Dagens debattartikel i Svenska Dagbladet från de tre partiledarna i opposition är anmärkningsvärd.
Det är en sak om vänsterpartiet och miljöpartiet föregriper den miljöprövning av den planerade gasledningen som ska ske av tillåtligheten enligt de internationella och nationella regelverk som finns.
Men att socialdemokraterna tar ställning för ett blankt nej från Sverige mitt under pågående miljöprövning är mycket anmärkningsvärt. Sverige ska alltså enligt (s) driva en "blankt nej"-linje tillsammans med de baltiska staterna och Polen och i så fall mot Ryssland och flera länder på kontinenten med Tyskland i spetsen. Även Danmark och Finland avvaktar naturligtvis miljöprövningen.
Miljöaspekterna är också komplicerade. Tyskland och kontinentländerna importerar stora mängder fossil gas från främst Ryssland, vilken i stora delar ersätter det miljömässigt sämre kolet. Självfallet är en förutsättning för en ev. gasledning att den klarar högt uppsatta miljö- och andra krav.
Det är inte heller säkert att en gasledning för transport av gas är miljömässigt sämre jämfört med att dessa transporter utan miljöprövning istället sker genom allt större faryg på östersjöns yta. Oljetrafiken i östersjön har flerdubblats på kort tid och en stor tankerolycka skulle vara förödande för Östersjön.
Det är mycket förvånande att socialdemokraterna, som så länge styrt Sverige, under sin nya partiledare skjuter vilt från höften i en viktig internationell fråga i vårt närområde med bäring på både miljö och Sveriges förbindelser med sina grannländer.
måndag, november 26, 2007
lördag, november 24, 2007
Upp till kamp för KRONAN - not
Sveriges trygghet i världen och i nordeuropa beror inte längre i grunden av ett eget invasionsförsvar och en egen försvarsindustri. Världen blir alltmer sammanflätad, och vår säkerhet beror främst av att vi tillsammans med andra kan samarbeta för fred och säkerhet därhelst inom- och mellanstatliga konflikter är för handen. Därför deltar Sverige med engagemang i EUs gemensamma försvars och säkerhetspolitik (GFSP) och har nära samarbete med Atlantpakten/(Nato) (26 länder i Nordamerika och Europa)genom dess Partnerskap För Fred (PFP på engelska). Sverige ökar också nu sitt militära samarbete med sina nordiska grannar vilket är en positiv utveckling.
På det ekonomiska samarbetets område är Sverige sedan 1995 medlem i Europeiska unionen. Som riksdagsledamot och ledamot i EU-nämnden ser jag mycket av detta samarbete inifrån, och det är glädjande att se hur nära och förtroendefullt EUs länder möter framtiden tillsammans på viktiga områden; fri inre marknad för människor, handel, kapital och tjänster, fred och säkerhet, trygghet mot terror och grova brott och gemensamma krafttag för miljön och mot klimathotet inom och utom Europa.
Jag är mycket glad över att Sverige blev medlem i EU 1995, och är övertygad om att detta betyder mycket för oss själva, men även en del för EU och Europa! EU-skepticismen finns fortfarande rätt rotad i Sverige men det är glädjande att opionen långsamt verkar svänga över åt som jag tycker rätt håll.
En viktig del av EU-samarbetet är att inte ha 27 olika valutor utan en gemensam valuta, euron. Tack vare att de flesta EU-länder har gått in i eurosamarbetet räcker det för oss själva och näringslivet att växla till oss euros när vi reser eller gör affärer med t ex Tyskland, Frankrike, Italien och Finland. De tre baltiska länderna vill gå med i euro-samarbetet så fort de uppfyller stabilitetskraven, och Danmarks nygamla "allians"-regering vill åter pröva frågan i en folkomröstning, tillsammans med några andra undantag på bl a försvarsområdet där Danmark står vid sidan av EU-samarbetet.
Sverige röstade vid folkomröstningen om euron kraftigt nej, i trygghetslängtan efter mordet på Anna Lindh och efter en utdragen debatt med rätt negativa förtecken. Och jag kan hålla med om att Sverige uppenbarligen lever väl utanför euron än så länge, och kanske länge till om vi skulle vilja. Samtidigt är det nog för väl att de flesta andra EU-länder har infört euron och förenklat resande och handel genom detta.
Sveriges motiv för att behålla sin älskade krona är att EU är stort med ekonomiska olikheter mellan länderna och att det är bra med en egen riksbank och en egen räntesättningsmöjlighet. Detta motiv borde rimligen gälla för alla EU-länder, även för det stora flertal som har euron eller vill införa den.
Tack vare EU-samarbetet ökar nu den ekonomiska integrationen och på samma sätt som medelhavsländernas ekonomi och politiska stabilitet förbättrats kraftigt genom EU, så sker nu samma sak med de forna östeuropaländerna som blivit medlemmar. Denna utveckling borde rimligen underlätta för Sverige att långt efter de allra flesta EU-länderna försiktigt våga inträde i eurosamarbetet.
Den här frågan är med respekt för folkomröstningen inte aktuell under denna mandatperiod.
Jag välkomnar en ärlig och öppen diskussion om euron som lämpligen kan börja nu, och så får vi se om frågan ska väckas under nästa mandatperiod eller ej.
Min egen mening är att de argument som gjorde att bl a centerpartiet valde nej-linjen i folkomröstningen - obalansen i ekonomisk utveckling inom EU och värdet av att studera eurons funktion under några konjunkturcykler - nu är tillgodosedda och situationen väl lämpad för att även Sverige ska kunna ansluta sig under nästa decennium.
På det ekonomiska samarbetets område är Sverige sedan 1995 medlem i Europeiska unionen. Som riksdagsledamot och ledamot i EU-nämnden ser jag mycket av detta samarbete inifrån, och det är glädjande att se hur nära och förtroendefullt EUs länder möter framtiden tillsammans på viktiga områden; fri inre marknad för människor, handel, kapital och tjänster, fred och säkerhet, trygghet mot terror och grova brott och gemensamma krafttag för miljön och mot klimathotet inom och utom Europa.
Jag är mycket glad över att Sverige blev medlem i EU 1995, och är övertygad om att detta betyder mycket för oss själva, men även en del för EU och Europa! EU-skepticismen finns fortfarande rätt rotad i Sverige men det är glädjande att opionen långsamt verkar svänga över åt som jag tycker rätt håll.
En viktig del av EU-samarbetet är att inte ha 27 olika valutor utan en gemensam valuta, euron. Tack vare att de flesta EU-länder har gått in i eurosamarbetet räcker det för oss själva och näringslivet att växla till oss euros när vi reser eller gör affärer med t ex Tyskland, Frankrike, Italien och Finland. De tre baltiska länderna vill gå med i euro-samarbetet så fort de uppfyller stabilitetskraven, och Danmarks nygamla "allians"-regering vill åter pröva frågan i en folkomröstning, tillsammans med några andra undantag på bl a försvarsområdet där Danmark står vid sidan av EU-samarbetet.
Sverige röstade vid folkomröstningen om euron kraftigt nej, i trygghetslängtan efter mordet på Anna Lindh och efter en utdragen debatt med rätt negativa förtecken. Och jag kan hålla med om att Sverige uppenbarligen lever väl utanför euron än så länge, och kanske länge till om vi skulle vilja. Samtidigt är det nog för väl att de flesta andra EU-länder har infört euron och förenklat resande och handel genom detta.
Sveriges motiv för att behålla sin älskade krona är att EU är stort med ekonomiska olikheter mellan länderna och att det är bra med en egen riksbank och en egen räntesättningsmöjlighet. Detta motiv borde rimligen gälla för alla EU-länder, även för det stora flertal som har euron eller vill införa den.
Tack vare EU-samarbetet ökar nu den ekonomiska integrationen och på samma sätt som medelhavsländernas ekonomi och politiska stabilitet förbättrats kraftigt genom EU, så sker nu samma sak med de forna östeuropaländerna som blivit medlemmar. Denna utveckling borde rimligen underlätta för Sverige att långt efter de allra flesta EU-länderna försiktigt våga inträde i eurosamarbetet.
Den här frågan är med respekt för folkomröstningen inte aktuell under denna mandatperiod.
Jag välkomnar en ärlig och öppen diskussion om euron som lämpligen kan börja nu, och så får vi se om frågan ska väckas under nästa mandatperiod eller ej.
Min egen mening är att de argument som gjorde att bl a centerpartiet valde nej-linjen i folkomröstningen - obalansen i ekonomisk utveckling inom EU och värdet av att studera eurons funktion under några konjunkturcykler - nu är tillgodosedda och situationen väl lämpad för att även Sverige ska kunna ansluta sig under nästa decennium.
Etiketter:
centerpartiet,
diverse,
EU,
internationellt
fredag, november 23, 2007
Fossil gasledning i östersjön
Jag skrev en debattartikel i Dagens Industri för några veckor sedan om den fossila gasen. Med summeringen att transportmängderna av fossila bränslen - olja och gas - genom Östersjön flerdubblats på bara några år, och fortsätter att öka. Att Rysslands intressen i Östersjön av fartygstrafiken är stora, och att en gasledning på bottnen kanske ökar behovet av att ha tillsyn över fartyg och ledning men inte i någon betydande utsträckning. Att Sverige kraftigt ska kräva att ledningen måste miljögodkännas fullt ut och att den inte får kopplas ihop med militära ändamål. Men att ledningen i övrigt - om den uppfyller dessa krav - får accepteras.
Handel mellan länder - även med energi - är i grunden freds- och säkerhetsbefrämjande, liksom handel med kol och stål lade grunden till EU för att förhindra kommande krig. Det finns förvisso mycket att säga om Rysslands politiska liv och utveckling, och många oroande utvecklingstendenser. Men Ryssland har väldiga mängder olja och gas, och kontinenten har väldiga importbehov av detta och det vore anmärkningsvärt om dessa båda parter inte kunde mötas i affärer, även om den ena är parten kan kritiseras för sin kommunistiska fruktansvärda historia och nuvarande ostadighet.
Vad gäller en ev avstickare in till Mälardalen från den eventuella östersjöledningen är jag mycket tveksam till om Sverige behöver mer gas, främst beroende på våra miljömål. Om tillstånd skulle ges är det avgörande att gasen ska ersätta främst olja i tung industri, främja gasens expansion som drivmedel och underlätta biogasens utveckling.
Handel mellan länder - även med energi - är i grunden freds- och säkerhetsbefrämjande, liksom handel med kol och stål lade grunden till EU för att förhindra kommande krig. Det finns förvisso mycket att säga om Rysslands politiska liv och utveckling, och många oroande utvecklingstendenser. Men Ryssland har väldiga mängder olja och gas, och kontinenten har väldiga importbehov av detta och det vore anmärkningsvärt om dessa båda parter inte kunde mötas i affärer, även om den ena är parten kan kritiseras för sin kommunistiska fruktansvärda historia och nuvarande ostadighet.
Vad gäller en ev avstickare in till Mälardalen från den eventuella östersjöledningen är jag mycket tveksam till om Sverige behöver mer gas, främst beroende på våra miljömål. Om tillstånd skulle ges är det avgörande att gasen ska ersätta främst olja i tung industri, främja gasens expansion som drivmedel och underlätta biogasens utveckling.
tisdag, november 20, 2007
I öster- och västerled
Några intryck, då från försvarsberedningens intensiva resa till Kina och USA. Jag börjar med att klippa in miljöpartiets Annika Nordgren Kristenssons kommentar på sin blogg, en mycket läsvärd sådan trots namnet (?) "www.Falköpingsskvaller.blogspot.com"...Annika har varit med i försvarsberedningen sedan 1995, och är omvittnat mycket kunnig.
"Det blev inte något bloggande från Försvarsberedningens resa till Kina och USA. Det berodde dels på ett intensivt program och dels på avsaknad av trådlösa nätverk vid rätt tillfälle.
Det kommer ta lite tid att smälta alla intryck och budskap. Men för alla de som eventuellt undrar om det var klokt av beredningen att åka utomlands i tio dagar när den rapport som vi arbetar med snart skall överlämnas till regeringen, till er vill jag säga att beredningen trots ett tätt program utnyttjade varje tillfälle att arbeta med rapporten. I en lounge i San Francisco, på ambassaden i Washington efter dagens program, på hotell (istället för att sova, enligt principen det kan man göra när man är död)...
Det är effektivt att kunna föra samtal med alla inblandade kring de frågor vi diskuterade, ingen som skyndade iväg till riksdagsgrupp eller andra möten (eller kunde fly undan!), utan diskussioner fortsatte under transporter till möten, under flygningar och vid måltider.
Ordförande Göran Lennmarker (m) går från klarhet till klarhet och imponerade på samtliga ledamöter med brillianta sammanfattningar, skarpa frågor och över huvud taget ett skickligt sätt att leda delegationen. Ambassaden i Beijing hade utformat ett oerhört gediget program, Sheriffen i Los Angeles, med sitt resoluta intryck, kommer jag att minnas länge liksom det gula täcket över Beijing (värre sedan sist jag var där) och informationen om att där öppnas två kolkraftverk i veckan. Den nya ambassaden, Sweden House, i Washington, både förtjuste och förbryllade en aning, det sistnämnda med anledning av att man har byggt det med material från många platser på jorden, utom från USA eller Sverige.
Programmet under hela resan, i Beijing, Los Angeles och Washington D.C, illustrerade det faktum att försvars- och säkerhespolitik omfattar långt mycket mer än de militära frågorna."
Så några av mina intryck:
* Mitt intryck av det väldiga landet Kina är blandade, men grundtonen är positiv. Landet är fortfarande en enpartistat, en kommunistdiktatur. Men frågan är hur kulturrevolutionens och inbördeskrigets Mao (med många miljoner liv på sitt samvete) hade känt igen sig idag. Efter Maos död valde efterträdaren Deng att släppa loss marknadskrafterna, och en fantastisk ekonomisk utveckling som lyft flera hundra miljoner människor från extrem fattigdom satte fart. Ryssland efter kommunismens fall började ju med politisk demokrati och en chockövergång från planekonomi. Kina börjar med frihandel och marknadsekonomi i stor utsträckning, men kommunistdiktaturen består. Dock är de liberala krafterna starka och påverkar hela samhällets utveckling, så trycket på öppenhet och frihet är allt starkare i landet och delvis kanske även inom KKP (Kinas kommunistiska parti). Lagstiftning och domstolsväsende utvecklas i rätt riktning, men Kina är alltfort en enpartistat där mänskliga rättigheter kränks och där yttandefriheten är begränsad.
* Det finns ca 1 miljard 340 miljoner kineser, dvs ca 150 gånger antalet svenskar...
Landet söker alltmer desperat efter energi (olja, gas, kol mm), vatten är en bristvara i osv. Man är både ett u-land och ett i-land, i tillväxtens spår ökar både miljöförstöring och CO2-utsläpp.
* Med en allt starkare ekonomi så ökar även satsningarna på försvaret, även om dess andel av BNP på i häradet kanske 3 procent ligger långt under Maos nivåer. Kina eftersträvar enligt sig själva harmoni och stabilitet för fortsatt ekonomisk utveckling, vilket delvis torde stämma....(och vilket även Göran Persson upptäckte...).
* Efter inbördeskriget på 1940-talet flydde den besegrade nationalistarmén - Kuomintang - till Taiwan, en stor ör nära Kinas kust med idag ca 90 miljoner invånare och en stark ekonomi. Kina ser -liksom FN - Taiwan som en del av Kina och frågan om "återförening" står mycket högt upp på dagordningen.
* Kina är ett fullbefolkat land, medan dess granne Ryssland är ett än väldigare land med enorma naturresurser och en sjunkande befolkning på snart under 140 miljoner människor ("bara" 16 gånger Sveriges befolkning)...
* Den enorma jakten på fossil och förnybar energi i världen är och kommer uppenbarligen att vara en ständig konfliktskapande faktor, som mycket noga måste analyseras och följas. I Sveriges närområde finns Rysslands väldiga olje- och gastillgångar och även den kommande exploateringen av stora tillgångar norr om oss i Barents hav.
* Beijing/Peking ligger i "Mittens rike" i "tvåflodslandet" med mycket bördiga slätter, där starka kulturer mycket tidigt växte fram. Bara några mil i väster börjar sedan bergen visa sig som fortsätter in i Gobiöknen och i asiens väldiga bergsområden och högplatåslätter. Därifrån kom under århundraden ryttarfolk i mindre eller stora skaror och plundrade och krigade. Därför byggdes den väldiga muren för 1-2.000 år sedan, ett mäktigt 600 mil långt byggnadsverk som tidvis tog 1/4 av Kinas dåvarande befolkning i anspråk...Muren besteg vi i brittsommarväder där den slingrade sig fram någon halvmil från slätten längs bergskammarna.
"Det blev inte något bloggande från Försvarsberedningens resa till Kina och USA. Det berodde dels på ett intensivt program och dels på avsaknad av trådlösa nätverk vid rätt tillfälle.
Det kommer ta lite tid att smälta alla intryck och budskap. Men för alla de som eventuellt undrar om det var klokt av beredningen att åka utomlands i tio dagar när den rapport som vi arbetar med snart skall överlämnas till regeringen, till er vill jag säga att beredningen trots ett tätt program utnyttjade varje tillfälle att arbeta med rapporten. I en lounge i San Francisco, på ambassaden i Washington efter dagens program, på hotell (istället för att sova, enligt principen det kan man göra när man är död)...
Det är effektivt att kunna föra samtal med alla inblandade kring de frågor vi diskuterade, ingen som skyndade iväg till riksdagsgrupp eller andra möten (eller kunde fly undan!), utan diskussioner fortsatte under transporter till möten, under flygningar och vid måltider.
Ordförande Göran Lennmarker (m) går från klarhet till klarhet och imponerade på samtliga ledamöter med brillianta sammanfattningar, skarpa frågor och över huvud taget ett skickligt sätt att leda delegationen. Ambassaden i Beijing hade utformat ett oerhört gediget program, Sheriffen i Los Angeles, med sitt resoluta intryck, kommer jag att minnas länge liksom det gula täcket över Beijing (värre sedan sist jag var där) och informationen om att där öppnas två kolkraftverk i veckan. Den nya ambassaden, Sweden House, i Washington, både förtjuste och förbryllade en aning, det sistnämnda med anledning av att man har byggt det med material från många platser på jorden, utom från USA eller Sverige.
Programmet under hela resan, i Beijing, Los Angeles och Washington D.C, illustrerade det faktum att försvars- och säkerhespolitik omfattar långt mycket mer än de militära frågorna."
Så några av mina intryck:
* Mitt intryck av det väldiga landet Kina är blandade, men grundtonen är positiv. Landet är fortfarande en enpartistat, en kommunistdiktatur. Men frågan är hur kulturrevolutionens och inbördeskrigets Mao (med många miljoner liv på sitt samvete) hade känt igen sig idag. Efter Maos död valde efterträdaren Deng att släppa loss marknadskrafterna, och en fantastisk ekonomisk utveckling som lyft flera hundra miljoner människor från extrem fattigdom satte fart. Ryssland efter kommunismens fall började ju med politisk demokrati och en chockövergång från planekonomi. Kina börjar med frihandel och marknadsekonomi i stor utsträckning, men kommunistdiktaturen består. Dock är de liberala krafterna starka och påverkar hela samhällets utveckling, så trycket på öppenhet och frihet är allt starkare i landet och delvis kanske även inom KKP (Kinas kommunistiska parti). Lagstiftning och domstolsväsende utvecklas i rätt riktning, men Kina är alltfort en enpartistat där mänskliga rättigheter kränks och där yttandefriheten är begränsad.
* Det finns ca 1 miljard 340 miljoner kineser, dvs ca 150 gånger antalet svenskar...
Landet söker alltmer desperat efter energi (olja, gas, kol mm), vatten är en bristvara i osv. Man är både ett u-land och ett i-land, i tillväxtens spår ökar både miljöförstöring och CO2-utsläpp.
* Med en allt starkare ekonomi så ökar även satsningarna på försvaret, även om dess andel av BNP på i häradet kanske 3 procent ligger långt under Maos nivåer. Kina eftersträvar enligt sig själva harmoni och stabilitet för fortsatt ekonomisk utveckling, vilket delvis torde stämma....(och vilket även Göran Persson upptäckte...).
* Efter inbördeskriget på 1940-talet flydde den besegrade nationalistarmén - Kuomintang - till Taiwan, en stor ör nära Kinas kust med idag ca 90 miljoner invånare och en stark ekonomi. Kina ser -liksom FN - Taiwan som en del av Kina och frågan om "återförening" står mycket högt upp på dagordningen.
* Kina är ett fullbefolkat land, medan dess granne Ryssland är ett än väldigare land med enorma naturresurser och en sjunkande befolkning på snart under 140 miljoner människor ("bara" 16 gånger Sveriges befolkning)...
* Den enorma jakten på fossil och förnybar energi i världen är och kommer uppenbarligen att vara en ständig konfliktskapande faktor, som mycket noga måste analyseras och följas. I Sveriges närområde finns Rysslands väldiga olje- och gastillgångar och även den kommande exploateringen av stora tillgångar norr om oss i Barents hav.
* Beijing/Peking ligger i "Mittens rike" i "tvåflodslandet" med mycket bördiga slätter, där starka kulturer mycket tidigt växte fram. Bara några mil i väster börjar sedan bergen visa sig som fortsätter in i Gobiöknen och i asiens väldiga bergsområden och högplatåslätter. Därifrån kom under århundraden ryttarfolk i mindre eller stora skaror och plundrade och krigade. Därför byggdes den väldiga muren för 1-2.000 år sedan, ett mäktigt 600 mil långt byggnadsverk som tidvis tog 1/4 av Kinas dåvarande befolkning i anspråk...Muren besteg vi i brittsommarväder där den slingrade sig fram någon halvmil från slätten längs bergskammarna.
Etiketter:
försvarsberedning,
internationellt,
kommunism
lördag, november 17, 2007
vänsterpartist försvarar kommunismens brott - mycket illa
"Varför skuldbelägga kommunismen, Björklund?
Redan för 10 år sedan föreslog vänsterpartiet att historia skulle bli ett kärnämne i gymnasieskolan. Därför var det bra när högerregeringen meddelade att den äntligen har beslutat sig för att genomföra detta förslag - tills det avslöjades att det handlar om en statligt styrd och ideologiskt präglad historieundervisning. Utbildningsminister Jan Björklund tänker skriva om kursplanen för historia så att den föreskriver att det ska ingå undervisning om "Sovjetkommunismens massmord".
Varför inte tvinga historielärarna att undervisa om korstågen? Utplånandet av ursprungsbefolkningen på den amerikanska kontinenten? Den transatlantiska slavhandeln? Den etniska rensningen av Tasmanien? Massmordet på kommunister i Indonesien? Varför inte ålägga lärarna att undervisa om att Jan Björklund ville att Sverige skulle delta i USA:s anfallskrig och ockupation av Irak, som hittills har kostat 1,2 miljoner irakier livet och drivit ännu fler på flykt?
Man kan räkna upp hur många otäcka händelser som helst i historien som alla borde ha kunskap om. Att välja ut några enstaka företeelser, som sägs överskugga allt annat hemskt i historien, leder till att eleverna inte får lära sig att se sammanhangen och utvecklingslinjerna i historien.
Jan Björklunds syfte med förslaget är inte att måna om elevernas kunskaper eller försvara demokratin. Genom att politisera historieundervisningen vill han misstänkliggöra, skuldbelägga och svärta ner dem som i dag kritiserar kapitalismen och liberalismen - det vill säga alla som står till vänster.
Rossana Dinamarca
Riksdagsledamot (v)
Utbildningsutskottet"
Jag har uppfattat Rossana Dinamarca som en rätt balanserad vänsterpartist ibland. Men vad är det hon ger uttryck för i uttalandet ovan.
Kommunismens oerhörda brott under Sovjetunionen och Stalin med skräckvälde, deporteringar, enorma lägerfängelser (GULAG), framtvingade svältkatastrofer, i nivån 40 miljoner människor mördade.....allt detta är "någon enstaka företeelse i världshistorien" i nivå med nordamerikas kolonisering eller invasionen i Irak.
Så kan nästan bara en kommunist uttrycka sig, det är besynnerligt att ränderna aldrig vill gå ur i vänsterpartiet.
Redan för 10 år sedan föreslog vänsterpartiet att historia skulle bli ett kärnämne i gymnasieskolan. Därför var det bra när högerregeringen meddelade att den äntligen har beslutat sig för att genomföra detta förslag - tills det avslöjades att det handlar om en statligt styrd och ideologiskt präglad historieundervisning. Utbildningsminister Jan Björklund tänker skriva om kursplanen för historia så att den föreskriver att det ska ingå undervisning om "Sovjetkommunismens massmord".
Varför inte tvinga historielärarna att undervisa om korstågen? Utplånandet av ursprungsbefolkningen på den amerikanska kontinenten? Den transatlantiska slavhandeln? Den etniska rensningen av Tasmanien? Massmordet på kommunister i Indonesien? Varför inte ålägga lärarna att undervisa om att Jan Björklund ville att Sverige skulle delta i USA:s anfallskrig och ockupation av Irak, som hittills har kostat 1,2 miljoner irakier livet och drivit ännu fler på flykt?
Man kan räkna upp hur många otäcka händelser som helst i historien som alla borde ha kunskap om. Att välja ut några enstaka företeelser, som sägs överskugga allt annat hemskt i historien, leder till att eleverna inte får lära sig att se sammanhangen och utvecklingslinjerna i historien.
Jan Björklunds syfte med förslaget är inte att måna om elevernas kunskaper eller försvara demokratin. Genom att politisera historieundervisningen vill han misstänkliggöra, skuldbelägga och svärta ner dem som i dag kritiserar kapitalismen och liberalismen - det vill säga alla som står till vänster.
Rossana Dinamarca
Riksdagsledamot (v)
Utbildningsutskottet"
Jag har uppfattat Rossana Dinamarca som en rätt balanserad vänsterpartist ibland. Men vad är det hon ger uttryck för i uttalandet ovan.
Kommunismens oerhörda brott under Sovjetunionen och Stalin med skräckvälde, deporteringar, enorma lägerfängelser (GULAG), framtvingade svältkatastrofer, i nivån 40 miljoner människor mördade.....allt detta är "någon enstaka företeelse i världshistorien" i nivå med nordamerikas kolonisering eller invasionen i Irak.
Så kan nästan bara en kommunist uttrycka sig, det är besynnerligt att ränderna aldrig vill gå ur i vänsterpartiet.
onsdag, november 14, 2007
en partiledning som obstruerar...
Centerpartiet är en drivande kraft i Allians för Sverige, och arbetar hårt för harmoni och samarbete mellan alliansens partier, vilket är nyckeln för en ny valseger 2010.
Därför är det mycket positivt att alliansregeringen utvecklat en bra samarbetskultur där man istället för att blockera beslut kompromissar och hittar lösningar.
Tyvärr ser vi nu ett återfall i partiegoism och splittring när moderaterna nu som jag ser det obstruerar i regionfrågan genom både sin partisekreterare och sin partiordförande.
Det gör mig oerhört besviken och lite upprörd.
En enig regionkommitté med representanter för alla partier lade förslag att makten i Sverige skulle flyttas ut till ett antal regioner. Moderaternas linje med centrala riksbeslut och stora kommuner utan regionnivå, den föll. Även inom moderaterna finns starka krafter som inser värdet av starka regioner med mycket inflytande.
Men trots att moderaternas linje fallit inlägger man nu efter ingripande av några landshövdingar - som det verkar - sitt veto mot att Sverige utanför Skåne och Västra Götaland ska kunna bilda liknande regioner om man själva vill.
Jag är ju östgöte och där ser vi brett över alla partigränser den regionala kraft som nu styr utvecklingen i de två stora regioner som utan större ståhej bildades på 1990-talet, och som fungerar allt bättre och där ingen vad jag förstår vill backa tillbaka till den gamla länsstrukturen. I Östergötland riskerar vi att hamna allt mer på efterkälken.
Det här är en fråga som lämpar sig väl för representativ demokrati och som inte engagerar folket - utöver en del landshövdingar som gillar många län - så där väldigt. Landstingsvalen brukar inte vara de mest heta, och skulle de utsträckas över ett större område för att bättre kunna styra t ex väg- och järnvägssatsningar och sjukvård mm, så är det nog ingen stor dramatik i det för väljarna.
I Östergötland råder det också en stor samstämmighet att en region tillsammans med hela eller delar av Småland är ett mycket intressant alternativ, t ex Östergötland, Kalmar, Jönköping och ev Kronoberg.
Skulle samma intresse efter diskussioner med den utsedde förhandlingsmannen finnas i andra län förvägra vi nu enligt den moderate partisekreteraren rätten att handla, och frågan kan bli en långbänk utan ände, där Östergötland delvis trampar vatten samtidigt som de regioner som fått moderaternas välsignande (Skåne och västra Götaland - ångar vidare.
Det är ett stort ansvar som partiet nu tar på sig, och jag hoppas att man tar för stora ord i sina munnar. Regeringen har ju faktiskt utsett en förhandlare, och i enighet uttalat att finns intresse i länen ska regioner kunna bildas. Jag utgår ifrån att dessa regeringsbesked faktiskt gäller.
Mot den bakgrunden är det särskilt oförklarligt och trist med de moderata signalerna.
Därför är det mycket positivt att alliansregeringen utvecklat en bra samarbetskultur där man istället för att blockera beslut kompromissar och hittar lösningar.
Tyvärr ser vi nu ett återfall i partiegoism och splittring när moderaterna nu som jag ser det obstruerar i regionfrågan genom både sin partisekreterare och sin partiordförande.
Det gör mig oerhört besviken och lite upprörd.
En enig regionkommitté med representanter för alla partier lade förslag att makten i Sverige skulle flyttas ut till ett antal regioner. Moderaternas linje med centrala riksbeslut och stora kommuner utan regionnivå, den föll. Även inom moderaterna finns starka krafter som inser värdet av starka regioner med mycket inflytande.
Men trots att moderaternas linje fallit inlägger man nu efter ingripande av några landshövdingar - som det verkar - sitt veto mot att Sverige utanför Skåne och Västra Götaland ska kunna bilda liknande regioner om man själva vill.
Jag är ju östgöte och där ser vi brett över alla partigränser den regionala kraft som nu styr utvecklingen i de två stora regioner som utan större ståhej bildades på 1990-talet, och som fungerar allt bättre och där ingen vad jag förstår vill backa tillbaka till den gamla länsstrukturen. I Östergötland riskerar vi att hamna allt mer på efterkälken.
Det här är en fråga som lämpar sig väl för representativ demokrati och som inte engagerar folket - utöver en del landshövdingar som gillar många län - så där väldigt. Landstingsvalen brukar inte vara de mest heta, och skulle de utsträckas över ett större område för att bättre kunna styra t ex väg- och järnvägssatsningar och sjukvård mm, så är det nog ingen stor dramatik i det för väljarna.
I Östergötland råder det också en stor samstämmighet att en region tillsammans med hela eller delar av Småland är ett mycket intressant alternativ, t ex Östergötland, Kalmar, Jönköping och ev Kronoberg.
Skulle samma intresse efter diskussioner med den utsedde förhandlingsmannen finnas i andra län förvägra vi nu enligt den moderate partisekreteraren rätten att handla, och frågan kan bli en långbänk utan ände, där Östergötland delvis trampar vatten samtidigt som de regioner som fått moderaternas välsignande (Skåne och västra Götaland - ångar vidare.
Det är ett stort ansvar som partiet nu tar på sig, och jag hoppas att man tar för stora ord i sina munnar. Regeringen har ju faktiskt utsett en förhandlare, och i enighet uttalat att finns intresse i länen ska regioner kunna bildas. Jag utgår ifrån att dessa regeringsbesked faktiskt gäller.
Mot den bakgrunden är det särskilt oförklarligt och trist med de moderata signalerna.
Etiketter:
alliansen,
diverse,
östergötland
tisdag, november 13, 2007
reserapport och svarta tjänster
Ursäkta ett alldeles för långt dröjsmål.
Det ska aldrig hända igen, vilket jag även hävdat i några decennier när jag ibland råkat komma för sent, vilket är och förblir oartigt....
Jag har tillbringat tiden tillsammans med Försvarsberedningen (en från varje parti plus experter och sekretariat) på en mycket givande resa till China och USA. Med säkerhetsläget i världen och för Sverige och vårt närområde i fokus.
Vår säkerhet tryggas i dagens globaliserade värld bäst genom att Sverige tillsammans med andra bidrar till fred och säkerhet där denna hotas eller ligger i spillror. Vi gör det främst inom ramen för FN, EU och Parterskap för Fred (samarbete med NATO).
Jag återkommer strax med några intryck.
Under tiden i österled så lämnade Ulrika Schenström in som statssekreterare, sedan fokus övergått från smygtagna pussar till intag av en del vin. Vilket ju är allvarligt, om man samtidigt har krisberedskapsansvar. Jag lyssande på Maud Olofsson som i ekots lördagsintervju menade att kvinnor granskas hårdare (Sahlin, Borelius m fl). Jag instämmer i detta.
Det har också rasat in svarttjänstsdebatt i sedvanligt svenskt - ja, även utrikes givetvis - mediedrev. Den politiker som levt bland folket och bytt tjänster eller köpt några mindre sådana har sågats med fotknölarna, många har gjort avbön - äkta eller falska pudlar, vad vet jag - i riktigt ryska orgier i självkritik och avbön. Nästan alla riksdagsledamöter svarar blankt nej på frågan om de någonsin i sina liv köpt någoting utan kvitto, vilket gör mig lite fundersam. Är det så många ungdomsförbundspolitiker som från tonåren insett det politiskt korrekta?
Mitt svar, sms:at lite sent från China, var Ja, jag har köpt svarta tjänster ett antal gånger, inte så många men ändå.
Och jag nämnde barnpassning (vem har inte givit grannflickan en peng för en kväll), hårklippning (en bekant som var duktig och klippte mig några gånger), och bilreparation (en kompis som hjälpte till att reparera bilen).
Medias indignation över att politiker befattat sig med dessa olagligheter har varit stor, och fördömanden har gjorts en masse på ledarsidor.
Jag gläder mig åt Skatteverkets som jag tycker nyktra förslag att höja årsbeloppet för tillåtna mindre ersättningar upp till 10.000 kr. På landsbygden har man i alla tider bytt tjänster, och att sedan penninghushållningen blivit mer frekvent även acceptera mindre kontanta belopp för små tjänster ofta mellan vänner eller grannar tycker jag är rimligt. Det är fel att kriminalisera stora delar av befolkningen, däremot finns det gränser och överskrids dessa ska självfallet betalningen ske vitt och med kvitto.
Var gränsen ska gå kan diskuteras, jag tycker i varje fall att 1.000 kr per år, som det tydligen varit länge, är en alldeles för låg summa och att Skatteverkets förslag känns betydligt rimligare.
Det ska aldrig hända igen, vilket jag även hävdat i några decennier när jag ibland råkat komma för sent, vilket är och förblir oartigt....
Jag har tillbringat tiden tillsammans med Försvarsberedningen (en från varje parti plus experter och sekretariat) på en mycket givande resa till China och USA. Med säkerhetsläget i världen och för Sverige och vårt närområde i fokus.
Vår säkerhet tryggas i dagens globaliserade värld bäst genom att Sverige tillsammans med andra bidrar till fred och säkerhet där denna hotas eller ligger i spillror. Vi gör det främst inom ramen för FN, EU och Parterskap för Fred (samarbete med NATO).
Jag återkommer strax med några intryck.
Under tiden i österled så lämnade Ulrika Schenström in som statssekreterare, sedan fokus övergått från smygtagna pussar till intag av en del vin. Vilket ju är allvarligt, om man samtidigt har krisberedskapsansvar. Jag lyssande på Maud Olofsson som i ekots lördagsintervju menade att kvinnor granskas hårdare (Sahlin, Borelius m fl). Jag instämmer i detta.
Det har också rasat in svarttjänstsdebatt i sedvanligt svenskt - ja, även utrikes givetvis - mediedrev. Den politiker som levt bland folket och bytt tjänster eller köpt några mindre sådana har sågats med fotknölarna, många har gjort avbön - äkta eller falska pudlar, vad vet jag - i riktigt ryska orgier i självkritik och avbön. Nästan alla riksdagsledamöter svarar blankt nej på frågan om de någonsin i sina liv köpt någoting utan kvitto, vilket gör mig lite fundersam. Är det så många ungdomsförbundspolitiker som från tonåren insett det politiskt korrekta?
Mitt svar, sms:at lite sent från China, var Ja, jag har köpt svarta tjänster ett antal gånger, inte så många men ändå.
Och jag nämnde barnpassning (vem har inte givit grannflickan en peng för en kväll), hårklippning (en bekant som var duktig och klippte mig några gånger), och bilreparation (en kompis som hjälpte till att reparera bilen).
Medias indignation över att politiker befattat sig med dessa olagligheter har varit stor, och fördömanden har gjorts en masse på ledarsidor.
Jag gläder mig åt Skatteverkets som jag tycker nyktra förslag att höja årsbeloppet för tillåtna mindre ersättningar upp till 10.000 kr. På landsbygden har man i alla tider bytt tjänster, och att sedan penninghushållningen blivit mer frekvent även acceptera mindre kontanta belopp för små tjänster ofta mellan vänner eller grannar tycker jag är rimligt. Det är fel att kriminalisera stora delar av befolkningen, däremot finns det gränser och överskrids dessa ska självfallet betalningen ske vitt och med kvitto.
Var gränsen ska gå kan diskuteras, jag tycker i varje fall att 1.000 kr per år, som det tydligen varit länge, är en alldeles för låg summa och att Skatteverkets förslag känns betydligt rimligare.
Etiketter:
diverse,
försvarsberedning,
personligt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)