Nu, i opposition, verkar vi i just denna fråga, Sveriges asylregler, ha bytt plats med Miljöpartiet. Vi motsätter oss tillsammans med Vänsterpartiet egentligen alla åtgärder för att bromsa inflödet av asylsökande till Sverige trots att vi i regeringsställning, enligt min mening, hade varit tvungna att ta ansvar för något liknande.
Vår regeringsduglighet kan nu ifrågasättas. Centerpartiet nämns alltmer som den svaga länken i en ev kommande alliansregering. Om flyktingsituationen består 2018 kommer C att kunna gå med i en regering som för den politik som vi starkt kritiserat som "skamlig" och "omänsklig", typ? Och om vi gör det så kommer vi rimligen att drabbas av samma förödande kritik som nu drabbar Miljöpartiet.
Jag känner en djup oro för att Centerpartiet åter är på väg att fastna i en känslosam enfråga som riskerar att ta över och smalna in partiet som mellan 1980 och 2000.
Opinionsmässigt har vi uppenbarligen minskat från den uppgång som fanns till över 8 %. Jag tror att vi säkert har fått en del besvikna MP-väljare och en del väljare i storstäder och bland ungdom, som ju tror att Sverige klarar vad som helst, typ. Men dessa väljare är lättflyktiga. Och jag befarar att vi lever farligt i våra kärnområden med risk för betydande tapp.
Jag är som sagt egentligen tillfreds med Centerpartiets politik i allt utom vad gäller Sveriges asylregler, där jag anser den välmenande men naiv och orealistisk. Men just detta är nu den helt dominerande politiska frågan i Sverige och EU. Och sannolikt kommer den att vara fortsatt högaktuell under året med risk för nya smärtsamma, men kanske ofrånkomliga, beslut i Sveriges riksdag.
Centerpartiet kommer då sannolikt att rösta emot, tillsammans med Vänsterpartiet och kanske med Miljöpartiet sedan de eventuellt lämnat regeringen. Jag är mycket obekväm med sällskapet. Vänsterpartiet har alltid haft en fullständigt orealistisk ekonomisk politik med statlig utgiftsexplosion kombinerad med stora skattehöjningar för företagare och löntagare. Och Miljöpartiet rör sig i samma riktning kombinerat med åtgärder för att i praktiken driva industri och jordbruk ut ur Sverige.
Jag befarar alltså en ökenvandring för Centerpartiet (särskilt om vi försvårar för eller inte ingår i en ny alliansregering) med vikande opinionssiffror eller i vart fall små utsikter till att kunna växa. Det vore tragiskt eftersom vår samlade politik och vår partiledare tillsammans vore förtjänat av ett åtminstone fördubblat väljarstöd.
Jag inser att jag säkert kommer att få stark kritik, dels för att jag har den analys som jag här redovisat och dels för att jag har fräckheten att ge uttryck för den offentligt, eftersom det anses skada partiet och skicka dubbla budskap till väljarna eftersom en enda riksdagsledamot inte tycker lika som partilinjen i en enskild fråga.
Centerpartiet är dock inget centralstyrt vänsterparti. Vi är, som jag ser det, ett socialliberalt parti med högt i tak för olika åsikter och öppen debatt. Jag är djupt ärlig i min analys och känner ett ansvar för att ge uttryck för den och förhoppningsvis kunna påverka mitt parti i den riktning som jag tror är helt nödvändig.
Och, sammanfattningsvis, det innebär egentligen bara att vi inte återigen fastnar en en känslosam enfråga utan håller fast vid en bred och samlad och utmärkt politik för hela Sverige med företagande, miljö, grundtrygghet, utveckling i hela Sverige och frihet i centrum.
Vad gäller så migrationspolitiken är ju vår nuvarande linje att helst behålla Sveriges mer generösa asylregler och inte vidta några åtgärder för att begränsa asylinvandringen utan att istället driva fram radikala förbättringar för bättre integration och fler i arbete genom våra hundratals stora och små förslag.
Jag står helt bakom att Sverige ska ha en en fortsatt progressiv migrationspolitik i EU-tät och vara ledande i utvecklings- och humanitärt bistånd i världen, i varje fall per capita. Samt att Sverige av all kraft driver på för att de fruktansvärda inbördeskrigen upphör och att EUs länder tillsammans tar ett stort ansvar för flyktingarna, både i flyktinglägren och för de som tar sig till EU. Och likaså står jag bakom Centerpartiets många goda förslag för bättre integration och fler i arbete.
Det enda jag har ifrågasatt, och ifrågasätter, är om Sverige med växande flyktingströmmar till EU kan hålla fast vid mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Där har nu 5 riksdagspartier gått mycket längre än vad jag någonsin föreslagit. Därtill tror jag inte att Sverige ensamt av EUs länder kan avstå att bromsa antalet asylsökande, om övriga EU-länder vidtar åtgärder och Sverige då skulle få en kraftigt ökad flyktingström utöver den redan höga andel till EU som vi i många år har tagit emot.
Centerpartiet menar att våra 100-tals förslag för bättre integration och fler i arbete skulle, om de genomfördes.., innebära att Sverige uthålligt skulle kunna ta emot 10.000-tals asylsökande i veckan eller fler. Nej, där håller jag inte med. Jag delar 5 riksdagspartiers uppfattning att Sveriges mottagningssystem är mycket hårt ansträngda och inte klarar fortsatt mycket stora och ökande antal asylsökande, ens om C-förslagen skulle genomföras i sin helhet.
Det här är alltså min politiska analys, och min uppfattning. Jag vill föra fram den och söka påverka diskussionerna i Centerpartiet, i syfte att få en förändring i den riktning jag anser vara helt nödvändig. Att ha denna analys och inte föra fram den, det vore att svika, tycker jag. Jag måste kunna se mig själv i ögonen. Jag får naturligtvis leva med om den faller platt till marken och samstämdheten i partistämma, partistyrelse och riksdagsgrupp består. Men jag kan inte avstå från att använda min demokratiska rätt, och skyldighet, till att föra fram min uppfattning.
Jag väljer att göra det genom detta blogginlägg och i debattforum i sociala medier, främst Politisk Centerdebatt och Centervänner PolCV på Facebook. Kanske ger det några ringar i vattnen. Och kanske skriver jag några debattartiklar på detta tema vartefter. Sedan avgör naturligtvis väljare, medlemmar och förtroendevalda om något av det jag för fram beaktas, eller ej.
Ge gärna stöd eller kritik här på bloggen, men framförallt i debattforumen, som modereras väl och är utmärkta för att kunna bryta åsikter med varandra.
Tillagt 19 mars: Jag har inte skrivit någon debattartikel i rikspress, utan i några centertidningar (Skånska Dagbladet och Länstidningen Östergötland (på ledarplats C) samt i
Östgöta Corren.
staffan danielsson 
