Jag tänker ju fortsätta att slåss för det svenska jordbruket, så klart. Det har jag gjort sedan 1980-talet, med tyvärr dåligt resultat. Svenskt jordbruk har backat kanske mest i Europa...
Två mycket erfarna veterinärer mm skriver idag på DN Debatt. De stränga svenska djurskyddsreglerna ger en dyrare produktion och har bidragit till att svenskt jordbruk går kräftgång.
Det är ord och inga visor: "Sverige är bra på djurskydd, men genom dålig tajmning med EU och vissa fall regler in absurdum har djurskyddet skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Det framstår nu som en av de främsta orsakerna till att denna kraftigt minskat och att hälften av det kött vi i dag äter är importerat. I en krissituation har Sverige en allvarligt låg självförsörjning. Lägets allvar har uppmärksammats i debatten, särskilt för den snart halverade grisuppfödningen, men utan att peka på den primära orsaken: att svenska producenter blir utkonkurrerade främst för att vi före andra EU-länder belastat vår produktion med dyra djurskyddskrav."
Den svenska djurskyddslagstiftningen skärptes i slutet av 1980-talet med LRFs stöd. Sverige skulle ha världens strängaste djurskyddsregler vilket ju också ger världens dyraste mat, och konsumenterna skulle villigt betala dess "mervärden". LRFs ordförande Hans Jonsson sa vid EU-inträdet att Sverige skulle kunna fördubbla sin matproduktion genom att ta någon % av EUs matmarknad. Tyvärr har den svenska animalieproduktionen av mjölk, nötkött och griskött istället backat med 25-30 %.
LRFs vägval för 25 år sedan att bejaka en strängare lagstiftning än alla andra länder i Europa, och världen, var kanske väl radikalt. Det hade nog räckt att ligga i tätklungan, och sedan - likt skogsägarna nu - certifiera 75-80 % av produktionen kring ungefär de regler som nu är lagbunda, kanske lite lägre.
Den svenska kräftgången har dock inte ändrat uppfattningen hos politiker och näring, inte ett kommatecken ska ändras i djurskyddslagen och konsumenterna ska minsann övertygas om att betala för den dyrare svenska maten.
Man framhåller istället att den ändå mycket dyrare ekomaten, som mångdubblats till ca 5 % av Sveriges matkonsumtion, visar att konsumenter visst vill betala mer för dyrare mat. Därför bör målet vara att 100 % av Sveriges matproduktion ska var ekocertifierad, anser Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet. Naturskyddsföreningen och KRAV börjar nu ta ännu mera monopol på begreppet "ekologi" och tillåter sig att klassa all annan mat än den "ekologiska" som "oekologisk". I klartext, man anser ekocertifierad mat från hela världen- och Sverige - som mycket bättre än bra svensk mat från det svenska jordbruket i sin helhet som man föraktfullt klassar ner som "oekologisk".
Jag har starkt kritiserat Naturskyddsföreningens sanslöst negativa propaganda mot det svenska jordbruket och drivit på att LRF måste reagera kraftfullare. Tyvärr blev svaret från LRF att sluta bråka med SNF, Staffan...
Glädjande nog skrev ändå LRFs ordförande Helena Jonsson en krönika med stark kritik mot Naturskyddsföreningens negativa propaganda, utmärkt! (Tyvärr hittar jag den inte på nätet till skillnad från SNFs svar..). Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl svarar i veckans Land Lantbruk och begriper ingenting; "Dialogen med LRF om vår ekokampanj har ju pågått länge, hur kan då LRF gå till angrepp på något som man påverkat"...
Sak samma, bra att LRF nu reagerar och jag tror att bl a min debatt har hjälpt till.
Än en gång, jag har respekt för det radikalare och betydligt dyrare ekokonceptet som säkert har möjlighet att kanske attrahera t o m dubbel så många konsumenter som idag, dvs ta typ 10 % av marknaden. Däremot är det orealistiskt att tro att de flesta konsumenter skulle köpa mat som är 30-60 % dyrare och mer, om alternativet är närodlad mat från Sveriges bönder i övrigt.
Redan de dyrare regelverk som Sverige nu har har medverkat till att Sverige är det land i Europa där matimporten är störst, över 50 %. Skulle Sverige nu följa Naturskyddsföreningen och Miljöpartiets krav, att allt jordbruk ska bli "ekologiskt" är risken uppenbar att den stora vinnaren är importmaten från kontinenten och andra sidan jordklotet medan det svenska ekojordbruket kanske står för 20 % av den svenska matkonsumtionen. En sådan utveckling skulle naturligtvis vara förödande för både kretslopp och biologisk mångfald i det svenska jordbruket liksom för Sveriges självförsörjningsgrad och öppna landskap.
Därför är jordbruksdebatten nu så oerhört viktig. Hur kommer en regering där Miljöpartiet ingår att nu agera? Är socialdemokraterna verkligen beredda att fortsätta den nedmontering av det svenska jordbruket som tyvärr skett och av livsmedelsindustrin?
Två mycket erfarna veterinärer mm skriver idag på DN Debatt. De stränga svenska djurskyddsreglerna ger en dyrare produktion och har bidragit till att svenskt jordbruk går kräftgång.
Det är ord och inga visor: "Sverige är bra på djurskydd, men genom dålig tajmning med EU och vissa fall regler in absurdum har djurskyddet skadat möjligheterna för svensk djuruppfödning att överleva. Det framstår nu som en av de främsta orsakerna till att denna kraftigt minskat och att hälften av det kött vi i dag äter är importerat. I en krissituation har Sverige en allvarligt låg självförsörjning. Lägets allvar har uppmärksammats i debatten, särskilt för den snart halverade grisuppfödningen, men utan att peka på den primära orsaken: att svenska producenter blir utkonkurrerade främst för att vi före andra EU-länder belastat vår produktion med dyra djurskyddskrav."
Den svenska djurskyddslagstiftningen skärptes i slutet av 1980-talet med LRFs stöd. Sverige skulle ha världens strängaste djurskyddsregler vilket ju också ger världens dyraste mat, och konsumenterna skulle villigt betala dess "mervärden". LRFs ordförande Hans Jonsson sa vid EU-inträdet att Sverige skulle kunna fördubbla sin matproduktion genom att ta någon % av EUs matmarknad. Tyvärr har den svenska animalieproduktionen av mjölk, nötkött och griskött istället backat med 25-30 %.
LRFs vägval för 25 år sedan att bejaka en strängare lagstiftning än alla andra länder i Europa, och världen, var kanske väl radikalt. Det hade nog räckt att ligga i tätklungan, och sedan - likt skogsägarna nu - certifiera 75-80 % av produktionen kring ungefär de regler som nu är lagbunda, kanske lite lägre.
Den svenska kräftgången har dock inte ändrat uppfattningen hos politiker och näring, inte ett kommatecken ska ändras i djurskyddslagen och konsumenterna ska minsann övertygas om att betala för den dyrare svenska maten.
Man framhåller istället att den ändå mycket dyrare ekomaten, som mångdubblats till ca 5 % av Sveriges matkonsumtion, visar att konsumenter visst vill betala mer för dyrare mat. Därför bör målet vara att 100 % av Sveriges matproduktion ska var ekocertifierad, anser Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet. Naturskyddsföreningen och KRAV börjar nu ta ännu mera monopol på begreppet "ekologi" och tillåter sig att klassa all annan mat än den "ekologiska" som "oekologisk". I klartext, man anser ekocertifierad mat från hela världen- och Sverige - som mycket bättre än bra svensk mat från det svenska jordbruket i sin helhet som man föraktfullt klassar ner som "oekologisk".
Jag har starkt kritiserat Naturskyddsföreningens sanslöst negativa propaganda mot det svenska jordbruket och drivit på att LRF måste reagera kraftfullare. Tyvärr blev svaret från LRF att sluta bråka med SNF, Staffan...
Glädjande nog skrev ändå LRFs ordförande Helena Jonsson en krönika med stark kritik mot Naturskyddsföreningens negativa propaganda, utmärkt! (Tyvärr hittar jag den inte på nätet till skillnad från SNFs svar..). Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl svarar i veckans Land Lantbruk och begriper ingenting; "Dialogen med LRF om vår ekokampanj har ju pågått länge, hur kan då LRF gå till angrepp på något som man påverkat"...
Sak samma, bra att LRF nu reagerar och jag tror att bl a min debatt har hjälpt till.
Än en gång, jag har respekt för det radikalare och betydligt dyrare ekokonceptet som säkert har möjlighet att kanske attrahera t o m dubbel så många konsumenter som idag, dvs ta typ 10 % av marknaden. Däremot är det orealistiskt att tro att de flesta konsumenter skulle köpa mat som är 30-60 % dyrare och mer, om alternativet är närodlad mat från Sveriges bönder i övrigt.
Redan de dyrare regelverk som Sverige nu har har medverkat till att Sverige är det land i Europa där matimporten är störst, över 50 %. Skulle Sverige nu följa Naturskyddsföreningen och Miljöpartiets krav, att allt jordbruk ska bli "ekologiskt" är risken uppenbar att den stora vinnaren är importmaten från kontinenten och andra sidan jordklotet medan det svenska ekojordbruket kanske står för 20 % av den svenska matkonsumtionen. En sådan utveckling skulle naturligtvis vara förödande för både kretslopp och biologisk mångfald i det svenska jordbruket liksom för Sveriges självförsörjningsgrad och öppna landskap.
Därför är jordbruksdebatten nu så oerhört viktig. Hur kommer en regering där Miljöpartiet ingår att nu agera? Är socialdemokraterna verkligen beredda att fortsätta den nedmontering av det svenska jordbruket som tyvärr skett och av livsmedelsindustrin?