Sannolikt antar riksdagen strax alliansens budget, och sannolikt avgår därefter Stefan Löfven.
Mycket talar för att Löfven efter en talmanrunda får uppdraget att åter bilda regering. Prognosen för en sådan ny regering är dock inte god, eftersom Löfven och S behöver stöd från både V, MP och flera allianspartier.
Det kan bli nyval, men entusiasmen för det är låg hos nästan alla partier.
Jag har just fått denna debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt.
Jag hävdar där:
1. Att en ny regering utan dramatik behöver föreslå vissa anpassningar i EU-riktning på några punkter i Sveriges asylregler.
2. Att Reinfeldt-doktrinen har spelat ut sin roll (dvs att valet av regeringsbildare endast dikteras av vilket av de hittillsvarande två blocken som är störst).
3. Att den regering med bäst förutsättningar att utan sidoblickar på Sverigedemokraterna genomföra förändringar enligt punkt 1, vilka skulle ha en stark förankring i folkopinionen, är tvivelsutan en alliansregering till exempel ledd av Annie Lööf. En sådan ny regering skulle också ha betydligt bättre förutsättningar än Stefan Löfven att hitta breda lösningar i riksdagen i nuvarande parlamentariska läge. Då skulle också S tvingas upp till bevis för det som man nu ständigt begär av Alliansen, samarbete.
Jag skulle vara starkt bekymrad med en ny regering med socialdemokraterna och moderaterna, typ, eller med S och alliansen. Och som går ännu längre än idag i MP-riktning med än mer generösa asylregler än längre ifrån övriga EU-länders praxis. Sveriges andel av asylsökande till EU skulle kunna öka till 30-40 % eller så, med risk för än större svårigheter att klara mottagning, integration och få i arbete. Jag befarar att den stora vinnaren på en sådan utveckling skulle bli SD som skulle framstå som det nästan enda oppositionspartiet.
En ren S-regering, då, som förespråkas av en del inom även alliansen, t ex SvDs ledarsida. Ja, varför det? Löfven har haft sin chans, och det gick inte alls. Varför ska S, med 30 % av riksdagen, bilda regering när de rödgrönas andel av riksdagen är ca 43 %. Är det rätt mot väljarna och S att låta Löfven spänna bågen med stor chans att misslyckas ännu en gång. Vore det inte naturligare att alliansen nu ges chansen, trots allt har man erfarenhet av att regera i minoritet under hela förra mandatperioden och jag bedömer förutsättningarna att lyckas som väsentligt bättre än Löfvens.
Mycket talar för att Löfven efter en talmanrunda får uppdraget att åter bilda regering. Prognosen för en sådan ny regering är dock inte god, eftersom Löfven och S behöver stöd från både V, MP och flera allianspartier.
Det kan bli nyval, men entusiasmen för det är låg hos nästan alla partier.
Jag har just fått denna debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt.
Jag hävdar där:
1. Att en ny regering utan dramatik behöver föreslå vissa anpassningar i EU-riktning på några punkter i Sveriges asylregler.
2. Att Reinfeldt-doktrinen har spelat ut sin roll (dvs att valet av regeringsbildare endast dikteras av vilket av de hittillsvarande två blocken som är störst).
3. Att den regering med bäst förutsättningar att utan sidoblickar på Sverigedemokraterna genomföra förändringar enligt punkt 1, vilka skulle ha en stark förankring i folkopinionen, är tvivelsutan en alliansregering till exempel ledd av Annie Lööf. En sådan ny regering skulle också ha betydligt bättre förutsättningar än Stefan Löfven att hitta breda lösningar i riksdagen i nuvarande parlamentariska läge. Då skulle också S tvingas upp till bevis för det som man nu ständigt begär av Alliansen, samarbete.
Jag skulle vara starkt bekymrad med en ny regering med socialdemokraterna och moderaterna, typ, eller med S och alliansen. Och som går ännu längre än idag i MP-riktning med än mer generösa asylregler än längre ifrån övriga EU-länders praxis. Sveriges andel av asylsökande till EU skulle kunna öka till 30-40 % eller så, med risk för än större svårigheter att klara mottagning, integration och få i arbete. Jag befarar att den stora vinnaren på en sådan utveckling skulle bli SD som skulle framstå som det nästan enda oppositionspartiet.
En ren S-regering, då, som förespråkas av en del inom även alliansen, t ex SvDs ledarsida. Ja, varför det? Löfven har haft sin chans, och det gick inte alls. Varför ska S, med 30 % av riksdagen, bilda regering när de rödgrönas andel av riksdagen är ca 43 %. Är det rätt mot väljarna och S att låta Löfven spänna bågen med stor chans att misslyckas ännu en gång. Vore det inte naturligare att alliansen nu ges chansen, trots allt har man erfarenhet av att regera i minoritet under hela förra mandatperioden och jag bedömer förutsättningarna att lyckas som väsentligt bättre än Löfvens.