Låt mig ge mig ut på djupa vatten och problematisera lite kring tillverkning och försäljning av vapen, och av produkter "med dubbla användningsområden" (inte vapen, men som kan användas med militära kopplingar, typ gödselmedel, kommunikationsutrustning, radar mm).
Enklast vore ju att endast tillåta försäljning av vapen och "strategiska produkter" med dubbla användningsområden till tvättäkta demokratier. Om ens det.
Men riktigt så enkel är inte denna fråga.
1. Sverige har sedan länge ett förbud mot vapenexport. Dock kan tillstånd lämnas om försäljning sker till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm., om det därmed stärker försvarsindustrin i Sverige och därmed vår alliansfrihet. Tillstånd har lämnats i en sådan utsträckning att Sverige idag är bland världens 10 största vapenexportörer (2 procent av värdet) och exporterar mest vapen per person i världen.. Försvarsindustrin sysselsätter ca 30.000 personer och är Sveriges kanske mest högteknologiska industri och med stor civil spinoff.
Uppenbarligen är det en motsättning mellan att ha ett generellt förbud mot vapenexport och sedan i praktiken ge tillstånd till många länder i gränszonen av mänskliga rättigheter och demokrati. Antingen ska nuvarande praxis framgå av lagen, eller ska praxis ändras genom avsevärt färre exporttillstånd.
2. Debatten i Sverige domineras av åsikten att lagen om vapenexport ska skärpas, och att export endast bör kunna ske till verkliga demokratier. Miljöpartiet vill skära ner försvaret och vill att Sverige närmast ska sluta att exportera vapen, vilket torde medföra att försvarsindustrin till största delen avvecklas. Vänsterpartiet vill också skära ner försvaret och kraftigt minska vapenexporten. Folkpartiet och KD vill att vapenexport endast ska ske till goda demokratier, vilket torde minska exporten av vapen och strategiska produkter i betydande utsträckning. Centerpartiet har stämmobeslut på att vapenexportlagstiftningen bör skärpas. Riksdagen har med bred majoritet (inklusive S och M) begärt att regeringen ska återkomma med förslag till hur vapenexporten ska upphöra till "icke-demokratier".
Urban Ahlin (S) uttalade i maj 2011 i DN att "den lagändring som beställs från regeringen kommer att innebära stopp för vapenexport till länder som Saudiarabien".
I Svenska Dagbladet igår gör han en annan bedömning, se även intervju i Sydsvenskan.
Fredrick Reinfeldt försvarade i riksdagens frågestund för några dagar sedan med hetta att vapenexporten finns och ger jobb i Sverige.
3. Det är alldeles uppenbart att de länder som Sverige nu exporterar vapen till - t ex Saudiarabien - hade köpt samma vapen från annat håll om Sverige förbjudit detta, från t ex USA, Ryssland, Kina, Frankrike eller Storbrittannien. Att de valt att köpa från Sverige kan bero på goda handelsrelationer i övrigt, på bra produkter och kanske på att man vill minska stormaktsberoendet?
4. Visst ska handel med vapen - och även med produkter som är civila men kan användas militärt - omges av särskilda regelverk. Vi accepterar dock handel med "allt annat" till länder som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Pakistan, Indien, Thailand osv. Denna handel ger bl a länderna resurser till att bl a köpa vapen, men vi tillämpar sällan några handelsblockader.
Det är en skillnad mellan att sälja vapen - som stridsflygplan eller pansarvärnsgranater - eller produkter med dubbla användningsområden som tex gödselmedel eller kommunikationsutrustning. Det finns också stora gråzoner, hur ska t ex transportflygplan eller lastbilar räknas? Här är ISP:s definition.
Handeln med strategiska produkter lär enligt en uppgift omfatta 10 procent av EUs handel.
Det behövs alltså inga tillstånd för export av allt annat än vapen och strategiska produkter till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. För produkter med dubbla användningsområden erfordras tillstånd givet att länderna uppfyller vissa kriterier och för vapenexport är kraven hårdast.
5. FN-stadgan och den s.k folkrätten tillerkänner alla länder rätten att försvara sig mot angrepp, och att alltså ha ett försvar. EU har regelverk för vapenexport, och har sedan 1998 antagit en uppförandekod som dock inte har omvandlats till bindande beslut på grund av att Frankrike blockerar detta, rykten säger att man kanske vill öppna upp möjligheten att exportera till Kina. Dagens svenska regelverk för krigsmaterielexport presenteras så här på regeringens hemsida. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) skriver om EUs regler på sin hemsida.
6. Låt mig då lista några olika vägval för Sveriges export av vapen och strategiska produkter till länder som respekterar mänskliga rättigheter mm.
A. Driva på för gemensamma regelverk för vapenexport i FN och i EU och respektera dem. Följa EUs uppförandekod fastän den inte är bindande. (= dagens praxis..?)
B. Som A, fast med skärpning till att vara mer restriktiv till "icke-demokratier"?
C. Som B, fast endast tillåta vapenexport till "riktiga demokratier".
D. Som C, fast även klassa USA, Frankrike, Storbrittannien osv som befinnande sig i konflikter och därmed inte tillåta export till dem (MP-linjen).
E. Som D, fast med vidgade handelsbojkotter mot "icke-demokratier" som inte respekterar mänskliga rättigheter. (har knappast några förespråkare).
7. Vilket alternativ lutar det åt för Sveriges del? Min bedömning är att vi är på väg från A till B, eftersom både S och M verkar ligga i det häradet. Hur mycket mer restriktivt än idag blir då detta? Inte så lätt att säga, lyssna bara på Urban Ahlin! Men kanske Saudiarabien och några/en del länder till faller bort.
Alternativ C då, med stöd av V, MP, FP, KD och kanske C. Det skulle nog ge Sverige de strängaste exportreglerna bland länder med en egen försvarsindustri, och kunna leda till en betydande minskning och utlokalisering av denna. Men tveksamt alltså om riksdagen landar där.
8. Hur viktig är då exporten för att Sverige genom försvarsindustrin i landet - som till stor del numera är utlandsägd - ska kunna upprätthålla sin militära alliansfrihet? Tja, verkligheten är lite annorlunda idag än för flera decennier sedan. Sverige köper alltmer av sin försvarsmateriel från andra länder, och samarbetar nära med EU och Nato i internationella fredsinsatser, samt innefattas av EUs solidaritetsklausuler och sin egen ensidigt utfärdade solidaritetsdeklaration med Norge och Island. ISPs analys är denna, vapenexporten är fortsatt mycket viktig.
Man skulle också kunna se frågan utifrån det faktum att Sverige som resultat av sin historía idag har en betydande försvarsindustri och en stor export av vapen och strategiska produkter. Om Sverige ställer upp strängare krav för export av vapen och strategiska produkter än t ex EUs övriga länder kommer industrin sannolikt på sikt att minska och kanske i delar flytta ut. Samtidigt bidrar Sverige då inte längre - likt icke vapenexporterande länder i övrigt - till att exportera vapen eller strategiska produkter till ett antal länder i gråzonen och kan öka sin trovärdighet i utrikespolitiken.
9. Var landar jag själv, då? Jag tycker att de här frågeställningarna är komplicerade och svåra, enligt redovisningen ovan.
Men OK, vapen är vapen och där finns av lätt insedda skäl speciella regelverk. Jag finns liksom Centerpartiet i området mellan alternativ B och C, och jag tycker att det är grundläggande viktigt att driva på och följa de regelverk som EU-länderna har överenskommit om.
Sedan är frågan hur mycket strängare regler än detta som Sverige ska ha. Är alternativ B alltför "liberalt"? Är alternativ C väl avvägt eller borde man gå ännu längre?
Jag välkomnar dialog genom kommentarer och synpunkter! Och med risk för att få stark kritik för att jag tillåtit mig att problematisera.
Tillägg 2 april: Två socialdemokrater, Ulf Bjereld och Jan Nygren, för en dialog i denna artikel.. Nygren, numera Saab, menar att vapentillverkning och -handel behövs som världen ser ut. Bjereld, "broderskapare", menar att "Världen lider av för mycket vapenhandel. Om alla länder avstod från att exportera skulle det öka säkerheten. På sikt bör hela vapenexporten avvecklas."
Jag håller inte med Bjereld. Hur skulle t ex Hitler då ha stoppats, om alla länder resonerat så? Och utan egen vapenindustri, skulle Sverige då helt avveckla sitt försvar med undantag för den begränsade tillverkning som kanske fanns kvar i landet? Och tror Bjereld alltså att andra länder skulle resonera sammalunda och utan egen försvarsindustri upphöra med import och alltså lägga ned sina försvar?
Bjereld går t o m längre än Miljöpartiet. Jag inser fullt ut värdet av Ulf Bjerelds vision om en värld utan krig och terror. Men Ulf, där är vi inte idag och det är ett oerhört politiskt ansvar att ta konsekvenserna av ditt resonemang och låta Sverige gå i täten med att avveckla sitt försvar.
Läs även andra bloggares åsikter om vapenexport, försvar, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet
söndag, april 01, 2012
Danielsson vann mot Jordbruksverket - GD avgår!
Som lantbrukare har jag i likhet med många andra de senaste decennierna legat i strid med Staten representerad av Jordbruksverket. Jag överklagade med många andra riksdagens beslut att begära tillbaka en betydande del av "omställningspengarna" trots att de använts fullt ut enligt avtalet. Jag pålades enorma ränteavgifter när min "skuld" inte betalades. Domstol gav staten rätt i huvudfrågan, men fel i debiteringen av skyhöga dröjräntor..
Nu kan jag äntligen kassera hem en liten seger mot Jordbruksverket. , tillsammans med mängder av andra lantbrukare. Jag har några beteshagar med gräs och en del ekar och andra träd. För dessa har jag erhållit EU-ersättning från 1995, och ansökte och erhöll detta även för åren 2005 och 2006 och 2007 och 2008.
I efterhand kom Staten och påstod att jag borde insett att EU från 2005 ändrat sina regelverk för vad som ska klassas som bete, och att jag borde insett att det fanns för många träd på betesmarken, trots att Jordbruksverket varken upplyste om det eller slutade med att betala ut EU-ersättning..
För en vecka sedan kom ett brev från Jordbruksverket att man efter en dom i förvaltningsrätten - som gav mig rätt - nu lämnar tillbaka 3,17 stödrätter av de 4,65som man fråntog mig 2009, eftersom kammarrätten inte givit Jordbruksverket prövningstillstånd.
En seger för mig och tusentals andra lantbrukare som överklagat Jordbruksverkets bisarra beslut. Tyvärr får alla de ännu fler som drabbades på samma sätt men som inte överklagade inte tillbaka sina stödrätter, skulle jag tro.
Jag noterar också - idag den 1 april 2012 - att Jordbruksverkets GD Mats Persson meddelat att han kommer att avgå.
Sambandet mellan dessa två obestridliga fakta kanske inte ska överdrivas, men var för sig stämmer de definitivt.
Trots Jordbruksverkets agerande, klämda mellan sköldarna av EUs regelverk, har Mats Persson ändå varit en utmärkt GD, tillsatt efter Ing-Britt Irhammar på grund av sina tjänstemannameriter och med förlängt förordnande efter många GD-år till sommaren 2012.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksverket, jordbruk, staten, politik, lrf, betesmark, betesstöd
Nu kan jag äntligen kassera hem en liten seger mot Jordbruksverket. , tillsammans med mängder av andra lantbrukare. Jag har några beteshagar med gräs och en del ekar och andra träd. För dessa har jag erhållit EU-ersättning från 1995, och ansökte och erhöll detta även för åren 2005 och 2006 och 2007 och 2008.
I efterhand kom Staten och påstod att jag borde insett att EU från 2005 ändrat sina regelverk för vad som ska klassas som bete, och att jag borde insett att det fanns för många träd på betesmarken, trots att Jordbruksverket varken upplyste om det eller slutade med att betala ut EU-ersättning..
För en vecka sedan kom ett brev från Jordbruksverket att man efter en dom i förvaltningsrätten - som gav mig rätt - nu lämnar tillbaka 3,17 stödrätter av de 4,65som man fråntog mig 2009, eftersom kammarrätten inte givit Jordbruksverket prövningstillstånd.
En seger för mig och tusentals andra lantbrukare som överklagat Jordbruksverkets bisarra beslut. Tyvärr får alla de ännu fler som drabbades på samma sätt men som inte överklagade inte tillbaka sina stödrätter, skulle jag tro.
Jag noterar också - idag den 1 april 2012 - att Jordbruksverkets GD Mats Persson meddelat att han kommer att avgå.
Sambandet mellan dessa två obestridliga fakta kanske inte ska överdrivas, men var för sig stämmer de definitivt.
Trots Jordbruksverkets agerande, klämda mellan sköldarna av EUs regelverk, har Mats Persson ändå varit en utmärkt GD, tillsatt efter Ing-Britt Irhammar på grund av sina tjänstemannameriter och med förlängt förordnande efter många GD-år till sommaren 2012.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruksverket, jordbruk, staten, politik, lrf, betesmark, betesstöd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)