På 1960-talet togs tiggeriförbudet i Sverige bort. Det behövdes inte eftersom ingen skulle behöva tigga i Sverige, socialtjänsten skulle gripa in till alla utan resurser.
För typ 5 år sedan gjorde EUs fria rörlighet, och armodet för romer i Rumänien och Bulgarien, att idag ca 4-5.000 romer regelbundet finns över hela Sverige för att tigga.
Naturligtvis är tiggeriet organiserat, i så motto att det sitter typ bara en som tigger utanför affärer och på andra platser. Ibland uppstår tvister, och ibland berättar de som tigger att de får betala för platsen. Men samtidigt är de som tigger romer från olika byar och klaner/ släkter i Rumänien och Bulgarien, där de lever i stort armod.
Jag har skrivit och funderat kring detta tidigare på denna blogg, och har inte kategoriskt avfärdat tanken på att möjliggöra lokala förbud eller restriktioner i kommunerna, om man så vill.
Detta har ofta bemötts som typ oansvarigt.
Igår öppnade plötsligt civilminister Ardalan Shekarabi för detta tidigare otänkbara, att även Sverige skulle föra det möjligt för kommuner att begränsa eller förbjuda tiggeri. Moderaterna är positiva. Folkopinionen för, folkföreträdarna emot, typ.
Många krafter har reagerat mycket starkt mot detta, inom regeringen (Miljöpartiet), inom S både lokalt och centralt, inom alliansen C och L osv.
Men det finns även, intressant nog, även andra röster som liksom jag inte kategoriskt avvisar tanken.
T ex Alice Teodorescu i GP, Widar Andersson i Folkbladet, Stig-Björn Ljunggren (S), och Andreas Henriksson (Dagens Samhälle).
Dagen Nyheter öppnar för en mellanlinje, inga tiggeriförbud men att tillämpa de lagar som finns om t ex max tre månader i Sverige, inte vildcampa eller sova på gator, inte bryta mot sanitära eller nedskräpningsregler osv.
Några kamrater jag känner åkte bil 700 mil genom Europa och genom många städer, de noterade att de nästan inte såg några som tiggde.
För typ 5 år sedan gjorde EUs fria rörlighet, och armodet för romer i Rumänien och Bulgarien, att idag ca 4-5.000 romer regelbundet finns över hela Sverige för att tigga.
Naturligtvis är tiggeriet organiserat, i så motto att det sitter typ bara en som tigger utanför affärer och på andra platser. Ibland uppstår tvister, och ibland berättar de som tigger att de får betala för platsen. Men samtidigt är de som tigger romer från olika byar och klaner/ släkter i Rumänien och Bulgarien, där de lever i stort armod.
Jag har skrivit och funderat kring detta tidigare på denna blogg, och har inte kategoriskt avfärdat tanken på att möjliggöra lokala förbud eller restriktioner i kommunerna, om man så vill.
Detta har ofta bemötts som typ oansvarigt.
Igår öppnade plötsligt civilminister Ardalan Shekarabi för detta tidigare otänkbara, att även Sverige skulle föra det möjligt för kommuner att begränsa eller förbjuda tiggeri. Moderaterna är positiva. Folkopinionen för, folkföreträdarna emot, typ.
Många krafter har reagerat mycket starkt mot detta, inom regeringen (Miljöpartiet), inom S både lokalt och centralt, inom alliansen C och L osv.
Men det finns även, intressant nog, även andra röster som liksom jag inte kategoriskt avvisar tanken.
T ex Alice Teodorescu i GP, Widar Andersson i Folkbladet, Stig-Björn Ljunggren (S), och Andreas Henriksson (Dagens Samhälle).
Dagen Nyheter öppnar för en mellanlinje, inga tiggeriförbud men att tillämpa de lagar som finns om t ex max tre månader i Sverige, inte vildcampa eller sova på gator, inte bryta mot sanitära eller nedskräpningsregler osv.
Några kamrater jag känner åkte bil 700 mil genom Europa och genom många städer, de noterade att de nästan inte såg några som tiggde.