Dagen efter centerns 7,9 % i Sifo sågar gamle arbetsmarknadsministern ifrån Mauds hemlän regeringen och centern med fotknölarna.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
måndag, maj 21, 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)