eko dagen efter.)

Kampen om ideprogrammet vann vi som ville nyansera detta extremt radikala budskap, men i asyl- och arbetskraftsinvandringspolitiken dominerade mycket liberala krav fram till en viss tillnyktring 2015 och framförallt det senaste året.

När jag i tre voteringar inte kunde stödja Centerpartiets nej till nödvändiga skärpningar av Sveriges migrationspolitik, utan istället avstod, sågs jag som illojal mot partilinjen av många i partiets ledning och även av förtroendevalda, och medlemmar, över hela landet. Migrationsfrågan var så viktig för partiet och att gå emot partilinjen var typ oförlåtligt.

Sedan dess har centermedia och Centerpartiet typ inte alls intervjuat mig.

Som vanlig centermedlem och inte längre riksdagsledamot har naturligtvis medias intresse för mig och mina åsikter också upphört, och jag har som sagt inte heller eftersträvat något annat utan fokuserat på samtalen i sociala medier, vilkas betydelse man inte ska underskatta.

Jag fick nyligen en förfrågan att intervjuas av en ny TV-kanal på Youtube, Riks eller Riksstudios. Den som ringde var Christoper Jarnvall, som också nämnde att kanalen ägdes av typ Sverigedemokraterna.

Jag googlade lite och funderade, och tackade ja.

Programmet sänds i närtid, och en påannons har gjorts. Om det kommer att finnas kvar på Youtube är kanske osäkert, sedan svenska Google nyss tog bort den rätt stora alternativa kanalen Swebb-TV, som tidningen Expo menar är nationalistisk och vit makt-influerad mm. Jag vet inte, har knappt tittat på kanalen.

Dock har kanalen senaste tiden sökt och erhållit stöd från Presstödsnämnden.

Som bekant vill inte alls Centerpartiet förhandla med, eller ta stöd från, Sverigedemokraterna. Däremot kan man samtala med dem men inte längre.

Även Vänsterpartiet, med sina mörka rötter med nära kontakter med Sovjetkommunismen ända fram till Sovjetunionens fall, ska nu starta en TV-kanal i riksdagshuset.

Jag har starka synpunkter på både Vänsterpartiets, och på Sverigedemokraternas politiska budskap. Men kan jag låta mig intervjuas av TV-fora som ägs av partierna?

Så här tänker jag.

Sverige är en demokrati och yttrandefrihet och många andra friheter gäller. Vänsterpartiet ligger nu i opinionen över 10 % och är i praktiken en förutsättning för det nuvarande januarisamarbetet mellan S och MP med stöd också av C och L.

Sverigedemokraterna ligger nu över 20 % i opinionen och kan komma i en vänsterpartiliknande situation med M och KD vad gäller någon form av stöd/samarbete.

En del personer utanför SD-sfären har ställt upp på intervjuer i Riks, Tobias Hubinette har listat sannolikt de flesta.

Om nu riks, och kanske senare vänsterparti-TV (inte troligt), vill intervjua mig om min syn på olika samhällsfrågor, är det då självklart att tacka nej?

Nej, har jag kommit fram till. Om programupplägg och programledare är acceptabla, och om min syn på samhällsfrågor kan nå fram till många tiotusentals tänkbara tittare/lyssnare, varför inte testa att tacka ja? Lyssnarna kanske t o m kan få något att tänka på?

Och är detta egentligen en så stor sak i en modern demokrati?

Jag tycker nog inte det, men inser att risken att bli uthängd och påklistrad olika förnedrande epitet inte är liten.

Som sagt, det jag kommer att samtala om har naturligtvis allting stått att läsa på min blogg och i mina samtal med andra i sociala medier. Det borde vara det väsentliga, lyssna gärna.

Vad gäller att jag ställt upp, vad tycker ni? Kommentera gärna på Politisk Allmändebatt eller andra forum som jag modererar, eller skriv till mig på staffandan@gmail.com.




söndag, december 20, 2020

Barn som villebråd, vilka bär tungt ansvar?

 Barn i dagens Sverige rånas "ständigt", en del förnedras, många är rädda för att röra sig ute ibland. SVTs barnredaktion skriver att "barnens ord om rånen är bortom allt förstånd".

Detta är fruktansvärt och blodigt allvarligt. Hur präglas barn och ungdomar av denna verklighet? Hur påverkas deras liv idag och hela livet? Hur påverkas t ex deras politiska sympatier?
Den svenska politiska debatten börjar nu växa, till slut. Men ännu domineras migrationsdebatten i stort av V och MPs kamp, med en del stöd från C och L, för en fortsatt hög asyl- och anhörigmigration trots väldiga integrationsproblem, långtidsarbetslöshet och kulturkrockar.
Sverige hade aldrig någon folkomröstning för 20 år sedan om vi skulle öppna våra gränser så mycket att befolkningen skulle öka från 8,5 till över 10 miljoner på bara två decennier, en dramatisk utveckling. Frågan fanns helt enkelt inte på bordet, debatten har främst handlar om att vara världsbäst på att välkomna de av världens idag ca 70 miljoner flyktingar som vill och lyckas ta sig till Sverige. Och den folkmajoritet som hela tiden tvekat om utvecklingen stämplades regelmässigt som främlingsfientliga.
De 7 partiers banerförare som för bara 5-10 år sedan var ense om att låta MPs världsbild diktera svensk migrationspolitik bär ett väldigt ansvar. De partier som än idag vill ha det så, trots dagens uppenbara och djupt allvarliga verklighet, gör det än mer.
Så ansvaret för att svenska barn och ungdomar nu växer upp med rån och otrygghet "bortom allt förstånd" och som "generation villebråd" bärs av väldigt många svenska partier och politiker. De borde ta det ansvaret genom att nu dra slutsatser och agera med väldig kraft mot våldsutvecklingen och för återgång till trygghet som förr.
En nödvändig del i varje sådan politik är att under många år framåt ha en restriktiv svensk migrationspolitik. De partier och politiker som inte inser detta saknar kontakt med verkligheten. Och bar, och bär, ett mycket stort ansvar.
I FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp diskuterar och följer vi utvecklingen, och hur den kan förändras. Välkommen med! 

torsdag, november 19, 2020

 UPPROP!

Utred en mer internationell rättspraxis vid grova brott!

Den svenska brottsbalken utformades på 1960-talet. Då var Sverige en "lantlig idyll" och rättsskipningen inriktades på milda straff och på att med pedagogik och välvilja få brottslingarna att lämna brottets banor.

Tyvärr håller detta inte i Sverige år 2020, där brotten blivit råare och hänsynslösare.

Vi som sedan ett år på Facebook driver gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, där grova brott och exempel på mängdbrott dagligen inrapporteras och brottsutvecklingen diskuteras, ser liksom de snart 5.000 deltagarna hur oroväckande utvecklingen är på flera brottsområden.

Vi ser också regelbundet anmärkningsvärda domar där tingsrätt och hovrätt kommer till helt skilda slutsatser, t ex i sexualbrottsmål utan vittnen, och vi ser detta även i brutala rån- och mordfall där hovrätten ändrar tingsrättens långa fängelsestraff till bara några år eller t o m frikännande.

Uppenbarligen tolkar i Sverige högre domstolar formuleringen att skuldfrågan ska vara ställd utom rimligt tvivel som att det inte får finnas något som helst tvivel. Vi tror att dagens grova brottslighet tyvärr kräver att Sverige anpassar sin rättsskipning något i riktning mot internationell praxis, så att färre grova brottslingar felaktigt frias från sina brott eller tilldöms alltför låga straff.

Vad gäller sexualbrott är det snarare så att långa fängelsestraff ofta utdöms trots att det kan finnas rimliga tvivel på vad som hänt där ord står emot ord. 

Vi som stöder detta upprop kräver att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning i syfte att något ändra svensk rättspraxis i internationell riktning.

Två exempel.

Markaryd 2020. Två grovt kriminellt belastade män från Ukraina, som ska plocka bär i Norrland, ska stjäla en bil sedan deras egen gått sönder. De stjäl 70-årige Gert-Inges stolthet, en Volvo XC90, som de tillsammans åker med i flera dagar, och de försöker ta ut pengar på hans bankkort. Gert-Inge hittas misshandlad, bunden och kvävd i en skogsdunge. Männen skyller på varandra och tingsrättens livstidsdomar omvandlas till att de frias från både rån och mord. Juristen Maria Abrahamsson skriver så här: " Situationen är alltså att två förhärdade brottslingar och kumpaner reser till Sverige för att här begå brott, de förbereder ett grovt brott, undanröjer bevis och delar på bytet, allt tillsammans och i samråd. Är det då en beaktansvärd möjlighet att den ene kumpanen håller sig undan just i det avgörande skedet då rånoffret misshandlas och mördas? Jag anser inte det. Hovrättens blåögdhet skadar tilltron till rättsväsendet."

Kiruna 2020. En familj från Afghanistan kommer till Sverige 2012. Mamman skiljer sig. Pappan misstänker grundlöst att hon träffar en annan. Han och deras två söner, 15 och 20 år, jagar Reza som flyr in i en buss där de tillsammans mördar honom med 99 (NITTIONIO) knivhugg. Tingsrätten dömer till långa fängelsestraff för detta "hedersmord" utanför all svensk lagstiftning, men hovrätten reducerar straffen till bara 1,5 år och friar från mord.

Malexander 1999. Tre bankrånare stoppas av två polismän, som de brutalt mördar/avrättar. Alla skyller på varandra men de döms ändå alla tre till livstids fängelse. Denna gång utdömer rättskipningen lagens strängaste straff trots ovisshet om vem som gjort vad. De straffas för att de tillsammans rånat banken och deltagit i morden. 






lördag, oktober 03, 2020

En ännu ropandes center-röst

 

 Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver i SvD om allvaret i Sveriges usla integration och växande grova brottslighet, och föreslår fem åtgärdsidéer. Samt: 

"En nödvändig förutsättning för att ett sådant program ska kunna förverkligas är en bestämd åtstramning av migrations- och flyktingpolitiken, i linje med vad andra nordiska länder sedan länge utövat som praxis. Sverige behöver kunna ta itu med de redan existerande integrationsproblemen och landet har redan gjort en unik insats vad det gäller att ta emot människor som behöver skydd eller vill söka ett nytt land att leva i. Det är nu dags att se till att Sverige kommer på rätt köl innan det är för sent."

Jag instämmer i vad de skriver.

Jag är starkt kritisk till de sju partier som åren 2010-214 (och flera än idag) förde en naiv migrationspolitik som därtill inte hade folklig förankring. 

Den som då förde fram behovet av en stramare politik i linje med övriga EU- och nordisk länder stämplades som främlingsfientlig, brunfärgad och kanske "rasist".

Jag fick erfara detta, och många andra.

Mitt eget parti, Centerpartiet, har i något decennium, och mer, varit pådrivande i att Sverige ska ha mer generösa migrationsregler än övriga EU, både vad gäller asyl- och arbetskraftsinvandring.

Man har under galgen motvilligt gjort betydande skärpningar av sin migrationspolitik, men är noga med att i humanistisk och medmänsklig anda, till skillnad från de flesta partier frånsett V och MP,  behålla några utvalda mer generösa punkter.

I december 2012 anslog Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande Per Ankersjö tonen i glasklara ordalag, sammanfattade i Aftonbladets rubrik: 

”Sverige ska ha en helt fri invandring”.

”Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året.  Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.”

 

”Centerpartiet ska vara det borgerliga alternativet för de som gillar en liberal invandringspolitik”.

 

Programgruppens förslag orsakade stor turbulens och i det slutliga ideprogrammet fick formuleringarna bli en vision på sikt.

Kanske fick ändå idéprogrammet effekt. När det presenterades låg C på 4-5 % i opinionen, idag ligger man på 7-8 %. Väljarunderlaget har förändrats, många yngre och kvinnor från städer och storstäder har tillkommit.

 

I den praktiska politiken blev ändå Centerpartiets asyl- och arbetskraftsinvandringspolitik mycket liberal och den genomfördes i stor utsträckning under Reinfeldt två, med stöd i första delen av V och MP och 4 andra partier.

 

Till Centerstämman i september 2013 föreslog partistyrelsen att Sverige borde öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kunde ta sig till någon av dem och ville söka asyl i Sverige. Jag kunde acceptera att Sverige kunde driva på i EU för att EUs länder gemensamt skulle öppna sina ambassader, men insåg att Sverige ensamt omöjligen kunde göra det, köerna skulle bli enorma och antalet uppehållstillstånd, och senare medborgarskap i Sverige skulle bli 100-tusentals eller miljoner.

 

Därför skrev jag en debattartikel i SvD, som manade stämman att avslå förslaget som ju skulle kosta centerpartiet trovärdighet som ett icke seriöst regeringsparti.

 

Den publicerades före stämman och orsakade stor upprördhet från partiledningen, och därmed även från stämman, som istället skärpte förslaget. Jag frystes ut.

 

Trots mina motioner på följande stämmor är detta fortfarande Centerpartiets helt orealistiska politik. Som väl är har den aldrig drivits i media eller i riksdagen eller i migrationsförhandlingar, vad jag vet. Min fråga står kvar, hur kan Centerpartiet sedan 2013 på 3-4 partistämmor ha beslutat detta? Vad skulle hända om ambassaderna öppnades morgon?

 

Även på ett antal andra punkter har Centerpartiet i riksdagen drivit mycket liberala migrationskrav. Jag har listat dem i blogginlägg och debattartikel från januari 2018 om Sveriges vägval i migrationspolitiken. Som väl är har inte heller dessa uppmärksammats i politiken eller i media.

 

Jag har under senare år uppmärksammat den ökande grova brottsligheten i Sverige och den ökande otrygghet som alltfler upplever. Eftersom utvecklingen är djupt, djupt allvarlig.  Jag har startat FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, för att spegla medias dagliga rapporter om brott samt debatten kring gängkriminalitet och annan grov brottslighet. En tung faktor bakom den grova kriminaliteten är den misslyckade integrationen i Sveriges många utanförskapsförorter där många första och andra generationens invandrare hamnar snett. Till detta kommer de ca 40 utländska klaner/släktnätverk som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminalitet och bidragsbrott, enligt Polisen (vice rikspolischef Mats Löfving). Innan Löfvings uttalande var detta nära tabu att nämna. Statsministern och Jerzy Sarnecki med många fler talade endast om "socioekonomiska" faktorer.

 

Jag har fått kritik av förtroendevalda centerpartister för att jag driver brottsfrågorna och ibland länkar till grov brottslighet även från invandrare och utlänningar. Jag borde istället mera föra fram att de allra flesta invandrare är hederliga och arbetar, och att migrationen tillför Sverige mycket.

Javisst är det så, vilket många i politiken och media, inklusive jag själv, ofta för fram i relevanta sammanhang. Däremot är det ohållbart att diskutera hur den grova brottsligheten ska bekämpas och alltid inleda med att de allra flesta med utländsk bakgrund är hederliga och arbetar. Fokus är ju då på brottsutvecklingen och hur den ska fås att kraftigt minska.

 

En nödvändig förebyggande åtgärd för att tillsammans med många andra begränsa och minska den grova brottsligheten är, vilket Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver, en restriktiv migrationspolitik i många år framåt. Jag instämmer och är glad över att mitt parti har rört sig betydligt i den riktningen även om det återstår en del. Tyvärr har man även varit rätt passiv i att kräva kraftfulla åtgärder mot den grova brottsligheten, även om man även här nu börjar agera när frågan växer.

 

Jag är som sagt också kritisk mot att Sverige har EUs mest liberala politik för arbetskraftsinvandring, även till enkla jobb med åtföljande anhöriginvandring och ibland därmed kopplade bidragsbrott, t ex på LSS-området där en ekobrottsåklagare uppskattat andelen av LSS-stödet som är bedrägligt till enorma 50 %. Det låter orimligt högt, men även om andelen skulle vara 25 % eller 10 % är detta också helt orimligt, att enorma mängder skattepengar sprids ner i bedragares fickor. Här ligger jag nära argumentionen från socialdemokraterna och LO.

Om inte bedrägerierna mot LSS-systemet kan stoppas måste den fria företagsamheten på området ifrågasättas, som släppt fram så mycket kriminella bedragare. 

 

Jag är också kritisk till Centerpartiets ståndpunkt att invandringen till Sverige ska ökas genom att fler får invandra men att de inte ska omfattas av delar av de sociala trygghetssystemen utan får kvalificera sig in i dem, dvs arbetsmarknaden delas upp än mer i ett A- och ett B-lag utöver redan befintliga i B-laget, de som är här illegalt och svartarbetar eller lever kriminellt. 

 

Slutligen, jag saknar alliansen och är obekväm med att mitt parti samarbetar med S och MP, med ett inflytande även från V.

 

Samtidigt är jag ju centerpartist i snart sagt alla andra frågor.

 

Det räcker inte, får jag ibland höra från centervänner. Vore det inte bättre för både dig och partiet att du söker dig till andra jaktmarker, typ?

 

Min grunduppfattning är ju att ett socialliberalt parti med högt i tak välkomnar även de som på enstaka punkter har, och driver, en avvikande uppfattning.

 

Är mina enstaka punkter för många och för tunga, eller är det helt OK att tycka olika i 4-5 frågor? Är jag inte längre någon bra centerpartist? Kommentera gärna i FB-grupper eller skriv till staffandan@gmail.com.


Och håller Du, och Centerpartiet, med Per Brinkemo och Mauricio Rocas, och mig? Eller har de/vi fel?

lördag, september 26, 2020

Brott och otrygghet i Göteborg (och annorstädes)

 Jag startade FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp för att få ett grepp över brottsutvecklingen i Sverige. Många hävdar att Sverige är typ tryggare än någonsin, (och att en FB-grupp bara sprider onödig oro och bidrar till onödig otrygghet) medan väl alla opinionsundersökningar bland allmänheten visar att den upplevda otryggheten är stor och växande.

"I dag säljer langare från Frölunda narkotika i parkeringshuset bakom Ica och häromveckan berättade en kvinna i den lokala Facebookgruppen om hur hon blivit hotad med kniv av personer som sa att de skulle skada hennes barn om hon inte tog ut pengar från bankomaten. Föräldrar i min närhet vittnar om hur deras ungdomar blivit rånade på kläder och tillhörigheter och kommit hem barfota och gråtande. I våras eldades en moppebil upp i närheten av vårt hus. Den brann som torrt fnöske. Två andra bilar som stod i närheten brann också. Allt ägarna kunde göra var att se på. Det sägs att det handlade om en knarkskuld."

Sedan statsministern plötsligt svängt och medgivit en uppenbar koppling mellan migration och misslyckad integration och grov brottslighet har förnekandet av detta snabbt övergått till att beskriva det i olika reportage.
Expressen skriver idag om att många ungdomar som kommit hit från Afghanistan, Somalia och Syrien leds in i knarkbrottslighet redan på HVB-hemmen och sedan kommer in i grov gängkriminalitet. https://www.expressen.se/gt/polisen-fruktar-vapnade-narkotikakonflikter-i-city/.
Som jag ser det är det uppenbart att fokus nu måste vara på att lösa de stora problem och utmaningar som Sverige har med hög migration i många år, med brist på boende och en belastad sjukvård, med hög ungdomsarbetslöshet och stora migrantgrupper i arbetslöshet eller helt utanför arbetsmarknaden, samt med allt fler utanförskapsförorter och med en stor och grov brottslighet i kriminella "gäng".
Ett led i förebyggande insatser inför framtiden måste rimligen vara att Sverige för en restriktiv migrationspolitik.
Håller ni med mig i min analys? Om ej, var brister den?


 

måndag, augusti 03, 2020

Studio Ett skyggar för Elefanten i rummet - även anno 2020.

Sedan i oktober 2019 rapporterar Facebooksgruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp grövre brott och exempel på "mängdbrott". Den bild som framträder är tyvärr att brottsligheten ökar på en del områden, och att grövre brott (personrån, bilbränder, knivhugg, våldtäkter, pistol och automatvapenskottlossningar, mord, grov misshandel osv) ökar.
Välkommen med i Gruppen och följ utvecklingen!

Det är tyvärr typ vardagsbrott nuförtiden att kriminella gäng (som alltmer drar runt på gator och torg i grupper om 5-10-20-30 personer) överfaller och rånar och ibland mördar de egna eller de i andra gäng som kan vara 13-15-17-19 år och mer. Deras "brott" som mördas i så unga år, det är ofta att de dragits in i knarkhandel och tytt sig till olika "ledare" som använder deras tjänster.

Varje mord på en "gängkriminell" är en tragedi och innebär att ett ungt liv släcks långt i förtid. Tyvärr sprider sig nu en uppfattning att mord på en t ex 13- eller 15- eller 17-åring är inte så mycket att bry sig om, de "får skylla sig själva". Jag tycker tvärtemot, varje människas liv är lika mycket värt.

Ibland, det förefaller vara allt mer frekvent, mördas även personer utanför gängen, nu senast en tolvårig flicka. Det är upprörande och fruktansvärt och en tragedi. Jag lyssnar på dagens Studio Ett i P1, som behandlar det inträffade fylligt i både timme 1 och timme 2.

Jag noterar att typ alla som får yttra sig, poliser, brottsforskare, politiker nu anser att brottsligheten och de grova brotten ökar och otryggheten därmed också. Detta sa man inte för några år sedan, då hänvisade många ständigt till BRÅ och Jerzy Sarnecki som länge hävdat att brottsligheten minskar och tryggheten växer.

Jag noterar också att Studio Ett och Dagens Eko, och typ alla riks- och lokaltidningar samt SVT och TV4, bara tröskar på om orsaker och vad som bör göras som gjorts i typ decennier.
Elefanten i rummet, om det kan finns något samband mellan den allt grövre brottsligheten och att Sverige kan ha haft en alltför hög migration under lång tid där vare sig första eller andra generationens invandrare i tillräcklig grad har fått arbete och integrerats osv, den nämns överhuvudtaget inte i Studio Ett och knappast heller i övriga media. 

Det enda som nämns är att kriminaliteten kan ha koppling till utanförskapsområden, men inget om hur de har tillkommit och utvecklats.

Tidskriften Kvartal belyser verkligheten i sin helhet och gör ett förtjänstfullt arbete under ledning av den skicklige förre Studio Ett-medarbetaren Jörgen Huitfeldt, men hans arv och exempel verkar tyvärr inte ha lämnat några avtryck hos dagens Studio Ett som istället trampar på i förutsägbar politisk korrekthet och ointressanta rundgångar i eviga panelsamtal utan lösningar samtidigt som verkligheten skenar.


torsdag, juli 16, 2020

Vi stöder Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp!


Jag och Anna Hedbrant startade i oktober 2019 ett upprop om Rätt till Dödshjälp. Vi förnyar nu detta genom att bilda Facebooksgruppen Vi stöder Staffan Bergström - Inför Rätt till Dödshjälp.
Läkaren Staffan Bergström hjälpte en svårt lidande man, Per Maritz, som höll på att kvävas i slutskedet av en svår ALS (musklerna förtvinar och andningsorganen drabbas ofta). Bergström skrev ut starka sömnmedel i dödlig dos på Per Maritz uttryckliga yttersta vilja, han tog medlet med sina sista krafter med familjen omkring sig och somnade sedan lugnt in/dog. Han skulle ha rest till Schweiz och dö på kliniken Dignitas, men corona förhindrade det.
Staffan Bergström hotas nu av olika straff, från att förlora sin läkarlegitimation till att åtalas för dråp eller medhjälp till mord. Hans "brott" är att visa barmhärtighet och respektera en svårt lidande persons yttersta vilja.
En bred folkmajoritet stöder att en rätt till dödshjälp utreds och införs, men ansvariga politiker, läkarförbundet och religiösa krafter förhindrar detta.
Stöd Staffan Bergström och Rätten till Dödshjälp genom att gå med i denna FB-Grupp och genom att dela inlägg vidare med detta budskap!
Bakgrund:
Jag och Anna Hedbrant har i många år kämpat för att Sverige ska införa en strängt reglerad rätt till dödshjälp, i likhet med allt fler länder och delstater i världen. Vi har gjort det som människor och medborgare. Vi har gjort det i politiken och som medlemmar i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död.
Vi hoppas att 20-30-40-50 eller fler ska ansluta sig som stödjare till detta upprop/denna Facebookssida tillsammans med Anna och mig, från alla riksdagspartier, från organisationer, som sig själva i form av ledande samhällsdebattörer och opinionsbildare m fl.
Och vi hoppas att tiotusentals människor ska ge sitt stöd till denna FB-sidas syfte genom att gilla den, genom att dela sidan och inlägg på den till sina FB-vänner och i FB-grupper, och genom att sedan dessa vänner i sin tur delar vidare till sina osv.
Vi hoppas att detta ska stärka folkopinionen ytterligare (redan finns en bred folkmajoritet på 60-70 %) för att öka trycket på regering och riksdag att besluta att utreda, och sedan införa, en rätt till dödshjälp.
De som är emot är främst en del läkare (som vill bestämma istället för att medborgarna gör det), en del präster och många politiker som ser frågan som tabu, trots det breda folkliga stödet.
Här är några länkar till min blogg som ger ytterligare länkar samt argumenten bakom att denna frihets- och barmhärtighetsreform måste införas; https://staffandanielsson.blogspot.com/…/dodshjalp-narmar-s….
Statens Medicinskt-Etiska råd (SMER) föreslog redan 2008 till regeringen att frågorna om gråzoner vid palliativ vård vid livets slut ( i sak och mellan olika läkare och sjukhus mm) samt frågan om dödshjälp borde utredas. Ingen regering har gjort något i frågan av rädsla för frågans tabu-karaktär, förutom statsrådet Gabriel Wikström som 2016 uppmanade SMER att arbeta vidare med frågorna. SMER presenterade också 2018 denna kunskapsöversikt som tydligt analyserar varför andra länder redan gått denna väg; http://www.smer.se/ra…/dodshjalp-en-kunskapssammanstallning/
Föreningen Rätten till en värdig död har också mycket seriöst och med mycket kunskap diskuterat dessa frågor.http://rtvd.nu/
Skulle beslutsfattarna fortsätta sin handlingsförlamning i denna fråga kan en folkomröstning behöva tvingas fram. Vi räknar dock med att det växande trycket kommer att snart leda till att en utredning tillsätts och att en noga genomarbetad rätt till dödshjälp sedan införs.
Detta forum kommer att modereras mycket väl, du kan göra inlägg samt i kommentarer ställa frågor, och länka till artiklar mm och ge synpunkter och dessa kan diskuteras, så klart.
Men återigen, du som tillhör den breda folkmajoriteten i denna fråga, öka trycket på de folkvalda att snabbt agera genom att gilla denna FB-sida och dela den och inlägg i den till dina FB-vänner!
Sverige den 19 november 2019
Staffan Danielsson, Linköping, f.d riksdagsledamot
Anna Hedbrant, Höganäs, coach
Vi som stödjer och ställer oss bakom initiativet till detta upprop:
Staffan Bergström, Gotland, överläkare
Johan Hultberg, Fjällbacka, riksdagsledamot (M)

Mycket stark debattartikel i Dagens Nyheter, ”Frivillig dödshjälp är en mänsklig rättighet”!

Med många och tunga och intressanta undertecknare, bl a flera politiker, t ex Jens Holm (V), Rasmus Ling (MP), Per Ramhorn (SD) och Barbro Westerholm (L). Flera andra namn borde varit med men var kanske inte tillfrågade, t ex Johan Hultberg (M). Det finns också en del yngre riksdagsledamöter inom tex S och M och C (och även i L och MP) som har en öppen inställning i frågan, jag hoppas att de vågar, och tillåts, att stå upp för sin uppfattning.

DN har också redovisat hur de politiska partierna på sina hemsidor redovisar sin räddhågade inställning till en rätt till dödshjälp. Inser de inte att de backar in i framtiden, där individens rätt att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede kommer att vara en självklarhet, givetvis strängt reglerad.

Heder till Liberalerna och Miljöpartiet som vill utreda frågan om dödshjälp och till Moderaterna och Sverigedemokraterna som internt arbetar med frågan. Ris till Socialdemokraterna och Centerpartiet som är helt på tvärs med folkviljan och framtiden i denna viktiga fråga. Ros till Centerpartiets Ungdomsförbund som är för en rätt till dödshjälp.

Jag tror att den utredning som tvivelsutan snart måste tillsättas blir avgörande. Den utgår rimligen från Statens medicinskt-etiska råds (SMERs) gedigna kunskapssammanställning.

Viktigt blir också när politiska partier börjar inse väljarkraften i att förespråka det som de flesta medborgare faktiskt vill!
Vill Du stödja opinionsbildningen för en rätt till dödshjälp, gå gärna med i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död, och gärna också i FB-gruppen Vi stödjer Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp.
https://www.facebook.com/groups/3366369563374646/

https://www.dn.se/debatt/frivillig-dodshjalp-ar-en-mansklig-rattighet/