tisdag, januari 05, 2010

Nakenscanning - en ny FRA - fråga..?

Integritetsfrågorna är mycket viktiga och behöver ständigt diskuteras utifrån ett restriktivt perspektiv. Centerpartiet har ett bra öppenhetsprogram och hävdar människors integritet så starkt som möjligt utifrån denna grund.

Så även i frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning, där vi lyssnat och byggt in rad åtgärder till skydd för integriteten. (Men OK, vi liksom riksdagen accepterar att signalspaning i tråd tyvärr behöver bedrivas, och kritiseras därför av dem som inte anser det, och det har jag diskuterat mycket här, se "signalspaning" i vänsterkanten på sidan).

Nu diskuteras en annan säkerhets- och integritetsfråga, hur den kontroll som tyvärr behöver ske inför flygfärder ska gå till. Det är ju bedrövligt att hot och handlingar har utförts genom att kapa och spränga flygplan och mörda 100-tals oskyldiga passagerare. Men så är tyvärr vår värld, Lockerbiekatastrofen har inträffat liksom Word Trade Centermassakern.

Idag genomlyses allt bagage inför en flygfärd och detektorer kollar även ev metallförekomst hos passagerarna. Dessa kan även kontrolleras genom kroppskontakt på olika sätt, med särskilda detektorer och handpåläggningar.

Detta förefaller idag vara rätt allmänt accepterat trots de integritetsingrepp som detta utgör.

Efter det senaste massmordsförsöket på ett fullsatt flygplan i USA med sprängmateral i kalsongerna hos en Al Qaidasympatisör diskuteras nu att införa en "nakenscanning" inför flygning, en sorts röntgenbild som klär av människan in på bara kroppen, bildlikt talat. Möjligen kan detta minska rådande kontroller, men det vet jag inte.

Johan Linander, vår utmärkte rättspolitiske talesperson och den utmärkta Hanna Wagenius (CUF) varnar nu för detta, och ifrågasätter det av integritetsskäl. Nyttan (att stoppa ev massmord) står inte i proportion till integritetsinskränkningen, menar Hanna, risken är närmast försumbar.

Det är bra att de reagerar, och visst ligger det mycket i det.

Jag inser att jag borde haka på och hålla med. I sak och för att inte försämra mitt integritetsrykte ytterligare hos dem som sågat mig för att acceptera signalspaning.

Men tyvärr, även i denna fråga värderar jag säkerhetsaspekten högt och har en viss acceptans för att denna kan motivera inte bara nuvarande integritetskränkningar utan kanske även den som en scanning innebär.

Hanna menar att man borde få välja om man vill flyga utan säkerhetskontroller (antar jag) eller om man nöjer sig med de nu etablerade eller om man möjligen kan acceptera "nakenscanning". Det är ett principiellt riktigt liberalt förhållningssätt, men som tyvärr kan begränsas av den krassa verkligheten. Så många olika säkerhetskontrollalternativ tål nog inte flygmarknaden.

Hur mycket mer integritetskränkande är det att genomlysa inte bara väskor utan även människor, utöver de kontroller som redan sker idag? Är det så mycket allvarligare med en scanning av människor?

Vi är ju alla lika skapade så de kontrollanter som ska kolla mångtusentals människor kommer ju inte att mötas av några överraskningar. Och de blir nog snabbt väldigt blasé.

Men integritetsintrånget finns där ändå, självfallet. Och ska ställas mot risken för att annars ökar risken något lite ifrån en redan mycket låg nivå för att några hundra flygplanspassagerare kan massmördas genom en medveten mänsklig bombaktion.

Jag emottar gärna synpunkter på denna problematik, men vill för egen del klargöra att jag ser så pass allvarligt på de risker som tyvärr - fruktansvärt nog - finns vid flygfärder att jag själv inte har några bekymmer med att acceptera en "nakenscanning", om denna ökar möjligheten att förebygga och hindra terrordåd riktade mot flygplan.

Naturisten Inge Gullander tycker så här.

Vad tycker Du?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Vargfrågan - jag efterlyser ömsesidig respekt!

Vargjaktdiskussionen och dess stora laddningar är intressant. Natur- och miljöintresserade människor i stora städer omfamnar gärna naturen på håll och vill ha den så pastoral och ursprunglig som möjligt. Ingen handelsgödsel och inga "djurfabriker" (stora lantbruksföretag), inga kalhyggen och inga strandtomter, inga dieselbilar men mycket tågräls, mindre nötkreatur ("de släpper ut gaser") men mer betade hagmarker som på 1700-talet, mycket fritidsboende men mindre fastboende, mindre jakt och viltkött som människoföda från skogarna och mycket fler vargar och björnar...

Vart och ett av exemplen ovan är intressanta att diskutera djupare, och jag har kommenterat en del tidigare här på bloggen.

Men vad handlar detta djupare om?

Är det någon form av dåligt samvete för att man själv bor mitt i "asfalt och betong" som gör att landsbygden istället ska vara så naturnära och opåverkad av människan som möjligt? Är idealbilden alltfler naturreservat och alltfler människor i alltfler stora städer? Handlar det till dels om en okunskap om hur det är att idag leva på och söka utveckla även landsbygden så att människor kan bo kvar och finna utkomst där? Handlar det om att gångna generationers (våra förfäders och förmödrars) lärdomar och erfarenheter av hur man klarar utmaningarna "mitt i naturen" sedan tusentals år - genom jakt, åkerbruk och boskapsskötsel - inte längre överförs till dagens generationer?

Jag betvivlar inte och har stor respekt för det stora natur- och miljöengagemanget som kommer fram i vargdiskussionen, och även jag uppskattar i hög grad pastorala och "orörda" naturmiljöer.

Men jag vill också ha levande landsbygder i vårt land där människor kan bo och verka, och dit stadsbefolkningen kan ansluta på sin fritid i ett ömsesidigt intresse. Jag tror inte på "Naturparkskonceptet" annat än i vissa områden utan det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan människans användande av och förekomst i naturen och hur man samtidigt kan ta rimliga hänsyn till växt- och djurlivet i övrigt.

Därför tror jag inte på att lämna sekler och millennier av boskapsskötsel, jakt och "viltvård" i konkurrens med främst olika rovdjur och återgå till att naturen så långt möjligt ska sköta sig själv utan människans inblandning. Det gäller istället att kombinera en balans mellan människan som en del i ekosystemet och med detta i sin helhet.

Vad gäller antalet vargar och björnar behöver alltså människan reglera deras utbredning genom en ansvarsfull jakt, och nivån på rovdjursstammarna och deras utbredning över landet bör avgöras i demokratisk ordning men med stor lyhördhet och delaktighet för människornas synpunkter i de områden som berörs.

Mot den bakgrunden är den ömsesidiga misstron som delvis förekommer mellan engagerade miljöintresserade landsbygdsbor å ena sidan, och engagerade och miljöintresserade stadsbor å andra sidan, mycket beklaglig. Här behövs mötesplatser och respektfulla diskussioner och här har politiska partier samt både landsbygds- och miljöorganisationer ett stort ansvar.

Centerpartiet med sitt miljöengagemang för både landsbygd och stad, och med sina djupa kunskaper, har en nyckelroll för att förena människor oavsett var de bor till en hygglig samsyn i resurshushållnings- och miljöfrågor. Det må handla om energipolitiken, utvecklingen av landsbygd och städer eller hur jakt ska bedrivas eller ej.

Jag slutar med att länka till några bloggar (människor) som utifrån olika synsätt och erfarenheter har diskuterat vargjakten de senaste dagarna; Gunilla Hjelm, Sanna Rayman (SvD), Magnus Andersson (Newsmill), Scaber Nestor, Daniel Åhs Karlsson, Henrik Lindgren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,